Dagens Sarah-dos: Paglia och Sullivan om Palin

NEW YORK Ah, äntligen någon som tycker som jag – som gillar både Barack Obama och Sarah Palin: Camille Paglia, en av USA:s mest kända feminister.Tro mig, vi är en minoritet.

Eller ordet "gillar" är fel, i mitt fall. Som framgått i otaliga blogginlägg handlar det om fascination, inte om förälskelse.

I alla fall, Camille Paglia skriver om Sarah Palin:

Liberala demokrater kommer att vakna upp från sin sadomasochistiska anti-Palin-orgie med en mycket stor baksmälla. Den onda ande som släppts ur flaskan under denna sorgliga tidsperiod kommer inte så enkelt att låta sig stoppas in igen. En chockerande nivå av irrationell känslosamhet och stundtals infantil upprördhet uppenbarades i hjärtat av Demokraternas gällande ideologi – och sade emot partiets kärnprinciper av medkännande, tolerans och självständigt tänkande. Man måste se tillbaka till Eisenhowers 1950-tal för att hitta något liknande denna groteska parad av borgerlig provinsialism, ytligt grupptänkande och blinda fördomar.
Jag gillar Sarah Palin, och jag har innerligt uppskattat hennes ankomst på den nationella scenen. Som lärare kan jag se hur smart hon är – och uppriktigt sagt, jag anser att de som inte ser det är de som är dumma, insvepta i fransiga mumielindor från deras egen slitna partihandbok. OK, hon talar inte korrekt engelska – hjälp!
Det finns en kraftfull klarhet av medvetande i hennes ögon. Hon använder språket med dess hopp, avbrott och kvillrande momentum, som hos en bebop-saxofonist. Jag står för det jag (som en tydlig förespråkare för fri abort) skrev i mina två senaste kolumner – att Palin som en ambitiös yrkeskvinna som är mot abort, gift och mor representerar feminismens nästa stora skifte. Kvinnor som är mot abort kommer att rädda feminismen genom att låta den expandera, inte minst till mer traditionella länder i Tredje världen.

I vilken utsträckning jag håller med om allt eller ens något av detta får jag fundera på, men det är ett uppfriskande perspektiv jämfört med allt annat som skrivits om Palin av så kallade liberala skribenter.

Och Paglias synpunkter – som Obama-supporter, ateist och långvarig om än oortodox demokrat – är förstås intressantare än Palins inbitna beundrarinnors (vill ni veta vad de tycker kan ni kolla i kommentarfältet på Fox' hemsida).

Hennes ältande om att pressen borde ha granskat Barack Obamas födelsecertfikat och Bill Ayers Weather Underground mer håller jag inte alls med om. Det låter bara som konstigt och daterat högerspinn.

Men jag håller med om det Paglia skriver om John och Cindy McCain, ler åt liknelsen vid Obama som "American surfer", instämmer i att Clintoniterna fått äta upp det där med att Obama skulle vara omöjlig som valvinnare – och om detta (jag har alltid varit rätt skeptisk mot John Edwards, fast jag gillar förstås hans fru Elizabeth):

Vad beträffar demokraterna som ondgjorde sig och tjöt över att Palin inte var redo att nomineras som vicepresidentkandidat – vilket navelskådande hyckleri! Vad fanns det för protester inom partiet eller vanliga medier när John Edwards, med betydligt mindre politisk erfarenhet än Palin, fick John Kerrys invit till samma post för fyra år sedan? Och guvernör Kathleen Sebelius, som jag lobbade för borde ha blivit Obamas val och som stod på var och ens kortlista i månader, har en meritlista som är svår att skilja från Palins. Vilket kunskapsunderskott Palin än må ha om den statliga byråkratin eller om utrikespolitik (utanför guvernörers normala horisont) kommer det förhoppningsvis att tas igen under Obamas kommande åtta år som president.

Jag håller också med Paglia om att det dummaste Sarah Palin kan göra om hon vill satsa på en nationell, politisk karriär vore att satsa på att bli en av Alaskas senatorer i Washington.

Fox News har idag lagt ut fyra nya avsnitt av Greta van Susterens intervju hemma hos Sarah Palin – komplett med snöskoterturer och allt!

Avsnitt 1, om Alaskas roll i USA:


Avsnitt 2, om kvinnorollen:



Avsnitt 3, Greta van Susteren talar med Todd Palin och får åka snöskoter:


Avsnitt 4, Greta och Sarah pratar om hur mycket de beundrar varandra; Trig visas upp på bild (troligen till Sarah-beundrarinnornas glädje och till Sarah-motståndarnas skräck):



Det är svårt att tänka sig att Joe Biden skulle klara av att bli intervjuad om sina politiska ståndpunkter samtidigt som han lagar middagsmat och tillrättavisar barnen.

Men att Sarah Palin framstår som smart och sympatisk (inte heller i dessa intervjuavsnitt får hon några särskilt tuffa frågor, som hur hon får ihop sitt totala abortmotstånd med sin förkärlek för att döda renar) innebär förstås inte att det var helt vettigt att släpa in henne i vicepresidentrampljuset i år. Det är mycket möjligt att det bästa för alla vore om – som en kommentator hos Fox föreslår – Alaska begär uträde ur unionen och bildar en egen stat, som Sarah Palin kan vara president i och som alla hennes beundrare kan flytta till.

Som vanligt när jag blivit alltför hänförd av denna osannolika guvernörs charm stämmer jag alltid av med en alltid Palin-kritisk och skarp Andrew Sullivan, som står för en hälsosam "reality check" i sammanhanget – Why Palin Still Matters. Utdrag:

Låt oss vara realistiska på ett sätt som nationella medier inte tycks klara: denna person skulle aldrig ha satts på en nationell valsedel i en mogen demokrati. Hon klarade inte av att sköta en stad i Alaska kompetent. Det impulsiva valet, utan föregående granskning, av en totalt okänd, utan kunskap om eller intresse av stora vida världen, som en ersättningspresident förblir en av de mest störande händelserna i modern amerikansk historia. Att pressen kände sig tvungen att upprätthålla en fasad av normalitet under två månader och inte deklarera att alltsammans var en fars från början till slut – det är ett tecken på dess total brist på mod. Att Palin-absurditeten skulle följa på två mandatperioder med en annan person som var ute på alltför djupt vatten som president är extra störande. 46 procent av amerikanarna röstade för möjligheten att detta oskrivna kort skulle kunna bli president, för att hon på något vis påminde dem om deras egen känsla av religiös eller kulturell "identitet". Tills vi klurar ut hur detta gick till kommer vi inte att kunna förhindra det från att hända igen. Och det måste vi göra.

(– – –)

Denna vilseledda och vilseledande kvinna förstår fortfarande inte vad som hände henne; har fortfarande ingen självkännedom, och har aldrig tvingats acceptera sina uppenbara begränsningar. Hon kan inte få till den mest triviala historieskrivning korrekt; hon repeterar osanningar med en vildsinthet och ett lugn som annars bara tillhör kliniskt rubbade människor; hon har en gymnasieavhoppares bildningsnivå; och ser okunnighet som någon slags bravad. Det är plågsamt att iaktta henne – men än mer plågsamt att iaktta dem som känner sig tvingade att ta henne i försvar.

Kort sagt, hennes kandidatur var oförsvarlig. Den förbli oförsvarlig. Tills vanliga medier, det republikanska partietablissemanget och den konservativa intelligentsian erkänner hur fel de haft kommer denna blogg att fortsätta begära grundläggande ansvarsskyldighet.

Läs också några av de hundratals kommentatorerna till Camille Paglias artikel. De håller verkligen inte med henne – särskilt inte om jazzmusik-liknelsen – och de har massor av bra argument.

/Gunilla

Dagens andra Palindos

NEW YORK Man behöver inte tvivla på att Sarah Palin räknar med att finnas kvar i det nationella rampljuset. Kolla bara på allt hemma hosandet kring köksön i Wasilla, med Piper, Todd och Trig, eller läs om Piper Palin som stilikon! (Hyllningsplakatet ovan fotograferade jag strax före Sarah Palin-mötet i Beaver, Pennsylvania, i slutet av oktober.)

Visst är det intressant att det är OK att sjuåriga Piper Palin intervjuas av TV-team och struttar omkring med Trig i mammas högklackade, medan det väckte ett litet ramaskri på högerkanten – exempelvis hos Dick Erixon – när Sasha och Malia Obama fick svara på frågor hos Access Hollywood i somras.

Några läsvärda texter om Sarah Palin, för dem av er som är lika besatta som jag:

Huffington Post – Adele Stan: "Palin on Today – Not Goin' Anywhere"
Huffington Post – Linda Bergthold: Palin Calls Bloggers Kids (bloggarna bland kommentatorerna försäkrar att de inte har på sig pyjamas och inte bor hemma hos mamma och pappa längre)
The Nation – Katha Pollitt: "Sayonara, Sarah"

"And so we bid farewell to Sarah Palin. How I'll miss her daily presence in my life! The mooseburgers, the wolf hunts, the kids named after bays and sports and trees and airplanes and who did not seem to go to school at all, the winks and blinks, the cute Alaska accent, the witch-hunting pastor and those great little flared jackets, especially the gray stripey one. People say she was a dingbat, but that is just sexist: the woman read everything, she said so herself; her knowledge of geography was unreal--she knew just where to find the pro-America part of the country; and don't forget her keen interest in ancient history! Thanks largely to her, Bill Ayers is now the most famous sixtysomething professor in the country--eat your heart out, Ward Churchill! You can snipe all you want, but she was truly God's gift: to Barack Obama, Katie Couric--notice no one's making fun of America's sweetheart now--Tina Fey and columnists all over America."

Katha Pollitt slår fast att USA:s feminister har flera anledningar att vara glada över Sarah Palins kandidatur:

1. Den tvingade feminister att definera sig själva och att diskutera vad som gynnade kvinnor: att rösta på en kvinnlig vicepresident-kandidat (Palin) eller en presidentkandidat som gick till val på en politik mer i linje med vad som gynnar kvinnor (Obama).
2. Den fick konservativa debattörer att tala om att kvinnor kan, och inte en enda av dem talade enligt Pollitt om hur Sarah Palin borde ha varit hemma och tagit hand om sin man. ("Thanks to Sarah, ladies, we can do just about anything we want as long as we don't have an abortion.")
3. Det starka stödet för Sarah Palin bland konservativa kvinnor visar att kvinnorörelsens ideal delvis spridit sig även dit.
4. Tillsammans med Hillary Clinton har Palin vant väljarna vid att kvinnor kan kandidera till Vita huset.

/Gunilla

Dagens dos av Palin the Populist

NEW YORK Columbia-professorn Mark Lilla skrev häromdagen i Wall Street Journal om Sarah Palin som representant och redskap för USA:s konservativa "populist chic"-gren (en anti-intellektuell utveckling som han beklagar).

Fox News Greta van Susteren (som jag just upptäckt är scientolog!) gör en stjärnögd och väldigt inställsam – men ohjälpligt fascinerande intervju med Sarah Palin, publicerad på hemsidan i fyra delar.

Wow, kameran älskar verkligen denna guvernör (för att inte tala om Fox News-tittarna, se kommentarfälten)!

Palin talar om de ökända designerkläderna ("I don't see how it added up"), om sig själv som förebild för kvinnor ("I'm a feminist, whatever that means"), om varför hon väckt så starka känslor ("I am an outsider"), om hur hennes familj reagerade på all kritik ("They are tough, they can handle it"), och om hur kritikerna enligt henne mest utgjordes av "bloggare i pyjamas i sina föräldrars källare".

Med det sistnämnda syftar hon nog egentligen inte minst på The Atlantics välkände skribent Andrew Sullivan, som räknat till minst 20 Palin-lögner (and still counting; han skriver: "just trying to make any sense of the Greta van Susteren interview is beyond my cognitive skill-set").


Här finns några foton tagna under intervjun på guvernör Palins kontor (med ett antal dagstidningar utspridda på skrivbordet på det understa, för den skarpögde som vill lista ut vilka hon läser).

Det ska bli spännande att se vad Sarah Palin tar sig för framöver, förstås. Jag är fortsatt fascinerad och imponerad av henne, och över de motsatta känslor hon väcker – Hillary Clinton framstår som en riktig konsensuspolitiker i jämförelse.

Och jag tycker att Palin fungerar fint som en slags förebild, även om man inte delar hennes politiska åsikter och även om man tycker att hon på många sätt verkar populistisk och inskränkt. Men jag har träffat en hel del amerikanskor (och andra) som verkligen inte håller med mig på den punkten, utan som snarare blir kräkfärdiga bara hennes namn kommer på tal.
Fast om inte annat kan man väl ha henne som en antiförebild, och låta sig provoceras till att göra något annat och bättre – "kan den där Sarah så borde väl verkligen jag kunna", typ.
(Jovisst, jag är medveten om att det finns en logik i hur just vackra, konservativa kvinnor tillåts ta plats – läs Karin Olssons krönika om Palin som MILF.)

Jag hoppas också att hon behåller sitt sätt att uttrycka sig och inte mals ner till vanligt politikertugg. Det hoppas säkert TV-kanalerna som förstås rycker i henne också.

Inställsamma intervjuer har sitt värde, för Greta van Susteren får onekligen Sarah Palin att känna sig bekväm och prata på (men beter sig som en gammaldags Hollywood-reporter, som Sullivan skriver).
Det vore intressant med en liknande intervju, gjord av någon som hade vågat vara bara lite mer kritisk, och som hade följt upp resonemangen. Det finns mycket av det Palin säger som pockar på följdfrågor. (Om abortfrågan får hon till exempel tala på exakt samma sätt som Barack Obama, om hur det finns "common ground", trots att deras inställning i sak är diametralt olika. Jag skulle också gärna vilja veta t ex vad hon anser om att John McCains kampanj helt missade att i god tid driva de republikanska hjärtefrågorna om småföretagande och skatter – det krävdes att Obama sprang på en "Joe the Plumber" för att det alls skulle komma upp på agendan ordentligt.)

Greta van Susteren är rätt fascinerande, hon också. Jag kan inte låta bli att tro att hennes ganska ansträngda tal (hon låter som att hon just varit hos tandläkaren) måste ha att göra med alltför många plastikoperationer. Vilket hon har varit osedvanligt öppen med att hon gjort – plastikoperationer alltså, det där med "alltför många" var min slutsats.
Och som jag skrivit tidigare är jag förstås också fascinerad över att jag själv så sent som för en dryg vecka sedan bodde några dagar i van Susterens före detta dressing room, numera en svensk barnkammare i Washington.)

/Gunilla the Curiosity-Seeker

P S DN:s Maria Ringborg missar i sitt referat av hur Sarah Palin ser på sina politiska möjligheter i framtiden hur hon bäddar in det i sin gudstro. Var det inte av intresse?! Kanske inte. Eller så fick det inte plats på nätet.

Så här säger Palin i alla fall i del 4 av intervjun, som alltså implicit handlar om hur hon ser på möjligheten att ställa upp i republikanernas primärval 2012:

– Faith is a very big part of my life. And putting my life in my Creator's hands. This is what I always do – I'm like, OK: "God, if there's an open door for me somewhere – this is what I always pray – Don't let me miss the open door. Show me where the open door is! Even if it's cracked up a little bit*), maybe I plow right on through that, even prematurely plow through. But don't let me miss an open door." If there is an open door for me in [20]'12 or four years later, and if it's something that is going to be good for my family, for my state, for my nation, an opportunity for me – then I plow through that door. But I can't predict what's gonna happen, you know. I can't predict what will happen a day from now, much less four years from now."

Men DN nöjer sig med att skriva:

– Visa mig var det finns en öppen dörr. Även om den skulle vara lite trasig*), kanske skulle jag plöja rakt igenom den och kanske skulle jag plöja igenom den för tidigt, men låt mig inte missa en öppen dörr, sa Palin i en intervju med kanalen Fox News i programmet "On the record".
(– – –)
– Om det finns en dörr öppen 2012 eller fyra år senare, och det är något som skulle vara bra för min familj, för min stat, för min nation, en möjlighet för mig då ska jag plöja genom den dörren, sa Palin.

Alltså utan antydan om vem hon vill ska visa henne vägen till den öppna dörren. Det låter som om det är intervjuaren som ska göra det. Oh, well.

Uppdatering: Därmed inte sagt att jag menar att Palins gudstro måste slås upp som något underligt, vilket Dick Erixon menar att andra medier gjort.

*) A door with a crack syftar snarare på en dörr som står öppen på glänt, en dörrspringa, än en "lite trasig" dörr!

Bimbo eller förebild?

NEW YORK Jag försöker hålla alla Sarah Palin-bitar i huvudet samtidigt, för att se om man både kan tycka att hennes politik, flirtighet och lögner är besvärande och att hennes framfart på den politiska scenen är imponerande.

För visst är det konstigt att samma personer som hyllar att USA snart troligen får sin första svarte president talar om hur hemsk Sarah Palin är på alla sätt, som New York-tidningen Daily News' Michael Goodwin skriver om:

En (– – –) blind fläck mot den politiske "andre" förklarar mycket av avskyn för Palin. Om hon vore demokrat skulle hennes ovanliga liv ha spunnits till en oemotståndlig berättelse som skulle ha gjort henne till kusteliternas älskling.
Hur hon uppfostrat alla de där fina ungarna, hur hon tar hand om sitt svårt handikappade barn, hennes förhållande med den där grove snyggingen med inuit-ursprung som ofta sköter om barnen, hennes osannolika framfart genom de politiska minfälten, hennes tuffa smällar och stronga framträdande på nationell nivå – allt vore bevis på ett genombrott av historiska proportioner som vi skulle ha beordats att fira i mångfaldens och jämställdhetens namn.
Visst, jag vet att det finns gott om legitima skäl att rösta mot henne och McCain. Och jag menar inte alls att de ska stödjas, minst av allt på grund hennes kön.
Men skulle vi inte alla åtminstone kunna erkänna Palins signifikans och vad den betyder för USA?
Nej, tydligen inte. Hon måste förlora, enligt vänsterns narrativ, för att hon är okvalificerad, så är det bara.
En dag kommer vi att se tillbaka med äckel på det stryk Palin fått och undra hur det kunde hända i detta fina land, år 2008.

Men här kommer genast en motbild, en läsarkommentar från Andrew Sullivans blogg:

Jag vill påpeka att alla någorlunda intelligenta kvinnor känner igen Palin som en kvinnlig arketyp som vi fått handskas med i åratal. Med modernt språkbruk är hon en "stygg flicka", som är ambitiös och inte har några problem med att hugga folk i ryggen för att få det hon vill ha. Denna slags kvinna är extremt splittrande, och delar upp kvinnor mellan beundrande följeslagare som vill bli "precis som hon" och kvinnor som klart kan se vad som pågår och som inte kan förstå att inte andra (särskilt män) ser igenom det.
– – –
Denna kvinnliga arketyp känner inga generationsgränser. Min mor, som är inbiten troende och anser att Bibeln är en vetenskaplig berättelse om skapelsen, hade inte sett särskilt mycket av Palin före debatten. Hon hade bara en känsla av att Palin förföljdes för att hon är bibeltroende. Men till och med hon blev bestört av Palins uppträdande under debatten och tyckte att det där fåniga flirtandet inte anstod en nationell politiker. Man kunde nästan höra ett kollektivt, generat stön från utbildade, icke-neokonservativa kvinnor i hela världen, som har jobbat som djur för att bli tagna på allvar – och så kommer den här bimbon och gör ett uppenbart försök, framför en kamera, att reducera kvinnors roll till hur bra de är på att flirta.

Tja, jag har ju hela tiden haft Sarah Palin som favorit främst på grund av hennes storymässighet, och jag kan ju inte påstå att jag blivit besviken. En Tim Pawlenty eller en Tom Ridge hade knappast genererat en bråkdel av alla dessa artiklar, blogginlägg, YouTube-klipp och satirscener (liksom Joe Biden inte gör det). Så journalist-cynisk är jag.

/Gunilla

P S I mitten av augusti trodde jag förresten att McCain skulle välja Kay Bailey Hutchison som VP-kandidat. Hon hade nog blivit en Geraldine Ferraro, det vill säga inte hjälpt sin kandidat att vinna sååå många extra röster – men vi hade nog åtminstone sluppit flörtandet.

Maslow à la 2010: katter, skvaller, sex, Internet

STOCKHOLM Tack vare en kommentar av Lisa Förare Winbladh apropå de söta katterna här hittade jag denna ack, så sanna version av Maslows behovshierarki: http://pleatedjeans.files.wordpress.com/2010/07/maslows-hierarchy-of-internet-needs.jpg

Befinner mig stenhårt och kroniskt parkerad på näst högsta trappsteget: ”knowledge search – the need to feel smart by researching useless facts and reading celeb gossip...”. Say no more. Det antyder ju i alla fall att jag inte är ensam med mitt hopplösa beteende.

(Går)dagens dos av ”celeb gossip” blev senaste nytt om familjen Palin: Hur Bristol Palin nu gjort slut med Levi Johnson igen, där uppe i Alaska – möjligen enligt felaktiga rykten om Levis ex-flickvän – efter att nyligen lite oväntat ha annonserat sina giftermålsplaner i US Weekly:

Ack, stackars tonåringar (nåja, Levi har nu fyllt 20) som lever i offentlighetens ljus med sina struliga relationer... Överhuvudtaget förstår jag inte riktigt hur folk kan vilja go public med sina privatliv.

Det ger i alla fall ett osökt tillfälle att skriva om ett av mina favoritämnen: amerikansk politik (som länge varit sorgligt försummat på bloggen). I en byråtext igår stod:

”Sarah Palins tonårsdotters oplanerade graviditet blev ett hett samtalsämne under presidentkampanjen 2008. Det upprörde den kristna högern, som den moralkonservativa Palin tänkt locka till sig, att hennes 17-åriga ogifta dotter var med barn.”

Mnja, jag är inte alls så säker på att de flesta i den kristna högern blev särskilt upprörda, eller i alla fall inte särskilt avskräckta, av Bristols graviditet.

Kanske är jag ett offer för lyckad republikansk spinning, men jag tror att det snarare handlade om demokraternas/vänsterns/oppositionens skadeglädje över hycklande moralkonservativa – och att de förstnämnda grupperna förväntade sig och hoppades att de sistnämnda skulle bli upprörda.

Den kristna högerns anhängare verkade dock i alla fall hösten 2008 inte alls särskilt upprörd utan enbart begeistrad över familjen Palin, inklusive Bristol.
Oplanerade tonårsgraviditeter är inte ovanliga i deras familjer, inte minst på grund av bristande kunskaper om/användande av preventivmedel. Bristols graviditet gjorde bara familjen Palin mänsklig och lättare att identifiera sig med, plus att det gav ett tillfälle att genom icke-handling visa upp sitt abortmotstånd.

Jag ska inte påstå att jag har särskilt bra koll på evangelikala väljare, men jag gissar att de skulle säga att de blott är alltför väl medvetna om att Gud utsätter de sina för prövningar – och det skulle nog till betydligt mer än ett Gudasänt barn-utom-äktenskapet för att deras beundran för Sarah Palin skulle rubbas. Plus att det ju länge sades att Bristol och Levi skulle gifta sig omedelbart efter valet.

En reaktion av många, från en högerkristen blogg, lät så här (min markering):

"Being a Christian does not mean you're perfect. Nor does it mean your children are perfect. But it does mean there is forgiveness and restoration when we confess our imperfections to the Lord. I've been the beneficiary of that forgiveness and restoration in my own life countless times, as I'm sure the Palins have.

"The media are already trying to spin this as evidence Gov. Palin is a 'hypocrite,' but all it really means is that she and her family are human. They are in my prayers and those of millions of Americans."

Hade Sarah Palin däremot rått Bristol att göra abort hade det däremot förstås inte gått hem.

Och många vänsterbloggare pekade med rätta ut att reaktionerna från det moralkonservativa USA var diametralt annorlunda i samband med Monica Lewinsky-rörelsen – för att inte tala om hur de skulle kunna tänkas ha låtit ifall det var Sasha eller Malia Obama som skulle ha varit gravid...

Här kan ni läsa ett New York-reportage om den amerikanska sexualpolitiska debatten och om kyskhetsrörelsen, som jag skrev för SvD Idag för sex år sedan. Där utvecklar jag också resonemanget om preventivmedel och tonårsgraviditeter i USA.

Det vore förstås intressant att uppdatera det ämnet i något sammanhang. Vi var många som skrev om kyskhetsrörelsen för några år sedan, men jag har inte sett till några uppföljningar.
Bristol Palin har varit aktiv i densamma, bland annat genom att delta i ett TV-program om att bli förälder vid unga år. Hon har i det sammanhanget sagt att ”avhållsamhet är orealistiskt” (vilket även är budskapet från bland annat Planned Parenthood, USA:s svar på RFSU – se mitt reportage). Det är kontroversiellt i den amerikanska kristna högern!

Nå, jag får säkert anledning att återkomma till familjen Palin – och nog är det lite komiskt att det nu är familjen Clinton som är det mest lysande, offentliga exemplet på en lyckad amerikansk kärnfamilj...

/Gunilla

Alaska-svenskar

STOCKHOLM SVT:s Rapport sände just ett inslag om "den växande kritiken" mot Sarah Palin i USA, med en speakerröst som lät som om det vore en begravning som kommenterades.
Men det var ont om belägg för varifrån kritiken kommer. Det är ju skillnad på kritik (eller relevanta invändningar) som kommer från det egna partiet och på kritik (eller relevanta invändningar eller spinning) från motståndarlägret. De enda "kritiker" som redovisades explicit var två stycken "mannen på gatan".

Sarah Palin själv lät som om hon aldrig gjort annat än kampanjat för vicepresident-posten när hon presenterades i Dayton igår (YouTube-klipp här). Johan Ingerö skriver lite Palin-hype här.

Nätet kokar över av intressanta artiklar om såväl Sarah Palin som hennes bakgrund. Jag saknar två viktiga upplysningar:
• Kan namnet Palin möjligen vara svenskt, ursprungligen? Det finns i Sverige, även om det inte så vanligt. Annars verkar hon mest ha anglosaxiska rötter.
• En person som bara måste ha delvis svenskt ursprung är hennes man, Todd Palin (som för övrigt är kvartseskimå). Hans mor Blanches flicknamn är nämligen Kallstrom.

Om någon undrar: Jag gillar valet av Palin för att det är så storymässigt och för att det gör att valrörelsen blir extra spännande och valet extra jämnst, inte för att jag tycker att hennes konservativa åsikter verkar så himla toppen.

/Gunilla

Pointguard Palin passar; blir programledare?

STOCKHOLM Det är spännande att läsa alla spekulationer om Sarah Palins oväntade avhopp som Alaska-guvernör, t ex Politicos Palin resignation splits GOP, Los Angeles Times Sarah Palin's exit as Alaska governor stuns, puzzles observers och Washington Posts Once Again the Enigma that is Sarah Palin plays by her Rules. Förståsigpåarna är inne på allt från att hon nu drar igång sin presidentvalskampanj (2012) eller sin senatskampanj (2010) till att hon ska lämna politik helt och hållet och ägna sig åt familje- och friluftsliv, bränd efter all uppmärksamhet och satir. Eller så har hon kanske något helt annat i bakfickan, kanske en plattform som ledare för någon organisation med socialkonservativa frågor på agendan.

Mig skulle det inte förvåna om hon helt enkelt tackat ja till ett saftigt anbud om att leda en talk show. Sådana måste hon ha fått i mängder från de amerikanska TV-bolagen, och det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag tror hon vore som klippt och skuren att leda ett Fox-program. Jag skulle sitta som klistrad vid TV-rutan, om jag hade någon. Fast som programledare får hon inte tala så maniskt som i sin monolog igår. Det vore ett lönsamt sätt att bygga upp både en publik och ett politiskt budskap. Bill Kristol är inne på samma spår.

Happy 4th of July, förresten!

Uppdatering – några fler Sarah Palin-länkar:
New York Post: Run, Sarah, Run
Maureen Dowd i New York Times: Now, Sarah's folly

/Gunilla

Palin bättre än Palin själv

NEW YORK Tom Payles i Washington Post:

"Sarah Palin såg som om hon hade förberett sig för sitt framträdande i vicepresident-debatten igår kväll genom att titta på Tina Feys bilder av henne i "Saturday Night Live". Hon blinkade och vinkade och lade på morskhet, ett "för tusan" här och ett "I'll betcha" där. [Äsch, jag gick helt bet på en bra översättning till svenska av "I'll betcha"! /GK]
Utmaningen för Fey, som ska spela Alaska-guvernören och den republikanska kandidaten igen i nästa sändning, blir att göra Palin bättre än Palin själv, att spela parodin så att den blir bättre än originalet."

Som Emil Arvidson skrev i DN häromdagen så var Tina Fey & Co så elegant elaka i förra lördagens program att de bara använde (bara behövde använda) vissa delar av Palins citat rakt av. Kolla också på hans blogg, med en bild ur en kanadensisk tidning som faktiskt förväxlat Fey och Palin. (Och Palin har ju sagt att hon klätt ut sig till komikern på en Halloweenfest.)

Här kan man läsa en Time-analys av "varför kvinnor hatar Sarah Palin", till exempel att hon är för snygg och har alltför bra självförtroende. Skribenten glömmer tyvärr att diskutera sakfrågor och åsikter i sammanhanget, men hon har en del poänger.

Den här artikeln från Anchorage Daily News handlar om hur Palin håller på att skaffa sig fiender på hemmaplan, det vill säga i Aläääska. Och denna handlar om varför i hela fridens namn hon vinkade och blinkade så mycket i TV igår.

Nästa postning kommer inte, jag lovar, att handla om Palin. Och inte om min dator heller för den delen. Men om baseboll.

/Gunilla

Spela Sarah Palin-bingo

NEW YORK Housing Works-publiken hatar och hånar Sarah Palin, de vrålar och är inte alls lika snälla och artiga som Harlem-publiken. Och så spelar de Sarah Palin-bingo, det är ju rätt skojigt förstås. Här är ett av fyra möjliga blad:


Mer om Sarah Palin-bingo här. Så här en kvart in i debatten är nog detta blad redan fulltecknat! "Maverick" har jag nog hört minst två gånger, men så är de ju också två stycken mavericks.

/Gunilla

"Banning Books" i Alaskas bibelbälte

Nedanstående inlägg korrigerades här.

STOCKHOLM Som jag skrev i våras har jag haft Sarah Palin som VP-kandidatfavvo mest för att hon är så himla storymässig. Fast att hon skulle vara så till den milda grad storymässig hade jag förstås aldrig kunnat drömma om! Som jag sade till en av "mina" redaktörer igår så tycks hon generera en ny story i timmen, minst.

Jag har inte hunnit blogga så mycket om något av detta på sistone, men det är knappast någon brist på nät- och tidningsartiklar som tar upp tonårsgraviditeter, älgburgare, energipolitik, kvinnoröster, republikansk gräsrotsentusiasm, bristande utrikeserfarenhet, born again Christians, rattfyllor, tjuvfiske, dynamik, Troopergate, kandidatgranskning, kampanjbidrag, bristande omdöme och fostervatten, skotertävlingar och tusen andra saker.

Så ni klarar er säkert. Sarah Palins tal i Minneapolis ikväll, vilket med 100 % sannolikhet kommer att bli enormt väl emottaget av konventdeltagarna, kommer dessutom att ge upphov till en ny störtflod av artiklar, kryddade med bilder på unga fröken Palin och unge herr Johnston hand i hand.

Men jag vill gärna uppmärksamma er på denna intressanta Time-artikel om hur Palin agerade som politiker under sin allra första tid som borgmästare, i Wasilla 1996, och sedan som guvernör för delstaten. Där står en rad positiva men även bestickande saker, exempelvis:

Stein says that as mayor, Palin continued to inject religious beliefs into her policy at times. "She asked the library how she could go about banning books," he says, because some voters thought they had inappropriate language in them. "The librarian was aghast." That woman, Mary Ellen Baker, couldn't be reached for comment, but news reports from the time show that Palin had threatened to fire Baker for not giving "full support" to the mayor.

Andra medier har liknande artiklar, t ex New York Times som skriver att bibliotekarien som protesterade mot censurförsöken fick sparken och Politico (plus förstås mängder av bloggar som plockade upp dem igår, främst demokratiska och vänster-bloggar).

Till sist en kommentar om demokraternas hycklande, från en kommentator hos Wasilla-lokaltidningen Frontiersman:

"One of the most amusing things about Democrats is the depth of their hypocrisy. They claim to be the party for women's rights, equality etc. The party for feminism. But when a Republican woman steps forward who can clearly take charge, lead AND still be mom...she's told she should stay home. And liberals wonder why anyone rarely listens to them."

Mer på detta tema i en längre text här.

Nu ska jag städa och inte blogga det minsta på ett tag, vare sig om Sarah Palin eller något annat (jo, kanske lite om Palin, apropå detta tema).

/Gunilla

This just in: Bristol Palin gravid

STOCKHOLM Oj! Den minst sagt häpnadsväckande upplösningen på dramat med ryktena om att Sarah Palins dotter var mor till hennes femte barn:
Dottern var inte gravid då (när hon enligt ryktena skulle ha varit det), men hon är det nu! Så kan det gå.

Hoppas ni inte tycker jag låter alltför cynisk nu – men den här kandidaten är verkligen en mediedröm, som levererar den ena storien efter den andra. Nu är hon inte bara en 44-årig fembarnsmor och jägare/fiskare som har chansen att bli vice-president, utan i sinom tid en 44-årig mormor.

För övrigt har Palins syster nio barn, dock utan att leva ihop med någon man. Tur att Briston Palin ska gifta sig med sitt barns fader, så att somliga väljare inte behöver bli alltför chockerade över familjens leverne. Undrar hur minderåriga i USA gör istället för att "gå till kungs" för att få gifta sig – frågar guvernören? Eller presidenten.

Familjens Palins sociala förhållanden må vara av privat natur – men givetvis är det legitimt för pressen att klura ut sådana här saker, eftersom Sarah Palin som vicepresident och republikansk politiker har makt att bestämma saker som berör amerikanska familjers förhållanden (exempelvis genom att påverka valet av kommande HD-domare). Det där med sex före äktenskapet är som bekant politisk dynamit i USA; läs mitt SvD Idag-reportage om statliga bidrag till upplysning om återhållsamhet och celibat här. Däremot har Palin såvitt jag vet inte pläderat för "abstinence"; hon är medlem i Feminists for Life som tydligen inte har den hållningen.

Den gravida tösen borde förstås få slippa all uppmärksamhet (wishful thinking), och Barack Obama sade idag:

"I have said before and I will repeat again: People's families are off limits. And people's children are especially off-limits. This shouldn't be part of our politics. It has no relevance to Gov. Palin's performance as a governor or her potential performance as a vice president. So I would strongly urge people to back off these kinds of stories. You know my mother had me when she was 18, and how a family deals with issues and teenage children, that shouldn’t be a topic of our politics."

Marc Ambinder skriver om vad John McCains medarbetare visste och inte visste om Sarah Palin.

Uppdatering (3/9): Minderåriga Alaska-bor får gifta sig, om deras respektive föräldrar samtycker. I detta fall råkar det förvisso sammanfalla med guvernören...

Nog är det lite missvisande att, som Aftonbladet och Expressen gör, skriva att Levi Johnson inte vill ha barn, utan att också ta upp att det trots allt var ett år sedan han skrev så i MySpace. Ett år är ju en evighet i en tonårings liv...

/Gunilla

När haspen inte är på (i mediefabriken)

NEW YORK Några dagar efter valet kom det ut uppgifter om att anonyma källor inom McCains kampanj hävdade både det ena och det andra om Sarah Palin – bland annat att hon skulle ha trott att Afrika var ett land, inte en kontinent.

Dessa uppgifter spred sig som en löpeld i världens medier (inklusive till denna blogg, även om jag inte drog så hårt på det som ett faktum – döm gärna själva). Ofta med en underton av skadeglädje, och utan några större inslag av källkritik.

Visst verkar det underligt att Palin inte skulle ha sådan grundläggande koll på geografi – och hon har själv kommenterat påståendet som helt absurt (och förklarat att hennes Afrika-intresse hänger samman med Darfur-frågan, vilket hon har gemensamt med miljoner amerikanska väckelsekristna).

Själv tycker jag att det verkar troligt att det helt enkelt handlade om ett typiskt missförstånd eller hörfel – av antingen Palin eller någon annan, även om hon själv inte minns en sådan situation. Alltså ingenting som egentligen förtjänade att föras vidare som exempel på okunnighet, även om det är intressant att den typen av "mud slinging" inträffar efter en misslyckad valrörelse. Hon kan t ex ha talat om något som "händer i Afrika" medan det för en medarbetare stod klart att man diskuterade något som hände specifikt i Kongo eller Sudan.

Det var som sagt många anonyma uppgifter som cirkulerade (klädinköpen, Palin iförd endast badhanddukar på hotellrummet, Naftas medlemsländer etc). Så när källan till åtminstone Afrika-uppgifterna klev fram som en riktig person som ville stå för sin Palinkritik: Martin Eisenstadt, knuten till den republikanska tankesmedjan The Harding Institute, så slogs vederbörande förstås upp stort i alla möjliga medier.

Men snart visade det sig att varken Eisenstedt eller hans institut existerade. Båda var bara påhitt, som i sin tur visade sig vara ett led i en PR-kupp (tänk: något som bröderna Schulman eller Filip&Fredrik skulle göra).
Eller kanske snarare en mer sofistikerad mediekritisk kupp, för att se om medierna skulle svälja betet. You betcha att de gjorde – såväl MSNBC, Los Angeles Times, Fox News, TPM med flera medier, och en rad bloggar körde storyn, även om de också dementerade alltsammans så snart de insåg vad de gått på.

Killarna som stod bakom detta – och många andra liknande bus under året! – säger i New York Times (som har en lång artikel om det hela: A Fake Expert Named Martin Eisenstein and a Phony Think Tank Fool Bloggers and Mainstream Media):

Mr. Gorlin and Mr. Mirvish say the blame lies not with them but with shoddiness in the traditional news media and especially the blogosphere.“With the 24-hour news cycle they rush into anything they can find,” said Mr. Mirvish, 40.

"Martin Eisenstein" var alltså bara lur, även om "han" har en blogg.

Men, Fox News som ursprungligen rapporterade om Palins påstådda bristande Afrikakoll hade ju inte honom som källa. "Han" var bara en figur som klev ut och påstod att han var källan.

"This was a circular firing squad, and they let me watch," säger Carl Cameron på Fox News, som var hang around under McCain-kampanjen, dock förbjuden att rapportera om vad han såg och hörde förrän efter valet:


Och Cameron står fast vid sina uppgifter. Med andra ord, det är troligen felaktigt att som Aftonbladet gör i en rubrik, påstå att "Palins Afrika-blunder är en bluff", eller som signaturen "Haldeman" skriver i en kommentar 21:29: "Nej, nej. Aftonbladet har fattat helt fel här. Nu blir det till att dementera dementin(!)." (OBS! Det är såvitt jag kan se inget fel i AB:s brödtext, bara i rubriken.)

Vi får se vad som händer med alla Palin-stories. Många är too good to be true, och vi vet inget om de verkliga källorna och deras agendor. Faktum är att Greta van Susteren – som talat med en annan källa som dementerar Afrika-uttalandet – i denna diskussion med Bill O'Reilly påstår att Cameron sagt till henne att han själv börjar tvivla på sin information. Till syvende och sist handlar det om vilket förtroende man har för honom (själv hade jag aldrig hört talas om karln tidigare) och för Fox News. Men nyhetsbyrån AP skriver:

The hoax was limited to the identity of the source in the story about Palin -- not the FOX News story itself. While Palin has denied that she mistook Africa for a country, the veracity of that report was not put in question by the revelation that Eisenstadt is a phony.

Det kan tyckas futtigt att ägna så mycket utrymme åt att diskutera vad som troligen var ett missförstånd. Men intermezzot har ändå belyst intressanta, övergripande medieproblem i den amerikanska mediedebatten:

• Hur handskas med anonyma källor? "Hollywood-reportern" Greta van Susteren har en poäng när hon säger:

"I think anonymous sources have a place in journalism, on government malfeasance and whistle-blowing. But when did we become the National Enquirer that we're reporting gossip? It's very unfair."

Samtidigt är det väl just "whistle-blowing" (avslöjande och anmälan av missförhållanden inom en organisation) om man påtalar att den potentiellt blivande vicepresidenten har allvarliga kunskapsluckor.

Vilket leder fram till den andra debatten som pågår:

• Vilket ansvar har "inbäddade reportrar" för att frångå uppgörelsen att de inte får rapportera något före valdagen? I det här fallet borde de ha bränt sina källor, skrev Andrew Sullivan häromveckan i inlägget The Civic Resonsibility of Carl Cameron:

They kept taking Palin seriously as a veep candidate when she didn't come close to even minimal standards for passing a citizenship test. I'm sorry but I think this is a terrible failing, and it is a reason the mainstream media are imploding. They let the rules of the game over-rule their duty to tell the American people the truth as they began to discover it. The truth is that Sarah Palin had no business whatever being on a national ticket. It was an insanely reckless choice. She could never adequately perform the job of president at a moment's notice, and the McCain campaign and their media enablers were putting this country and the world at serious risk by perpetuating this farce.

/Gunilla

Olympia Snowe – "a Quality Act"

NEW YORK Lite sent att skriva detta, men... Ju mer jag läser på om Maines ena kvinnliga senator Olympia Snowe, desto mer obegripligt förefaller det att John McCain inte valde henne som sin vicepresidentkandidat.

Decennier av politisk erfarenhet, både i Maine och i huvudstaden ("in the center of every policy debate in Washington", skrev Time för två år sedan), extremt populär på hemmaplan (79 % "approval rate" 2006 – bäst av alla 100 senatorer!), gedigen republikansk förankring i vissa frågor men moderat i andra (ungefär samma som McCain), någorlunda storymässig" (tidigt föräldralös, tidigt änka), annorlunda bakgrund med rötter i grekiska Sparta, ytterst stilig och kompetent framtoning ... the list goes on. Läs mer om senator Snowe här.

Bilden högst upp i inlägget är tagen 1977, då hon var senator i delstaten Maine (sedan 1995 är hon alltså senator för Maine, i Washington, men delstaterna har ju sina egna senater och representanthus).

I och för sig hade vi ju missat all underhållning som Sarah Palin levererat, men det är ändå väldigt konstigt att Olympia Snowe inte förekom oftare i förhandssnacket (några minuter innan jag fick veta att det blev Palin gissade jag förresten, felaktigt, på Texas-senatorn Kay Bailey Hutchison).
Snowe nämndes förvisso ibland – men mest i förbifarten, då hon avfärdades som alltför mycket till vänster och "too liberal". Och hon hade knappast upp piggat upp den republikanska väljarbasen på samma vis som Palin gjorde, däremot säkert slagits om en hel del mittenröster. Dessutom hade hon förstärkt McCains image som "independent", oberoende.

Olympia Snowe borde också ha varit det självklara förstahandsvalet för de svenska republikanerna, som exempelvis Sofia Nerbrand (hej, Sofia!) som med en socialt liberal vicepresidentkandidat hade sluppit försäkra att hon inte delade den socialkonservativa syn i frågor såsom abort och homosexuellas rättigheter som Sarah Palin, men inte Olympia Snowe, står för.

För att inte tala om att Snowe nog skulle ha lockat en hel del av de kvinnor som var sura på Obama för att Hillary Clinton inte nominerades, men som trots allt aldrig skulle ha röstat på en valsedel med Palins namn.

Nu spekuleras det i hur senator Snowe lär bli en av de republikanska senatorer som den demokratiska majoriteten kommer att flörta allra mest med. Det är väl heller inte helt otroligt att hon blir en av de republikanska ministrar Obama lovat utse (om han inte nöjer sig med en enda, försvarsministern Robert Gates, i sin administration). Hon har själv avvärjt sådana spekulationer, men...

Här kan ni se hur Olympia Snowe klarade sig i en CBS-intervju (jämfört med Palin):


Förresten inspirerades jag till denna text av New York Times' kolumnist Gail Collins, som idag skrev:

Olympia Snowe, the senior senator, is widely regarded as one of Congress’s quality acts. In fact, some people might have wondered why John McCain, if he was so desperate for a woman on his ticket, ignored a well-traveled, independent-minded experienced legislator who does her homework in favor of an out-to-lunch moose-murderer who cannot seem to put together a coherent sentence.
“Well, you know, John made the decision he did,” said Snowe vaguely.
Snowe seems very conscious of how key her role could be over the next few years, since she talks about building bridges with the enthusiasm of an Alaskan pork-monger. In recent years, she said, she’s been “embarrassed for our institution. I couldn’t possibly explain to my constituents what was going on here, the all-or-nothing drawing lines in the sand.”

Till sist noterar jag något förbryllad att senator Snowe kör med en älg på sin hemsida. Nog för att man förstår att det är en stor grej med älgar och älgjakt i Maine, precis som i Alaska, men ändå. Det känns ändå inte riktigt kongenialt med hennes image.



/Gunilla

P S En hel del av detta gäller även för den andra, något yngre, Maine-senatorn, Susan Collins. Maine är en av de blåaste delstaterna i USA, men har alltså två republikanska senatorer.

Ännu mer om debatten (eller: lördagsdagbok)...

NEW YORK Igår var jag på Ikea inte bara en utan rentav två gånger. Faktiskt inte av någon annan anledning än att jag råkade vara i närheten för att göra research till en viss artikel – mer om vad den ska handla om någon annan gång (kanske) – och för att jag behövde en slags glödlampor som finns på Ikea.
Men jag tycker nästan alltid att det är kul att gå omkring och kolla på Ikea, även en lördag då det är fullt av folk i butiken – och visst, jag köpte en massa livsmedel (grevéost, fläderblomssaft, grönländska räkor, Marabou mintchoklad, laxfilébitar, skaldjurssoppa och lite annat smått och gott).

I ett av vardagsrummen fanns minsann en TV-skärm där CNN stod på. Jag slog ner mig på en Ikea Stockholm-puff och kollade på efterdebattsnacket ett tag – och insåg att Joe Biden kanske inte är så dum trots allt.
Han talade om hur medelklassfamiljer kommer att drabbas av att deras arbetsgivarbetalda sjukförsäkringar, ifall de har någon, kommer att förmånsbeskattas, enligt McCain/Palins valplattform, det vill säga i praktiken en skattehöjning.
Biden var väldigt bra på att kommunicera med publiken, i detta fall i Greenboro i North Carolina – så gissa om det kommer att bli spännande att se hur det går på torsdag, då han ska debattera med Sarah Palin. Just nu känns det som århundradets av alla politiknördar mest emotsedda debatt...

Efter Ikea (kom hem vid midnatt..) kollade jag återigen på vissa avsnitt av debatten, och insåg att jag – exempelvis i min text – hade underskattat deltagarnas insatser vad gäller ekonomi. Barack Obama sade faktiskt en hel del tydliga och väljarvänliga saker i början. Mitt intryck (jag skrev "Få bedömare blev dock imponerade av kandidaterna under den tredjedel av debatten som gällde USA:s akuta finanskris") byggde mycket på det som sades i andra delen av ekonomisnacket, då Obama pladdrade på vad han skulle vilja satsa på (som svar på frågan om vad han skulle offra först som besparing) och McCain tjatade om slöseri med skattemedel. I början var det bättre, i alla för Obamas del, insåg jag när jag kollade igen. Och det är i början som tittarsiffrorna är som högst.

Här kan ni läsa hur statistikexperten Nate Silver förklarar varför väljarna/publiken/folket så övertygande tyckte Barack Obama vann fredagskvällens debatt.

Här kan ni se ett exempel på den ambitiösa faktagranskning som omedelbart görs av oberoende institut.

Hm, jag funderar på om jag ska lägga upp någon av alla elaka Sarah Palin-video som fluktuerar på You Tube... Nä, jag har inte tänkt på den med baddräkten, det vill säga när hon deltar i Miss Alaska-tävlingen – men det är intressant att det klippet hela tiden plockas ner från You Tube (och sedan kommer upp igen).

Och den republikanska Sarah Palin-bashing som tagit fart på sistone (inte minst efter Katie Courics intervju med henne) är ju intressant. Men det får vi gå in på någon mer gång – nu ska jag skruva ihop Ikea-prylar.

/Gunilla

Palins plattform

NEW YORK Jag kritiserade Britta Svenssons USA-krönikor om Clinton, Obama och McCain i våras (se t ex här och här). Men i denna nya krönika, om Palin som en "Bush med läppstift", som använder McCain som verktyg för sin egen karriär och positionerar sig inför valet 2012, får hon till det mycket bättre.
Ja, detta var nog inte sista gången Sarah Palin dök upp i New Hampshire (den delstat som har det andra primärvalet, i januari 2012)...
(Här är länkarna till de bloggartiklar Svensson rewritar och hänvisar till: Sarah Palin vs President Barack Obama in 2012, US World och News Report den 8 oktober, McCain tussles with Palin over whipping up a mob mentality, Times den 12 oktober.)

/Gunilla

P S Det har länge varit snack om att förre utrikesministern Colin Powell ska uttrycka sitt stöd ("endorsa" som svenska valnördar säger) för Barack Obama, och nu tycks det vara på g.

Palin polariserande

NEW YORK Hillary Clinton blev imponerad av Sarah Palins insats i valdebatten (det är jag med, i synnerhet givet förutsättningarna). Snart kommer det att dyka upp artiklar i medierna om att Palin är den enda kvinna i världen som är mer "polarizing" än Clinton (eller det har det säkert redan gjort). Det säger en hel del att det finns en sådan person, men jag tycker att Palin-hatet börjar nå Clinton-hatsgrader. Detta är dock ingen jämförelse av substansen dememellan.

Karin Olsson skriver i Expressen om varför Palin attraherar män snarare än kvinnor.

Uppdatering: CNN gjorde i mitten av september – förvisso många nyhetscykler sedan! – ett inslag om hur "polariserande" Sarah Palin är bland kvinnor i Alaska (dock utan jämförelser med Clinton):

/Gunilla

And she's here to stay

CHICAGO Ha, jag hade just tänkt skriva ett inlägg med en rubrik på temat att Sarah Palin är "the gift that keeps giving", apropå de senaste nyheterna om att det – enligt personer som jobbat i John McCains kampanj – faktiskt var hon och ingen galen medarbetare som beordrade tokshopping för partiets pengar och att hon möjligen trott att Afrika är ett land (vilket för övrigt en och annan Joe Sixpack säkert också tror). Men så ser jag att Andrew Sullivan använt just det uttrycket! Det är rätt träffande.

Citatet från en person i kampanjen om: "Wasilla hillbillies looting Neiman Marcus from coast to coast" (i Newsweekartikeln) är förstås också ganska roligt. Men väldigt elakt.

Å ena sidan bör man vara källkritisk mot uppgifter som kommer från förlorarsidan i en kampanj; å andra sidan stämmer uppgifterna ganska väl med vad som kommit fram tidigare...

Jag tycker förstås att det är orättvist av republikanerna att lägga all skuld på Sarah Palin för att de förlorade. Dels för att det var John McCains eget team som utsåg henne, dels för att hans kandidatur och väljarstöd helt klart hade varit ännu mycket svagare utan henne (hm, beroende på vem som annars hade fått posten, förstås).

Uppdatering: Palin kommenterar kritiken.

/Gunilla

P S När jag läser Karin Henrikssons blogginlägg inser jag varifrån det där med "a gift that keeps giving" kommer ifrån, det var ju republikanerna som kallade Joe Biden (och hans benägenhet att göra klumpiga uttalanden) så.

Sarah Palin populär i VP-omröstning

NEW YORK Som jag skrev häromdagen kan man rösta på vem man vill se som John McCains vicepresidentkandidat här. Jag hade lite blandade kriterier för hur jag röstade, och orkade i ärlighetens namn inte riktigt sätta mig in så noga i precis alla kandidaterna...
Men, jag tror att mina val nästan exakt motsvarade dem som gick vidare till andra omgången! Jag är tydligen helt i fas med republikanska netizens (eller vilka som nu röstar, säkert alla möjliga junkies).
Och gissa vem som hittills är allra mest populär?! Jo, guvernör Sarah Palin från Alaska... Hon är för närvarande den enda som når över 60 procent. Hon vore en fantastisk tillgång i vilken konservativ kampanj som helst, särskilt en som behöver ... hm, föryngra sin image. Jag har också en viss förkärlek för Bobby Jindal, för kombinationen födelseår, personlig biografi och hemstat.
Både Jindal och Palin är fantastiska stories, och det är nog det som är mitt främsta kriterium vilka preferenser jag än har i några amerikanska val.
Noteras kan även att Rudy Giuliani åkte ut i första omgången, mot Texassenatorn Kay Bailey Hutchison – han var inte ens nära att gå vidare.

/Gunilla

Höga förväntningar på Palin

NEW YORK Förresten, jag har verkligen inte "låga förväntningar" på Sarah Palin. De är skyhöga. Det här är en kvinna som a) kan debattera och b) är karismatisk och verkligen går genom rutan samt c) gissningsvis är taggad som sjutton.
Det betyder inte att jag tror att hon nödvändigtvis gör succé bland väljare och pundits. Detta kan gå precis hur som helst! Jag tror att man gör ett misstag om man – som rätt många nätnördar med demokratiska sympatier – tror att hon är dum.
Sarah Palin är smart. Men tyvärr lite inskränkt.
Framför allt har jag höga förväntningar på debatten – och på underhållningen, förstås, cynisk som jag har (och i det inkluderar jag alla efterföljande diskussioner).

/Gunilla

The Show Must Go On

NEW YORK Säga vad man vill om Sarah Palin, men nog har hon fått fart på barderna alltid. Här framför Joe O'Connor – Sineads brorsa – ett Ode till Sarah. (Tipstack: O)

Nu kommer det att bli intressant att se hur brutalt och smutsigt tonläget i valrörelsen blir. Los Angeles Times har ett initierat porträtt av Steven Schmidt, mannen som lagt upp kampanjen för John McCain på sistone (valet av Sarah Palin som VP-kandidat, retoriken mot Obama som kändis, hoten om att ställa in TV-debatten etc) som är en bra bakgrund. "Den nye Karl Rove", typ.

Jag hade fel när jag påstod att medierna skulle fortsätta påstå att valet är oerhört spännande och svårtippat. Storyn nu är onekligen överallt att Barack Obamas ledning är stabil och svårintaglig.
På gränsen till tråkigt, får man nästan säga (även om det alltid finns spännande nörderier att grotta ner sig i – som möjligheterna för "split votes" i Nebraska och Maine).
Enligt Rasmussen Reports måste John McCain nu kamma hem omkring 70 procent av dem som ännu inte bestämt sig för vem de ska rösta på. Det lär han ju aldrig göra.

It ain't over till it's over, förstås. Men tillsvidare får man nöja sig med att leta lite efter spännande "under the radar"-berättelser, som hur det går med försöken att registrera helt nya väljare.
Om jag förstått saken rätt är det ingenting som kampanjerna gått ut med så mycket information om. Men i exempelvis det traditionellt republikanska/konservativa North Carolina finns rekordmånga nya väljare, och fem av sex av dessa sägs vara demokrater. Delvis är detta Hillary Clintons förtjänst, för många registrerade sig för att kunna rösta i primärvalen – så nu gäller det att få dem till vallokalerna igen i november.
Läs om Obama-kampanjernas gräsrotsaktiviteter i Georgia (där de flesta nytillkomna väljare är svarta, och 95 procent av dem väntas rösta på Barack Obama /lågt räknat, tycker jag/) och i Tippecanoe County i Indiana! Samma sajt försökte också i balansens namn för några dagar sedan skriva om motsvarande för republikanerna, men i Missouri får de inte ens besöka de lokala kampanjkontoren.

Nog är det imponerande att läsa om hur energiskt många amerikaner jobbar oavlönat, med
dörrknackning och telefonsamtal, för sina kandidater! Det gäller förstås både republikaner och demokrater (även om de sistnämnda onekligen verkar vara fler och mer peppade nu, se rapport från Colorado Springs). Jag skulle gärna vilja vara ute på fältet och se allt det där.

/Gunilla