.JPG)
NEW YORK Mitt bidrag till dagens FRA-debatt är nedanstående text, som tidigare idag skickades ut av TT (och publicerades av Aftonbladet på nätet).
Jisses, vad snårigt det var att sätta sig in i Protect America Act-debatten, med mera... Lyckades väl inte helt förklara alla dilemman, men den och annat finns det säkert anledning att återkomma till.
Länkarna nedan är bloggbonus!
/Gunilla
New York (TT)
Trots rädslan efter 11 september-dåden skulle den svenska FRA-lagen aldrig kunna införas i USA, hävdar kritiker.
- Sverige skulle bli den enda demokratin med så långtgående lagstiftning, säger integritetsexperten Danny O'Brien, koordinator på Electronic Frontier Foundation (EFF) som bevakar civilrättsliga frågor kring internetanvändande
Han blev förbluffad när han i fjol började följa den svenska debatten från San Francisco.
– Något som FRA-lagen skulle inte gå att införa i USA. Den skulle strida mot konstitutionen, säger Danny O'Brien.
– Att just Sverige, som varit pionjärland för konsumenträtt och integritet, förberett en sådan lag stör oss på EFF. Andra stater kan ju hänvisa till er för att skaffa något liknande.
Avlyssning i USA
Att USA enligt O'Brien inte skulle kunna stifta en liknande lag innebär inte att avlyssning inte förekommer. Tvärtom.
Visserligen begränsar såväl konstitutionen som Foreign Intelligence Surveillance Act från 1978 myndigheternas rätt att avlyssna sina egna medborgare utan domstolsbeslut. Men de senaste åren har lagstiftningen kringgåtts.
New York Times avslöjade 2005 att National Security Agency (NSA) – en ungefärlig motsvarighet till FRA – med regeringen Bushs goda minne förmått flera telebolag att dela med sig av en mängd information i sina kabelnätverk, och att amerikaners kommunikation med utlandet avlyssnats i smyg.
I fjol infördes det tillfälliga lagtillägget Protect America Act för att göra sådan avlyssning laglig. Tillägget gick ut i februari, och kongressen diskuterar nu om det ska förnyas.
Men EFF och medborgarrättsorganisationen American Civil Liberties Union (ACLU) driver ett 40-tal rättsfall mot telebolagen (exempel här). Organisationerna hävdar att massavlyssning bedrivits även inrikes, vilket strider mot konstitutionen. Journalister, forskare och ideella grupper sägs ha blivit avlyssnade.
Kohandel i kongressen
I kongressen kohandlas nu om att telebolagen, som Verizon och AT&T, ska få amnesti och slippa rättstvisterna.
– Den avlyssning som NSA ägnat sig åt är mycket mer genomgripande och integritetskränkande än den ökända Patriot Act. Vi vet inte vad de samlat in för uppgifter, säger juristen Barry Steinhardt på ACLU.
Lagpaketet Patriot Act infördes efter terrordåden den 11 september 2001 och gav långtgående befogenheter för övervakning.
– Det speciella med FRA-lagen är att alla svenskar kan hamna i systemet. För det är inte möjligt att sortera ut de egna medborgarna, säger Danny O'Brien, som undrar vad övriga EU-invånare ska tycka om att kommunicera med Sverige.
Han har inga belägg, men tycker det är "uppenbart" att signalspaningslagen utformats för att dela information med amerikanska myndigheter.
– Det tycker kanske svenska folket är bra. Men en dag kan det hända att Ryssland knackar på FRA:s dörr och ber om hjälp att söka efter tjetjenska rebeller. Då används plötsligt en svensk lag i rysk inrikespolitik. Det är mycket svårt att få insyn i sådant.
TT har förgäves sökt en kommentar från NSA.
/Gunilla Kinn
Samarbeten kring spaning
Förutom de kontroversiella avlyssningsprogram som bedrivs av NSA finns Echelon - ett enormt nätverk för signalspaning, övervakning och insamling av information som USA driver i samarbete med Storbritannien och i viss utsträckning Kanada, Nya Zeeland och Australien.
Kritiker hävdar att Echelon är ett sätt att kringgå lagstiftningen kring avlyssning. Varken Storbritannien eller USA får använda det för att spana på sina egna medborgare, utan byter i stället information med varandra, enligt Electronic Frontier Foundation som bevakar civilrättsliga frågor kring internetanvändande. (TT)
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Danny O'Brien har skrivit om Sverige och FRA-lagen: Sweden and the Borders of Surveillance State
17 June 2008
16 June 2008
FRA-lagen kan driva företag ur Sverige
NEW YORK Missa inte Christoph Anderssons text i Dagens Nyheter, om hur Sverige riskerar att få sitt eget Stasi. Jag har svårt att se hur riksdagsledamöter som läser den texten skulle kunna ha mage att rösta "ja" på onsdag.
Läs även Oscar Swartz' text där han drar paralleller till riksdagsledamöternas agerande i Berlin i början av 30-talet: HBT-samhället måste ta strid mot FRA-lagen. Oscar har också skrivit i SvD, med en snarlik rubrik: Telia måste ta strid mot FRA. (Man kan givetvis tänka sig en debattartikelgenerator: "XXX måste ta strid mot FRA" där XXX kan vara nästan vad som helst!)
En kommentator hos Annie Johansson (c) skriver apropå FRA-lagen bl a:
Pingat hos Intressant.
Läs även Oscar Swartz' text där han drar paralleller till riksdagsledamöternas agerande i Berlin i början av 30-talet: HBT-samhället måste ta strid mot FRA-lagen. Oscar har också skrivit i SvD, med en snarlik rubrik: Telia måste ta strid mot FRA. (Man kan givetvis tänka sig en debattartikelgenerator: "XXX måste ta strid mot FRA" där XXX kan vara nästan vad som helst!)
En kommentator hos Annie Johansson (c) skriver apropå FRA-lagen bl a:
Jag sitter i styrelsen för ett mellanstort svenskt dataföretag och vi tar detta lagförslag mycket seriöst. Som en konsekvens av att förslaget kom upp förra året har vi infört strikta regler för stark kryptering av all intern kommunikation inom företaget. Det räcker dock inte då vi måste tänka på våra kunders behov av integritet. Vi sysslar med databehandling av teknisk natur och det handlar ofta om industrihemligheter värda miljardbelopp. Det finns inte en chans att vi kommer lita på byråkraterna på Lovön. Om saker skulle läcka ut skulle det vara katastrof för både oss och våra kunder – vi skulle vara öppna för stämningar samt kunna förlora alla våra kunder./Gunilla
(– – –)
Om lagen går igenom finns det en mycket god chans att vi flyttar vår verksamhet ifrån Sverige och staten får leva utan våra skattepengar och de jobb vi skapar. Vi tänker inte finansiera vår egen förstörelse.
Vi är inte ett storföretag men vi har svenska storföretag som kunder. Om vi försvinner från landet försvinner också vår teknologi. Även om den skatt vi betalar idag är av storleksordningen av ett avrundningsfel i budgeten är den vinst som våra svenska kunder gör pga vår teknologi i miljardklassen. De kanske hittar en annan leverantör, men det är tveksamt. Och du kan gissa att vi inte är det enda företaget som är nära att flytta härifrån.
(– – –)
Om du inte vill att företagen ska överge Sverige, tänk efter vad det är för lagar ni vill stifta och tänk efter vilka konsekvenser de får.
Pingat hos Intressant.
15 June 2008
Öppet brev till amerikanska MR-organisationer
NEW YORK En av de saker jag kom fram till när jag studerade mänskliga rättigheter här i New York är att jag inte så bekväm i rollen som aktivist, utan föredrar rollen som journalist. Men gränsen kan ibland vara flytande – och a woman's gotta do what a woman's gotta do.
Att skriva till riksdagsledamöter är gott och väl, och jag har som sagt skrivit till en sådan. Men de får ju i dessa dagar hundratals mail. Så mitt främsta bidrag till FRA-omröstningen är att jag nu totat ihop och sänt nedanstående brev till USA:s viktigaste MR-organisationer, samt en MR-kunnig redaktör (och gammal lärare till mig) på Associated Press.
Många av adressaterna är personer som jag kommit i kontakt med de senaste åren och, i flera fall, intervjuat om inskränkningar i medborgerliga rättigheter i den amerikanska lagstiftningen (se exempel här). Andra är personer som jag hört föreläsa i olika sammanhang, träffat personligen eller – i några fall – som jag av respektive organisations hemsida förstått följer liknande frågor i USA.
Vi får se om det leder till någon reaktion. Tyvärr fick jag denna idé först idag, inser att det är väldigt ont om tid för att det ska hinna hända något. Men om bara en enda av dessa organisationer reagerar på något vis så har vi "en internationell reaktion". Det tror jag kan göra intryck på en och annan riksdagsledamot.
Dessa MR-organisationer är förresten alla verkligt tunga inom sina områden. CCR är t ex en av de kanske minst kända i Sverige, men den har varit helt epokgörande i sitt arbete för Guantánamofångarnas rättigheter, och var en stor del av medborgarrättsrörelsen i den amerikanska Södern på 1960-talet. Jag har länkat till deras hemsidor för den som vill veta mer. När jag surfade runt där insåg jag hur pinsamt länge sedan det var jag hade möjlighet att skriva något om mänskliga rättigheter, jag har tappat massor av koll.
Avslutningsvis ett litet citat av Eleanor Roosevelt:
P S Det har varit svårt att få fram optimala mailadresser. Brevet har redan studsat från en del av mina adressater. Men jag ska försöka skicka om det så att det kommer fram till åtminstone en person inom varje organisation.
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Elisa Massimino, Human Rights First
Kenneth Roth, Human Rights WatchTom Malinowski, Human Rights Watch
Reed Brody, Human Rights Watch
Mary Robinson, Realizing Rights
Betsy Apple, SIPA
Steven Shapiro, ACLU
John Perry Barlow, Electronic Frontier Foundation
Kevin Bankston, Electronic Frontier Foundation
Samantha Power, Kennedy School of Government/Harvard University
Michael Ratner, Center for Constitutional Rights
Gitanjali Gutierrez, Center for Constitutional Rights
Peter J Spielmann, Associated Press/New York
and everyone else who is monitoring/covering civil rights in Europe and elsewhere
Swedish Parliament Might Enact Troubling Surveillance Law on Wednesday
Dear distinguished human rights advocates (many of you which I have interviewed via telephone or in personal meetings the last several years),
I am a New York-based freelance journalist and mainstream media reporter – usually not at all an activist. But I felt it was timely do make an exception.
I am contacting you in order to bring your attention to an imminent severe infringement on civil rights in Sweden. On Wednesday (June 18), the Swedish parliament is likely to enact a surveillance law, which will let the Swedish National Defence Radio Establishment (FRA) scrutinize all communication crossing the borders to Sweden, including e-mails, SMS:s, phone calls, and Internet based information from January 1, 2009.
I don't think this issue has recieved the international attention that it merits at all, and would like to urge you and your organizations to take a close look.
Several Swedish civil rights organizations, journalist associations, scholars, The Swedish Bar Association, the political parties' youth associations, think tanks, most op-ed writers, and even the former head of the Swedish security service have critizised the law for severly restricting the integrity of all citizens, and for being way over the top in the adjustment between individual rights and national security. Google-Sweden has said they will no longer be able to keep servers in Sweden if the law goes into effect – and that the scope of the law brings states such as China and Saudi Arabia, rather than Sweden, to mind.
The law was orginially initiated a few years ago by the then socialdemocratic government, and is now proposed in a slightly altered form by the centre-right coalition government. Very strong pressure from the coalition's four party leaders are pushing all of their MPs to adjust, despite the fact that many of them were elected on a personal mandate and a platform promoting liberal, civil rights and have said they could never vote for a surveillance law.
Since only four individuals need to "switch side" in the vote on Wednesday in order for the law not to pass, there is now heavy campaigning towards potential renegades going on. Unfortunately, many of the MP's don't seem to understand what's on stake: the older don't realize how much of personal communication that goes on online these days, and the younger don't seem to have the experience and integrity to set up against internal pressure and threats they will not get re-nominated.
As I am sure you understand, this law is an extension of The USA Patriot Act and similar American surveillance laws. It violates provisions in the Universal Declaration of Human Rights (article 12) as well as the European Convention on Human Rights. The general public in Sweden – the media and myself included – have only recently started to realize what severe implications the law will have on everyone. A wide debate in the mainstream media has really started only the past week, even though the Swedish blogosphere has been on fire in an unprecedented way the last month.
Unfortunately, very little has been written about this in English. But if you would like to learn more – here are a few news paper texts and blog postings:
http://www.thelocal.se/12426/20080613
http://www.thelocal.se/12252/20080605
http://english.rickfalkvinge.se/2008/05/25/swedish-nsa-to-wiretap-all-phone-internet
http://english.rickfalkvinge.se/2008/06/04/more-on-the-ubiquitous-wiretapping-bill
http://stupid.domain.name/node/649
(A Swedish grassroots web site on the issue offers an automated Google translation into English.)
Feel free to pass this on to people within or without of your organizations who might be interested in giving attention to this issue – and feel free to contact me, if you would like to react to this and/or get recommendations of people in Sweden to learn more from.
The law will be debated in the Swedish parliament on Tuesday, and then the vote takes place on Wednesday morning. Immediate international attention to this issue would be very welcome.
Yours sincerely,
Gunilla Kinn
New York City
1 212 665 56 91/1 917 684 09 66
Freelance journalist
http://gunillakinn2867.sitewelder.com
New York stringer for the Swedish National News Agency
Master of International Affairs, Center for the Study of Human Rights/SIPA/Columbia University
Member of Swedish sections of Reporters Without Borders and Investigative Reporters and Editors
Citizen of Sweden
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Pingat hos Intressant.
Att skriva till riksdagsledamöter är gott och väl, och jag har som sagt skrivit till en sådan. Men de får ju i dessa dagar hundratals mail. Så mitt främsta bidrag till FRA-omröstningen är att jag nu totat ihop och sänt nedanstående brev till USA:s viktigaste MR-organisationer, samt en MR-kunnig redaktör (och gammal lärare till mig) på Associated Press.
Många av adressaterna är personer som jag kommit i kontakt med de senaste åren och, i flera fall, intervjuat om inskränkningar i medborgerliga rättigheter i den amerikanska lagstiftningen (se exempel här). Andra är personer som jag hört föreläsa i olika sammanhang, träffat personligen eller – i några fall – som jag av respektive organisations hemsida förstått följer liknande frågor i USA.
Vi får se om det leder till någon reaktion. Tyvärr fick jag denna idé först idag, inser att det är väldigt ont om tid för att det ska hinna hända något. Men om bara en enda av dessa organisationer reagerar på något vis så har vi "en internationell reaktion". Det tror jag kan göra intryck på en och annan riksdagsledamot.
Dessa MR-organisationer är förresten alla verkligt tunga inom sina områden. CCR är t ex en av de kanske minst kända i Sverige, men den har varit helt epokgörande i sitt arbete för Guantánamofångarnas rättigheter, och var en stor del av medborgarrättsrörelsen i den amerikanska Södern på 1960-talet. Jag har länkat till deras hemsidor för den som vill veta mer. När jag surfade runt där insåg jag hur pinsamt länge sedan det var jag hade möjlighet att skriva något om mänskliga rättigheter, jag har tappat massor av koll.
Avslutningsvis ett litet citat av Eleanor Roosevelt:
"Where, after all, do universal human rights begin? In small places, close to home -- so close and so small that they cannot be seen on any maps of the world. Yet they are the world of the individual person; the neighborhood he lives in; the school or college he attends; the factory, farm or office where she works."/Gunilla
P S Det har varit svårt att få fram optimala mailadresser. Brevet har redan studsat från en del av mina adressater. Men jag ska försöka skicka om det så att det kommer fram till åtminstone en person inom varje organisation.
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Elisa Massimino, Human Rights First
Kenneth Roth, Human Rights WatchTom Malinowski, Human Rights Watch
Reed Brody, Human Rights Watch
Mary Robinson, Realizing Rights
Betsy Apple, SIPA
Steven Shapiro, ACLU
John Perry Barlow, Electronic Frontier Foundation
Kevin Bankston, Electronic Frontier Foundation
Samantha Power, Kennedy School of Government/Harvard University
Michael Ratner, Center for Constitutional Rights
Gitanjali Gutierrez, Center for Constitutional Rights
Peter J Spielmann, Associated Press/New York
and everyone else who is monitoring/covering civil rights in Europe and elsewhere
Swedish Parliament Might Enact Troubling Surveillance Law on Wednesday
Dear distinguished human rights advocates (many of you which I have interviewed via telephone or in personal meetings the last several years),
I am a New York-based freelance journalist and mainstream media reporter – usually not at all an activist. But I felt it was timely do make an exception.
I am contacting you in order to bring your attention to an imminent severe infringement on civil rights in Sweden. On Wednesday (June 18), the Swedish parliament is likely to enact a surveillance law, which will let the Swedish National Defence Radio Establishment (FRA) scrutinize all communication crossing the borders to Sweden, including e-mails, SMS:s, phone calls, and Internet based information from January 1, 2009.
I don't think this issue has recieved the international attention that it merits at all, and would like to urge you and your organizations to take a close look.
Several Swedish civil rights organizations, journalist associations, scholars, The Swedish Bar Association, the political parties' youth associations, think tanks, most op-ed writers, and even the former head of the Swedish security service have critizised the law for severly restricting the integrity of all citizens, and for being way over the top in the adjustment between individual rights and national security. Google-Sweden has said they will no longer be able to keep servers in Sweden if the law goes into effect – and that the scope of the law brings states such as China and Saudi Arabia, rather than Sweden, to mind.
The law was orginially initiated a few years ago by the then socialdemocratic government, and is now proposed in a slightly altered form by the centre-right coalition government. Very strong pressure from the coalition's four party leaders are pushing all of their MPs to adjust, despite the fact that many of them were elected on a personal mandate and a platform promoting liberal, civil rights and have said they could never vote for a surveillance law.
Since only four individuals need to "switch side" in the vote on Wednesday in order for the law not to pass, there is now heavy campaigning towards potential renegades going on. Unfortunately, many of the MP's don't seem to understand what's on stake: the older don't realize how much of personal communication that goes on online these days, and the younger don't seem to have the experience and integrity to set up against internal pressure and threats they will not get re-nominated.
As I am sure you understand, this law is an extension of The USA Patriot Act and similar American surveillance laws. It violates provisions in the Universal Declaration of Human Rights (article 12) as well as the European Convention on Human Rights. The general public in Sweden – the media and myself included – have only recently started to realize what severe implications the law will have on everyone. A wide debate in the mainstream media has really started only the past week, even though the Swedish blogosphere has been on fire in an unprecedented way the last month.
Unfortunately, very little has been written about this in English. But if you would like to learn more – here are a few news paper texts and blog postings:
http://www.thelocal.se/12426/20080613
http://www.thelocal.se/12252/20080605
http://english.rickfalkvinge.se/2008/05/25/swedish-nsa-to-wiretap-all-phone-internet
http://english.rickfalkvinge.se/2008/06/04/more-on-the-ubiquitous-wiretapping-bill
http://stupid.domain.name/node/649
(A Swedish grassroots web site on the issue offers an automated Google translation into English.)
Feel free to pass this on to people within or without of your organizations who might be interested in giving attention to this issue – and feel free to contact me, if you would like to react to this and/or get recommendations of people in Sweden to learn more from.
The law will be debated in the Swedish parliament on Tuesday, and then the vote takes place on Wednesday morning. Immediate international attention to this issue would be very welcome.
Yours sincerely,
Gunilla Kinn
New York City
1 212 665 56 91/1 917 684 09 66
Freelance journalist
http://gunillakinn2867.sitewelder.com
New York stringer for the Swedish National News Agency
Master of International Affairs, Center for the Study of Human Rights/SIPA/Columbia University
Member of Swedish sections of Reporters Without Borders and Investigative Reporters and Editors
Citizen of Sweden
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Pingat hos Intressant.
Patriot Act på svenska
NEW YORK Kring årsskiftet 2001/2002 skrev jag en artikel på beställning av Amnesty Press. Av någon anledning kom jag att tänka på den nu, särskilt detta utdrag:
/Gunilla
Pingat hos Intressant.
Inskränkningen av grundläggande rättigheter berör inte bara illegala invandrare och arab-amerikaner. Alla medborgares integritet inskränks i och med att polisen och FBI har rätt att kartlägga datoranvändande och telefonsamtal hos vem som helst utan domstolstillstånd, om det antas ge relevant information. Och i och med att Internet sammanbinder människor i chatrum och servrar kan vem som helst länkas till terrormisstänkta och hamna i registren.Ni kan läsa texten i sin helhet här. The USA Patriot Act, heter det förresten, och det betyder: Uniting and Strengthening America by Providing Appropriate Tools Required to Intercept and Obstruct Terrorrism.
Det finns heller ingenting som hindrar att FBI använder sina nya befogenheter för att spana på andra än terrorister, till exempel miljö- och djurrättsaktivister.
– Eftersom det är så svårt att hitta rätt avvägning mellan terroristspaning å ena sidan och respekt för människors integritet å den andra måste det till mer debatt om de här frågorna. Vi vill att de hamnar högre på den amerikanska dagordningen, säger Elisa Massimino [på Lawyers Committe of Human Rights i Washington].
/Gunilla
Pingat hos Intressant.
Amerikansk jurist ber om ursäkt för FRA-lagen
NEW YORK Sååå eländigt lite kan inte det som bloggvärlden kallar "gammelmedia" ha bevakat FRA-lagen. Beviset för det är att min mamma åtminstone i fredags sade att hon tyckte att det faktiskt hade rapporterats "massor". Hon och pappa hade sett det inslag i Aktuellt eller Rapport som sändes i torsdags (?) och där uppenbarligen Fredrick Federley hade intervjuats. Visserligen trodde de att han representerar moderaterna, men annars tycker jag att de verkade ha så mycket koll man kan begära. Och det beror garanterat inte på att de läser några bloggar. För säkerhets skull skickade jag i upplysningssyfte lite länkar, och uppmanade dem att kolla på Döda politiska karriärers sällskap.
Kan inte låta bli att ta med den här igen...ifall någon missat att kolla. Den är så bra!
Jag har försökt ta min medborgerliga plikt på allvar och har mailat till en riksdagsledamot som jag tänkte att jag kanske kunde påverka en smula. Både på och mellan raderna i svaret finns information som jag faktiskt inte kan tolka på annat sätt än som att det blir åtminstone en överlöpare i riksdagens FRA-omröstning på onsdag (och det är väl hundratals personer som mailat ledamoten i fråga).
Kanske inte världens starkaste argument, men jag berättade bland annat om den amerikanske affärsjurist jag hängde med på en bar i Lower East Side igår kväll (vår gemensamme kompis hade avskedsmingel inför sin förestående flytt till Missouri). Han beskrev sig som "eurofil" och funderade över vilket europeiskt land han borde emigrera till.
Det finns en hel del amerikanska eurofiler här i sta'n. Just denna kunde bara inte begripa varför jag valt att bo i New York när jag kan bo i Stockholm. Hans främsta argument för emigration verkar vara att han vill betala mer i skatt, men han oroade sig ändå över de i jämförelse låga löna lönerna för affärsjurister i Europa....
Han har tre krav på sitt framtida hemland: Det måste vara ett land där det finns en snygg man han kan gifta sig med, en god tenniskultur och ett bra "track record" för mänskliga rättigheter.
Han hade upptäckt på plats att han inte gillar Holland, funderade på Schweiz men trodde det var lite för konservativt –– och var möjligen inne på Spanien. Mest var han intresserad av att bosätta sig i Köpenhamn, men jag gissar att det faller på tennisen. Så vi kom in på Sverige, även om han vad det gäller den enbart kände till Björn Borg och Thomas Johansson (!). Han har aldrig besökt Skandinavien, men har en bild av svenska män som långa och blonda och bara intresserade av andra långa, blonda män. Själv är han relativt kort och brunhårig. Den där bilden kanske stämmer, men inte helt och hållet så det försökte jag ta ur honom. Dessutom tror jag att han har större chans att som affärsjurist hitta uppdrag i Sverige, där det nog finns fler företag än i Danmark som behöver skaffa sig koll på hur bolagslagstiftningen fungerar i USA.
Men så var det ju det där med ett bra MR-track record... Jag sade: "Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga på den punkten, för den är väldigt aktuell just nu. På onsdag kommer riksdagen kanske att rösta igenom en långtgående lag om övervakning etc etc etc etc etc".
Han såg helt chockerad ut –– och sedan bad han faktiskt om ursäkt å hela USA:s vägnar, eftersom han fattade att allt emanerar ur "11 september" och dess efterföljder här i landet. "Fast det där låter ju mycket värre än något vi skulle införa här!".
Just det. Och jag tänker på ett mail jag fick från en svensk kollega och kompis Shanghai i fjol, förra gången det begav sig i riksdagen. "Det där är ju sådant som jag får skriva kritiska nyhetsartiklar om när myndigheterna inför här i Kina!" skrev han. Just det.
/Gunilla
Kan inte låta bli att ta med den här igen...ifall någon missat att kolla. Den är så bra!
Jag har försökt ta min medborgerliga plikt på allvar och har mailat till en riksdagsledamot som jag tänkte att jag kanske kunde påverka en smula. Både på och mellan raderna i svaret finns information som jag faktiskt inte kan tolka på annat sätt än som att det blir åtminstone en överlöpare i riksdagens FRA-omröstning på onsdag (och det är väl hundratals personer som mailat ledamoten i fråga).
Kanske inte världens starkaste argument, men jag berättade bland annat om den amerikanske affärsjurist jag hängde med på en bar i Lower East Side igår kväll (vår gemensamme kompis hade avskedsmingel inför sin förestående flytt till Missouri). Han beskrev sig som "eurofil" och funderade över vilket europeiskt land han borde emigrera till.
Det finns en hel del amerikanska eurofiler här i sta'n. Just denna kunde bara inte begripa varför jag valt att bo i New York när jag kan bo i Stockholm. Hans främsta argument för emigration verkar vara att han vill betala mer i skatt, men han oroade sig ändå över de i jämförelse låga löna lönerna för affärsjurister i Europa....
Han har tre krav på sitt framtida hemland: Det måste vara ett land där det finns en snygg man han kan gifta sig med, en god tenniskultur och ett bra "track record" för mänskliga rättigheter.
Han hade upptäckt på plats att han inte gillar Holland, funderade på Schweiz men trodde det var lite för konservativt –– och var möjligen inne på Spanien. Mest var han intresserad av att bosätta sig i Köpenhamn, men jag gissar att det faller på tennisen. Så vi kom in på Sverige, även om han vad det gäller den enbart kände till Björn Borg och Thomas Johansson (!). Han har aldrig besökt Skandinavien, men har en bild av svenska män som långa och blonda och bara intresserade av andra långa, blonda män. Själv är han relativt kort och brunhårig. Den där bilden kanske stämmer, men inte helt och hållet så det försökte jag ta ur honom. Dessutom tror jag att han har större chans att som affärsjurist hitta uppdrag i Sverige, där det nog finns fler företag än i Danmark som behöver skaffa sig koll på hur bolagslagstiftningen fungerar i USA.
Men så var det ju det där med ett bra MR-track record... Jag sade: "Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga på den punkten, för den är väldigt aktuell just nu. På onsdag kommer riksdagen kanske att rösta igenom en långtgående lag om övervakning etc etc etc etc etc".
Han såg helt chockerad ut –– och sedan bad han faktiskt om ursäkt å hela USA:s vägnar, eftersom han fattade att allt emanerar ur "11 september" och dess efterföljder här i landet. "Fast det där låter ju mycket värre än något vi skulle införa här!".
Just det. Och jag tänker på ett mail jag fick från en svensk kollega och kompis Shanghai i fjol, förra gången det begav sig i riksdagen. "Det där är ju sådant som jag får skriva kritiska nyhetsartiklar om när myndigheterna inför här i Kina!" skrev han. Just det.
/Gunilla
Lördagspromenader
NEW YORK Eftermiddagen: fotbollsmatch på Playwright Tavern; sedan promenad till Barnes&Nobles på 5th Avenue för två timmars tjuvläsning samt ett rejält inköp – och sedan hem (med tunnelbanan från Bryant Park):
Kvällen: Lolita Bar på Broome Street med cirka 20 stycken homosexuella desi-jurister:
De förvirrade promenaderna i grannskapen beror på
a) jakt på bankomat före Lolita och
b) jakt på pizzabitar efteråt (fruktlöst, slutade med en låda kebab+falafel+kyckling+grönsaker+ris för sex dollar från ett gatukök på Lafayette).
/Gunilla
Kvällen: Lolita Bar på Broome Street med cirka 20 stycken homosexuella desi-jurister:
De förvirrade promenaderna i grannskapen beror på
a) jakt på bankomat före Lolita och
b) jakt på pizzabitar efteråt (fruktlöst, slutade med en låda kebab+falafel+kyckling+grönsaker+ris för sex dollar från ett gatukök på Lafayette).
/Gunilla
14 June 2008
Fotbollsspionage och kontraspionage
NEW YORK Det var sorgligt med sista målet i dagens fotbollsmatch. Jag såg den i sällskap med några för mig hittills okända svenskar och ett gäng spanjorer på en irländsk pub i Midtown. Eländes elände. Kul att *en av oss*, det vill säga en New York-svensk – hm, nästan i alla fall – gjorde målet.
Apropå fotbolls-EM, notera dessa två smått komiskt motsägelsefulla publicistiska insatser av Expressen inför matchen mot Grekland!
Tidningen avslöjar den 8 juni en fotograferande fotbollsspion, med teleobjektivet riktat mot det svenska laget på träning:
Texten om hur Expressen tar honom "på bar gärning" finns här, och här finns en bild till på den skumme spionen.
Emellertid blev Expressen tydligen inspirerade. För en dag senare, den 9 juni, är det inte spioner som avslöjas, utan laguppställningar:
Nyhetsdramaturgi i ett nötskal.
(Ni som till skillnad från mig kan se Expressens webb-TV – jag lyckas aldrig med det; systemet har fräckheten att påstå att jag skulle sakna Safari 2.0, vilket inte stämmer – kan ju kolla här.)
Tipstack: Staffan T Johansson via ombud.
/Gunilla
Apropå fotbolls-EM, notera dessa två smått komiskt motsägelsefulla publicistiska insatser av Expressen inför matchen mot Grekland!
Tidningen avslöjar den 8 juni en fotograferande fotbollsspion, med teleobjektivet riktat mot det svenska laget på träning:
Texten om hur Expressen tar honom "på bar gärning" finns här, och här finns en bild till på den skumme spionen.
Emellertid blev Expressen tydligen inspirerade. För en dag senare, den 9 juni, är det inte spioner som avslöjas, utan laguppställningar:
Nyhetsdramaturgi i ett nötskal.
(Ni som till skillnad från mig kan se Expressens webb-TV – jag lyckas aldrig med det; systemet har fräckheten att påstå att jag skulle sakna Safari 2.0, vilket inte stämmer – kan ju kolla här.)
Tipstack: Staffan T Johansson via ombud.
/Gunilla
Sommaralbum från Öland
NEW YORK Jag är inte helt på det klara med vad jag gör i Harlem just nu, när man skulle kunna vara på norra Öland.
Vilket inte innebär att jag längtar dit eller bort härifrån – jag är för det mesta nöjd med att vara där jag är, var det än är.
Men ändå: Öland är vansinnigt vackert, som framgår av dessa supersomriga bilder. Jag vet tyvärr inte vad hon heter som tagit dem eller vem hon är. (Via Therese Bohman.)
Vårt lilla hus ligger i Djupvik, vars fina havsbukt syns på bilderna nästan längst ner. När jag ser dessa fotografier inser jag hur exotiskt landskapet är, och vackert.
Norra Öland ska jag förresten spana lite på i San Francisco och Minneapolis, om allt går som jag tänkt i höst.
/Gunilla
Vilket inte innebär att jag längtar dit eller bort härifrån – jag är för det mesta nöjd med att vara där jag är, var det än är.
Men ändå: Öland är vansinnigt vackert, som framgår av dessa supersomriga bilder. Jag vet tyvärr inte vad hon heter som tagit dem eller vem hon är. (Via Therese Bohman.)
Vårt lilla hus ligger i Djupvik, vars fina havsbukt syns på bilderna nästan längst ner. När jag ser dessa fotografier inser jag hur exotiskt landskapet är, och vackert.
Norra Öland ska jag förresten spana lite på i San Francisco och Minneapolis, om allt går som jag tänkt i höst.
/Gunilla
13 June 2008
Wifinätverket funkar, äntligen
NEW YORK Nu är klockan snart halv åtta på fredagskvällen. I nästan 12 timmar, sedan åtta imorse, har jag grejat med min dator. Inte precis hela tiden, för jag har pratat med mamma i telefon och skrivit några små bloggposter (nedan) också. Och vattnat blommorna. Men annars så – har inte kunnat göra något som helst vettigt på hela dagen, som att jobba, exempelvis, för jag var bara tvungen att lösa detta. Efter tio dagars problem, med blinkande eller fast orange signal:
Jag och wifi-nätverket har gått igenom massvis med olika faser bara idag. Jag ska bespara er de flesta turer, men kan säga att det varit ett steg fram och två tillbaka, och ibland tvärtom.
Och hur irriterande är det inte med sådana här felmeddelanden (för visst var min "device plugged in and in range of my computer"):
Problemen var ofta helt godtyckliga. Ibland hittade datorn min Airport Express, ibland inte alls, trots att jag inte ändrat något. Oftast inte:
Jag fick ringa [min ISP] Verizons supporttjänst för att klara de sista turerna. Och äntligen fungerar det, tack vare en hel del envishet. Tror jag fått göra en så kallad reboot av min stackars Airport Express cirka tjugo gånger igår och idag: man kör in änden av ett gem, eller i mitt fall en säkerhetsnål, i det minimala hålet på mackapären, håller den inne där samtidigt som man sätter in grunkan i eluttaget och håller kvar smått krampaktigt tills det efter sisådär en halv minut blinkar grönt fyra gånger. Då tar man ut gemet/nålen och hoppas att datorn ska bli lite samarbetsvilligare denna gång, och hitta mackapären.
På sätt och vis är det kul att klara sig själv – nåja, med lite help of my friends på Apple Store – utan en sådan helpdesk som jag föreställer mig att de allra flesta svenska kontorsråttor har tillgång till. Men det är förödande när det tar mer än en vecka att få ordning på sådant här...
Hoppas ni har en roligare fredagskväll. Nå, nu full fart framåt! Äntligen grönt ljus.
/Gunilla
Jag och wifi-nätverket har gått igenom massvis med olika faser bara idag. Jag ska bespara er de flesta turer, men kan säga att det varit ett steg fram och två tillbaka, och ibland tvärtom.
Och hur irriterande är det inte med sådana här felmeddelanden (för visst var min "device plugged in and in range of my computer"):
Problemen var ofta helt godtyckliga. Ibland hittade datorn min Airport Express, ibland inte alls, trots att jag inte ändrat något. Oftast inte:
Jag fick ringa [min ISP] Verizons supporttjänst för att klara de sista turerna. Och äntligen fungerar det, tack vare en hel del envishet. Tror jag fått göra en så kallad reboot av min stackars Airport Express cirka tjugo gånger igår och idag: man kör in änden av ett gem, eller i mitt fall en säkerhetsnål, i det minimala hålet på mackapären, håller den inne där samtidigt som man sätter in grunkan i eluttaget och håller kvar smått krampaktigt tills det efter sisådär en halv minut blinkar grönt fyra gånger. Då tar man ut gemet/nålen och hoppas att datorn ska bli lite samarbetsvilligare denna gång, och hitta mackapären.
På sätt och vis är det kul att klara sig själv – nåja, med lite help of my friends på Apple Store – utan en sådan helpdesk som jag föreställer mig att de allra flesta svenska kontorsråttor har tillgång till. Men det är förödande när det tar mer än en vecka att få ordning på sådant här...
Hoppas ni har en roligare fredagskväll. Nå, nu full fart framåt! Äntligen grönt ljus.
/Gunilla
Livet i frysboxen är fritt och harmoniskt
NEW YORK Oscar Swartz' bloggar en uppmaning till riksdagsledamöter som våndas över att hamna i den politiska frysboxen (och råden kan givetvis gälla oss alla i olika livssituationer):
/Gunilla
Föreställ er det värsta scenariet ni kan tänka er. Och FÖRLIKA ER MED DET. Att förlika sig med något är att gå in i själen på sig själv och komma fram till att man kan ha ett gott och härligt liv utan det där man kanske eftertraktade så mycket. Någon kanske kommer fram till att de kan leva i en etta i Berlin och läsa böcker och gå ut med liberala och intressanta kompisar i en park där folk spelar cajón och turkiska familjer ställer upp kolgrillar och technokidsen har satt upp en dieselgenerator till sitt DJ-bord intill. Om allt skiter sig! Man kan ha det skönt och leva på 6.000 kronor i månaden totalt och ändå ha ett härligt liv. Om det skulle knipa! Var och en får fundera ut sitt eget katastrofscenario. Visst kommer andra aspekter in om man har familj och barn. Men ändå: FÖRLIKA ER! Sedan är det bara att köra. Detta, hörrni riksdagsledamöter, ger en känsla av frihet som är mäktig! Man blir oberörbar och kan följa sitt eget huvud och inte bygga upp sitt liv efter andras förväntningar eller den närmaste gruppens tryck. Man blir fri och en mer harmonisk människa.Oscar rekommenderar boken How to Stop Worrying and Start Living. Jag brukar själv inte oroa mig särskilt mycket, men den verkar vara superläsning (och en bra present till rätt många jag känner). Den kom ut 1948!
/Gunilla
Upp med fötterna på riksdagsbänkarna!
NEW YORK Detta är rasande begåvat (och snabbt) gjort, och med exakt rätt tonträff – politisk opinionsbildning när den är som bäst! Mattias Svensson och Fredrik Westerlund presenterar: Döda politiska karriärers sällskap.
Läs mer om signalspaningslagförslaget som "en politisk rysare" hos Anders Mildner/Sydsvenskan.
Missa heller inte Johan Ingerös inlägg, till exempel "Coup d'état", om varför detta handlar inte enbart om FRA-förslaget i sig, utan om vårt statsskick – flera riksdagsledamöter har uppenbarligen missförstått sitt uppdrag och idén om maktdelning.
/Gunilla
P S "Girl power" råkade dyka upp bland etiketterna nedan. Tolka det som en förhoppning om att Birgitta Ohlsson gör som sin namne i filmen. Hon får väl ställa in sitt engagemang och kvitta in sig igen, helt enkelt.
Läs mer om signalspaningslagförslaget som "en politisk rysare" hos Anders Mildner/Sydsvenskan.
Missa heller inte Johan Ingerös inlägg, till exempel "Coup d'état", om varför detta handlar inte enbart om FRA-förslaget i sig, utan om vårt statsskick – flera riksdagsledamöter har uppenbarligen missförstått sitt uppdrag och idén om maktdelning.
/Gunilla
P S "Girl power" råkade dyka upp bland etiketterna nedan. Tolka det som en förhoppning om att Birgitta Ohlsson gör som sin namne i filmen. Hon får väl ställa in sitt engagemang och kvitta in sig igen, helt enkelt.
Stasi all over again – it changes people
NEW YORK Oj, jag inser att det är hög tid för mig att sätta mig i den omfattande FRA-debatten på nätet.
Jag har tyvärr inte varit så hågad att surfa runt på bloggar alls den senaste veckan, eftersom jag för närvarande är uppkopplad sittandes hukad över ett soffbord och får lägga det mesta av min energi på att flytta datorn fram och tillbaka (strömkabeln räcker inte till soffbordet, om jag inte drar om alla möjliga sladdar härhemma, och det skulle kännas som ett nederlag) och göra evinnerliga omstarter och datorkalibreringsförsök. Och i början av veckan var det för varmt för att jag skulle orka göra särskilt mycket överhuvudtaget. Men nu skäms jag för min bristande koll på just FRA-frågan.
Ur floden av blogginlägg, som jag alltså snart ska doppa lite mer än lilltån i, vaskar jag dock tillsvidare fram följande text, om hur en undersökning i Tyskland visar hur även vanliga, hederliga medborgare ändrar sitt beteende för telefonsamtal när de är medvetna om risken för avlyssning:
/Gunilla
Jag har tyvärr inte varit så hågad att surfa runt på bloggar alls den senaste veckan, eftersom jag för närvarande är uppkopplad sittandes hukad över ett soffbord och får lägga det mesta av min energi på att flytta datorn fram och tillbaka (strömkabeln räcker inte till soffbordet, om jag inte drar om alla möjliga sladdar härhemma, och det skulle kännas som ett nederlag) och göra evinnerliga omstarter och datorkalibreringsförsök. Och i början av veckan var det för varmt för att jag skulle orka göra särskilt mycket överhuvudtaget. Men nu skäms jag för min bristande koll på just FRA-frågan.
Ur floden av blogginlägg, som jag alltså snart ska doppa lite mer än lilltån i, vaskar jag dock tillsvidare fram följande text, om hur en undersökning i Tyskland visar hur även vanliga, hederliga medborgare ändrar sitt beteende för telefonsamtal när de är medvetna om risken för avlyssning:
The fundamental problem with surveillance is that it changes people. People under surveillance behave differently than people who are not monitored – differently than free people.Opinionsbildningen den närmaste veckan blir oerhört intressant! Om (nät)trycket i frågan gör att riksdagsmajoriteten går remot regeringens förslag är det väl första gången den svenska bloggvärlden – och alltmer, vad det verkar, vanliga medier – åstadkommer något liknande. En veritabel bloggbävning.
/Gunilla
12 June 2008
På Federal Halls baktrappa
NEW YORK Dagens eller rättare sagt kvällens kontor: baktrappan på Federal Hall, en pampig byggnad med huvudentré på Wall Street, där John McCain just nu håller sitt "town hall"-möte, hosted by Fox News.
Minst två av mina svenska kolleger sitter därinne på läktaren, men jag kom dessvärre för sent för att bli insläppt. Säkerhetskontrollen gör att man måste vara på plats minst 45 minuter före start, och det lyckades jag inte med. (Jag hade dock goda skäl att vara sen, mer om det senare.)
Så besviken blev jag, eftersom detta var min första chans att få se John McCain live. Han är inte så ofta i New York, och de möten som har hållits på sistone har varit stängda för medierna (men öppna för $28,500-donatorerna) (javisst, Barack Obama har också sådana möten med inträdesbiljett av dyrare modell).
Jag sitter alltså här på trappan, uppkopplad till wifi-nätverket McCain 1, och har vid det här laget gett upp de enträgna försöken att tjata mig in genom gorillan i dörren. Alldeles nyss svischade Connecticut-senatorn Joe Lieberman förbi, mer spännande än så har det inte blivit.
Men som ni ser är jag inte ensam. Faktum är att vi är ett dussin journalister som inte lyckats komma in, trots mycket tjatande hos funktionärerna och en del mobiltelefonsamtal till kolleger som redan befinner sig *på insidan*.
Fast efter ett tag gick det upp för mig att jag faktiskt nästan är den enda *riktiga* journalisten här på trappan. Jag trodde att de andra var allehanda frilansar, av det slag – ofta studenter – medierna anlitar som extrareportrar, när deras egna inte kan vara på plats eller när det krävs någon extra person för att samla fler pratminus.
Men de andra här är snarare vad jag skulle kalla aktivister, eller så kallade medborgarjournalister, kompletta med datorer, videokameror och egenhändigt tillverkade "presskort" runt halsen.
De är unga, de är arga, de verkar relativt energiska – och de berättar för mig att de finns på plats vid politiska evenemang så ofta de kan, för att ställa de kritiska frågor som de anser att "mainstream-medierna" inte ställer. De rapporterar genom webbsändningar på sina olika organisationers hemsidor. Häromveckan hängde de utanför Bilderberggruppens möte, och det senaste året har de punktmarkerat såväl Rudy Giuliani och John McCain som Hillary Clinton och Barack Obama. Ikväll var planen att ifrågasätta McCains Irak-policy.
En av dem – killen med uppsatt hår på bilden – visade sig vara en fullfjädrad 9/11-konspirationsteoretiker. Han gick igång rejält med ett utlägg om USA-imperialismen.
Förutom att rapportera om politik är han skådespelare och regissserar teater, men ingen av dessa aktiviteter verkar särskilt lukrativ. Medborgarjournalistiken genererar förvisso en del donationer från nätpubliken, men de pengarna skänker de vidare till Ground Zero-skadade människor. Så det var lite oklart hur han egentligen försörjer sig. Han förklarade att han inte bryr sig om pengar, men jag antar att hans hyresvärd i Brooklyn gör det?
Förresten undrade han om jag brukar känna mig censurerad. Det visste jag inte riktigt vad jag skulle svara på. Det innebär kanske en slags censur att inte få/ha/lyckas sälja in några nyhets- eller politikbevakningsuppdrag alls, ja, men det var nog inte riktigt så han menade. Jag förklarade stolt att jag är så mainstream-medial man bara kan bli, och att det förvisso händer att jag skriver i politiska magasin – men då både vänster och höger så att de liksom tar ut varandra.
Lite senare:
När mötet var över – vi kollade på lite av det genom FoxNews direktsändning, som givetvis hamnade i datorerna – kom jag in i Federal Hall och kunde se hur det såg ut därinne. Och jag lyckades med det som var mitt mål, nämligen att hitta och prata med diverse unga New York-republikaner till en helt annan story. De tyckte Sverige var toppen, efter att ha varit på bröllop i Visby, så när jag berättade att jag hade "started my career at Radio Gotland" så hade jag liksom halva inne.
Så här såg det utanför på trappan när de republikanska donatorerna strömmade ut ur Federal Hall (fotografierna tagna med min dator balanserad av mig i famnen omgiven av folk, så ursäkta bildkvaliteten).
Intressant fenomen, detta med medborgarjournalisterna, kom jag på när jag insåg det där med att de själva hade fixat sina presskort, och kanske en framtida story. Inget scoop, precis, men ändå en fascinerande bild av valrörelsen. Jag tog deras mailadresser så får vi se när jag stöter ihop med dem igen.
Anledningen till att jag kom för sent för att bli insläppt var att jag var på Apple Store Soho med mitt Airport Expressproblem vilket tog lite längre tid än planerat. Genius Bar för tredje gången på en dryg vecka, jippi. Denna gång fick jag tala med en snubbe som verkligen hade koll, och som visade mig massor med specialinställningar – som hur jag bör kolla och ändra kanalen som wifinätverket använder ibland. Vi ställde in alltsammans efter alla konstens regler – och när jag kom hem så hittade faktiskt datorn mitt wifinätverk, vilket det inte gjort tidigare.
Det innebär förstås inte att alltsammans nu fungerar. Airport Express blinkar fortfarande orange istället för grönt och lyckas uppenbarligen inte koppla upp sig mot DSL-modemet... Så jag har hållt på och grejat med detta hela kvällen (igen) och får väl fortsätta med det i morgon nu när jag kan några nya tricks. Skulle inte förvåna mig om jag får åka till Apple Store apropå detta en fjärde gång. Men det gör jag ju så gärna.
/Gunilla
Minst två av mina svenska kolleger sitter därinne på läktaren, men jag kom dessvärre för sent för att bli insläppt. Säkerhetskontrollen gör att man måste vara på plats minst 45 minuter före start, och det lyckades jag inte med. (Jag hade dock goda skäl att vara sen, mer om det senare.)
Så besviken blev jag, eftersom detta var min första chans att få se John McCain live. Han är inte så ofta i New York, och de möten som har hållits på sistone har varit stängda för medierna (men öppna för $28,500-donatorerna) (javisst, Barack Obama har också sådana möten med inträdesbiljett av dyrare modell).
Jag sitter alltså här på trappan, uppkopplad till wifi-nätverket McCain 1, och har vid det här laget gett upp de enträgna försöken att tjata mig in genom gorillan i dörren. Alldeles nyss svischade Connecticut-senatorn Joe Lieberman förbi, mer spännande än så har det inte blivit.
Men som ni ser är jag inte ensam. Faktum är att vi är ett dussin journalister som inte lyckats komma in, trots mycket tjatande hos funktionärerna och en del mobiltelefonsamtal till kolleger som redan befinner sig *på insidan*.
Fast efter ett tag gick det upp för mig att jag faktiskt nästan är den enda *riktiga* journalisten här på trappan. Jag trodde att de andra var allehanda frilansar, av det slag – ofta studenter – medierna anlitar som extrareportrar, när deras egna inte kan vara på plats eller när det krävs någon extra person för att samla fler pratminus.
Men de andra här är snarare vad jag skulle kalla aktivister, eller så kallade medborgarjournalister, kompletta med datorer, videokameror och egenhändigt tillverkade "presskort" runt halsen.
De är unga, de är arga, de verkar relativt energiska – och de berättar för mig att de finns på plats vid politiska evenemang så ofta de kan, för att ställa de kritiska frågor som de anser att "mainstream-medierna" inte ställer. De rapporterar genom webbsändningar på sina olika organisationers hemsidor. Häromveckan hängde de utanför Bilderberggruppens möte, och det senaste året har de punktmarkerat såväl Rudy Giuliani och John McCain som Hillary Clinton och Barack Obama. Ikväll var planen att ifrågasätta McCains Irak-policy.
En av dem – killen med uppsatt hår på bilden – visade sig vara en fullfjädrad 9/11-konspirationsteoretiker. Han gick igång rejält med ett utlägg om USA-imperialismen.
Förutom att rapportera om politik är han skådespelare och regissserar teater, men ingen av dessa aktiviteter verkar särskilt lukrativ. Medborgarjournalistiken genererar förvisso en del donationer från nätpubliken, men de pengarna skänker de vidare till Ground Zero-skadade människor. Så det var lite oklart hur han egentligen försörjer sig. Han förklarade att han inte bryr sig om pengar, men jag antar att hans hyresvärd i Brooklyn gör det?
Förresten undrade han om jag brukar känna mig censurerad. Det visste jag inte riktigt vad jag skulle svara på. Det innebär kanske en slags censur att inte få/ha/lyckas sälja in några nyhets- eller politikbevakningsuppdrag alls, ja, men det var nog inte riktigt så han menade. Jag förklarade stolt att jag är så mainstream-medial man bara kan bli, och att det förvisso händer att jag skriver i politiska magasin – men då både vänster och höger så att de liksom tar ut varandra.
Lite senare:
När mötet var över – vi kollade på lite av det genom FoxNews direktsändning, som givetvis hamnade i datorerna – kom jag in i Federal Hall och kunde se hur det såg ut därinne. Och jag lyckades med det som var mitt mål, nämligen att hitta och prata med diverse unga New York-republikaner till en helt annan story. De tyckte Sverige var toppen, efter att ha varit på bröllop i Visby, så när jag berättade att jag hade "started my career at Radio Gotland" så hade jag liksom halva inne.
Så här såg det utanför på trappan när de republikanska donatorerna strömmade ut ur Federal Hall (fotografierna tagna med min dator balanserad av mig i famnen omgiven av folk, så ursäkta bildkvaliteten).
Intressant fenomen, detta med medborgarjournalisterna, kom jag på när jag insåg det där med att de själva hade fixat sina presskort, och kanske en framtida story. Inget scoop, precis, men ändå en fascinerande bild av valrörelsen. Jag tog deras mailadresser så får vi se när jag stöter ihop med dem igen.
Anledningen till att jag kom för sent för att bli insläppt var att jag var på Apple Store Soho med mitt Airport Expressproblem vilket tog lite längre tid än planerat. Genius Bar för tredje gången på en dryg vecka, jippi. Denna gång fick jag tala med en snubbe som verkligen hade koll, och som visade mig massor med specialinställningar – som hur jag bör kolla och ändra kanalen som wifinätverket använder ibland. Vi ställde in alltsammans efter alla konstens regler – och när jag kom hem så hittade faktiskt datorn mitt wifinätverk, vilket det inte gjort tidigare.
Det innebär förstås inte att alltsammans nu fungerar. Airport Express blinkar fortfarande orange istället för grönt och lyckas uppenbarligen inte koppla upp sig mot DSL-modemet... Så jag har hållt på och grejat med detta hela kvällen (igen) och får väl fortsätta med det i morgon nu när jag kan några nya tricks. Skulle inte förvåna mig om jag får åka till Apple Store apropå detta en fjärde gång. Men det gör jag ju så gärna.
/Gunilla
11 June 2008
Sverige blir Östtyskland – snart!
NEW YORK Läs Anders Mildner om hur journalister helt tycks ha negligerat att granska FRA-förslaget om avlyssning! Provcitat:
FRA-lagen är så långtgående att de flesta häpnar när de hör talas om förslaget. Som journalist kan man dock häpna över en annan sak: att medierna är så tysta om saken./Gunilla
Tidningar och tv har bevakat frågan i så liten utsträckning att folk helt enkelt har missat att vi nu är mindre än en vecka från att införa ett otäckt och oåterkalleligt storebrorssamhälle. Ett sämre betyg för den samhällsbevakande journalistiken går inte att få i Sverige 2008.
(– – –)
FRA-lagen är som om hela IB-affären skulle ha rullats upp inför öppen ridå i riksdagen, utan att någon ens orkat bry sig. Den ställer samma frågor om moral, rättsäkerhet och demokrati och den rymmer samma dimensioner om Sveriges relationer till främmande makt (eftersom underrättelseinformation naturligtvis är en bytesvara, nu som då).
(– – –)
Avlyssning, kränkningar av den personliga integriteten och massövervakning har för länge sedan sorterats bort från redaktionernas agenda, på samma sätt som fildelningsfrågan sållades bort från allmänreportrarna redan för sex, sju år sedan.
Den journalistiska kunskapsklyftan har – bland annat på grund av det här – blivit så stor att man på många håll helt enkelt saknar de verktyg som behövs för att förstå samtiden.
Den enda journalistik man klarar av att bedriva i ett sådant läge, blir en enkel ”låta båda sidor komma till tals”-rapportering, där reportrarna av okänd anledning år efter år bortser från all forskning och alla experter som finns inom de områden som de bevakar och istället nöjer sig med att okritiskt förmedla två ståndpunkter.
Subscribe to:
Posts (Atom)