Ticket void

NEW YORK Så'na här roliga sajter kollar jag på idag: hur man hittar advokater som vill hjälpa en att bråka om bötesbelopp -- haha... http://www.ticketvoid.com
Vågar inte tänka på vilka brännvinsadvokater som försöker ragga kunder genom en sådan tjänst. Nå, i bästa fall blir någon slags story resultatet av allt detta... Vad gör man inte?!

/Gunilla

Down and Out in Kabul; Back in Iraq

NEW YORK Aftonbladets Jan Helin berättar idag i sin blogg om hur Staffan Heimerson tycker det är skräp att unga reportrar idag inte åker ut till fältet. Så här lät det tydligen i Helins redaktionstelefon i oktober 2001:

Staffan: Jan, jag har landat i Pakistan. Jag tittar till höger, ingen där. Jag tittar till vänster, ingen där. Inte en enda ung svensk kollega. Vad är det frågan om?

Jag: Tja, Staffan, jag vet inte. Den yngre generation har väl kanske slutligen hunnit ikapp och förbi dig. De har väl sprungit vidare. Skit i det. Gå ut nu och skriv om den lilla blomman bredvid stridsvagnanra, som man brukar säga.

Staffan: Jan, jag hör vad du säger, men jag förstår inte. Jag är på den största storyn sedan andra världskriget. Om de är journalister och inte är här – vart fan har de sprungit då? På krogen för att skriva om sig själva? Du hör av mig i morgon från Kabul. Ajöken.

Det är faktiskt lite konstigt om unga reportrar idag inte sticker iväg när de kan, även om jag kan se många faktorer som bidrar till att det är så. Tyvärr hade nog Jan Helin fel om han trodde att några svenska reportrar hade sprungit förbi Heimerson.

Men Heimerson vet ju så väl själv (eller har kanske fattat sedan ovanstående utspelade sig, det var ju trots allt åtta år sedan) att redaktionerna idag i stor utsträckning föredrar att – och delvis kan – bevaka världen från Stockholm. Som jag citerade Dick Erixon i detta inlägg häromåret:

Heimerson har sedan 1969 bevakat uppemot 25 krig och han funderar på hur i hel-te Aftonbladet lät honom åka ut i världen och rapportera från krig som ingen brydde sig om. I dag finns ingen utrikesbevakning alls. Och när något händer, som Libanonkriget förra sommaren mellan Hizbollah och Israel, blir det "slaskrapportering". Man fokuserar på svenskar som klagar över dåliga färjeförbindelser.
Och under senaste Irakkriget åkte SVT och TV4 hem.
I dag är utrikesbevakningen totalt nedrustad i svenska medier.
"Världen är på väg att bli en vit fläck på svenskarnas karta", säger Heimerson.

Det finns en reporter som blivit känd i amerikanska frilanskretsar för att han stack till Irak för att rapportera, helt och hållet finansierat av hans nätläsare: Chris Allbritton.
Han stack när han hade samlat in 10 000 dollar som grundplåt, oklart för mig vad han drog in se'n. Att resa i och rapportera från krigszoner kostar massor: försäkringar, taxiresor, fixers, dator, satellittelefon, ockerpriser på hotell, mutor etc etc etc...

Jag träffade honom i New York en kort tid dessförinnan. Då var han en frustrerad frilansjournalist som hankade sig fram på olika påhugg och skrev för olika tekniktidningar (och hjälpte mig med min dator); kort tid därefter var han på plats i Mellanöstern och uppfyllde alla krigskorrespondentmyter man kan tänka sig. Han skrev förstås inte bara i sin blogg utan sålde artiklar till diverse tidningar när han kunde. Senare blev han stringer för Time i Beirut.

Jag har tyvärr inte följt Allbrittons skriverier så mycket. Men jag tänker på honom varje gång jag ser att Heimerson talat om att svenska frilansjournalister brukar sticka ut i världen. Kanske kan Allbrittons exempel inspirera en och annan? Här är hans gamla, mest kända blogg: Back in Iraq, och här presenterar han sig i den han sedan i juni driver från Pakistan: Insurgency Watch.

Tja, där finns det ju goda möjligheter till svenskvinklade stories just nu... Och min kollega Jesper Huor har öppnat en egen redaktion inte i Pakistan men väl i Afghanistan: Down and Out in Kabul. Coolt varumärkesnamn.

Allt detta påminner mig om att jag glömt svara på ett Facebook-meddelande jag fick i våras från Johanna Petersson på Sydöstra, apropå det jag skrev då om "Många korrar utan snorrar". Jag ska tipsa Johanna om Chris Allbritton. Och man måste ju inte åka till en krigszon, resten av världen finns också!

/Gunilla

Yeke yeke

NEW YORK Ljuva minnen från sommaren 1988...

/Gunilla

Kiva-knep

.

/Gunilla

Besök i Brooklyn

NEW YORK "Brooklyn, är det en svart stadsdel, eller..?" frågade mig en gång en väninna – som hade varit i New York massvis av gånger, men förstås nästan uteslutande på Manhattan.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara utan blev mest full i skratt. Brooklyn är ju massvis av stadsdelar, det bor två miljoner människor där och är rentav svårare att generalisera än Manhattan.
Martin Gelin brukar få liknande frågor, och besvarar dem i denna fina och konsumentupplysande SvD-guide till några av Brooklyns bästa områden.

/Gunilla

Man tager vad man haver...

NEW YORK ...i det här fallet en påse tranbär, som legat i frysen i evigheter. Antagligen köpte jag den till någon Thanksgiving-helg, oklart varför.

Jag kände för att baka en sockerkaka idag, men hade inget av mina "vanliga" sockerkakeingredienser, varken äpplen eller kardemumma. Tranbär borde funka bra med sin syrlighet mot allt socker, tänkte jag. Det blev i alla fall ganska vackert!

Uppdatering: Hehe, det blev faktiskt jättegott, i all sin enkelhet – och jag får ju som tur är äta upp allt själv! Tacksägelse-kaka, eller vad jag ska kalla den. I övrigt använde jag Anna Bergenströms standardrecept på sockerkaka.

/Gunilla

Släktspaning pågår, på nätet

NEW YORK I min släkt är det mest jag som håller koll på vilka som är kusinbarn, sysslingar och pysslingar med varandra, i alla fall i de yngre generationerna...
För några år sedan gjorde jag ett släktträd över min pappas släkt, med namn, årtal, pilar och grejer – och idag råkade den filen öppna sig av sig själv på något märkligt vis, så jag passade på att uppdatera den information jag har.

Dock i ett vanligt ordbehandlingsdokument – Apple Works – så arbetet gick inte helt optimalt, och det är förmodligen bara jag som begriper hur man ska klura ut vem som är syssling med vem och så vidare. Varje gång jag lägger till någon nyfödd bebis blir det problem med pilar och spalter.

"Hm, kanske finns det något fiffigt diagram för så'nt här på nätet", tänkte jag – och upptäckte en ny värld som jag inte förstår hur jag hade kunnat missa.
Jag visste förstås att intresset för släktforskning exploderat, tack vare Internet och diverse TV-program, men att så många sociala medie-applikationer hade dykt upp hade jag ingen aning om...och jag förstår inte hur det kunnat undgå mig.

Nu har jag snabbt kollat in det enorma men blott engelskspråkiga Geni (Wikipedia; läs om det på svenska här), mormonernas Ancestry (på vars server i Utah jag inte är helt säker på att jag vill hamna; det var väldigt utförliga användarvillkor som skulle godkännas...) och israeliska MyHeritage som nyligen köpt upp svenska, Londonbaserade Kindo.
Geni är snyggt, men det är inte kul att behöva kalla både morfar och farfar för grand-father eller att överhuvudtaget skriva in sådant här på annat språk än svenska – så MyHeritage får det bli. På prov.

/Gunilla

Sven Nyström avslöjar sig själv i P1

NEW YORK Missa inte Mediernas inslag (från 24.00) om Kalla faktas avslöjanden om hur CIA förde bort två terrormisstänkta egyptier från Sverige!
Det innehåller en hel del skön reporterromantik som lämpar sig väl för radio. Lyssna bara på förtjusningen i rösten när Fredrik Laurin berättar om hur amerikanska Luftfartsverket skickade avgörande information till dem, om när en snubbe från Säpo ringde honom, och när "Sven Nyström" ringde CIA:s amerikanska samarbetspartner.
Fast reportrarnas arbete innehöll framför allt oanade mängder slit och motgångar, det har de vittnat om många gånger – inte minst i en legendarisk presentation på Gräv'05 i Helsingborg.
Något som slagit mig när jag följt reportrarnas – Bergman, Dyfvermark och Laurin – arbete är att de alltid tett sig som de tre musketörerna. En för alla, alla för en. En fin kontrast till den gamla schismen mellan Guillou och Bratt. Men ett scoop av samma dignitet.

/Gunilla

Mug shot i New Mexico

NEW YORK Jag har inte bara skrivit om mikrolån på sistone, utan även om Bill Gates. Och då upptäckte jag att även han varit i klammeri med trafikpolisen ... i New Mexico 1977.

(Det finns förstås inget mug shot på mig. Det hela hade inte precis den digniteten. Det är därför det är absurt att bötesskulden eskalerat till $1 643. Den summan skulle ju räcka till fyra Anna Odell-böter, eller till att finansiera två Gloria i Peru-företag.)

Detta företag sålde tidigare t-tröjor med Gates-bilden.

/Gunilla

Kivalån till Gloria i Peru

NEW YORK Idag har jag för första gången lånat ut pengar genom mikrokreditorganisationen Kiva i San Francisco, närmare bestämt 25 dollar till en 38-årig kvinna vid namn Gloria som bygger upp en liten affärsverksamhet i Urubamba i Perus inland (se kartan nedan).

Jag har känt till Kiva i flera år – sedan 2005, tror jag (innan det startades, för jag träffade en av de inblandade i New York) men först nu lyckats sälja in en text om det.
Och så tyckte jag att det var på tiden att jag själv testade hur det är att vara riskkapitalist i det lilla! Faktum är att jag mer eller mindre tömde mitt bankkonto för Glorias skull, och då är det häftigt att tänka på hur långt pengarna förhoppningsvis räcker för henne. 850 dollar har hon bett att få låna; i skrivande stund har 275 kommit in men det är 19 dagar kvar.

Jag har lagt upp en "Gunillas Kiva"-karta i Google Maps för att så småningom förhoppningsvis kunna lägga upp Kiva-entreprenörer jag lånar ut pengar till i fler länder.

Och en vacker dag tänker jag förstås göra som Nicholas Kristof och söka upp personerna på plats.

/Gunilla

Greetings from Colusa County (with love)

NEW YORK Denna vecka har varit full av käftsmällar av olika slag, ska inom kort skriva mer om vad som håller på att hända här i Harlem och som kommer att påverka min tillvaro här i grunden. Tema: NIMBY. Fast det var ändå väntat.

Fredagskvällen inledes med ett oväntat – och synnerligen obehagligt – samtal från G C Services, en indrivningsfirma. Den vill genast ha inte mindre än 1 364 dollar i böter från panka mig (som redan är skyldig halva den summan bara för min sjukförsäkringsräkning, som redan förfallit – varför det är en smula läskigt att vandra omkring på gatorna just nu).

Varför böter? Long story, men om någon minns så stoppades jag av California Highway Patrol när jag reste runt på vischan i norra Kalifornien i november, vilket jag aldrig hann berätta så utförligt om – men nämnde i slutet av denna bloggpost.
Tydligen skulle jag ha infunnit mig i Colusa County Superior Court i februari, men tyvärr var det aldrig någon som nämnde det för mig. Och så poppar de upp med ett hyfsat rejält indrivningskrav i september!

Nå, om jag ska försöka se denna blixt från en klar himmel positivt så är det .... intressant med dessa små inblickar i amerikanskt rättsväsende.*)
Känns dock inte helt OK att en sådan här indrivningsprocess endast sköts per telefon, och med så gott som noll varsel. (Jag förhandlade mig till att få ringa tillbaka på måndag, vilket var så långt som de kunde sträcka sig, istället för att omedelbart lägga upp en betalningsplan.)

Gudarna ska veta att jag behöver de där pengarna själv, men det går ju heller inte att neka till att den luspanka delstaten Kalifornien behöver dem ännu bättre!

/Gunilla

P S Här kan ni se vilken förtappad brottsling jag är...klicka på bilden så får ni se mitt kaliforniska kriminalregister.
När jag får tid ska jag skriva om vad som hände! Men det började med att jag helt enkelt var lite sen med att slå på helljuset när det började skymma. Och jag fattade inte att det var mig polisen försökte få att stanna, så jag körde bara på.
Detta är alltså vad som kan ske om man nöjer sig med att köra runt med ett svenskt körkort, så jag vill verkligen råda er alla att skaffa ett internationellt körkort.



*) Så'nt man får lära sig...

California Courts are under no obligation to send bail notices; however, our court does mail a courtesy notice to the address written on the citation. The notice indicates the bail amount, with or without proof of corrections if applicable.
(– – –)

If you fail to submit all required monies and documents to the court by your appearance or any continuance date you may have been granted by the court clerk or Judge, your case will be considered ‘FTA’ with an additional $400 added to your original bail. Once your case goes to ‘FTA’ and you still have not taken care of your case it will be turned over to GC Services for collections with an additional $300 civil assessment fee added to your bail.

Hade ingen aning om det, men nu har jag lärt mig att FTA betyder failure to appear...

Nyhet: Usama Kassir överklagar New York-domen

NEW YORK I maj var jag med om något spännande och framför allt intressant, nämligen ren nyhetsbevakning från en rättssal, vilket jag faktiskt aldrig tidigare hade sysslat med (om man bortser från en absurd övningsuppgift på JMK, en nyhetstext som i mitt fall kom att handla om någon ungdomsbrottsling som dömdes till dagsböter av Södra Roslags tingsrätt).

Det handlade om terroraktiviteter planerade av svensklibanesen Usama Kassir. Jag bloggade om det här: My Day in Court, och här kan ni se en av texterna som blev resultatet. Läs även Daniel Allings rapport för Ekot.

Det spännande var förstås att vara med om en amerikansk domstolsprocess på riktigt – med juryförfarande, advokater som håller genomarbetade anföranden och ropar "Objection!" om vartannat, domare med långa kåpor, stjärnbanér och träpaneler. Visst, som på TV..!
Samtidigt som det handlade om allvarliga händelser och komplicerade juridiska frågor, där den amerikanska juryn fann skuld där den svenske åklagaren inte ens funnit grund för åtal. Läs Magnus Ranstorps kommentar här, där det också spekuleras i ett rejält långt straff, möjligen livstid.

I nästa vecka kommer nästa skede i denna process. Den 15 september ska domaren John Keenan offentliggöra vilken påföljd det blir. Så då blir det en ny intressant tripp downtown till domstolsbyggnaden.

Jag talade häromdagen med en av Kassirs två försvarsadvokater, Mark DeMarco, och kan redan nu avslöja att de kommer att överklaga det hela (vilket de kan göra inom tio dagar efter det att straffet förkunnats).
"Vi kommer att överklaga, så snart domen är klar. Vi har gett Usama Kassir rådet att överklaga, och det är också hans önskan," sade DeMarco till mig i tisdags. (I maj ville de inte säga hur de skulle göra, men nu berättade han att de redan då var säkra på att de skulle överklaga.)
Däremot ville DeMarco inte kommentera vilka utsikter han trodde att en överklagan har. Nå, fortsättning följer väl i nästa vecka – jag har tänkt läsa själva åtalet tills dess.

/Gunilla Kinn

Inkomstdistribution

NEW YORK Tänk på detta (jag har dock inte själv räknat på om det stämmer):

The world's seven richest men could wipe out global poverty. Their combined wealth is more than enough to provide the basic needs of the poorest quarter of the world's people.

The Global Development Research Center

Noteras kan ju att åtminstone två av de sju, Bill Gates och Warren Buffett, jobbar på saken.

Uppdatering: Missa inte T:s kommentar!

/Gunilla

Från Kinnekulle till Nebraska

NEW YORK En läsarfråga, från detta inlägg:

Gunilla!

Jo, de flesta läsarna av din blogg har nog förstått vad du heter. Men däremot kanske det finns fler än jag som ännu inte blivit riktigt klok på hur efternamnet ska uttalas... :-)

Medborgare X

Jo, det är absolut fler än du som inte blivit kloka på det – massvis av såväl svenskar som amerikaner och människor av andra nationaliteter är totalförvirrade, och det blir fel ofta.

Tyskar är förlåtna om de säger "Kinn" (=haka) med hårt uttal. Amerikanarna är förlåtna, för de har verkligen fullt sjå med underliga efternamn från hela världen att hålla reda på här. Och italienarna är förlåtna, de med – för det ser konstigt ut med ett ord som alls börjar på k- i italienskan, och de har inte samma uttal utan där skulle "Cin" få ett t-förslag.

Men vad gäller svenskarna kan jag inte begripa det. (Möjligen blir folk förvirrade över att vissa som heter till exempel Kristina kallar sig "Kinna" med hårt uttal?)

Namnet följer nämligen vanliga, svenska uttalsregler. K framför i, e, y, ä, ö, ni vet... Mjuka vokaler!

Uttalas alltså som början på Kinnekulle, [orten] Kinna, Kinnevik, kines, kista... Fortsätt med kedja, kyrka, kättare och körsbär så hajar ni.

När jag var sju år hade jag problem med tje- och sje-ljuden och fick gå till talpedagogen i min skola. Då kunde vi alltid ha mitt namn som exempel, så blev det rätt till sist! (Ni anar inte vilka ramsor jag fick traggla – definitivt "Sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai", och jag fick lägga ändlösa memoryspel med bilder föreställandes såväl sjuksköterskor som kineser.)

Här i USA har jag för övrigt ett helt annat problem med mitt namn. Att namnet börjar med K- och inte med Sh-, som många tror när de ska skriva ner det, är jag van att förklara – och ibland får vi ta uttalet flera gånger, om de är måna om att få till det rätt.

Men jag har upptäckt att många sedan skriver Kimm. Och ibland blir det även Gumilla. Möjligen har jag ett talfel vad gäller m och n, eller så är telefonlinjerna dåliga. Eller så tänker de på det spanska efternamnet Gumilla. Kimm verkar det också finnas många av. Och stavningen måste bli korrekt, exempelvis om de ska skicka mig något elektroniskt.

Så nu försöker jag att alltid bokstavera på ett av mig hemmagjort bokstaveringssystem: Georgia – Utah – Nebraska – Iowa – Louisiana – Louisiana – Alabama; Kansas – Iowa – Nebraska – Nebraska, med extra betoning på alla Nebraska. (Har tyvärr bara varit i två av dessa delstater, gissa vilka.)

Skönt att mitt namn är rätt kort. På svenska brukar det räcka med att jag säger "Kinn som i Kinnevik".

/Gunilla

Frilansgriseri

"Rätt vad det är får man en bult i pannan och slängs i kokande vatten, och då undrar man vart alla år tog vägen!"

Läs vem det är som har en så klarsynt livssyn... Via: Vassa Eggen

/Gunilla