.JPG)
NEW YORK För några dagar sedan, innan jag visste att Fredrik Strage kan behöva pengar, fick jag mail från en gemensam bekant som efterlyser honom för ett uppdrag till ett kinesiskt livsstilsmagasin. Det handlar om en intervju med/porträtt av en viss svensk artist. Om någon har Strages mailadress, kan ni maila den till mig? Jag har ingen aning om hur jag ska få tag på honom, men gissar att många i Stockholm vet. Tack på förhand.
/Gunilla
01 March 2007
Skrivkramp, kronisk?
NEW YORK Jag har läst många teorier om vad skrivkramp är och består av, men ingen biter riktigt på mig.
Nu har jag i flera dagar försökt skriva ihop en text som ska handla om en rolig, intressant, bra och aktuell grej som jag själv föreslagit, som inte ska vara vare sig särskilt lång eller alltför kort, och som bara behöver vara rak och enkel journalistprosa (det vill säga ingen prestationsångest vad gäller stil är inblandad). Allt dessutom ska dessutom skickas till min favvoredaktör, som jag ju inget hellre vill än ge texter i tid. Men det bara går inte.
Igår kväll slocknade jag i soffan vid 22-tiden och tänkte "vila lite innan jag totar ihop artikeln på nolltid", vaknade först strax före klockan 04 och har nu varit vaken i fem timmar utan annat än total omgång i hjärnan. Inte kul. Man är inte en så effektiv skribent när man inte sovit ordentligt. Men nu ska det ske. På nolltid.
Uppdatering I: Texten blev klar, sent om sider, dock inte på nolltid. Den är dock ganska genomarbetad, och ser antagligen ut som om den gick fort och lätt att skriva ihop...
Uppdatering II:Jag skickade artikeln med tusen ursäkter till min redaktör, med hela förklaringen om skrivkramp och jetlag och tidsskillnad till Kalifornien och två svårfångade intervjupersoner och så mer skrivkramp. Och tänk, det visade sig att hon också lider av skrivkramp! Det har vi lyckats dölja för varandra under alla år vi haft med varandra att göra. Antagligen därför vi förstår varandra så bra, haha.
/Gunilla
Nu har jag i flera dagar försökt skriva ihop en text som ska handla om en rolig, intressant, bra och aktuell grej som jag själv föreslagit, som inte ska vara vare sig särskilt lång eller alltför kort, och som bara behöver vara rak och enkel journalistprosa (det vill säga ingen prestationsångest vad gäller stil är inblandad). Allt dessutom ska dessutom skickas till min favvoredaktör, som jag ju inget hellre vill än ge texter i tid. Men det bara går inte.
Igår kväll slocknade jag i soffan vid 22-tiden och tänkte "vila lite innan jag totar ihop artikeln på nolltid", vaknade först strax före klockan 04 och har nu varit vaken i fem timmar utan annat än total omgång i hjärnan. Inte kul. Man är inte en så effektiv skribent när man inte sovit ordentligt. Men nu ska det ske. På nolltid.
Uppdatering I: Texten blev klar, sent om sider, dock inte på nolltid. Den är dock ganska genomarbetad, och ser antagligen ut som om den gick fort och lätt att skriva ihop...
Uppdatering II:Jag skickade artikeln med tusen ursäkter till min redaktör, med hela förklaringen om skrivkramp och jetlag och tidsskillnad till Kalifornien och två svårfångade intervjupersoner och så mer skrivkramp. Och tänk, det visade sig att hon också lider av skrivkramp! Det har vi lyckats dölja för varandra under alla år vi haft med varandra att göra. Antagligen därför vi förstår varandra så bra, haha.
/Gunilla
Torekull pinsam på flera sätt (uppdaterad)
NEW YORK Debatten om Carl Bildts blogg är ju enormt komisk att följa. Jag har dessvärre intet att lägga till allt som redan skrivits, och har därför bett en bekant om ett gästinlägg här – för att låta en viss, stor del av Bildt-bloggens alla läsare komma till tals ... vilket jag hittills inte sett att den har. Vi får se hur det går med detta.
Uppdatering: Isobel kallade igår rentav komiken "helvetisk" och noterade korrekt att Torekull sabbat "det som skulle ha kunnat vara en intressant diskussion om det sätt Carl Bildt använder sig av bloggen för att exempelvis tacka nej till debatter i medierna".
Förresten. Med risk för att framstå som den ordmärkare jag vet att jag är, eller i det här fallet uttalsmärkare:
Mitt förtroende för Bertil Torekull, i den mån jag hade något särskilt sådant, försvann när han i diskussionen med P J Anders Linder i Studio Ett igår talade om Venezuelas despot som om denne hade ett franskt efternamn. "Chavée", sade Torekull minst två gånger om Hugo Chávez ['tʃaβes, med betoning på första stavelsen och hörbart –z–, såklart].
"Det spelar väl ingen roll", skulle min pappa kanske ha sagt, men jag tycker verkligen att det spelar roll.
Nu visade väl i och för sig själva tilltaget att jämföra Carl Bildt med Hugo Chávez att Bertil Torekull inte har så bra koll på Chávez. Och att sedan inte ens kunna uttala hans namn ... är faktiskt riktigt pinsamt.
/Gunilla
Uppdatering: Isobel kallade igår rentav komiken "helvetisk" och noterade korrekt att Torekull sabbat "det som skulle ha kunnat vara en intressant diskussion om det sätt Carl Bildt använder sig av bloggen för att exempelvis tacka nej till debatter i medierna".
Förresten. Med risk för att framstå som den ordmärkare jag vet att jag är, eller i det här fallet uttalsmärkare:
Mitt förtroende för Bertil Torekull, i den mån jag hade något särskilt sådant, försvann när han i diskussionen med P J Anders Linder i Studio Ett igår talade om Venezuelas despot som om denne hade ett franskt efternamn. "Chavée", sade Torekull minst två gånger om Hugo Chávez ['tʃaβes, med betoning på första stavelsen och hörbart –z–, såklart].
"Det spelar väl ingen roll", skulle min pappa kanske ha sagt, men jag tycker verkligen att det spelar roll.
Nu visade väl i och för sig själva tilltaget att jämföra Carl Bildt med Hugo Chávez att Bertil Torekull inte har så bra koll på Chávez. Och att sedan inte ens kunna uttala hans namn ... är faktiskt riktigt pinsamt.
/Gunilla
Baseball – Heart and Mind of America
NEW YORK Kolla, vilken skojig inbjudan jag fått! Amerikanska UD inser att jag kan för lite om baseball.
Vore ju kul att åka, även om det är svårt att motivera ännu en resa utan insålda jobb därom. Och jag kan inte komma på en enda publikation som jag skulle kunna föreslå ett baseball-reportage till. (Fast i Cincinnati skulle jag kunna kolla in Zaha Hadids Contemporary Center of Arts, tyvärr för gammalt för att skriva om.)
Undrar om svenska UD ordnar pressresor till Mora och Vasaloppet? Det gör de säkert!
/Gunilla
WHAT: Reporting tour on Baseball's Opening Day in Cincinnati, Ohio.
Space is limited to 10 print and radio correspondents. The closing date to sign up for this tour is Thursday, March 7, 2007
WHEN: April 1-3, 2007
WHERE: Cincinnati, Ohio
EVENTS: "Whoever wants to know the heart and mind of America had better learn baseball," noted French critic Jacques Barzun. This Americana tour will give journalists the opportunity to explore this observation in Cincinnati, Ohio, home to baseball's oldest professional team (the Reds) and a community where Opening Day is an unofficial holiday, complete with the Findlay Market parade in the old German section of the city to Great American Ballpark along the banks of the Ohio. More than a civic icon, the Reds are also a vital part of this medium-sized city's economy in an age when major league baseball attendance is booming.
The tour will begin on Sunday, April 1 at noon and conclude at noon on Tuesday, April 3. Tentatively the tour will include:
Opening Day (April 2) game versus the Chicago Cubs. (The Reds have set aside tickets but journalists will be responsible for paying for their tickets. Participants will not have access to the press box as 300 press credentials have already been issued. )
Findlay Market parade through downtown Cincinnati on April 2
· meetings with local business leaders
· meeting with local political leaders, including the mayor.
· meeting with the Reds Community Fund
· meeting with representatives of Reds ownership and/or management (likely on April 3)
· tour of Great American Ballpark (opened in 2003) and Reds Hall of Fame
· discussion with local journalists
· meeting with organizers of the Findlay Market Parade
· other events TBD.
LOGISTICS: Journalists will be responsible for making their own travel arrangements to Cincinnati, airport transfers, meals and lodging. The Foreign Press Center has blocked rooms in a downtown hotel and will provide reservation information to participating journalists. All events will take place in and around downtown Cincinnati, so local transportation will be via taxi.
Vore ju kul att åka, även om det är svårt att motivera ännu en resa utan insålda jobb därom. Och jag kan inte komma på en enda publikation som jag skulle kunna föreslå ett baseball-reportage till. (Fast i Cincinnati skulle jag kunna kolla in Zaha Hadids Contemporary Center of Arts, tyvärr för gammalt för att skriva om.)
Undrar om svenska UD ordnar pressresor till Mora och Vasaloppet? Det gör de säkert!
/Gunilla
WHAT: Reporting tour on Baseball's Opening Day in Cincinnati, Ohio.
Space is limited to 10 print and radio correspondents. The closing date to sign up for this tour is Thursday, March 7, 2007
WHEN: April 1-3, 2007
WHERE: Cincinnati, Ohio
EVENTS: "Whoever wants to know the heart and mind of America had better learn baseball," noted French critic Jacques Barzun. This Americana tour will give journalists the opportunity to explore this observation in Cincinnati, Ohio, home to baseball's oldest professional team (the Reds) and a community where Opening Day is an unofficial holiday, complete with the Findlay Market parade in the old German section of the city to Great American Ballpark along the banks of the Ohio. More than a civic icon, the Reds are also a vital part of this medium-sized city's economy in an age when major league baseball attendance is booming.
The tour will begin on Sunday, April 1 at noon and conclude at noon on Tuesday, April 3. Tentatively the tour will include:
Opening Day (April 2) game versus the Chicago Cubs. (The Reds have set aside tickets but journalists will be responsible for paying for their tickets. Participants will not have access to the press box as 300 press credentials have already been issued. )
Findlay Market parade through downtown Cincinnati on April 2
· meetings with local business leaders
· meeting with local political leaders, including the mayor.
· meeting with the Reds Community Fund
· meeting with representatives of Reds ownership and/or management (likely on April 3)
· tour of Great American Ballpark (opened in 2003) and Reds Hall of Fame
· discussion with local journalists
· meeting with organizers of the Findlay Market Parade
· other events TBD.
LOGISTICS: Journalists will be responsible for making their own travel arrangements to Cincinnati, airport transfers, meals and lodging. The Foreign Press Center has blocked rooms in a downtown hotel and will provide reservation information to participating journalists. All events will take place in and around downtown Cincinnati, so local transportation will be via taxi.
28 February 2007
Hyllning till Apple Store
NEW YORK Jag har aldrig förstått varför Apple nöjer sig med att ha egna Applebutiker i USA, Kanada, Storbritannien och Japan. De borde finnas överallt, och särskilt såklart i det Macintosh-täta Sverige.
Nå, jag kan inte klaga för egen del, eftersom jag har två fina Apple Stores inom räckhåll. Igår hängde jag på den i Soho, idag var jag på den nya, dygnetruntöppna! på Femte avenyn, strax intill Central Park. Här är ingången (butiken ligger i underjorden; numera finns en genomskinlig hisscylinder, som saknas på denna bild):
Bäst med Apple Store är The Genius Bar (ja, fånigt namn). Dit bör man beställa tid i förväg, eftersom det åtminstone för det mesta är hiskliga väntetider – men väl framme kan man fråga precis vad som helst som man undrat. Och för det mesta kan Apple-genierna svara. Alldeles gratis. Idag fick jag en massa tips som gjorde min dator snabbare, plus att snubben putsade rent både skärm och hölje med en specialtrasa. Mycket bra. Den ser ut som ny (nja, inte riktigt, jag har stött emot den någonstans så att hörnan där strömtillförseln sker är alldeles bucklig...)
För dem som nyligen bytt från PC till Macintosh ordnas varje lördag hej-och-välkommen-till-Apples-underbara-värld-kurser, för att visa tips och tricks i OSX/Tiger. De är fyra timmar långa – och gratis! För oss som alltid haft Mac finns flera gånger per dag, särskilt i Sohobutiken, kortare demonstrationer som ofta innehåller smarta tips (även om de går alldeles för snabbt och ofta mest är introduktioner).
Båda butikerna är förresten som stora digitalungdomsgårdar där folk tillbringar flera timmar med att kolla på prylar eller surfa på Internet (det finns förstås gratis wifi). Det måste ha varit flera hundra personer inne samtidigt som jag i dag.
/Gunilla
Nå, jag kan inte klaga för egen del, eftersom jag har två fina Apple Stores inom räckhåll. Igår hängde jag på den i Soho, idag var jag på den nya, dygnetruntöppna! på Femte avenyn, strax intill Central Park. Här är ingången (butiken ligger i underjorden; numera finns en genomskinlig hisscylinder, som saknas på denna bild):
Bäst med Apple Store är The Genius Bar (ja, fånigt namn). Dit bör man beställa tid i förväg, eftersom det åtminstone för det mesta är hiskliga väntetider – men väl framme kan man fråga precis vad som helst som man undrat. Och för det mesta kan Apple-genierna svara. Alldeles gratis. Idag fick jag en massa tips som gjorde min dator snabbare, plus att snubben putsade rent både skärm och hölje med en specialtrasa. Mycket bra. Den ser ut som ny (nja, inte riktigt, jag har stött emot den någonstans så att hörnan där strömtillförseln sker är alldeles bucklig...)
För dem som nyligen bytt från PC till Macintosh ordnas varje lördag hej-och-välkommen-till-Apples-underbara-värld-kurser, för att visa tips och tricks i OSX/Tiger. De är fyra timmar långa – och gratis! För oss som alltid haft Mac finns flera gånger per dag, särskilt i Sohobutiken, kortare demonstrationer som ofta innehåller smarta tips (även om de går alldeles för snabbt och ofta mest är introduktioner).
Båda butikerna är förresten som stora digitalungdomsgårdar där folk tillbringar flera timmar med att kolla på prylar eller surfa på Internet (det finns förstås gratis wifi). Det måste ha varit flera hundra personer inne samtidigt som jag i dag.
/Gunilla
27 February 2007
Tidsoptimistisk tisdag (uppdaterad onsdag)
NEW YORK Här är tisdagens program.
Uppdatering 28/2: Det sprack givetvis. Det verkliga utfallet i rött nedan.
Arla morgonstund t o m 9.15:
– skriva massvis av införsäljningsmail till massor av redaktörer [två eller tre blev det kanske, i alla fall inte "massor"]
– skicka iväg några fakturor [nja, se nedan]
– boka biljett till Sydafrika + Ghana (extremt komplicerat, efterstom South Africa Airlines slutat flyga New York–Johannesburg via Accra) [blev tyvärr inte av, men jag ägnade flera timmar i lördags åt att research-surfa, och vet därför att det ånyo kommer att ta flera timmar – men ändå resultera i en dyr biljett med långa resor och många byten]
– besluta om eventuellt inköp av en liten, liten tavla...innan galleristen drar från sta'n (beslutet skulle ha fattats senast igår eftermiddag, antagligen redan för sent!) [Detta blev av! Fast tavlan är rätt stor. Jag fattade ett raskt beslut och åkte downtown för en snabb transaktion...]
10–13 Första lektionen i terminens spanskkurs, Elementary 2 [...som ledde till att jag inte hann åka till någon spanskkurs kl 10.00. Men det gjorde inget. För det är inte meningen att jag ska läsa spanska på förmiddagarna. De måste hållas fria för ev nyhetsarbete. Så jag får gå kvällsvarianten istället – missade första passet i måndags på grund av att jag hängde på konstmässan Scope...]
12.30 Lunch med en källa på FN (research till reportage) [Ja, suck, det fick jag ju ställa in. Trots att jag hade hunnit, eftersom det inte blev någon spanska trots allt. Men det blev av idag, onsdag, istället!]
Istället för spanskkurs satt jag i flera timmar och jobbade ganska effektivt på ett nyupptäckt kafé, 17 Irving Place strax söder om Gramercy Park = mina favoritkvarter i New York och där jag ska bo när jag blir rich and famous. Kaféet var trevligt trots rätt trist kaffe, bra stämning som gjorde att jag fick en hel del gjort. Till exempel några utskrivna fakturor! Kanske berodde den relativa produktiviteten mest av allt på att där inte fanns någon wifi. Ganska välgörande att vara offline ibland...
13.45–14.15 Pressträff med handelsminister Sten Tolgfors (dessvärre inget uppdrag) [Nix, det tackade jag nej till.]
14–? Intervju med en dessertkock/restaurangkonditor downtown (jobb för ett visst magasin) [Ja, detta blev åtminstone av! Men han hade glömt bort vårt möte, och vaknade först kl 14.30 hemma i Williamsburg i Brooklyn – så trots att jag minsann kom i god tid [sic!] dröjde det tills 15.30 innan vi kunde sätta igång. Kul, dock.]
[Nyinlagd programpunkt 17.30–19: fönstershopping i Soho, inköp av en rejäl indisk marmormortel för $20, smörgåsmiddag – jo, man blir hungrig av att intervjua och titta på kockar, särskilt när de experimenterar med matlagning – och ett besök på kära Apple Store i Soho.]
18.30–20.30 Mottagning på svenska FN-missionen för Nyamko Sabuni som är i sta'n på FN-besök (dessvärre inget bevakningsuppdrag, men är givetvis jobb!) [Jag kom dit först vid 20-tiden, och då var det redan lite avslaget. Jag kände knappt igen någon i församlingen, utom ambassadör Anders Lidén och allas vår Inga Britt Ahlenius – vet inte om "alla" hade varit där och hunnit gå, eller om det varit en generationsväxling i da Swedish New York-community, eller om det helt enkelt var en "gender och jämställdhets-crowd" som jag varit obekant med. Noterade dock att Indiens FN-ambassadör var en stilig dam, henne hade jag gärna talat med för att höra hennes syn på naxalitproblematiken. Språkade i alla fall med jämställdhetsminister Sabuni, som var – och detta skriver jag mest ifall hennes fan Gudmundson läser detta – synnerligen elegant klädd i gräddvit kostym. Hon hade talat under FN:s pågående kommission för kvinnors ställning, mest om hedersvåld, faktiskt. Både ministern och hennes stabschef Karin Karlsbro påstod att de närvarande jämställdhetsdelegaterna uppfattat det som något nytt och nästan upplivande att en svensk jämställdhetsminister inte enbart ägnat sig åt att slå sig för bröstet utan också kunde tala om problem som finns i det svenska samhället. Hmmm...nämnde verkligen inte Jens Orback även sådant när han var häromåret? Jag var med honom på ett skyddshem för misshandlade kvinnor i Harlem då, och inte var det som att han påstod att kvinnosmisshandel inte finns i Sverige. Sabunis tal var helt klart bra och skarpt (jag hörde det inte, men har läst manuskriptet), men jag har svårt att säga i vilken utsträckning det skiljer sig från företrädarnas. Det är fullt möjligt att hon slagit an en annan ton.]
senare: Häng med min kompis Karen [Nix! Karen bangade.]
ännu senare: Börja packa upp mina resväskor? [Hahahahahahahahahahaha, det tar nog några veckor till.]
Den där lunchen och den där ministerträffen ligger nog risigt till. [Just det, men det insåg jag i alla fall på ett tillräckligt tidigt stadium.]
/Gunilla
Uppdatering 28/2: Det sprack givetvis. Det verkliga utfallet i rött nedan.
Arla morgonstund t o m 9.15:
– skriva massvis av införsäljningsmail till massor av redaktörer [två eller tre blev det kanske, i alla fall inte "massor"]
– skicka iväg några fakturor [nja, se nedan]
– boka biljett till Sydafrika + Ghana (extremt komplicerat, efterstom South Africa Airlines slutat flyga New York–Johannesburg via Accra) [blev tyvärr inte av, men jag ägnade flera timmar i lördags åt att research-surfa, och vet därför att det ånyo kommer att ta flera timmar – men ändå resultera i en dyr biljett med långa resor och många byten]
– besluta om eventuellt inköp av en liten, liten tavla...innan galleristen drar från sta'n (beslutet skulle ha fattats senast igår eftermiddag, antagligen redan för sent!) [Detta blev av! Fast tavlan är rätt stor. Jag fattade ett raskt beslut och åkte downtown för en snabb transaktion...]
10–13 Första lektionen i terminens spanskkurs, Elementary 2 [...som ledde till att jag inte hann åka till någon spanskkurs kl 10.00. Men det gjorde inget. För det är inte meningen att jag ska läsa spanska på förmiddagarna. De måste hållas fria för ev nyhetsarbete. Så jag får gå kvällsvarianten istället – missade första passet i måndags på grund av att jag hängde på konstmässan Scope...]
12.30 Lunch med en källa på FN (research till reportage) [Ja, suck, det fick jag ju ställa in. Trots att jag hade hunnit, eftersom det inte blev någon spanska trots allt. Men det blev av idag, onsdag, istället!]
Istället för spanskkurs satt jag i flera timmar och jobbade ganska effektivt på ett nyupptäckt kafé, 17 Irving Place strax söder om Gramercy Park = mina favoritkvarter i New York och där jag ska bo när jag blir rich and famous. Kaféet var trevligt trots rätt trist kaffe, bra stämning som gjorde att jag fick en hel del gjort. Till exempel några utskrivna fakturor! Kanske berodde den relativa produktiviteten mest av allt på att där inte fanns någon wifi. Ganska välgörande att vara offline ibland...
13.45–14.15 Pressträff med handelsminister Sten Tolgfors (dessvärre inget uppdrag) [Nix, det tackade jag nej till.]
14–? Intervju med en dessertkock/restaurangkonditor downtown (jobb för ett visst magasin) [Ja, detta blev åtminstone av! Men han hade glömt bort vårt möte, och vaknade först kl 14.30 hemma i Williamsburg i Brooklyn – så trots att jag minsann kom i god tid [sic!] dröjde det tills 15.30 innan vi kunde sätta igång. Kul, dock.]
[Nyinlagd programpunkt 17.30–19: fönstershopping i Soho, inköp av en rejäl indisk marmormortel för $20, smörgåsmiddag – jo, man blir hungrig av att intervjua och titta på kockar, särskilt när de experimenterar med matlagning – och ett besök på kära Apple Store i Soho.]
18.30–20.30 Mottagning på svenska FN-missionen för Nyamko Sabuni som är i sta'n på FN-besök (dessvärre inget bevakningsuppdrag, men är givetvis jobb!) [Jag kom dit först vid 20-tiden, och då var det redan lite avslaget. Jag kände knappt igen någon i församlingen, utom ambassadör Anders Lidén och allas vår Inga Britt Ahlenius – vet inte om "alla" hade varit där och hunnit gå, eller om det varit en generationsväxling i da Swedish New York-community, eller om det helt enkelt var en "gender och jämställdhets-crowd" som jag varit obekant med. Noterade dock att Indiens FN-ambassadör var en stilig dam, henne hade jag gärna talat med för att höra hennes syn på naxalitproblematiken. Språkade i alla fall med jämställdhetsminister Sabuni, som var – och detta skriver jag mest ifall hennes fan Gudmundson läser detta – synnerligen elegant klädd i gräddvit kostym. Hon hade talat under FN:s pågående kommission för kvinnors ställning, mest om hedersvåld, faktiskt. Både ministern och hennes stabschef Karin Karlsbro påstod att de närvarande jämställdhetsdelegaterna uppfattat det som något nytt och nästan upplivande att en svensk jämställdhetsminister inte enbart ägnat sig åt att slå sig för bröstet utan också kunde tala om problem som finns i det svenska samhället. Hmmm...nämnde verkligen inte Jens Orback även sådant när han var häromåret? Jag var med honom på ett skyddshem för misshandlade kvinnor i Harlem då, och inte var det som att han påstod att kvinnosmisshandel inte finns i Sverige. Sabunis tal var helt klart bra och skarpt (jag hörde det inte, men har läst manuskriptet), men jag har svårt att säga i vilken utsträckning det skiljer sig från företrädarnas. Det är fullt möjligt att hon slagit an en annan ton.]
senare: Häng med min kompis Karen [Nix! Karen bangade.]
ännu senare: Börja packa upp mina resväskor? [Hahahahahahahahahahaha, det tar nog några veckor till.]
Den där lunchen och den där ministerträffen ligger nog risigt till. [Just det, men det insåg jag i alla fall på ett tillräckligt tidigt stadium.]
/Gunilla
Också på önskelistan
NEW YORK OK, här är huvudkandidaten för inköp. Fin, eller vad?! Konstnären är bara 24!
Återigen, Blogger skär av bilderna i högerkant. (Jag hajar att jag kan spara om dem i rätt format i exempelvis Photoshop, men just nu varken orkar eller hinner jag.) Bilden är symmetriskt ordnad kring mittaxeln som ni ser, ni hittar hela på Tom Leightons hemsida. Fast det finurliga med hans konst är att den bara nästan är symmetrisk.
/Gunilla
Återigen, Blogger skär av bilderna i högerkant. (Jag hajar att jag kan spara om dem i rätt format i exempelvis Photoshop, men just nu varken orkar eller hinner jag.) Bilden är symmetriskt ordnad kring mittaxeln som ni ser, ni hittar hela på Tom Leightons hemsida. Fast det finurliga med hans konst är att den bara nästan är symmetrisk.
/Gunilla
Sätta Karlskrona på konstkartan
NEW YORK Apropå konstsamlingar – den här (inte särskilt välskrivna, men dock) storyn, om bröderna Kulenovics planerade da Vinci-museum i Karlskrona, är enormt kul. Missa inte Per Bjurströms citat på slutet. Fortsättning följer säkert.
Uppdatering: Tänk att jag missat existensen om den kulenovicska konstsamlingen i alla år! Redan 1997 invigdes museisamlingen som sådan... Den här storyn tycks ha allt! En splittrad släkt, skingrade rikedomar, pizzerieägarna som blev museidirektörer, utfrysning av konstetablissemanget, lokalpolitiker som vill hamna på kartan... Jag måste nog åka till Karlskrona i sommar och skriva ett reportage om alltsammans (och nu snor ni inte den idén!).
/Gunilla
Uppdatering: Tänk att jag missat existensen om den kulenovicska konstsamlingen i alla år! Redan 1997 invigdes museisamlingen som sådan... Den här storyn tycks ha allt! En splittrad släkt, skingrade rikedomar, pizzerieägarna som blev museidirektörer, utfrysning av konstetablissemanget, lokalpolitiker som vill hamna på kartan... Jag måste nog åka till Karlskrona i sommar och skriva ett reportage om alltsammans (och nu snor ni inte den idén!).
/Gunilla
Skyline, $18 000
NEW YORK Här är en av bilderna jag ville köpa. Må konstnären, Tobias Trutwin, förlåta mig för att jag snor den. Jag brukar inte klistra in knyckta bilder här eftersom jag är lite av upphovsrättsfundamentalist, men i detta fall kanske det räknas som produktreklam.
Som ni ser föreställer bilden Manhattan, avbildat från taket på Metropolitan Museum. Fotot är på något mystiskt vis datormanipulerat, med en annan bild som enligt galleristen var inspirerad av Jan van Eycks altarstycke i Gent. Ehhhh...jag kan inte riktigt se hur, men det finns flera element i bilden som helt klart inte är New York, skimrande kupoler och så'nt som man ser på nära håll.
Tja, verket ser verkligen helt annorlunda ut i verkligheten. Det är tryckt på en tjock glasskiva, som är större än själva bilden (200x80 cm), och som är monterad ungefär en decimeter från väggen. Därför spelar verket oerhört vackert med ljus och skuggor – och ser antagligen helt olika ut beroende på varifrån ljuset kommer, och om det är dagsljus eller en spotlight som belyser det. Vill ha! Den mindre storleken kostar *bara* $7 000...
/Gunilla
P S Blogger klipper dessvärre av bilden i sidled, ser jag, så nu gör jag verkligen upphovsrättsligt intrång! Usch. Men kolla in hela verket här, vetja.
26 February 2007
Dyr konst, halvbra people watching
NEW YORK Tredje konstmässan på fyra dagar, idag närmare bestämt Scope som är roligare än gårdagens Red Dot Fair, som i sin tur var skojigare än stora, trista Armory Show där jag var i fredags (tyvärr missade jag helt Pulse, som säkert var bäst av dem alla).
Jag knallar omkring med grava tvångstankar för att jag ska råka gå emot något av verken, förstöra det – och på så vis bli skyldig att betala flera tusen dollar för en skadad och värdelös målning. Hittills har det i alla fall inte hänt!
Däremot har jag hängt med en grekisk-venezolansk gallerist från Washington D C (säger hon, men egentligen är det förorten Bethesda i Maryland), som jag först träffade i Miami i december och som försöker pracka på mig fina men alltför dyra verk av en chilensk konstnär genom att truga i mig drinkar. Det går så där för henne, men jag har i alla fall fått låna hennes wifi-uppkoppling. Och hade jag bara $8,500 så nog skulle jag köpa där konstverken också. Eller kanske något annat.
Nu inväntar jag att galleristerna ska bli tillräckligt desperata (bara 45 minuter kvar på sista dagen) för att vilja sälja fina fotografier till mig för en billig penning – men så funkar det dessvärre inte! Det är högkonjunktur även här.
/Gunilla
Jag knallar omkring med grava tvångstankar för att jag ska råka gå emot något av verken, förstöra det – och på så vis bli skyldig att betala flera tusen dollar för en skadad och värdelös målning. Hittills har det i alla fall inte hänt!
Däremot har jag hängt med en grekisk-venezolansk gallerist från Washington D C (säger hon, men egentligen är det förorten Bethesda i Maryland), som jag först träffade i Miami i december och som försöker pracka på mig fina men alltför dyra verk av en chilensk konstnär genom att truga i mig drinkar. Det går så där för henne, men jag har i alla fall fått låna hennes wifi-uppkoppling. Och hade jag bara $8,500 så nog skulle jag köpa där konstverken också. Eller kanske något annat.
Nu inväntar jag att galleristerna ska bli tillräckligt desperata (bara 45 minuter kvar på sista dagen) för att vilja sälja fina fotografier till mig för en billig penning – men så funkar det dessvärre inte! Det är högkonjunktur även här.
/Gunilla
Källarsval Fanta i arbetarnas pittoreska Malmö
NEW YORK Denna Kinky Afro-länk har jag skickat till några Malmökompisar, och de tycks ha skrattat lika gott som jag.
Det är en rese-/matreportage-parafras som är otroligt skojig även om man inte råkat läsa just den text i helgens DN LördagSöndag som den tydligen anspelar på – genren dyker ju upp lite här och var. (Via Isobel.)
Ja, hjälp, hoppas inte fler stygga bloggare får för sig att göra parafraser på alla ens hopplösa och exotiserande utrikesskildringar...
/Gunilla
Det är en rese-/matreportage-parafras som är otroligt skojig även om man inte råkat läsa just den text i helgens DN LördagSöndag som den tydligen anspelar på – genren dyker ju upp lite här och var. (Via Isobel.)
Ja, hjälp, hoppas inte fler stygga bloggare får för sig att göra parafraser på alla ens hopplösa och exotiserande utrikesskildringar...
/Gunilla
Nytt steg i Lejonroos-affären (uppdaterad)
NEW YORK Idag skriver DN att Erica Lejonroos stämmer TV4 för förtal.
Bra, tycker jag, hoppas det leder till mer metoddebatt. Mindre bra, tycker min Neo-kompanjon Gudmundson (på vars blogg jag även skrivit en kommentar).
Här kan ni läsa mina samtliga blogginlägg om Erica! Och här kan ni läsa TV4:s korrespondens med Gudmundson. Signaturen Jans kommentar hos Resumé är också initierad.
När jag var hemma i Stockholm hade jag förrsten hoppats få en intervju med reportern på TV4, som uppföljning till vår Neo-text (där hennes namn inte nämns). Men hon svarade inte på mitt mail därom, och tidningen Journalisten tackade nej till idén om det och om det rättsliga efterspelet. Och sedan släppte jag dessvärre alltsammans...
Som de flesta journalister är jag alltför dålig på uppföljningar. Men någon annan gång, kanske! För det är kul att skriva lite mediekritik emellanåt.
Uppdatering: TV4:s Anne Lagercrantz (transparens: jag tror att hon har varit på en fest som jag hade en gång, eftersom hon är kompis med en kompis som jag hade festen med) säger i Resumé: "De beviljade varandra bidrag i Kris styrelse".
Visserligen satt Erica Lejonroos inte i styrelsen då, även om hon råkade haspla ur sig en bekräftelse när TV4:s reporter ringde och påstod att det var så.
Men Kris hade alltså som förening beviljats en stor klumpsumma i bidrag från Stiftelsen Govenii fond, som föreningen sedan skulle fördela inbördes mellan medlemmarna (via en särskild tandvårdsgrupp). Eftersom det enligt kriterierna skulle vara "kvinnor aktiva i Kris" som behövde tandvård, och det inte finns så många sådana, har föreningen snudd på haft svårt att göra av med pengarna. Reportrar som vill göra något mer på detta bör alla ringa Siv Widell på Carnegie Kapitalförvaltning samt till Peter Söderlund på KRIS för att få deras bild av hur bidragsförfarandet och styrelsearbetet fungerade.
Det var alltså en intern föreningsfråga, hur man fördelade de pengar KRIS beviljats. TV4 har valt att se det som en karaktärsfråga (typ, "vi måste granska politiker som ser till att få del av en massa föreningspengar") men har ännu inte lyckats visa varför det skulle vara fel av Erica att söka tandvårdsbidraget.
/Gunilla
Bra, tycker jag, hoppas det leder till mer metoddebatt. Mindre bra, tycker min Neo-kompanjon Gudmundson (på vars blogg jag även skrivit en kommentar).
Här kan ni läsa mina samtliga blogginlägg om Erica! Och här kan ni läsa TV4:s korrespondens med Gudmundson. Signaturen Jans kommentar hos Resumé är också initierad.
När jag var hemma i Stockholm hade jag förrsten hoppats få en intervju med reportern på TV4, som uppföljning till vår Neo-text (där hennes namn inte nämns). Men hon svarade inte på mitt mail därom, och tidningen Journalisten tackade nej till idén om det och om det rättsliga efterspelet. Och sedan släppte jag dessvärre alltsammans...
Som de flesta journalister är jag alltför dålig på uppföljningar. Men någon annan gång, kanske! För det är kul att skriva lite mediekritik emellanåt.
Uppdatering: TV4:s Anne Lagercrantz (transparens: jag tror att hon har varit på en fest som jag hade en gång, eftersom hon är kompis med en kompis som jag hade festen med) säger i Resumé: "De beviljade varandra bidrag i Kris styrelse".
Visserligen satt Erica Lejonroos inte i styrelsen då, även om hon råkade haspla ur sig en bekräftelse när TV4:s reporter ringde och påstod att det var så.
Men Kris hade alltså som förening beviljats en stor klumpsumma i bidrag från Stiftelsen Govenii fond, som föreningen sedan skulle fördela inbördes mellan medlemmarna (via en särskild tandvårdsgrupp). Eftersom det enligt kriterierna skulle vara "kvinnor aktiva i Kris" som behövde tandvård, och det inte finns så många sådana, har föreningen snudd på haft svårt att göra av med pengarna. Reportrar som vill göra något mer på detta bör alla ringa Siv Widell på Carnegie Kapitalförvaltning samt till Peter Söderlund på KRIS för att få deras bild av hur bidragsförfarandet och styrelsearbetet fungerade.
Det var alltså en intern föreningsfråga, hur man fördelade de pengar KRIS beviljats. TV4 har valt att se det som en karaktärsfråga (typ, "vi måste granska politiker som ser till att få del av en massa föreningspengar") men har ännu inte lyckats visa varför det skulle vara fel av Erica att söka tandvårdsbidraget.
/Gunilla
25 February 2007
"Goodie Bags Are a Bit Last Year"
NEW YORK Just det, nu minns jag varför jag kom att tänka på goodie bags. Det var en lång artikel om dem i New York Times häromdagen – klicka här (åtkomlig för er som inte är prenumeranter februari ut, skulle jag tro).
Texten handlar om hur PR-firmorna fått hitta på nya tricks att smörja Hollywoodstjärnorna med, istället för goodie bags. Exempelvis att låta champagnen flöda i en specialinrättad klubbmiljö inför Oscarsgalan. Spa-behandlingar, kaviar och exklusiv underhållning. Åt dem som har skall varda givet.
“I think goodie bags are a bit last year, aren’t they?” säger en av PR-killarna. Men anledningen till att de skurit ner på dem är främst att skattmasen är stjärnorna i hälarna. INS, amerikanska Skatteverket, vill nämligen att innehållet i presentpåsarna ska förmånsbeskattas. Och det är enligt artikeln enklare att fastslå värdet av klockor och andra dyrbara presenter än förmånen att få hänga i en tjusig miljö.
Förresten – kanske borde Christer van der Kwast ha struntat i om det var bestickning när H&M bjöd en massa journalister på New York-resa och -hotell häromåret. (Jag skrev lite om det här, scrolla till slutet.) Istället kunde de ha upptaxerat journalisterna! Svenska presentpåsar är nog till skillnad från de i Hollywood inte så mycket att beskatta, men den där resan...
/Gunilla
Texten handlar om hur PR-firmorna fått hitta på nya tricks att smörja Hollywoodstjärnorna med, istället för goodie bags. Exempelvis att låta champagnen flöda i en specialinrättad klubbmiljö inför Oscarsgalan. Spa-behandlingar, kaviar och exklusiv underhållning. Åt dem som har skall varda givet.
“I think goodie bags are a bit last year, aren’t they?” säger en av PR-killarna. Men anledningen till att de skurit ner på dem är främst att skattmasen är stjärnorna i hälarna. INS, amerikanska Skatteverket, vill nämligen att innehållet i presentpåsarna ska förmånsbeskattas. Och det är enligt artikeln enklare att fastslå värdet av klockor och andra dyrbara presenter än förmånen att få hänga i en tjusig miljö.
Förresten – kanske borde Christer van der Kwast ha struntat i om det var bestickning när H&M bjöd en massa journalister på New York-resa och -hotell häromåret. (Jag skrev lite om det här, scrolla till slutet.) Istället kunde de ha upptaxerat journalisterna! Svenska presentpåsar är nog till skillnad från de i Hollywood inte så mycket att beskatta, men den där resan...
/Gunilla
Blott finska hotell mousserande krusbärsvin har
NEW YORK Just det, jag har ju lovat att redovisa alla goodie bags jag norpar åt mig, eller hur?!
Vare sig någon bryr sig eller ej, here goes: I tisdags var jag på en trevlig presentation i Stockholm av ett designhotell i Helsingfors. Hade missuppfattat inbjudans angivelse om cocktail 17–18 som att man kunde dyka upp under denna tid, men givetvis borde jag ha varit där kl 17.00. Nu dundrade jag pinsamt nog in när allt var nästan över...
Anyway, förutom att vi fick varsin drink och små mumsiga snittar fick vi en goodie bag. Påsen innehöll presentation av hotellet/pressmaterial i form av tryckta menyer och en CD ROM-skiva, samt 1) en liten rar flaska utmärkt god finskt mousserande vin (gjord på krusbär och vita vinbär!!!) 2) ett mörkt finskt rågbröd och 3) en ask salmiaktabletter. Om ni någonsin läser en artikel där jag rekommenderar hotell Klaus K i Helsingfors kan ni alltså betrakta mig som mutad.
Men vi får väl se om jag alls lyckas ta mig till Finland inom en snar framtid... (Hoppas förresten det, det var alltför länge se'n sist.)
Bröd och vin fick senare på kvällen åka med till en vacker, bedagad våning i Gamla stan, där jag hälsade på goda vänner och nu alltså slapp komma tomhänt. Vi klunkade glatt i oss krusbärs-"champagnen" och den var väldigt god, kan jag meddela.
Däremellan åt jag semla med en viss politisk chefredaktör och fick höra det senaste skvallret från densammes redaktion. Men allt lämpar sig minsann inte för bloggens transparens!
/Gunilla
Vare sig någon bryr sig eller ej, here goes: I tisdags var jag på en trevlig presentation i Stockholm av ett designhotell i Helsingfors. Hade missuppfattat inbjudans angivelse om cocktail 17–18 som att man kunde dyka upp under denna tid, men givetvis borde jag ha varit där kl 17.00. Nu dundrade jag pinsamt nog in när allt var nästan över...
Anyway, förutom att vi fick varsin drink och små mumsiga snittar fick vi en goodie bag. Påsen innehöll presentation av hotellet/pressmaterial i form av tryckta menyer och en CD ROM-skiva, samt 1) en liten rar flaska utmärkt god finskt mousserande vin (gjord på krusbär och vita vinbär!!!) 2) ett mörkt finskt rågbröd och 3) en ask salmiaktabletter. Om ni någonsin läser en artikel där jag rekommenderar hotell Klaus K i Helsingfors kan ni alltså betrakta mig som mutad.
Men vi får väl se om jag alls lyckas ta mig till Finland inom en snar framtid... (Hoppas förresten det, det var alltför länge se'n sist.)
Bröd och vin fick senare på kvällen åka med till en vacker, bedagad våning i Gamla stan, där jag hälsade på goda vänner och nu alltså slapp komma tomhänt. Vi klunkade glatt i oss krusbärs-"champagnen" och den var väldigt god, kan jag meddela.
Däremellan åt jag semla med en viss politisk chefredaktör och fick höra det senaste skvallret från densammes redaktion. Men allt lämpar sig minsann inte för bloggens transparens!
/Gunilla
Hoppas ni såg den
NEW YORK Idag önskar jag att jag hade varit hemma i Stockholm så att jag hade kunnat se Bengt Jägerskogs dokumentärfilm Ett stycke Sverige på SVT. Hans film om de uppländska syskonen Rosa och Hugo glömmer jag aldrig.
Uppdatering: Som Patrick påpekar – filmen hamnar genast på SVT:s webb. Just det, jag tenderar att glömma hur mycket som visas där!
Jag lyssnar extremt mycket på Sveriges Radio över nätet, och måste få in vanan att kolla mer på TV också. Vet inte hur länge jag tänkt kolla om Lasermannen finns kvar där på nätet...
Men, det är ju inte riktigt samma sak att se en film på sin lilla datorskärm, och de flesta TV-inslag jag ser tenderar att hackas sönder av eviga återuppladdningar – så att det tar en halvtimme bara att titta på ett vanligt nyhetsislag...
Det kommer dock inte att hindra mig från att se filmen om Eric Sandlin. Vilken story det verkar vara! Tack, Patrick. Och tack, SVT.
/Gunilla
Uppdatering: Som Patrick påpekar – filmen hamnar genast på SVT:s webb. Just det, jag tenderar att glömma hur mycket som visas där!
Jag lyssnar extremt mycket på Sveriges Radio över nätet, och måste få in vanan att kolla mer på TV också. Vet inte hur länge jag tänkt kolla om Lasermannen finns kvar där på nätet...
Men, det är ju inte riktigt samma sak att se en film på sin lilla datorskärm, och de flesta TV-inslag jag ser tenderar att hackas sönder av eviga återuppladdningar – så att det tar en halvtimme bara att titta på ett vanligt nyhetsislag...
Det kommer dock inte att hindra mig från att se filmen om Eric Sandlin. Vilken story det verkar vara! Tack, Patrick. Och tack, SVT.
/Gunilla
Subscribe to:
Posts (Atom)