Bekantskap sökes med stilenlig växt

STOCKHOLM Jag råkade köpa en jardinjär med Ostindia-mönster igår. Kan någon mer blomsterkunnig person än jag föreslå lämpliga blommor att placera i den? Försäljaren föreslog hyacinter, men det känns alldeles för juligt, tycker jag.

/Gunilla

Satir över Haiti-rapporteringen

STOCKHOLM En text med några grundläggande råd om hur vi västerländska reportrar (inte) bör skriva om Haiti...ur Huffington Post och denna blogg, av den amerikanska frilansjournalisten Anzel Herz. Ett långt citat ur inledningen:

”For starters, always use the phrase 'the poorest country in the Western hemisphere.' Your audience must be reminded again of Haiti's exceptional poverty. It's doubtful that other articles have mentioned this fact.

You are struck by the 'resilience' of the Haitian people. They will survive no matter how poor they are. They are stoic, they rarely complain, and so they are admirable. The best poor person is one who suffers quietly. A two-sentence quote about their misery fitting neatly into your story is all that's needed.

On your last visit you became enchanted with Haiti. You are in love with its colorful culture and feel compelled to return. You care so much about these hard-working people. You are here to help them. You are their voice. They cannot speak for themselves.

Don't listen if the Haitians speak loudly or become unruly. You might be in danger, get out of there. Protests are not to be taken seriously. The participants were probably all paid to be there. All Haitian politicians are corrupt or incompetent. Find a foreign authority on Haiti to talk in stern terms about how they must shape up or cede power to incorruptible outsiders.

The US Embassy and United Nations always issue warnings that demonstrations are security threats. It is all social unrest. If protesters are beaten, gassed, or shot at by UN peacekeepers, they probably deserved it for getting out of control. Do not investigate their constant claims of being abused.

It was so violent right after the January 2010 earthquake. 'Looters' fought over goods 'stolen' from collapsed stores. Escaped prisoners were causing mayhem. It wasn't necessary to be clear about how many people were actually hurt or died in fighting. The point is that it was scary.”

Det stämmer verkligen att journalister har svårt att låta bli att alltid noga nämna att landet är västra halvklotets fattigaste, för att bara ta upp inledningsexemplet. I mina artiklar och reportage har jag förmodligen gjort mig skyldig till de flesta av klyschorna, dock inte alla (hoppas jag). Texten är för övrigt uttalat inspirerad av denna Granta-klassiker om gängse Afrika-rapportering.

/Gunilla

Mammas nya bok: ”Spår som försvinner”

Min mamma har skrivit ännu en bok! Den kostar 167:– och kan bland annat köpas här.



”Spår som försvinner” Av Anne-Charlotte Kinn

Anne-Charlotte Kinn (född Sedin i Norrköping 1937) tecknar ömsint minnet av sin mor och far, och deras släkter, i denna berättelse om livet i övergången från det gamla bondesamhället till det moderna Sverige.

Spår som försvinner handlar om:
– bondsonen Anders Gustaf som lyckades bli skeppare i Norrköping och hans hustru, hemsömmerskan Anna Charlotta, som var dotter i en stenhuggarfamilj från Västergötland och födde nio barn.
– den arbetssamma bondmoran Gerda och hennes man Aron, som drev arrendebruk i Sankt Anna skärgård i Östergötland – och deras dotter Kristina, som lämnade landsbygden.
–Harry, den föräldralöse pojken som drömde om att bli marinofficer.

Anne-Charlotte Kinn har tidigare givit ut Pojken bakom väggen, en bok om hennes son Petter.

Pojken bakom väggen finns förutom i diverse nätboklådor att köpa i bokhandeln i Borgholm, där jag tog detta fotografi häromveckan (avdelningen ”Memoarer”):



/Gunilla

Piratförlaget har anledning studera Oslo-dom

Monica Antonsson skriver på Newsmill:

”Om domen mot Åsne Seierstad består vore det onekligen intressant att även ge offren för Liza Marklunds och Mias osanna böcker "Gömda" (1995) och "Asyl" (2004) en chans till juridisk prövning.

(– – –)

Det är orimligt att kränkningen får fortgå trots att sanningen avslöjades redan 2008 i min bok "Mia – Sanningen om Gömda".”

Uppdatering: Jag hittade ett önskemål från Sveriges Radios Staffan Sonning, i en kommentar till ett gammalt inlägg på Paul Ronges blogg (som jag hittade till när jag googlade efter texter om Jan Guillou och Åsne Seierstad, se diskussionen i kommentarfältet).

”Dock väntar jag ivrigt på att någon någonstans tar initiativ till en intelligent jämförelse och diskussion kring skillnaden mellan min idol Jan G:s inställning i denna historia jämfört med förödande kritik som bl a Jan anförde gentemot Åsnes Seijerstads Bokhandlaren i Kabul, där anmärkningarna mot sanningshalten var långt mindre allvarliga än i detta fall.”

Kan bara hålla med! Detta skrevs i januari 2009, men Sonning har väntat ivrigt förgäves. Visserligen fick Guillou svara på frågor om Seierstad under PK-debatten, men han svamlade mest som svar på den punkten (se referat av Vi Läsers Ann Lagerström).

Kanske borde jag skriva ett litet inlägg om ”alla stories som aldrig gjordes” i Gömda-debatten. Oslo-domen borde onekligen kunna ge nytt blod och nya nyhetskrokar.

Jag är för övrigt förvånad över att Seierstad och hennes förlag förlorade tvisten, men har inte läst domen.

/Gunilla

Två golfbanor

Stockholms Golfklubb i Danderyd i mitten av juni 2010:


Pétionville Club i Port-au-Prince i mitten av maj 2010:


/Gunilla

Rássebévttáščohkka

Tänk vilka fantastiska ortsnamn vi har i detta rike!

Och tänk så fantastiskt att man kan ställa in sitt Mac-tangentbord på ”svensk-samiska”! (Jag gick annars in i tangentbordsinställningarna för att sätta det på ”tjeckiskt” för att få till de diakritiska tecknen i rubriken.)

/Gunilla

Min TT-text i GP

STOCKHOLM Häromdagen skrev jag ett reportage om vikten av landsbygdsutveckling i Haiti, för TT. Det skickas alltså som alla liknande texter ut till alla svenska nyhetsredaktioner som abonnerar på TT. Vilka som sedan publicerar det får jag inte alltid så noga veta – men åtminstone Göteborgspostens utrikesredaktion har gjort det. Bilden ovan visar hur folk bygger stenvallar för att mildra erosionen och skapa odlingsbara terrasser.

/Gunilla

Älvskt

/Gunilla

Gårdagens kontor: Nuolja

BJÖRKLIDEN Här vandrade jag igår, från Abiskos linbana över fjället Nuolja ”hem” till Björkliden. Fantastiskt!
Dimman och regnet gjorde turen trolsk, men hade tydligen skrämt bort alla andra – en renhjord och en liten förskrämd lämmel var de enda däggdjur jag stötte på.

/Gunilla

Utsikt från dagens kontor: Lapporten

/Gunilla

Foton från Deschapelles

BJÖRKLIDEN Här är ett collage med bilder från bergstrakterna utanför Deschapelles i norra Haitis inland. De får illustrera ett reportage jag just skrivit om vikten av landsbygdsutveckling i Haiti.

Uppdatering: texten har bland annat publicerats i Göteborgsposten.

/Gunilla

Manhattan roof top bars

BJÖRKLIDEN En New York-klassiker: takbarerna.

/Gunilla

Hälsosamt och stärkande i fjällen

BJÖRKLIDEN Jag har aldrig tidigare varit så här långt norrut i Sverige. Tror, pinsamt nog, faktiskt att jag knappt varit norr om Östersund förr (och det var evigheter sedan). Mycket märkligt, och trist – för det finns ju hur mycket som helst att upptäcka i Norrland.

Det har varit konstigt att den senaste veckan se väderpresentationerna i nyhetssändningarna på TV, och inse att jag måste flytta blicken ganska rejält långt från de vanliga platserna (typ Stockholm och Öland) för att kolla in prognosen. Det här är ju verkligen allra nordligaste Sverige ... och en helt egen klimatzon.

Här i Lappland är det tydligen dessutom den kallaste sommaren på 100 år (enligt stationsvärden på STF:s liftbana vid Njalla-fjället, som hade talat med en väderforskare stationerad i området). Man får ha på sig mössa och vantar, åtminstone ibland, och det har stundtals varit rätt så regnigt och ruskigt – men ändå ganska häftigt!

Abisko är tydligen Sveriges nederbördsknapppaste plats. Och det har inte varit värre väder än att det fungerat alldeles utmärkt att knalla omkring på högfjället som den kulturtant jag är, med Gudrun Sjödén-anorak och KUS-linneklänningar. Jag har dock rejäla vandrarkängor.

Helst skulle jag vilja ha vandrarstav och långa svepande kjolar à la de turistpionjärer som dök upp här vid förra sekelskiftet... Kanske satt de kvinnor som var klädda som vackrast dock mest på midnattssolsverandorna på turiststationerna då – helt praktiska verkar plaggen kanske inte.

Jag vet att hettan i resten av Sverige börjar släppa sitt grepp nu, men den som fortfarande tycker att sommaren är för varm kan ju göra som jag och dra till fjälls – för här är svalt och skönt. Jag ägnar mig åt stärkande vandringar i naturen (bildbevis kommer möjligen framöver) samt åt att beta av menyn på Restaurang Lapporten.

/Gunilla

Språka på samiska

BJÖRKLIDEN Språk jag hört talas de senaste dagarna, här i Lappland: svenska, norska, finska, danska, engelska (brittisk och amerikansk), franska, tyska, holländska och tornedalsfinska. Möjligen också japanska (eller om det var koreanska...). Plus massvis av syd- och mellansvenska dialekter. Gott om turister är det, här!
Men det häftigaste är att läsa de samiska ortsnamnen på kartorna. Återkommer med några exempel.

/Gunilla

Tysk yoghurt (som ni redan vet)

BJÖRKLIDEN I april skrev jag att någon i mån av ork ju skulle kunna kolla upp om den ”grekiska” och ”turkiska” yoghurten fortfarande tillverkades i Tyskland. Först nu har någon gjort det, och svaret tycks vara ”ja”.

/Gunilla

På tur

Här är jag för närvarande! Stilig logga, eller vad?!

/Gunilla

Mitt första Expressen-löp

STOCKHOLM Det kanske är en antimerit, dock ändå ganska roligt för en prettojournalist som jag. Så här såg Expressens löp, med mitt fotografi, ut igår – åtminstone på Öland.

/Gunilla

Första parkett till M/Y Ancylus

BORGHOLM Gungor och karuseller, så är det i det här jobbet. Arvodet för mitt båtfotografi ovan, som pryder förstasidan på dagens Expressen, räcker nog till en flygbiljett till Haiti i augusti – mycket bra!
Jag fattade inte riktigt nyhetsvärdet i den här bilden, hade själv aldrig kommit på att den kunde vinklas på prinsessan Madeleine – och trodde att det bara skulle bli en liten bild inne i tidningen. Nu fick den rentav löpet (åtminstone på Öland, andra delar av landet har jag inte kollat)!
Hade jag begripit att den räckte att dra på så skulle jag nog ha tagit betydligt saftigare betalt. Next time...så får jag hålla auktion mellan Expressen och Aftonbladet.
I vilket fall som helst är det en trevlig text till, av ingen mindre än Johan T Lindwall (som jag inte känner, men en gång hade till bordet på en middag på svenska konsulatet i New York).
Det känns ovant att enbart vara bildleverantör. Så här såg Lindwalls radarpartner Suvad Mrkonjic’ bild på samma båt ut, tagen vid ett helt annat tillfälle.
Läsarna i kommentarfältet verkar tycka att detta är årets mest tramsiga journalistik, och det kanske det är. Själv tycker jag att det är ett präktigt tecken på sommartorka när ett sådant här foto slås upp så. Men jag står förstås gärna för dessa foton i sig, de var tagna under synnerligen snälla omständigheter.
Om/när jag hinner kommer fler fotografier från vår båtfärd ombord på Briggen Tre Kronor af Stockholm.

/Gunilla

Ris och ros till SvD; ros till AB:s romreportage

BORGHOLM ”Hur gör man en tidning?” frågade femåriga Astrid mig allvarligt och apropå ingenting särskilt vid frukostbordet idag.

Så jag försökte efter bästa förstånd förklara att det är massor av olika personer som bland annat planerar, skriver i, fotograferar bilder till, hittar på rubriker, trycker och delar ut tidningen, och att den kommer nästan varje dag.
Jag är inte helt säker på att hon och storasyster Clara riktigt begrep, men de fick några ledtrådar inför framtida tidningsspaningar i alla fall.

Och PK-faster, det vill säga jag, fick en bra anledning att visa tidningen som låg framför oss – dagens Svenska Dagbladet – och berätta om barn i världen som tvingas arbeta, men att utvecklingen ändå kan gå åt rätt håll. Detta apropå Mangha Rams berättelse för Agneta Lagercrantz på Idagsidan om hur han gick från skuldslaveri till läkarstudier. Det var en nyhet som funkade att göra om till en stor och viktig berättelse för småtjejerna (som konstaterade att de inte skulle vilja bo i Pakistan). Sedan åkte de iväg och badade på Böda Sand, men jag kan tänka mig att vi återkommer till det där med barnarbetare som inte får gå i skolan någon annan gång. Eller till hur man gör tidningar.

För övrigt vill jag rekommendera dagens understreckare i Svenska Dagbladet, om de fotografier som tyska soldater tog under andra världskriget. Otroligt intressant läsning!
Här är ett trivialt men ändå belysande exempel på poängen med nätet: ett enda foto rymdes, i liten skala, i papperstidningen, men 14 på nätet.



Måste också kommentera att det var väldigt konstigt med SvD:s nyhetsjobb om vårdplatser, där det i ingressen påstods att Sverige har den lägsta andelen vårdplatser i världen. De andra länderna vars vårdplatsantal redovisades låg alla i Europa, utom ett: USA. Konstig definition på ”världen”, får man nog säga... Världen ≠ västvärlden.
Möjligen hade ingresstexten kunnat handla om att Sverige har världens mest effektiviserade vård. Inte samma sak.

Med tanke på allt hat som spys över Aftonbladet just nu, inte minst i läsarkommentarerna till allehanda blogginlägg om Littoringate II (och det är en väldigt intressant debatt om pressetik, politik och journalistik, om man rensar bort de värsta tokstollarna och konspirationsteoretikerna):

Det är synd att så få uppmärksammar den satsning Aftonbladet nu gör på att uppmärksamma zigenarnas/romernas situation i Europa, genom ett stort antal reportage ur människorättsperspektiv signerade stjärnreportern Peter Kadhammar.
Jag har hittills bara läst första dagens texter, om hur utbildningsväsendet och samhället misslyckats med att integrera romer, men de var förstås mycket intressanta.
Jag gick själv i en skola med många romska barn, och är uppvuxen med böckerna om Katitzi – så jag slukar sådana här reportage. Gör det, ni också!

/Gunilla

Utan vatten och nät försmäktar vi på denna ö

BORGHOLM Jag beklagar sommarstiltjen på bloggen, men i livet är det full fart – med Almedalskollot, hängande i trädgården med vänner och bekanta, och diverse deadlines (just nu om bland annat Arizona-lagstiftningen om illegal immigration och landsbygdsutvecklingen i Haiti!).

Det känns alltmer daterat och ointressant för andra att berätta om mina två dygn i Visby i förra veckan. Men kanhända återkommer jag med ett litet inlägg om vad jag gjorde där – om inte annat så för att jag själv kan behöva dokumentera det.

Jag skulle förstås också gärna ha bloggat en hel del om Littoringate II (Littoringate I skrev jag om här, här, här, här, här, här, här, här, här och här). Men jag har ägnat så vansinnigt mycket tid åt att läsa texter och lyssna på radioinslag om hela soppan att det inte blivit någon tid över till att skriva om det också. Och det har ju inte direkt rått någon brist på kommentarer...
Mymlans länksamling, som bland annat bemöter alla som tror att det inte handlar om medial politikergranskning utan en politisk konspiration, rekommenderas, liksom Jan Helins text om de knepiga utgivarbeslut som han och Lena Mellin haft att fatta.
Nu senast har jag förstås läst Sven-Otto Littorins väl förberedda försvarsskrift till DN, som är stiligt formulerad även om den innehållsmässigt låter som en efterhandskonstruktion – liksom allehanda kommentarer och åsiktsartiklar här och var (orkar inte länka på något genomtänkt vis, detta var bara några av dem vars flikar råkade vara öppna i fönstret).
Det känns i alla fall bra att Littorin fortfarande är vid liv, ett tag kändes som att han skulle kunna drivas till självmord av alltsammans.
Jag ser fram emot att följa de fortsatta turerna i detta – vad som än händer framöver kommer historien garanterat att hamna i kurslitteraturen i statsvetenskap, i fallsamlingarna för utbildningar i PR/krishantering och journalistik, och i historieböckerna vad gäller svenska regeringar och ministeravgångar.
Extra intressant för oss medie- och politiknördar givetvis om det blir någon form av rättslig eller pressetisk prövning. Jag är ganska övertygad om att Aftonbladets publiceringar håller i alla instanser, men jag kan förstås ha fel – lika fel som när jag trodde att arbetsmarknadsministern skulle få avgå på grund av sin Lurifax University-examen (det var innan jag tog reda på hur accepterade sådana blivit i USA). Som Staffan Dopping konstaterar i en av sina många intressanta Twitterkommentarer så verkar Aftonbladet till att börja med ha missförstått Littorins flygplatsdementi...och redaktörerna våndas säkert en hel del i dessa dagar, även de. Se även Doppings blogginlägg ”Så borde Littorins avgång ha kommunicerats”.

För närvarande är jag på Öland och pysslar med stärkande havsbad och åt att leka med min charmerande brorsdöttrar, samt åt ovannämnda deadlines och lite Kirunaplanering.
Dessvärre har hela norra Ölands kommunikation satts ur spel på grund av en pajad telemast, så för närvarande sitter jag på biblioteket i Borgholm. Är man Internetberoende (och måste researcha läget i Haiti respektive Phoenix för omgående bild- och artikelleveranser) så är man!

Telemasten pajade för övrigt redan den 5 juni, så folk är rejält förbannade vid det här laget, när det är likadant sedan en tid igen ... och till och med jag har för ovanlighetens skull skrivit på en protestlista. Vi på norra Öland har alltså både förgiftat vatten och icke fungerande telekommunikationer! Men vi är glada ändå (för det mesta).

/Gunilla

Haiti, ett halvår senare

STOCKHOLM Sex månader sedan jordbävningen i Haiti (imorgon måndag). Läs om läget i New York Times' långa reportage! Eller kolla åtminstone på bilderna, till exempel av hur människorna tvingats bygga sina tält i mitten av gatan.
Jag ska ägna en del av söndagen åt att skriva ett reportage om läget på den haitiska landsbygden (för TT).
Möjligen lyckas jag också samla mig till ett blogginlägg om mitt snabba besök i Almedalen.

/Gunilla

Ny bok av min mamma

STOCKHOLM Min mamma har skrivit ännu en bok!

Denna gång handlar det om mina morföräldrar och deras släkter, och om deras liv i Västergötland och Östergötland från slutet av 1800-talet och framåt. Klicka på bilden ovan så kan ni läsa mer.

”Spår som försvinner” kommer från tryckeriet den 20 juli. Då kan den köpas här.

/Gunilla

P S ”Pojken bakom väggen” finns till salu en tid till.

På uppdrag i Haiti

Helsingborgs-polisen Fredrik Bjerkeborn, biträdande chef för Minustahs poliser på uppdrag i Haiti, här på Camp Delta utanför Port-au-Prince.

STOCKHOLM Det är alltid kul att få feedback från intervjupersoner, även om jag inte tycker det var så himla välförtjänt i just det här fallet (jag gillade mina fotografier mer än min text):

"Grattis till en bra intervju. Jag har fått en massa kommentarer från mina kollegor som var positiva och som du vet så är det inte lätt att tillfredsställa poliser i det här avseendet."

Haha, nej – det visste jag faktiskt inte! Såvida det inte handlar om förundersökningar och brottsutredningar och slikt, förstås – där finns givetvis en inbyggd, klassisk konflikt mellan polisers och mediers intressen.

Jag intervjuar sällan poliser, dessvärre. Fast en gång gjorde jag ett bildreportage för Svensk Polis från en bergsby i Makedonien – och nyligen porträtterade jag ju FN-polischefen Ann-Marie Orler i New York, för Jusektidningen. (Hon och hennes medarbetare var vänliga nog att låta mig vara med på ett internt möte, som tursamt nog handlade om Haiti.)

Det finns fler svenskar utsända på polisuppdrag för Minustah under året, förhoppningsvis kan någon av dem tänka sig att bli intervjuad när jag återvänder till Haiti i höst.

Texten om Fredrik Bjerkeborn och hans uppdrag kan ni läsa i Svensk Polis, under rubriken "Tungt uppdrag i ett sargat land".

/Gunilla