Mama se, mama sa, ma ma coo sa! II

/Gunilla

Efterlyses: affärspresspaningar

NEW YORK Jag har dessvärre litegrann tappat kollen på alla bilagor och månadstidningar som kommit och gått i den svenska affärspressen. Vilken svensk tidning tycker ni just nu är piggast vad gäller bevakning av nya affärsidéer, reportage om start ups och andra saker som händer – och brukar publicera intervjuer med intressanta entreprenörer? Finns det någon tidning som gör anspråk på att vara ett svenskt Fast Company (eller vore det alltför 1997?)?
Jag har några idéer från USA som jag ska försöka fördela på bästa sätt under hösten... Lite grann är det ju avhängigt vilka som alls köper in frilansmaterial (beroende på befintliga USA-medarbetare, annonsflöde m m) men det vore kul att veta vad ni som affärspressläsare tycker!

/Gunilla

"...en helt annan bild..." av byn i Namibia

NEW YORK Apropå det jag skrev igår, om att Namibia-såpan åtminstone i spansk tappning tycks ha varit en stor portion fejk – Magnus Bellander bidrar i eftermiddag med ett reportage i Studio Ett:

Namibia
Vi hör mer från byn i Namibia, där SVT:s höstsatsning "Den stora resan" spelades in. Primitivt stamliv kallar SVT bybornas tillvaro. Vi har varit där och mött en helt annan bild, med snabbköp och mobiltelefoner. Reportage av Magnus Bellander.

Det ska bli mycket intressant om det även denna gång kan vara så, som det tycks ha varit i den spanska versionen, att programmet spelades in i gamla, övergivna byar och egentligen handlade om livet där som det en gång levdes, inte som det levs idag. Eller kanske som det levs under vissa delar av året? Kanske är bylivet, som serien ska bygga på, någon slags variant av en fäbodstillvaro, mest av allt en bas för boskapsskötsel? Vad vet jag.

Om allt tilldragit sig på samma plats låter det ändå fullt rimligt att produktionsbolaget låtit bli att filma moderniteter såsom mobiltelefoner. Allt för dramaturgin. Varför skulle "reality" vara en exakt avbildning av verkligheten i just detta såpakoncept när det aldrig är det annars?
Men jag tycker samtidigt att det är fascinerande att vare sig Afrikagrupperna eller LEC, de organisationer som talat för san- och himba-folken i denna debatt, inte sagt något om vare sig snabbköp eller mobiltelefoner, utan mest om att stammarna utnyttjats. De har kanske också haft intresse av att utmåla dem som primitiva. Nå, jag hoppas att Magnus Bellander reder ut alltsammans i sitt reportage.

I den spanska debatten har det tydligen också handlat om att barnen i de namibiska familjerna togs ur skolan under inspelningen.

Någon gång skulle jag förresten vilja göra ett riktigt stort reportage med fältnedslag på många platser om hur mobiltelefoner revolutionerat tillvaron för människor i Afrika.

Uppdatering:
Tvingade stammen att bo i lerhyddor Aftonbladet 1/9

/Gunilla

Mama se, mama sa, ma ma coo sa! I

NEW YORK Här är New York Times' bloggberättelse från Michael Jackson-hyllningen i Prospect Park. Det var mest av allt som ett stort "block party", det vill säga DJ:s och en massa dansande människor, fast i en park och inte på en gata. Som väntat massvis av Michael Jackson-kommers i utkanterna av evenemanget.

De flesta födelsedagsfirare var glada; jag dock som vanligt med en klump i halsen av allt som har med Jacksons öde att göra. Som när jag skrev den 29 juni, och bland annat lade in denna video som vi gott kan ta i repris trots att han framstår som så ... plågad:

Men det går väl över en vacker dag...för min del, menar jag. Kanske har det redan gjort det för Michael Jacksons, man kan ju hoppas att han åtminstone vilar i frid.

Prospect Park-kalaset bidrog i viss mån till att få det hela ur systemet en aning. Och rubriken på blogginlägget, Mama se, mama sa, ma ma coo sa!, står för den glada refräng som publiken uppmanades sjunga med i igår.

Kan i alla fall berätta att det finns en haitisk konstnär som kämpar för att göra restaurangen i mitt hus till något slags Michael Jackson-memorabilia och som klurat ut att jag kan vara Sverige-liasion för detta... Hahahaha. Nå, hans historia är intressant om än lite märklig, och jag hoppas jag får möjlighet att berätta den i lämpligt medium en vacker dag.

Jag var i Prospect Park med min väninna och kollega K och hennes son samt vänner till dem. Efteråt gick vi till ett skönt mexikanskt ställe som jag varmt kan rekommendera: Café Enduro. Om ni har vägarna förbi Flatbush. Eller vill ha en förevändning för att besöka en del av Brooklyn som varken är trendig, insmickrande eller särskilt farlig. ;-) No nonsense Brooklyn.

Kanske lägger jag ut några av mina bilder från Prospect Park här framöver. Tillsvidare får ni kolla på alla dessa Thriller-dansare i Mexico City igår:


/Gunilla

Inte bara Afrikafördomar, utan också fejk?

NEW YORK Flera medier rapporterar idag om att det program som SVT snart ska börja sända och som är inspelat av produktionsbolaget Eyeworks kommit till på ett oschysst sätt: att Eyeworks inte begärt tillstånd hos rätt instans i Namibia, att betalningen varit låg, att serien framställer "primitiva infödingar", och att inga långsiktiga förbättringar såsom vattenbrunnar tillkommit.

DN "SVT befäster Afrikafördomar"
TT Spektra: "Betalade med säckar majs/SVT utnyttjar Himba-folket"
SR Ekot: "Deltog i SVT-serie, fick betalt i majsmjöl"

Afrikagrupperna har skickat ut ett pressmeddelande, citat:

LAC och Afrikagrupperna ifrågasätter även den ersättning som filmteamet erbjudit de medverkande himbafamiljerna.
– Filmteamet har betalat med några säckar majs och småpengar, drygt 40 kronor per dag. Det är förnedrande. När jag konfronterade dem sa deras kontaktperson på plats att ’de här människorna gör ju i alla fall ingenting’. Det är struntprat. De har sin boskap att ta hand om. När filmteamet är på platsen kan de inte sköta sina vanliga jobb, säger Zeka Alberto.
Afrikagrupperna är även kritiskt till de stereotyper som SVT:s informationsmaterial om produktionen förmedlar. På SVT:s hemsida refererar man till himbas vardag som ”extremt primitivt stamliv” och skriver att himbakvinnorna ”smörjer sig med rödbrunfärgad lera istället för att tvätta sig”. I själva verket används ockran för utsmyckning och som skydd mot sol, väder och vind. SVT:s programchef Emma Kronqvist har kallat programmet ”hetare och mycket mer 2009 än ’Robinson’”.

Men det verkar som om det finns mer än så.

I anslutning till artikeln i DN skriver i alla fall kommentatorn "Isak" från Spanien:

"Jag har sett programmet. Det visades här i Spanien (Perdidos en la tribù) och det är samma produktionsbolag etc som ska leverera den svenska versionen. Allt är bluff dock. Ett spanskt reporterteam åkte ner till Namibia och Indonesien och undersökte saken på plats. "Infödingarna" levde inte alls så som programmet visade. De hade hus, el, vatten och t.o.m. bilar. De fick betalt för att visa hur de en gång hade levt i konstgjorda byar – inte deras moderna liv. Programmet blev väldigt kritiserat härnere. Rasism, idioti och low-class underhållning..."

Fejk, alltså. Helt otroligt, om det stämmer. Konstigt dock, att Afrikagrupperna och deras samarbetsorganisation LEC inte skulle ha tagit upp det i sin kritik mot SVT?

Jag har varken tid eller möjlighet att kolla upp det hela närmare än så, så ta detta som ett tips från Isak och mig, ni på svenska redaktioner...

Har än så länge bekräftat Isaks version åtminstone i denna spanska artikel, där det även talas om att "infödingarna" köpt alkohol för pengarna de fått, och att inspelningarna skett i byar 70 mil från de platser där de medverkande i själva verket bor och att det knappast handlat om deras egentliga "reality" i denna "reality-såpa".

Uppdatering: det spanska programmet verkar ha handlat om san-folket, inte himba-dito. Jag överlämnar till någon annan att utreda skillnaderna mellan spanska och svenska Eyeworks, och dessa båda produktioner... Det kan ju hända att allt åtminstone skötts bättre denna gång än då, vem vet.
Men här finns nog mer att kolla upp och rapportera för dem som har resurser till det (hint, hint till frilansjournalisten Magnus Bellander som verkar vara på plats i Namibia och rapporterar till Ekot).

Se The Namibian: Swedish TV blasted for ‘exploiting’ minorities

“The SVT Web page refers to the every day life of the Himba as “extremely primitive tribal life”, stresses that they live in huts made of cow dung, and says that the Himba women “cover their bodies with red-brown clay instead of washing”.
“The clay, called ochre, is used for a number of reasons, including to protect the skin from sun and harsh weather conditions, and it is also used for beautifying purposes. This is not the same as to say that Himba women never wash,” the LAC argues.
The Spanish show, ‘Lost in the Tribe’, made similar stereotypical generalisations of the San people they filmed, and allegedly asked them to act as their ancestors did several years ago, contradicting the notion of a “reality” show.
In fact, the Spanish Commission for Refugee Aid (FCEAR) and the Spanish Agency for International Development Co-operation (AECID) both denounced the show and accused its producers – Channel Cuatro – of going out of their way to stretch the truth and make the people of these communities appear “extra primitive” simply to “capture an audience”.
“It’s supposed to be a reality show, but it ridicules them (San) to a large extent based on stereotypes,” Silvia Sala, the National Co-ordinator of FCEAR told The Namibian at the time.

Här är SVT:s sida om Den stora resan.

/Gunilla

All the News...

NEW YORK På min gata, men 85 kvarter söderut, ligger New York Times huvudkontor. Jag har varit i deras hörsal, men icke på redaktionen; har dock besökt kultur-, gräv-, utrikes-, lokal- och ledarredaktionerna på den gamla (som låg på 43:e gatan). Det såg ut ungefär som det nog gjorde på DN förr i tiden, men stort och mer av allting. DN har idag ett rejält reportage om det aktuella tillståndet för tidningen. Citat:

New York Times är beroendeframkallande. Den sätter agendan för debatten i världens mäktigaste nation. Den skapar opinioner och skakar om etablissemanget. Så länge The Times suveränt oberört varje söndag levererar sin matiga bok­bilaga, så länge sylvassa och provokativa kolumnister som Maureen Dowd och Paul Krugman får hållas, så länge reportage från Kigali och Krasnojarsk görs ut på förstasidan och fortsätter på hela uppslag inne i tidningen, så länge har kvalitetsjournalistiken fortfarande en chans.
Det är därför hela tidningsvärlden oroligt sneglar mot New York Times-skrapan på Manhattan och undrar över hälsotillståndet för ”Den grå damen”.

/Gunilla

Vietnamkriget igen – i Brooklyn

NEW YORK The Brooklyn Paper rapporterar om hur ett andra Vietnamkrig, denna gång av intern karaktär och med goda bánh mì som resultat, rasar i Park Slope och på nätet – med stora inslag av en upphovsrättstvist.

Här kan man läsa allt om bánh mì i olika former. Står mackorna att få i Stockholm?

/Gunilla

Skitstövlar och lysande personer huller om buller

NEW YORK Ibland är han ju för rolig! Jan Guillou om att "väldigt många människor" och våra kolleger i synnerhet är idioter, i en subtil intervju i Dagens industri:

"Ja! Jag har träffat många sådana under all these years. I journalistyrket finns det nog en större spännvidd än inom andra yrken. Det finns en väldig massa skitstövlar och lysande personer huller om buller. Jag tror inte att det är så i någon annan yrkeskategori. De här skitstövlarna har haft så stort inflytande och skapat så mycket dålig journalistik, och de flesta har jag varit i polemik med. Då kommer de med i min historia."

Det ska bli hemskt roligt också att läsa Jan Guillous bok, som man inte kan ha annat än höga förväntningar på!
Men min respekt för honom skulle möjligen öka, om graden på bokstäverna i boktitel och författarnamn på omslaget hade omvända proportioner.

Intervju med Jan Guillou av Karin Thunberg i SvD (där kolleger som Amelia Adamo och Britt-Marie Mattsson får nyansera bilden av honom). Kan väl förresten betonas att den kritik Winkler och jag framfört – exempelvis här – väl mest är riktad mot Aftonbladet som låter Guillou hållas med att ge sig på förlagskonkurrenter med brottsanklagelser i spalterna, utan att ens belysa att det handlar just om förlagskonkurrenter.

/Gunilla

Guillou och Helin (ja, igen!)

NEW YORK Lasse Winkler är svaret – det bästa hittills, i alla fall – på mina önskningar att någon etablerad och respekterad publicist med en dito plattform, i det här fallet branschtidningen Svensk Bokhandel, ska ta itu med att kritisera Jan Guillou på ett sakligt och initierat vis.

Fast allra bäst vore ju om en reporter/intervjuare (gärna Winkler själv) toge sig an Guillou genom en intervju vid ett personligt möte – inte bara krönikörer, kolumnister, bloggare och andra tyckare. Som jag efterlyste i mars i en lång snyltbloggning hos Vassa Eggen (se kommentarfältet). Se även vad Isobel skrev då.

Men Winkler sluggar som han ska, liksom häromveckan (vilket jag skrev om här). Jag hade missat att Jan Guillou totade ihop ännu en Aftonblads-krönika om Hypnotisören den 16 augusti, i vilken han hävdar ungefär samma sak som i P1 Studio Ett den 14 augusti (se länken ovan där jag transkriberat intervjun) – men dessutom passar på att rakt ut kalla Jonas Axelsson på Bonniers för "svindlare".

Det är läge för en förtalsanmälan mot Aftonbladet, faktiskt. Man ska inte utan vidare kunna använda en dagstidningskolumn för att anklaga folk för brott på det sättet! I vilket fall som helst är det usel publicistik.
Om någon rättskunnig skulle läsa detta får vederbörande mer än gärna reda ut hur tryckfrihetslagstiftningen och förtalsmål krockar här, och om Guillou verkligen är på säker mark (kanske skriver han i vetskap om att Axelsson inte skulle agera?).

Citat ur Winklers text i Svensk Bokhandel (28 augusti) /mina markeringar/:

"Jag har inga barn ihop med Jonas Axelsson eller Bonniers och var och en får hysa vilka åsikter de vill om dem. Men man bör, som journalist, vara ytterst noggrann med det förtroende som kommer med jobbet. Saknar vi fakta, kunskap och sinne för proportioner bör vi till exempel inte skriva krönikor i Aftonbladet.
De här två krönikorna är genomgående insinuanta, oinformerade, illa tänkta och intellektuellt under­måliga."
(– – –)
"På liknande, oinformerade, sätt kommenterar Jan Guillou författarna till boken, Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril, deras motiv och flera andra aspekter runt lanseringen av boken och Bonniers arbete.
De här krönikorna är försåtliga. Jan Guillou använder som alltid en intellektuell ton som gör att hans resonemang ser starkt ut. Men ingenting i dessa två krönikor är faktaunderbyggt."

När debaclet kring Inälvs-gate lagt sig hoppas jag att Jan Helin tar till sig av kritiken inte bara om kulturredaktionens publicistik, utan även ser över hur han låter Guillou bedriva försåtligt verbalt krypskytte mot sina förlags- och författarkonkurrenter vecka efter vecka.

Lasse Winkler har erbjudit Jan Guillou att gå i svaromål i Svensk Bokhandel.

/Gunilla

P S Nu fick det bli en Guillou-etikett i alla fall. Jag har fixat så att den finns i äldre inlägg också.

Allvarsmän

NEW YORK Den här bilden hittade jag häromdagen i Wikipedia och blev fascinerad av. Vet någon/kan någon gissa vad/vilka den föreställer? Om inte så dyker det kanske upp någon liten ledtråd!
Det är nog svårt att gissa alldeles korrekt, och själv skulle jag ha gissat helt bort i tok – men någon begåvad och historiskt bevandrad person kanske kommer i närheten.



Jo, en liten ledtråd, som möjligen förvillar er men kanske inte: jag hittade bilden när jag sökte historisk bakgrund till en aktuell debatt.

Och om ni inte kan gissa får ni gärna spekulera: vilka ser detta ut att vara, vad kan de tänkas representera (här är jag lite osäker på det exakta svaret, kräver vidare forskning)?

/Gunilla

Gratisluncher räcker inte alltid

Lena Mellin hos Second Opinion (om varför hon struntade i Almedalen):

"Integriteten sitter faktiskt inte i en macka. Till den som vill köpa mig kan jag berätta att det kostar jävligt mycket mer än en lunch. Då talar vi mångmiljonbelopp."

Inte dagens citat, utan från den 30 juni – men ständigt aktuellt!

/Gunilla
som också går att köpa för några miljoner (dollar) men inte för en lunchmacka

Krogkrokar

NEW YORK Martin Schori sågar krogjournalistiken i Stockholm i Dagens Media. Citat:

"Svenska tidningar bevakar inte krogvärlden på ett seriöst sätt – trots att branschen omsätter 50 miljarder kronor om året. Vänskapskorruption är en stor anledning."

En av kommentarerna:

"En utmärkt iakttagelse. Jag håller helt med. Konstaterar samtidigt att rese- och framförallt modejournalistiken är likadan."

Stämmer det? Eller är det som en annan kommentator skriver:

"Vad är det som inte kommer fram? Grejen är väl att en krog är en krog är en krog, finns inte så mycket intressant att granska. Antingen har de rättigheter eller inte, liksom. En bra krogupplevelse är en bläcka och en brud."

/Gunilla

Lost in Translation: Inälvsgate

NEW YORK Jag gjorde igår kväll en intervju med Guy Ophir (se min text om honom här), men jag vet inte vart jag kan sälja in den eller om någon är intresserad. Hoppas! Expressen har redan intervjuat honom.

Jonatan Leman – och hans kommentatorer – uppmärksammar att Aftonbladets översättning till engelska av Donald Boströms artikel på flera punkter "neutraliserar" den. Utdrag:

I andra exemplet försöker AB på motsvarande sätt kringgå anklagelsen om ”mord”, genom att helt enkelt stryka formuleringen ”innan de dödats”.

"Men starka misstankar finns också hos palestinier att deras unga män har fångats in, och som i Kina och Pakistan ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats."

"But Palestinians also harbor strong suspicions against Israel for seizing young men and having them serve as the country's organ reserve - a very serious accusation, with enough question marks to motivate the International Court of Justice (ICJ) to start an investigation about possible war crimes.

Det verkar som att Aftonbladet har gjort vad de kunnat för att tona ner det antisemitiska budskap som den ursprungliga svenska texten suggererar fram, men egentligen lyckas de dåligt trots ändringarna. Både att det handlar om judar och att de anklagas för mord ligger ju hela tiden underförstått i den engelska versionen.

/Gunilla

Israelgate – några länkar

Länkar till några intressanta artiklar om Aftonbladet/Israel-gate (inte särskilt fullständig lista, men växande):

Fred i Mellanöstern – Så borde skandalen med Aftonbladet ha hanterats 23 aug
The Local – Aftonbladet Row: Why Israel won't get its Apology 26 aug
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/25/inget-grundlagshinder-att-kritisera-aftonbladet

Hjälp, det finns hur mycket som helst på nätet, och i exempelvis amerikanska medier. Vi får se vilka andra länkar som hamnar här... Jag är en smula trött på den här storyn efter att ha levt med den hela da'n – men i morgon blir det nya tag!

/Gunilla

Öppet brev till Johan och MKHGKUG

----------------------
Meddelande från avsändaren:

Angående advokaten som stämmer Aftonbladet: i artikeln i Jerusalem Post står det att han tänker skänka pengarna han ev. vinner till VÄLGÖRENHET.

Förstår ni? VÄLGÖRENHET!

Ert telegram antyder att snikenhet och att han gör detta för pengarna! Men det är antagligen vad ni försöker antyda . Judar och pengar, eller hur?

FY FAN VAD NI PÅ TT ÄR AVSKYVÄRDA!

JAG HOPPAS ATT NI OCKSÅ STÄMS!



26 aug 2009 kl. 16.02 skrev noreply@gp.se:

MKHGKUG (mailto:DWF@LJH.SE) vill tipsa dig om en artikel på gp.se.

Aftonbladet stäms i New York
Läs mer på: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=513588

----------------------
Meddelande från avsändaren:
DET STÅR I JPOST ATT HAN TNKER SKÄNKA PENGARNA TILL VÄLGÖRENHET.

DJÄVLA STIL ATT SKRIVA ATT HAN GÖR DET FÖR EGEN VINNING!!!!!!!!!!!!!

DJÄVLIGT ÄCKLIGT!!!!!!!
----------------------

Hej Johan och MKHGKUG,


Tack så hjärtligt för era mångfaldiga mail via GP:s webbsida (men nästa gång räcker det med ett enda var)!

Jag hade också läst artikeln i Jerusalem Post -- som jag hade citerat honom ur, men det kom visst inte med i TT:s korta webbversion av artikeln, troligen för att det stod i slutet som ofta strykes först vid platsbrist. Däremot i den något längre som skickats ut till alla nyhetsredaktioner. Se nedan!

Jag tillät mig att, vad gäller vart pengarna ska gå, referera ur Guy Ophirs egenhändigt skrivna stämningsansökan. Där står ingenting om vare sig välgörenhet i största allmänhet eller donationer till den israeliska armén, som han talar om i Jerusalem Post. Han skriver själv såhär i sin inlaga till New York State Supreme Court:

"Therefore Defendants are liable to compensate Plaintiff in the amount of $7,500,000, which will be donated to victims of hate crimes and holocaust survivors."

Jag har återgett detta så här:

"Det belopp Aftonbladet stäms på vill käranden donera till offer för hatbrott och överlevande från förintelsen. Han måste dock visa att han själv lidit motsvarande skada."

Se texten nedan.

Det sistnämnda är det amerikansk lag som säger, han kan inte stämma för något om han inte själv drabbats (ekonomiskt eller på annat vis).

Vad gäller "egen vinning" så är det MKHGKUG:s ord, och inget jag skrivit.

Guy Ophir skriver:

"Defendants //Aftonbladet// ... caused injury to Plaintiff //Ophir// and other similarly situated, with intention to destroy support, investments and businesses with members of the IDF, Jews and Israelis, in New York, Sweden, Israel and elsewhere."

Alltså att stöd, affärsmöjligheter och investeringar skadats för honom och andra. Detta (skada i någon form) är också något han måste visa för att ha framgång med sin talan, det räcker inte att t ex ryktet för Israel och israeler/judar i största allmänhet skadats eller att en artikel är undermålig/felaktig/falsk.

Återkom gärna om ni har några fler synpunkter eller frågor!

Bästa hälsningar,
Gunilla Kinn
frilansjournalist
USA-stringer för TT, f d New York-korrespondent för Judisk Krönika och medarbetare i flera svenska medier


Aftonbladet stäms i New York

New York (TT)

En israelisk advokat har i New York stämt Aftonbladet på mångmiljonbelopp för en artikel om organstölder. Men stämningen lyckas knappast, enligt en expert TT talat med.
Guy Ophir, som är verksam som advokat i Israel men har en adress i New York, lämnade på tisdagen in en stämningsansökan vid civilmålsavdelningen på New York State Supreme Court. Beloppet Aftonbladet stäms på är 7,5 miljoner dollar (omkring 53 miljoner kronor). I sin ansökan skriver Ophir att tidningen haft som uppsåt att förtala judar och israeler, inklusive honom själv, och att den därför bör kompensera honom ekonomiskt.
Stämningen gäller en artikel som Aftonbladet publicerade häromveckan och som, enligt Ophir, har ont uppsåt, hetsar mot judar, israeler och den israeliska armén. I artikeln beskrivs misstankar om att israeliska soldater stulit organ från döda palestinier.
Ophir riktar sig mot både den frilansjournalist som skrev den kontroversiella texten, Donald Boström, och Aftonbladet - som i handlingarna kallas "det svenska fackets tidning".
Når inte domstol
Advokaten har anfört flera skäl till att en New York-domstol bör ha jurisdiktion över ärendet, bland annat att artikeln funnits tillgänglig på Svenska kyrkan i New York samt, viktigast, att den enligt honom påstår att palestinska organ kan ha sålts i delstaten New York (Boströms text nämner dock bara USA i stort).
- Såvitt jag kan bedöma har advokaten ingen utsikt att få upp målet i en domstol - eftersom han inte själv är utpekad i artikeln, säger Bob Clothier, tryckfrihetsexpert på advokatfirman Fox Rotschild i Philadelphia.
- Amerikanska domstolar drar gränsen för förtal vid 25 personer. Ingår man i en grupp större än så, och det får man väl säga att såväl gruppen judar och israeler som den israeliska armén är, så faller det hela. Tryckfriheten är stark i USA. Men det är väl så att han mest är upprörd över artikeln, och vill göra en markering med stämningen.
Före detta soldat
TT har förgäves sökt Guy Ophir, som själv varit soldat i Israel, för en kommentar. Han har sagt till Jerusalem Post att artikeln är "väldigt farlig" och "som något Goebbels kunde ha skrivit" samt att han handlat av ilska.
Det belopp Aftonbladet stäms på vill käranden donera till offer för hatbrott och överlevande från förintelsen. Han måste dock visa att han själv lidit motsvarande skada.
Aftonbladet måste bemöta stämningen inom 30 dagar.

Gunilla Kinn/TT


@@@@@@@@@@@@@

(Jag har nu talat med Guy Ophir, vi får se var den intervjun hamnar.)

Rut Eugenia Mikaelsson

NEW YORK Sveriges sista människa med erfarenhet av att ha levt på 1800-talet har dött – eller kan det finnas någon kvar? Rut Mikaelsson i Åsele föddes den 16 oktober 1899, och det kan förstås finnas personer som föddes efter henne det året som är i livet. Men visst är det märkligt – slut på 1800-talister!

Uppdatering: fin artikel i Aftonbladet. Bara en sådan sak som att hon var änka i 73 år!

/Gunilla

Lyxproblem

NEW YORK Här har inte hänt så värst mycket sedan jag kom tillbaka, men ikväll går tre evenemang av stapeln samtidigt. Förstås. Har ingen aning om vad jag ska välja.

1. Politiskt möte i Harlem
Please join us for an evening of personal discussion with Councilman David Yassky, who is running for New York City Comptroller.
The Comptroller position, the second most powerful position in the city, is one that could not be more critical as New York's economy undergoes enormous challenges.
This is not a fundraiser, but rather an opportunity for an informative, substantive discussion about important matters affecting the city's future. David is trying to build a grassroots campaign and is very interested to get to know voters in Harlem. We would like to help him do that.
Tuesday, August 25
7:00 – 8:30 PM

2. Haitisk film i Brooklyn
Seeds for Haiti presents
“RARA BBQ: A night for the Youth”
August 25, 2009 6PM-10PM
special screening of
“The Other Side of the Water”
(The Journey of a Haitian Rara Band in Brooklyn )
Pre-screening BBQ Live performances

3. Releaseparty
Launch party and fundraiser for New Orleans
Join us to celebrate the launch of Josh Neufeld's graphic novel A.D.: New Orleans After the Deluge with a fundraising party. Live music!
Idlewild Books
18–21 downtown

/Gunilla

Tips på bra sociala fotosajter?

NEW YORK Vad finns det för fotosajter för allmän uppladdning av bilder? Facebook, flickr, Google, iPhoto + MobileMe -- vad mer?
Detta gäller foton från förra helgens bröllop, tagna av allehanda gäster. Brudparet vill inte ha ett album på Facebook som "alla" (läs: vänner som inte blev bjudna) kan se, och det går förstås att begränsa åtkomsten. Men finns det några andra sajter ni kan rekommendera -- alltså för att skapa album som gästerna själva kan ladda upp bilder till (och som jag kanske kan lägga mina bildspel på)? Det bör vara engelskspråkiga sajter, inga svenska lösningar (även om rekommendationer om sådana också är välkomna).

/Gunilla

Argentinska aRealidades i Stockholm 19–25/10

NEW YORK Nu blir det reklam! Min vän Michel Bajuk producerar en unik dansföreställning med argentinska tangodansare som ni kan se på Oscarsteatern i oktober – och de som själva dansar tango kan vara med i en tredagars-workshop i samma veva.
Danskurserna lär bli fulltecknade i god tid, enligt arrangören, och det kommer deltagare från hela Europa – men dansshowerna på Oscars, för den som nöjer sig med att titta på när proffsen dansar (se klippet ovan) finns det ännu gott om biljetter till.

Läs mer här: http://www.arealidades.com och här: http://www.arealidades.com/show
Finns även på: http://www.facebook.com/event.php?eid=148151333237

/Gunilla

Karlstad hade H.A.J.K.; Karlskoga Pistagemorgon

Till alla oss som missade Pistagemorgon, som tydligen gick på Carlskoga TV 2002:



Tipstack: Michel.

I'm Hooked

NEW YORK Jag tycker att Svenska Dagbladets bragdmedaljjury borde överväga att bryta mot stadgarna om att prestationen som belönas måste vara "svensk" i år – och ge utmärkelsen till Australiens sympatiske-stavhoppare-med-det-tokiga-efternamnet Steve Hooker som tog guldmedalj i friidrotts-VM igår, genom att klara ett enda hopp.

Läs i hemortstidningen The Age om hur hans läkare försökte få honom att inte hoppa, se här hur han ändå gjorde det*) och intervjun i TV4 efteråt.

Läkaren Adam Castricum säger i The Age:

"Vi kommer att få skriva om en massa läroböcker i och med detta för han har mer eller mindre trotsat vad idrottsmän är kapabla att göra. Han är en fantastisk människa och en fantastisk idrottsman. Han kan ha en skada och den syns på magnetröntgen, men han beter sig som om den inte fanns."

/Gunilla

*) Det står åtminstone just nu fel i bildtexten till detta klipp. Han heter inte Steven och han hoppade inte 5,95.

En till intervju:

Track and Field Videos on Flotrack

Apropå kontrollerade fakta och sanning

NEW YORK OK, jag kanske är lite besatt av Jan Guillou och hans relation till Aftonbladet, trots allt (snart borde han nog föräras med en egen kategori här, liksom Michael Jackson och Sarah Palin).
Apropå Boström-Israelgate (se Vassa eggens kommentar) kom jag att tänka på denna gamla antifavorit från Guillous antiblogg-kolumn i februari (som jag då kommenterade här):

Det finns ett enkelt skäl till att ni inte kan läsa sådan skit i Aftonbladet som dominerar nätvärlden. I en tidning håller man sig med vissa gammalmodiga principer, som att kontrollera fakta och hålla inne med förtal.

(– – –)

Babbla på bäst ni vill där ute. I Aftonbladet och andra riktiga medier lyfter vi ändå bara in sådant som håller inför våra normala rutiner. Tro inget annat.

Dags att revidera: Aftonbladet lyfter inte bara in *sanningar* och kontrollerade fakta utan även "frågor". (Vilket tidnngarna förstås måste kunna göra. Denna postning är avsedd som kritik av Guillous självgodhet i februari, inte av Linderborgs aktuella publicering /som jag tycker att hon försvarar rätt väl här/. Men Anna Vedeers artikel på Newsmill måste läsas som komplement!)

Aftonbladet idag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5680904.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5680852.ab

Läs även:

http://newsmill.se/artikel/2009/08/23/aftonbladets-har-sedan-lange-ett-problematiskt-forhallande-till-judar

http://ulfbjereld.blogspot.com/2009/08/aftonbladet-och-kampen-mot.html

/Gunilla

Den som sa'et han va'et

NEW YORK En anonym kommentator i föregående inlägg påminner, apropå hur Jan Guillou farit ut mot att Bonniers publicerat en deckare skriven av en pseudonym och kallat det "svindleri", "geschäft" och "bedrägerikampanj", om att Piratförlaget ju om inte fällts för svindleri så befunnits syssla med stötande marknadsföring. Stämmer, det hade jag glömt!

Läs mer: http://www.marknadsetiskaradet.org/piratforlaget

Men nu ska jag sluta hacka på stackars Jan Guillou. Han gör väl bara så gott han kan, inte kan han hjälpa att de *riktiga* journalisterna glömmer att ställa kritiska frågor eller påtala för läsarna i vilken roll han uttalar sig (se Lasse Winklers SvB-krönika).

Och något säger mig att jag skulle gilla Guillous Sommarprogram – ett av alla dem jag ännu inte hunnit lyssna på.

/Gunilla

Boken om "Mia" nu i pocket; trams av Guillou

NEW YORK Dags för ett nytt Gömda-inlägg – det har ni längtat efter, eller hur?!

Ni som inte hunnit/inte haft möjlighet/inte prioriterat att läsa Monica Antonssons bok "Mia; Sanningen om Gömda" får nu chansen att köpa den i pocket-utgåva.

Monica Antonsson har redigerat den, exakt hur har jag ingen aning om – och jag hoppas att hon också skrivit en del om hur hennes bok togs emot av den svenska offentligheten, inklusive allehanda medier. Eller inte, för det är ett stort ämne, svårt att sammanfatta, och kräver nog egentligen en helt egen studie.

Under sommaren har jag faktiskt fått en hel del frågor om Gömda-debatten, från vänner jag träffat i Stockholm.
"Vad hände/händer?" har de nyfiket frågat, och då har jag svarat att det hela bubblar lite lågintensivt på nätet, men att det i övrigt inte hänt så värst mycket.

Piratförlaget tycks exempelvis inte ha dragit rimliga konsekvenser av avslöjandena – annat än att de tydligen ska fixa nya omslag på Gömda och Asyl:


Gissningsvis med orden "dokumentär roman" tryckta på. Otroligt pinsamt att de inte drog tillbaka hela klabbet redan i december.

Än pinsammare är det nästan att Jan Guillou tillåts fortsätta tramsa och breda ut sig i Aftonbladet och i Sveriges Radio på temat "litterär svindel", det vill säga apropå "Lars Kepler" och Hypnotisören. (Om ni undrar så anser jag förstås att Alexander och Alexandra Ahndoril verkar ha högst legitima förklaringar till varför de velat skriva under pseudonym.)

I Studio Ett/Sveriges Radio den 14 augusti sade Guillou till exempel (från ≈3.40):

– Det finns respektabla skäl för pseudonymer. Men i det här fallet så är det inte respektabelt, för då är det ett kommersiellt geschäft.

– Du kallar det "skamligt". Är det förlaget eller författaren du tycker att ... som beter sig skamligt?
– Det är ett pactum turpe, sade romarna, ett nesligt avtal mellan två parter, därför att författarna skapade ett bolag redan i april,för att absorbera de förväntade väldiga inkomsterna. Och det är mycket anständiga och bra författare, jag gillar dem [ohörbart]. Men de har inte tjänat ett rävöre på sina seriösa böcker, och därför skulle de göra vad de säkert är helt inne på – att göra den här ... den här kuppen. Och förlaget Bonniers har ju prövat det där tidigare.

– Men vad är det makarna Ahndoril tjänar på det här egentligen, är det uppmärksamheten..?
– De tjänar mellan 15 och 20 miljoner om Bonniers siffror är sanna. Och hade de gett ut samma bok under eget namn hade de inte tjänat en enda miljon. Så det är skillnaden.

– Men vill man inte det som författare då, att tjäna så mycket som möjligt på sina böcker – också?
– Jo, man vill att så många som möjligt ska läsa ens böcker, och då medför det nämligen konsekvensen att man tjänar mycket pengar. Men att trixa till sig läsare med fusk... Ehh, jag kan precisera det här juridiskt, om du vill. Det är... brottet ifråga ... som framför allt Bonniers begår... heter svindleri -- det är: att jobba upp sin egen aktiekurs genom att sprida falska rykten. Det är ett svårbevisat brott, men brottslingarna är alltså svindlare!

Jag orkar inte ens gå in på dumheterna. Eh, talar Guillou egentligen om sig själv? Att så gott som ingen (utom i läsarkommentarerna i Aftonbladet och här) uppmärksammar den uppenbara diskrepansen med Gömda-skandalen är förstås ... pinsamt. Liksom att Jan Guillou ännu inte, efter snart ett års *skandal* (som han förstås påstår är "över") ordentligt kommenterat det faktum att hans förlag så länge salufört denna samling rasistiska klichéer. Vad är saluförandet av Gömda och Asyl, annat än just svindleri?

Lasse Winkler har dock som tur är skrivit om den uppenbara diskrepansen med det kommersiella egenintresset som Jan Guillou har med sina uttalanden om Bonniers och Hypnotisören, i branschtidningen Svensk Bokhandel. Utdrag (mina fetstilsmarkeringar):

Ibland kan jag förbanna – eller kanske mer förtvivla över? – att vi lever i ett land där det offentliga samtalet är så lamt och ansvarskraven så låga.
Jag kan till exempel för mitt liv inte begripa hur en förlagsägare och författare kan få attackera konkurrenter och författarkolleger utan att man nämner att mannen ifråga, Jan Guillou, har ett eget ekonomiskt intresse av att trycka ner Bonniers och författarna bakom sommaren hajpbok Hypnotisören. Det är oanständigt att Aftonbladets ledning tillåter detta. De saknar tydligen ett etiskt regelverk som fungerar. Det ger journalistiken dåligt rykte.
Jan Guillou har delvis byggt sin karriär på att han är/var en sanningssägare som alltid kollade fakta och fällde det stora viltet.
Utan att värdera det kan jag konstatera att det inte är vad han gör i krönikan den 2 augusti – Bonniers har lyckats lura alla – igen”. Det är möjligt att det är så. Men Jan Guillou har inga bevis för det. Bara sladder, rykten, insinuationer och försåtliga glidningar i språket.

/Gunilla

P S Läs gärna även den text jag skrev på beställning av SVT i vintras. Jag tycker att den håller än.

Dramadrottningarna styr över kvällspressen
Utdrag:

Jan Helin har också sagt att bloggarna hetsar upp sig över "mediernas skumma intressen", men att det "inte är så". Hur är det då?

Jo, det är viktigt för allmänheten att känna till, att Aftonbladet inte rimligen kan ha något trovärdigt förhållningssätt till Piratförlaget i sin journalistik. De har ju a
affärer ihop:
– Nyligen startades skrivtävlingen "Bok-SM" i ett samarbete mellan dem båda.
– Aftonbladet har sålt Liza Marklund-böcker som "tilläggsprodukt".
– Peter Althin är inte bara styrelseledamot i Piratförlaget. Han är även Aftonbladets advokat i tryckfrihetsärenden.

Jan Guillou sysslade en gång i tiden med källkritik och dokumentgranskning. Nu handlar hans publicistik tydligen om att bevaka sina affärsintressen. Kvällstidningarna har en gammal, fin tradition som Jan Helin borde vårda, nämligen att stå upp för enskilda människor – som de barn och vuxna som kommit i kläm genom Liza Marklunds och Mia Erikssons framfart – och att granska makten.

Mexikansk taqueria i Stockholms City!

NEW YORK Apropå den diskussion om texmexjox och bristen på bra mexikanska restauranger i Stockholm vi hade häromåret så gläder det mig att det tydligen öppnat ett utmärkt matställe mitt i City – La Neta. Ett gott omdöme från FastFoodLovers är i sammanhanget en bra indikation, utdrag:

Menyn är enkel – tacos eller quesadillas. Inga "nachotallrikar" med dassiga chips och smält ost på här inte!
Du kan välja mellan: 5 tacos 70 pix eller 3 quesadillas 80 pix. Man kan köpa allt löst också samt det finns några specialtacos utöver de "vanliga".
(– – –)
Man toppar själv med de såser som står framme:
- en rinnig guacamole (ska vara så), Mjuk med syra i.
- en chipotle-sås med öl i - rökighet från chipotlen, läskande fräschör från ölen. Mycket god!
- en Habanero XXX. XXX = det är starkt. Folk gråter när de äter den berättar en av ägarna. Habanero, lök, salt och limejuice. Det är allt. Jag doppade gaffelspetsarna i vätskan och smakade. Min mun exploderade. Wow!
Och sen finns det mer lök och koriander om man vill ha det.

De quesadillas som vi prövade var den med chorizo och den med ost. Båda var goda men med ett extra jätteplus för den hemlagade chorizon - dvs inte korvbitar utan innamätet. En fräsch köttmix med egen kryddblandning som var en himmelsk fröjd att få smaka.

En fin-mexikan får dock gärna också öppna! Själv tänker jag så snart som möjligt ta mig till nå'n av Manhattans alla Chipotle Grill.

/Gunilla

Några bilder från min helg i Catskills

NEW YORK Jag har inte bestämt hur mycket jag ska berätta om helgens bröllopsfirande och dess många gäster, men här ser ni i alla fall lite av platsen där det ägde rum! För övrigt just den plats där jag lärde känna bruden, hösten 2000, nämligen på hennes farbrors egenhändigt renoverade gård (den blå markeringen på kartan nedan).

Hängmattan på bilden överst var min sovplats tre nätter i rad. De andra gästerna sov i sovsäckar lite här och var i huset, i ladan eller nå't tält, eller på granngårdar och en eller annan B&B i trakten.

Dagen efter (bruden längst till höger):


Delar av brudens familj:


/Gunilla

The Amish Internet

NEW YORK Inte alla amerikanska papperstidningar lider av kris... Amish-tidningen The Budget i Sugarcreek, Ohio (som ägs av icke-amish och har en icke-amish som ansvarig utgivare) fungerar ungefär som den alltid gjort enligt detta AP-reportage. Utdrag:

[Utgivaren/chefredaktören Keith] Rathbun's most pressing concern isn't the threat of the Internet, but ensuring that his readers, scattered across remote stretches of farmland, get their newspapers on time.
"People call The Budget the Amish Internet," Rathbun says. "It's non-electric, it's on paper, but it's the same thing."
The Budget is the dominant means of communication among the Amish, a Christian denomination with about 227,000 members nationwide who shun cars for horse-drawn buggies and avoid hooking up to the electrical grid.
The local edition, mailed to about 10,000 Ohio subscribers, is a typical community newspaper produced by The Budget's own employees, and their local stories are all that appear online. There's a page dedicated to church news and another to farming — there you get the going price for alfalfa and hay.

(Via Vassa eggen.)

/Gunilla

North Branch Trading Post, Catskills 17 augusti

/Gunilla

Catskills hela helgen

NEW YORK Befinner mig på ett tredagars indisk-judisk-amerikanskt-kanadensiskt bröllop i helgen, återkommer på bloggen med lite fler inlägg än på sistone i nästa vecka!

Ovan ser ni den klänning – från en svensk kedja och tillverkad i brudens mors hemland – som jag ska bära under den gissningsvis rätt informella vigseln. (Brudens och brudgummens fäder ska enligt uppgift båda bära jeans.) Fest utomhus från och med ikväll, och jag ska tydligen sova i medhavd sovsäck på någon grannes veranda. Hoppas på massor av stiliga gäster i saris, och att de har elefanter som uppträder!

Nä, jag bara skojade om elefanterna. Fast det återstår att se om vi kommer fram. Det lär vara trafikstockning i området, eftersom 40-årsjubilerande Woodstock-festivalen äger rum alldeles i grannskapet (läs mer här om morgondagens konsert). Min klänning fungerar nog på båda evenemangen.



Jag medför för en gångs skull ingen dator, den som vill få tag på mig får ringa på mitt nya mobilnummer (om ni kan hitta det)!

/Gunilla

Fejk som stilgrepp i radion

"Kjell Albin har gjort en programserie i sommar (På spaning efter Europa) som visat sig vara delvis fejk. Eller om man vill använda radions egen beskrivning, ett nytt stilgrepp. Hur fejk kan vara nytt vet jag inte, däremot är det ju onekligen ett stilgrepp. Programserien sägs också vara nyskapande, hur man kan komma på att beskriva lögn som nyskapande är en gåta. Bra radio var det dock, ännu bättre hade det varit om det varit på riktigt."

Av Paula Hammerskog (via Paul Ronge)

/Gunilla

Finnboda, Saltsjö Kvarn och Sjöstaden

Söndagskvällens cykeltur.

/Gunilla

Lördagskvällens kontor: Pontus/Skeppsbron

STOCKHOLM Jodå, jag jobbar: loggar verifikat i mitt bokföringsprogram samt läser förundersökningen om Sturebymorden. Det ni, alla som gjort somrigare saker denna härliga lördag.

/Gunilla

Abrahamsson gör en Marklund

STOCKHOLM Det är antagligen väldigt förutsägbart att jag skulle reagera på detta (om någon kvällstidning skulle intervjua mig skulle de med fördel kunna använda verbet "rasar"), men i alla fall...
Missa inte Mediernas granskning av P1-programmet På spaning efter Europa! Det visar sig att jag – som lyssnat på flera av programmen – blivit grundlurad när jag utgick från att Kjell-Albin Abrahamsson faktiskt var på plats på ett kafé i Sarajevo/Aten/San Sebastian när de gjordes. I själva verket är intervjuerna inspelade i Stockholm -- åtminstone till stor del (redaktionen/producenten vill inte avslöja hur många).
Efter att ha hört Abrahamsson ilskna till på reportern (Tonchi Percan) har jag helt tappat allt förtroende för honom som reporter/utrikeskorrespondent. Mer eller mindre obligatorisk lyssning: http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=2795
(Jag skriver nog en längre version av detta senare när jag har tid...)

De inblandade journalisterna – Kjell Albin Abrahamsson, Naila Saleem och Li Skarin – kanske skulle kunna söka jobb på Radioteatern eller på Piratförlaget.

Uppdatering 6 september: Jag skrev tyvärr aldrig någon längre version (hade tänkt skriva något för eventuell publicering i tryck). Denna debatt hamnade mitt i mina förberedelser inför avfärden från Stockholm, så jag hann helt enkelt inte. Dessutom blev det ju en hel del debatt ändå! Det Marielouise Samuelsson skrev i Dagens Nyheter tycker jag var bra, läs det:
"På låtsas. Trovärdigheten skadas när SR påstår sig vara utomlands." Citat:

"Visst, lyssnarna fattar leken med tågresorna, man begriper att programmets gäster inte samtidigt befinner sig på samma tåg. Däremot tror jag att många litar på att Kjell-Albin Abrahamson befinner sig i Sarajevo om han säger att det är där han är. Det finns ingen anledning, varken för Abrahamson eller för Sveriges Radio att riskera den trovärdig­heten. "

Tyvärr märkte jag när jag lyssnade på nämnde korrespondent i en sändning från Polen apropå krigsutbrottet 1939 häromveckan att jag i förstone, som en ryggmärgsreaktion, spontant tvivlade på att han faktiskt var där... Trots att de alla förstås var på plats i Gdansk, där Abrahamsson rentav är bosatt (alltså inte i Warszawa, som man kan tro av Sveriges Radios presentation, såvida han inte flyttat dit på sistone).

/Gunilla

Boktips

DJUPVIK Idag har jag läst första delen av en underbar bok som jag måste rekommendera alla som gillar rese- och äventyrsromantik: "Eva Dickson; Ett bedårande barn av sin tid". Mer om den senare, har inte mycket tid att blogga för närvarande.

/Gunilla

Kapsejsade konsulat

Ur Ola Wongs krönika i Svenska Dagbladet:

"Slutligen lite idioti: Medan Sveriges ekonomi kapsejsar stänger Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt konsulaten i New York och Kanton. I Världens huvudstad och Världens verkstad. I den största respektive mest dynamiska ekonomin. Och ja, i Kina betyder den prestige ett generalkonsulat står för en hel del. Istället ska svenskt näringsliv stöttas med nya ambassader i SistaSovjetstaten-Minsk, Krig-och-kaos-Kabul, Folkmördar-Khartoum och Bomb-in-box-Bagdad. Kan ni höra jublet från Trollhättan och Södertälje? Från alla platserna där massarbetslöshet blivit viktigare än semester!"

/Gunilla

För er som är i New York på torsdag

DJUPVIK Evenemangstips från Manhattan! Min f d inneboende Bibbe Hansen är med i panelen, såsom "Warhol Superstar".

/Gunilla