Bryant Park under platanerna

NEW YORK Jag har skrivit många gånger om vilket fantastiskt "kontor" och vilken bra mötesplats Bryant Park är. I förra veckan råkade det bli så att jag och mina vänner från Stockholm – på lång USA-resa, och under sitt New York-besök boende på hotell i närheten av parken – hamnade där hela tiden. En av dem inspirerades till denna krönika, citat:

Bryant Park på Manhattan har blivit mitt arbetsrum varje gång jag är i New York. Denna oas mellan femte och sjätte avenyn i höjd med 42:a gatan hyser varje dag tusentals människor: flanörer, musikälskare, tai chi-utövare och lunchgäster.
På gräsplanen i mitten, omgiven av välhållna blommande rabatter, visas biofilmer på storbildsskärm under sommarkvällar. På vintrarna erbjuds skridskoåkning på en isbana. Nu står det 2 000 trädgårdsstolar och bord i smide på gräset, fria att ­använda för var och en som vill äta sin medhavda måltid från någon av de kringliggande restaurangerna.
(– – –)
Här i Bryant Park mixas fågelsången med de gula taxibilarnas tutor och ­trafikens larm – stadens vibrationer. Men under ­platanerna råder läsro.

Medan denna krönika skrevs satt jag mest och muttrade över att det trådlösa nätverket inte alls fungerade. Vilket nog var lika bra – eftersom det trots allt är roligare att titta på människor i Bryant Park och prata med sina vänner, än att som vanligt glo in i skärmen.

För övrigt kan jag meddela att det inte var bättre förr. Jämför bara dessa bilder på parken!

Nu:


1934:

OK, den bilden visade inte särskilt mycket av själva parken, men i alla fall. Framför allt ser ni hur sjätte avenyn såg ut innan tunnelbanan – som för övrigt går direkt hem till mig, B- och D-linjerna – grävdes ner i marken. Bryant Park användes under bygget som avstjälpningsplats för byggbråte och all jord eller vad det nu var som grävdes upp. Längs med parken ringlar ovan en kö människor för att få bröd eller soppa. (För säkerhets skull kanske bäst att påpeka för alla som trodde på Aftonbladet häromveckan: soppköksköer finns även idag, men det står inte fyra miljoner människor i dem.) Bilden togs 1934 av Edward Steichen och kan köpas här.

När jag surfade runt på parkens hemsida råkade jag hitta information om att de firade Carl von Linnés födelsedag där i fjol! Där står också att The Reading Room ursprungligen tillkom på 3o-talet för att hjälpa affärsmän och intellektuella som blivit arbets- och sysslolösa under depressionen.

/Gunilla

Bryant Park-måltid till sist

NEW YORK Det blev ingen burrito. Men det blev tre stycken tacos med nötkött, och en omgång av vardera "chips" (nachos), salsa och guacamole. Och som synes en Corona Light, en av de få ölsorter jag förmår uppskatta.


När flaskan var urdrucken kom faktiskt en parkvakt fram till mig och sade vänligt men bestämt att man egentligen inte får ha alkohol i parken.
Jag tittade på den då tomma flaskan och sade fånigt: "Nej, men det har jag ju inte heller?". Han ryckte på axlarna och gick därifrån, och jag gömde flaskan i den bruna påsen för att skydda mig för framtida vaktpåhopp.

Det är en sak som faktiskt är lite jobbig med Bryant Park: man blir hela tiden påhoppad av folk, eller i alla fall störd av dem.
Är det inte någon vakt som vill klaga på ens ölflaska så är det albanska kvinnor som tigger pengar, någon snubbe som undrar om det trådlösa nätverket fungerar eller några käcka ungdomar som delar ut flygblad, agiterar för något eller gör en marknadsundersökning. För att inte tala om hur alla ständigt frågar om det är OK att de tar någon av alla lediga stolar omkring en. Tror tyvärr inte att det skulle hjälpa att ha solglasögon eller en hatt neddragen över näsan, men det får jag möjligen testa nästa gång.

Men Bryant Park är också ett sådant där ställe där det händer att man oväntat och oplanerat stöter på bekanta. Det har i alla fall hänt några gånger (hej, Emil). För att inte tala om vilken toppenplats det är för planerade möten.

När datorn återigen hade slocknat lämnade jag min skönt skuggiga eh ... arbetsplats och gick till superba Jamba Juice – granne med Chipotle Grill på 42:a gatan strax norr om Bryant Park – och köpte en Fit'n'Fruitful. Sedan tillbringade jag ett par timmar fram till solnedgången på gräsmattan (där det faktiskt var alldeles för varmt att vara dagtid) – givetvis med jobb, eftersom jag läste en lång initierad artikel om Harlems fastighetsmarknad i New York. (Som jag håller med Olle Lidbom om att man borde prenumerera på – igen, i mitt fall. Eller ännu hellre, starta en Stockholmsvariant av – ännu en av mina smarta affärsidéer.)

Egentligen skulle jag ha gått på den här vernissagen i Chelsea, men ... så blev det tyvärr inte. By the way, någon av er New York-läsare som vill hänga med på Anna Ternheims spelning i morgon? Maila mig isåfall.

/Gunilla

Kö ut på trottoaren till Chipotle Grill!

NEW YORK Jag har så många smarta affärsidéer så ni anar inte. En av dem tänker jag genast avslöja, och på sätt och vis blir jag bara glad om någon snor den: att importera Chipotle Grill till Sverige. Modern, mexikansk snabbmat i snygga lokaler. Wall Street blev som tokiga i aktien när bolaget introducerades på börsen.

Just nu står jag i filialen på 42:a gatan. Tanken var att köpa en redig burrito med extra guacamole och sätta mig i Bryant Park med USA Today och Time Out.

Men kön ringlar sig genom hela den långsmala lokalen och ut på gatan! Bilden visar bara en bråkdel av den! Man skulle kunna tro att maten vore gratis idag. Det är hur mycket folk som helst, och det har varit så i knappt en timme. Folk väntar tålmodigt för att få beställa.

Men i Bryant Park var det snudd på slagsmål om stolarna vid lunchtid. Så det är inte precis så att folk här i sta'n försvunnit på semester.
Däremot tycks övriga USA och resten av världen vara på semester här, vilket märks på Midtown-trottoarerna om än inte just på Chipotle. Hur det ser ut i butikerna vågar jag inte ens tänka på och har inte satt min fot i dem på ett halvår. Förutom på Apple Store, förstås. Jo, jag var på Toys R Us för ett par veckor sedan, en smått bisarr upplevelse.

Inte en chans att jag ställer mig i denna låååååånga kö. Jag sitter ju mest hemma ensam på dagarna och är snudd på folkskygg, och att köa för att få mat har jag också helt vant mig av vid. Istället står jag här och snyltar på Chipote Grills eluttag, så att jag och datorn är redo för en ny omgång i Bryant Park (det enda shoppingsug jag känt på ett tag, men det känner jag desto starkare, är inför denna väska).

Bryant Park, det är verkligen New York i ett nötskal. Ett toppenställe på alla vis. Särskilt en lagom varm och solig dag som denna – men man kan förlägga hela sin Manhattan-tillvaro dit, tycker jag (och till Central Park). Önskar bara att jag kunde få med mig en burrito tillbaka!

/Gunilla

Åter i mitt Manhattan mansion

NEW YORK Japp, nu är jag här igen. Svårt sömnstörd, totalt pank (ja, som vanligt) och grava problem med uppkopplingen, så hittills har jag inte gjort mycket vettigt här. Utom att det första jag gjorde när jag kom var att sitta ett tag i Bryant Park bara för att känna att jag var tillbaka i New York.

En komisk sak hände: jag försökte skicka iväg vissa viktiga mail, bland annat ett till vänner här i sta'n för att anmäla min ankomst. Det gick absolut inte, för det wifi-nätverk som alltid fungerar så fint i Bryant Park totalstrejkade. Men så hörde jag ett glatt tjoande – en av de kompisar jag försökte maila till satt blott två bord bort och skrev!

Sedan dess har jag bara varit hemma, men borde nog åka en sväng downtown...

Dagens frukost: ostkaka, svensk sådan och inte amerikansk, insmugglad i USA tillsammans med: en burk getfeta, en burk surströmmingsost (jajamensan), en ask fjällmessmör, en burk öländska örtkryddor, en burk mald kardemumma och en bit prästost.

/Gunilla

P S Glad nyhet för alla New York-resenärer, i alla för mig: flygbussen från Newark stannar numera även precis vid Bryant Park! Perfekt, det är nämligen den ultimata inledningen på vilken Manhattanvistelse som helst att sitta där i hjärtat av New York ett tag.

NYPL visar upp en ny sida

NEW YORK Idag fick hösten en knäpp här i New York och blev till sommar igen. Varmt, soligt, blå molnfri himmel.

Jag satt ju inne på FN-högkvarteret hela dagen, men nu på kvällen hamnade jag i alla fall i Bryant Park, som jag tycker är något av Manhattans hjärta (mellan 41:a och 42:a gatan, och 5:e och 6:e avenyerna).
Det är så varmt att jag inte behöver ha på mig mer ytterplagg än en sjal, och det funkade utmärkt att dricka en isig ananas-smoothie (med proteintillägg). Men det kommer ju bara att säga pang – så finns här en skridskobana, och kaféerna kommer att servera varm choklad.

I Bryant Park sitter massor av människor med sina bärbara och surfar – för att det finns gratis wifi, såklart, men också för att här vimlar av stolar och små bord på gräsmattan. (Eluttag saknas dock, som vanligt...så det gäller att ha fulladdade batterier.) Det är inte så dumt att sitta och skriva omgiven av stadens sus och brus och en massa skyskrapor – och på östra sidan av parken vetter baksidan av New York Public Library.

Jag har varit uppe i bibliotekets stiliga läsesal flera gånger – men först ikväll såg jag något jag aldrig sett tidigare, trots att jag varit i Bryant Park hur mycket som helst. Mellan de kanske 30 halvkolonnerna i fasaden är det helt uppglasat, det vill säga man ser in i bibliotekets innanmäte!
Och då menar jag inte den stiliga läsesalen, en av New Yorks mest kända interiörer, med sitt målade och guldornamenterade tak (som man ser in i högre upp i byggnaden) utan i vad som måste vara magasinen. Bakom stålinramade fönster: irriterande starka lysrör, långa rader av packade, grå metallbokhyllor, dammiga arkivhurtsar – otroligt fascinerande att det är de som utgör själva fasaden, bara man tittar! Jag antar att mina blickar tidigare dragits mer mot uteserveringarna framför...

Förresten så anmälde jag mig just – via datorn, och ja, jag betalade också, fastän man väl inte borde i ett öppet nätverk – till ännu en matlagningskurs på CIA ... nämligen denna endagskurs i november. Jaha, man får första fixen gratis, sedan blir man beroende och måste gå alla deras kurser. Det är nog så det funkar.

/Gunilla

Min tisdag

NEW YORK Idag fick jag till min stora förvåning ett telefonsamtal klockan 5 på morgonen, från en utrikeschef jag aldrig tidigare haft kontakt med.
Några timmar senare stod jag på Times Square och frågade, på förekommen anledning, förbipasserande om deras syn på säkerhetsläget. Resultatet kan ni ta del av i onsdagens DN – som jag knappt någonsin skrivit i tidigare, än mindre erbjudit material – troligen bara i papperstidningen.

Vi – jag och fotografen Anna Schori – fick tag på perfekta intervjupersoner till den lilla enkät som ingick i beställningen. Blott fem stycken är med i tidningen, men de representerar tillsammans en mängd grupper som är relevanta att spegla: turister, amerikaner (en snubbe från Texas!), anställda i turistindustrin, gatuförsäljare, säkerhetsansvariga och så vidare.
Vi talade exempelvis med en man i en bagelvagn, som inte bara visade sig vara placerad i ett gatuhörn nära den där bombfordonet stått – utan som kom från en afghansk familj. (Men han påstod att han inte drabbats av fördomar alls sedan 2001: "it depends on whom you hang out with", sade han, som jobbat i finansindustrin tills han blev arbetslös och började kränga kaffe och bagels.)
Vid ett tillfälle blev det något absurt - nämligen när jag började slita i en potentiell intervjuperson, som det visade sig att Daily News' reporter inte hade talat klart med. Vi såg också ett eller annat TV-team – men något riktigt medieghetto uppstod inte på Times Square, vad jag kunde se. (Läs mer om sådana i nästa inlägg – i Venice, Louisiana!)

Sedan satt jag, liksom föregående kväll, i Bryant Park och skrev ut alltsammans. Och fem minuter efter att jag hade skickat texten till Stockholm slocknade datorn av strömbrist, så då gick jag till Hotel Algonquin och satt där och jobbade några timmar.
Plötsligt började en fotograf och hennes assistent stöka omkring intill mig, genom att flytta på bord och stolar. Snart visade det sig att de förberedde en fotografering av ingen mindre än Ayaan Hirsi Ali! Nu kan jag väl avslöja att det var henne jag förgäves försökte få en intervju med för tre år sedan.

Givetvis funderade jag på att ta kontakt med henne och hennes assistent, men bestämde mig ändå för att avstå för att inte åter bli betraktad som en säkerhetsrisk (eller en pestråtta i största allmänhet). Jag skulle fortfarande gärna vilja intervjua henne, men jag gillar inte att tjata om intervjuer utan att ha jobbet insålt.

Det var i alla fall fascinerande att se Hirsan Ali bli fotograferad, och jag funderade över vem den ambitiösa fotografen kunde vara – som hade den goda smaken att välja Hotel Algonquin som studio.
Då visade det sig att jag kände igen henne – det var Naomi Harris, som jag var med i Miami 1998! Ni som någon gång hört mig berätta om en 30 timmar lång mardrömsresa med en Greyhoundbuss ... det var med Naomi, och vår gemensamma fotografväninna Anna. (De hade den *briljanta* idén att dokumentera livet omkring bussresandet – intressant, men en väldigt jobbig resa! Och det hade blivit billigare att flyga.)
Nå, innan dess hängde vi i glammiga South Beach och på en legendarisk judisk diner i Miami, bland annat!

Naomi har för övrigt fotograferat för Svenska Dagbladet, nämligen en resa till Auschwitz med judiska ungdomar från Sverige, och hon var aktuell i Stockholm häromåret med en utställning på Galleri Kontrast.
Hon är en av de fotografer som finns med på min (sorgligt ouppdaterade) sajt såsom en av "mina" New York-fotografer, även om vi tyvärr aldrig jobbat ihop. Så det var kul att se att det var just hon som fotograferade Hirsan Ali (fast det visade sig att det var förlaget som valt platsen)!

Sedan återvände jag, med en fulladdad dator till Bryant Park och satt där ett par timmar igen.

Och sedan var det dags att som hastigast spana in en liten ekomode-utställning på Scandinavia House, där det förstås dök upp några möjliga artikelidéer med trådar till Indien, Mauritius och Peru. Under mina tio år i New York har jag knappt satt min fot på Scandinavia House. Nu har jag plötsligt varit där två kvällar i rad – för igår kväll var jag där på teater!

Och sist av allt handlade jag en billig surdegslimpa och en liten ask sparris på Grand Central Market! Så det var en lång och hyfsat händelserik dag, långt ifrån slut än. Även om jag i skrivande stund är mycket nära att slockna.

Imorgon börjar allt om igen, men gissningsvis inte så tidigt som klockan 5.

/Gunilla

Allting har en ände, och kön den har två

NEW YORK Jösses, jag trodde inte det skulle hända, men så fort klockan blev halv tre så försvann det mesta av kön på Chipotle Grill som genom ett trollslag (jämför bilden ovan med det tidigare inlägget/nedan)! Det är fortfarande lite kö, men kanske en tiondel av den tidigare. Så nu kan jag klara av lite köande, och återvända till Bryant Park med både mat, tidningar och en fulladdad dator!

/Gunilla

Vi mötte Lass......La Clinton

NEW YORK Sorry för bloggtystnaden, jag har varit upptagen med att turista – i sällskap med min bror, som är här på besök i tio dagar.

Hittills har vi bland annat klarat av: en promenad från 127:e gatan till Greenwich Village – via Harlem, Central Park, 5th Avenue, Prime Burger, Bryant Park, Chelsea Market, Spotted Pig och lite annat smått och gott (fredag) samt Ellis Island + Café Gitane (lördag). Fredagens sträcka är låååång, och jag sitter ju mest hemma vid datorn i vanliga fall, så mina stackars fötter är tämligen överansträngda.

(Uppdatering 23/4: Se karta här.)

Kändisspotting på långfredagen: Marcus Samuelsson (Harlem) och Inga-Britt Ahlenius (Central Park). Två av New Yorks svenska stjärnor, inget dåligt facit! Man känner ju pressen på sig att kunna leverera *kändisar* när man har besök från Sverige – och är det någon som garanterat missar amerikanska filmstjärnor och dyklika i mängden här, om de så ställer sig framför nosen, så är det jag. Bra att det finns några jag känner igen.

Idag, på självaste påskdagen var det strålande promenad- och utflyktsväder, så jag lyckades avstyra diverse planer på varuhusshopping. Istället for vi till Stone Barns och Blue Hill, som jag kanske berättar mer om någon annan gång.
Och vilka dök upp där, faktiskt alldeles just framför nosen på oss – om inte självaste Bill, Hillary och Chelsea Clinton (med sin fästman Marc Mezvinsky)?! Det var inte helt chockartat att få se the Clintons just där – var skulle de annars tillbringa påsksöndagen än på en av de bästa restaurangerna i Westchester, det vill säga deras hem-county? – men ändå lite kul att det blev så när lillebror var med. Det var nog också en av ytterst få gånger under denna kampanjperiod som det alls varit möjligt att se Hillary Clinton i ett "privat" sammanhang. Så privat som en människa nu kan vara som har minst två Secret Service-vakter i släptåg, blir igenkänd av alla och tvingas smajla till höger och vänster.
Hillary var iförd en karamellrosa dräkt och Chelsea hade på sig en svart kavaj samt en svart ballongkjol. Bill och Hillary höll varandra i handen, och alla såg allmänt "First Family"-artade ut. Imponerande, tycker jag, att Hillary inte bara sitter hemma i gungstolen eller lägger sig i badkaret på en av mycket få lediga dagar! Imorgon dyker hon upp i, gissa var, Pennsylvania (och Bill drar till Indiana).

(Kan inte avhålla mig från lite besserwisseri: Times Mark Halperin lyckas på grund av en dålig källa? få in flera fel i denna korta bloggpost: den missar vem som var Chelseas sällskap, missade säkerhetsvakterna, påstår att de kom in genom en sidoentré vilket inte alls stämmer – och påstår att de åt brunch, vilket är lite konstigt eftersom Blue Hill idag endast serverade en trerätters påskmeny, utan brunchvibbar, för 78 dollar.)

Vi åt ingen påskmeny, utan svullade istället loss på Blue Hill Café, och knallade sedan runt en bra bit i Rockefeller State Park Reserve, innan vi tog taxi + tåg tillbaka till sta'n. Där vi bland annat gled omkring i Grand Central Station och spanade på utsikten från 20:e våningen och 230 Fifth.

Det tar på krafterna att turista, även om en del av aktiviteterna denna helg varit jobb för mig – så nu är det over and out.

/Gunilla

Lördagspromenader

NEW YORK Eftermiddagen: fotbollsmatch på Playwright Tavern; sedan promenad till Barnes&Nobles på 5th Avenue för två timmars tjuvläsning samt ett rejält inköp – och sedan hem (med tunnelbanan från Bryant Park):



Kvällen: Lolita Bar på Broome Street med cirka 20 stycken homosexuella desi-jurister:


De förvirrade promenaderna i grannskapen beror på
a) jakt på bankomat före Lolita och
b) jakt på pizzabitar efteråt (fruktlöst, slutade med en låda kebab+falafel+kyckling+grönsaker+ris för sex dollar från ett gatukök på Lafayette).

/Gunilla

Fullt upp

NEW YORK De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att vara social med mina IRL-vänner och med New York. Vernissager och kaféhäng och promenader och restaurangbesök och Bryant Park och grejer. Och idag har jag varit på en plantskola i Midtown och köpt en massa växter och jord och blomsterlådor och grejer! Återkommer med mer bloggande inom kort.

/Gunilla

Fredagskväll i Harlem

NEW YORK Idag har varit en helt misslyckad dag som fick avsluta en jobbig vecka. Jag har knappt sovit ordentligt en en enda natt, som bäst halvsovit några timmar i stöten, eftersom det har varit en anhopning av deadlines. Var och en av artiklarna har inneburit en mängd kontakter med intervjupersoner – för att inte tala om, i vissa fall, deras jobbiga assistenter – och alla vill givetvis läsa och godkänna sina citat och helst allt annat också. Förresten, somliga vill helst av allt skriva artiklarna själva.

Så det har varit ett evigt mailande och ringande fram och tillbaka. Ena stunden har jag hamnat i Washington, den andra i Åre, den tredje i Lund.
De flesta av artiklarna blev till sist klara – utom den största av dem alla, cirka 15 000 tecken, som måste dras några varv till (med fler intervjuer och rentav en brunch på söndag, då jag ska få lära mig vad ämnet egentligen handlar om).

Inatt vid 3-tiden kollapsade jag av trötthet, gick upp vid 6-tiden för att få iväg något som var klart innan jag kollapsade igen – och vaknade med ett ryck vid 11-tiden.

Då hade det dykt upp ett mail från svenska FN-delegationen, som gick ut på att Jan Eliasson skulle hålla presskonferens om Sudan. Hade de ju kunnat berätta igår, så hade jag kanske kunnat ordna med ackrediteringspapper i tid.
Jag kastade mig i alla fall ner till FN, eftersom det verkade vara ett bra tillfälle att hänga lite där och kanske rentav hämta upp min förlorade dator. Men jag fick inte min ackreditering förnyad utan rätt intyg, kom alltså inte ordentligt in i byggnaden – och upptäckte såklart att jag i brådskan inte hade fått med mig strömkablarna till min dator.

Så allt var helt misslyckat – jag satt kvar i FN:s allmänna entré så länge strömmen räckte, vilket inte var så länge. Videochattade med en av de mottagande chefredaktörerna, vilket var roligt så länge det varade. Men fick inte tag på vare sig den ryska FN-diplomaten som tagit hand om min dator eller någon av de hemliga källor, hehe, som jag hade tänkt träffa. Och ingen Jan Eliasson-presskonferens (vad den handlade om kan ni läsa här). Sedan försvann även resten av dagen på något mystiskt vis. Men jag hann med att på vägen hem sitta en liten stund i eftermiddagssolen i Bryant Park, med en power smoothie och dagens New York Times – alltid lika trevligt.

Nu ska jag iväg till en bar på Upper West Side och hämta upp – tro det eller ej – min dator! Inser att jag glömt berätta den storyn här, sorry. Men det är inte så spännande, utan mest jobbigt – man kan nog lugnt räkna med att detta elände (mitt eget slarv) kostat mig många tusentals dollar.
För att inte tala om hur irriterande det var att inte ha datorn på plats i Stockholm i julas, eftersom den innehåller massor av dokument till min deklaration och annat samt fotografier som skulle ha blivit julklappar. Ett antal kurirer stod beredda att ta den med från New York, men logistiken fungerade inte riktigt. Oh, well. Nu måste jag dra – en rysk FN-diplomat väntar mig alltså på en bar, och det åtminstone låter ju spännande.

/Gunilla

21.34, Bryant Park

/Gunilla

Tillbaka i Harlem

NEW YORK Hemma igen! Lovely.
Och ja, jag har förstås redan varit i Bryant Park. Det var fullt av vår i hela parken! Dock kom jag inte in på det trådlösa nätverket, så jag fick genast fara hem. Det var vår i Harlem också.
Jag har mest sovit sedan jag kom hit, och inte gått omkring på sta'n, det minsta – men jag noterade ändå att jag liksom inte kunde känna i luften att det varit presidentbyte här i landet. Det var inte stora porträtt på presidentparet på flygplatsen eller så (men de sitter i regel inne på t ex INS-kontoren).
Nu kommer jag att tillbringa den närmaste tiden med att vara jäkligt jetlaggad.

/Gunilla

Kvällens kontor: Bryant Park

/Gunilla

En, skön solig arbetsfri eftermiddag i New York

NEW YORK Ganska konstigt fritidsintresse: att hänga på FN bara för att det är kul. När man skulle kunna sitta i Bryant Park och läsa modemagasin. Jag blev klar med mina plikter för några timmar se'n och har liksom blivit kvar i huset bara för att.
För det är lite roligt att kolla in mediecirkusen här – idag med Frankrikes president Nicolas Sarkozy utanför FN:s säkerhetsråd som föranledde ett fullkomligt hysteriskt intresse, och just nu Irans dito Mahmoud Ahmadinejad. Inte lika hysteriskt, kanske för att storyn bubblat ett tag, eller för att alla är lite utpumpade vid det här laget. Men det är ändå hundratals reportrar, och fotografer av olika slag här.

/Gunilla

Dagens framtida kontor – en blå buss?

NEW YORK Wow! Om Stockhoms Lokaltrafik inför wifi på tunnelbanan och bussarna, och snart också vad det verkar, lovar jag att gnälla om att Stockholm ligger efter New York med wifi-teknik.
Det är nästan så att sådana där grejer får mig att börja fundera på att flytta hem!
Men nja, kanske inte ändå, det är nog fortfarande skojigare att surfa i Bryant Park eller på Hotell Oloffsons veranda än på 69:ans buss mot Karolinska sjukhuset, typ.

/Gunilla

På glid

NEW YORK Jahapp, så nu är jag tillbaka i New York. Dagens kontor, som jag ju gillar att tjata om, är Society i Harlem. Idag serverade de en riktigt god palsternacks- och fänkålssoppa, med rostade palsternackstärningar och saffran! Och kaffet (jag är för närvarande uppe i tre stycken caffellatte) har varit helt OK, vilket tyvärr inte alltid är fallet på Society.
"Gårdagens kontor" var Bryant Park i Midtown, som jag älskar att sitta i en stund när jag kommer från flygplatsen, och sedan Hotel Algonquins lounge, som jag bara låter patetisk om jag bedyrar min kärlek till mer.

Egentligen skulle jag ha åkt raka vägen hem, men jag bävade lite för att ta itu med det hela – eftersom jag behövde koncentrera mig på att få iväg vissa texter först.
Så jag kom hem först mitt i natten, och kunde konstatera att där inte fanns några jobbigheter att ta itu med alls, i alla fall inte just då. Utom att där inte längre finns någon router eller Ethernatsladd – så för närvarande kommer jag inte åt Internet hemifrån. Därav Society-häng hela dagen idag!

Mellan Hotel Algonquin och hemfärd var jag och en del av mina kolleger på husmanskostmiddag hos pressrådet på svenska konsulatet. Tyvärr missade jag branschskvallret om Ulrika Schenström och hela den soppan, och så mycket annat skvaller serverades det nog inte – däremot goda wallenbergare!

Ikväll ska jag och min kompis U försöka hitta någon lämplig champagnebar på sta'n. Vi har nämligen samma anledning att fira: att vi båda på varsitt håll blivit av med besvärliga inneboende. Mer om detta senare.

/Gunilla

New York är hett

NEW YORK Jag har inte fått mycket gjort de senaste veckorna, av allt jag hade tänkt. Först idag kom jag på att det inte bara beror på sommarlättja och undermålig arbetsmoral, utan på vädret. Min hjärna har helt enkelt smultit lite. Det enda jag orkar göra är att slött surfa runt på Internet och göra i ordning kylda drycker.

Det är faktiskt rätt varmt här nu, om inte så där vedervärdigt hett som i början av juni, men för varmt för att man (jag) ska orka göra något vettigt alls.

Men eftersom jag snart lämnar staden, och eftersom jag ska ha gäster i lägenheten under min frånvaro, måste jag få massvis av saker gjorda i helgen: en miljon Ikeaprylar och -möbler ska monteras (jag har redan gått bet på vissa saker), tusentals kvitton ska sorteras och sättas in i pärmar, badrum och kök ska göras rent, kläder ska strykas, golv ska skuras, växter ska tas om hand, arkiv ska gås igenom, telefonsamtal ska ringas, hår ska klippas, fötter ska vårdas, shoppingbeställningar ska verkställas, vänner jag inte sett på länge ska träffas och brunchas med – och så vidare, och så vidare.

Trots att hettan gör att jag helst skulle vilja ligga i ett badkar med isbitar. Och jag som bara hade tänkt glida omkring mina sista dagar här, och göra en och annan utflykt. Det vore också roligt att hinna med att köpa några små presenter till mina syskonbarn (ingen annan får längre några...).

Nu är klockan 21 och det är ändå trettiotvå grader varmt där jag sitter, under träden i Bryant Park. Synd att jag är för snål och mån om låga elräkningar för att ha vare sig luftkonditionering eller fläktarna på därhemma...

Men det går ändå inte att komma ifrån: New York är härligt på sommaren!

/Gunilla

Sommar i New York

NEW YORK Bryant Park = New Yorks bästa "kontor"! Granatäpplesmoothie inte så dumt det heller. Nu: till baren i Tribeca. (Om någon tycker det verkar vara ett alltför soft arbete kan jag tillägga att jag kommer att sitta där och läsa en skrift som handlar om socialpolitik och bidragsberoende i Michigan och Wisconsin.)

/Gunilla

La vie est belle

Nu har New York fått samma sköna väder som Skopje och Ohrid! Grattis, Manhattan. Varmt, soligt, ljumma brisar. Mitt favoritväder.
Och jag sitter på en av mina favoritplatser: Bryant Park, en oas mitt i Midtown. Här finns höga, skuggande lönnar, så det går utmärkt att se vad som står på datorskärmen.
I förmiddags: pressträff med ambassadör Gunnar Lund som gav oss New York-reportrar senaste nytt från hans horisont i Washington, och ikväll: konsulatsresidensmingel med Happy Campers.

Har ägnat en stor del av de senaste dagarna åt att gnälla för mig själv om den svårartade bristen på tidningar och magasin som vill ha artiklar om amerikansk politik, skrivna av mig – men för några timmar sedan ringde minsann en redaktör från Stockholm lite oväntat och ville beställa en artikel om amerikansk politik! Så nu måste jag komma på något smart ämne att föreslå honom till imorgon.

Ja, livet vore toppen, om det inte vore för att mitt e-postprogram bombat – för jag vet inte vilken gång i ordningen... Och jag som så gärna vill fortsätta använda Eudora.

/Gunilla