Ingen Queensresa, men sol hemma

NEW YORK Det blev för trist med min mammas felmeddelande högst upp i bloggen, så nu lägger jag in loggan från dagens fotbollsturning i Queens istället – trots att jag dessvärre tvingades ställa in att åka dit. :-(

Så himla synd, för dels hade det varit en superkul dag in da hood, dels är det en fantastisk story som med lite längre varsel hade kunnat bli radioreportage eller tidskriftsreportage eller något annat.

Och jag hade alltså tänkt åka dit även utan reportageuppdrag – men trots att det är en härligt solig dag i New York har jag istället suttit hemma vid datorn och grejat med mammas datorstrul samt läst om tortyrmetoder... Hehe. Tur att jag har en solig lägenhet med många fönster, så att jag ändå får se himlen och höra lite fågelkvitter!

Fotbollen får jag säkert läsa eller höra om genom några av mina kolleger som måste ha varit på plats. Och imorgon måste jag ju åka och rösta, så då får jag komma ut och röra lite på mig. Men på vem???

/Gunilla

ComHem-certifikatstrul – supportware efterlyses!

NEW YORK Nu är jag på krigsstigen mot ComHem. Som vanligt, höll jag på att skriva. (Antingen är det ComHem eller Telia som krånglar. Båda lika frustrerande.)

Det är min mammas mailserver som ger ovanstående felmeddelande. Hon ringde igår och var alldeles förtvivlad för att hon inte kunde skicka iväg sina mail. Innan hon hade vågat ringa mig i detta ärende (vi utgår alltid båda från att det är hon som gör fel) hade hon ringt och talat med ComHems kundtjänst, med sedvanlig lång kötid etc där – men personalen hade upplyst henne om att det minsann inte var deras fel.

Igår kunde jag inte lösa mysteriet, eftersom mamma var alldeles för utmattad efter en timmes supportsamtal om hur hon alls skulle koppla upp sig, så att hon bara inte orkade lyssna på hur hon skulle göra en skärmdump av felmeddelandet.

Men idag har min bror skickat ovanstående till mig, och jag inser att det är ett delikat problem som jag själv inte ställts för tidigare. Jag begrep inte hur felet skulle åtgärdas, fick genast dåligt samvete för att jag blivit så otålig över stackars mammas teknikfrustration, och googlade som en galning.

Och vad hittar jag då? Jo, enligt denna färska tråd på Mac World forum så är det ... tadaaaa....ComHem som har bytt ut sina certifikat, givetvis utan att meddela kunderna om vad det innebär. Tydligen inte heller kundtjänstpersonalen!

Åtminstone skriver en användare, som märkligt nog lyckas komma fram på telefon efter blott tre minuter (men det finns andra på forat som vägrar att alls ringa ComHem, efter ackumulerad frustration med företagets kundtjänst):

[ComHem] meddelade mig att nytt certificat är inlagt automatiskt, men man måste radera kontot och återinstallera.
Comhem borde meddela detta, vem kan gissa sig till detta.

Inte helt lätt för en 71-årig lätt teknikstressad dam att lösa, måste jag säga, när inte ens diverse datornördar på sådana fora inte begriper vad det rör sig om. Eller jag, för den delen.

Nå, jag och min bror försökte följa råden som gavs i forumet, nämligen att avinstallera kontot och återinstallera det. Det tar sin tid att göra sådant här på distans, och min bror är inte van vid Mac-kommandon. Mitt tangentbord är amerikanskt och mammas svenskt, så bara att ge råd om vilka tangenter som ska brukas är knepigt.
Men till sist lyckades vi lösa allt! Trodde jag. Men tyvärr blev det samma felmeddelanden som tidigare. Himla irriterande, för det kändes verkligen som att vi gjorde helt rätt.

Jag får ringa och bråka med ComHem imorgon, deras kundtjänst hade precis stängt för dagen när vi drog igång med detta. Jättekul ... NOT.
Särskilt som jag inte vet hur jag ska orka göra om samma distansprogrammering som vi testade idag med mamma senare. Jag har god lust att fakturera ComHem ett saftigt konsultarvode, för alla gånger jag fått hjälpa mamma med installeringar som deras kundtjänst påstår sig inte ha något ansvar för. (Det värsta var nog när det visade sig att flera månaders uppkopplingstrassel för henne berodde på att ComHems kabels kopparpigg dels var sned, dels hängde i uttaget som en lös tand, utan någon bra skruv som fäste den. Som tur är skickade de genast nya grejer när jag ringde och berättade detta – och då kom utrustningen med en rejäl skruv... Tjejen i kundtjänsten antydde att de hade haft "vissa problem" med just det modemet mamma hade, och återigen fick jag dåligt samvete för alla gånger jag gett mamma skulden för att inte kunna koppla upp sig ordentligt).

Nå, över till min fråga till er: Vet någon vad det finns för programvara som gör att jag kan greja med mammas dator på distans?
Sådan används ju av supporttekniker, och häromåret fick jag höra på Apple Store att det var på gång att komma ett sådant på marknaden/för konsumentbruk eller vad det var. Om det existerar vore jag evigt tacksam för hjälp...så att jag kan pyssla med mammas dator direkt med en gång, istället för när jag kommer dit om en månad.
Hennes uppkoppling funkar ju, så jag borde kunna operera mig in i hennes hårddisk och serverkonton härifrån. Jag litar verkligen inte på att kunna få några vettiga råd från ComHem vare sig per mail eller på annat sätt, och räknar med att behöva testa en hel del. Det gör jag hellre själv än att utsätta mamma för att vara mina förlängda armar vid datorn.

Allt det här strulet gör nog dessvärre att jag missar dagens fotbollsturnering. Om jag inte åker till Queens NU, men då hinner jag å andra sidan inte göra en viktig intervju om tortyr.... Stories of my life.

Uppdatering: Jag fick hjälp på fem minuter per mail, av datorveteranen Elina! Chicken of the VNC var programmet jag fick höra om i fjol och efterlyste, och fjärrstyrning kallas funktionen (jag googlade på massor av andra versioner.

Om det kan hjälpa oss denna gång är en annan sak – men garanterat något att installera på mammas dator i sommar så att jag kan hjälpa henne i framtiden, tvärs över Atlanten. Nu fick jag något nytt och riktigt nördigt att leka med, vid sidan av alla andra program jag utforskar för närvarande...!

Uppdatering: MacWorld skrev om fjärrstyrning för några år sedan. Jag ska se om jag hittar något Leopard-anpassat... Allt måste vara idiotsäkert, så att jag kan vara säker på att det funkar om jag ber mamma sitta och ändra på inställningarna för "fjärrinloggning" och "fjärrhantering" i Systeminställningar... Synd att jag inte kom på detta för flera år sedan!

Uppdatering II: Eller om det möjligen är skärmdelning jag ska få till. Vi får se hur det går.

/Gunilla

P S Jag skriver ganska utförligt när jag beskriver mitt teknikstrul. Det är inte så läsarvänligt, kanske, men jag behöver dokumentera för mig själv så att jag kan gå tillbaka och kolla i efterhand!

Valmanifest på McD-servett

NEW YORK Jag har haft ganska dimmiga begrepp om Piratpartiets ursprung. Aftonbladet berättar dess korta historia (eller långa, med Internettid mätt?):

Året därefter, 2005, växte upphovsrättsdebatten i Sverige. Den gjorde Rickard [Falkvinge] frustrerad.

Han tyckte inte att politikerna tog frågan på allvar, att de inte riktigt förstod. Han bestämde sig för att ta itu med saken själv – han skulle starta ett Piratparti.

Under en lunch på McDonalds skrev han ner ett valmanifest på en servett. Under julhelgen började han bygga upp en hemsida med orden: ”Avskaffa upphovsrätten. På riktigt. Piratpartiet.”

På nyårsdagen, den 1 januari 2006, var sajten klar. Rickard skrev sitt inlägg på fildelarsajten. Bollen var i rullning.

Som jag skriver i en kommentar hos Oscar Swartz så har jag ännu inte bestämt mig för vad fjolårets frustration över FRA-debattsomröstningen ska få för konsekvenser. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska rösta i Europaparlaments-valet. Min röst är till salu (eller, snarare, möjlig att påverka med goda argument)!

Inlägget ska för övrigt inte uppfattas som något slags ställningstagande för Piratpartiet, tvärtom, utan som ett tips om en god historia att läsa.

Uppdatering: Gulp! Insåg precis att jag måste rösta imorgon. Jag har bara haft "den 7 juni" i huvudet, men först nu insett att vi som röstar från utlandet måste planera tiden lite bättre än så. Här återstår bara två dagar för röstning: måndag och tisdag. Och eftersom jag är upptagen på tisdag måste det bli imorgon.

Och bor man i exempelvis Dhaka, Seoul eller Kabul är det redan för sent att rösta i EU-valet i år.

Jag som trodde att jag hade en vecka till på mig att fundera! Faktum är att jag alltid sett till att befinna mig i Sverige under samtliga tidigare val, så jag har aldrig behövt bekymra mig över procedurerna med konsulatsomröstning tidigare. (Jag inser att jag fått massvis av mail som informat mig om tiderna röstningen pågår. Menmen.)


Samtidigt får jag vara glad att det än så länge finns ett generalkonsulat i New York där jag – och 30 000 övriga New York-svenskar – kan rösta. I nästa val får man ta sig till ambassaden i Washington, eller poströsta.

Om det inte är så som jag börjat misstänka, att regeringen fått kalla fötter vad gäller konsulatsnedläggningarna i USA. Även den måste vara mottaglig för goda argument.

/Gunilla

Oj, det blir en lång resa...

NEW YORK ... eller två långa resor, rättare sagt. Reseplanerarsajten HopStop som härmed rekommenderas säger 1 timme och 20 minuter ena vägen, och det är möjligen exklusive strul. Fotbollsplanen ligger i Middle Village, alltså ändhållplatsen på M-linjen! Den station som ligger till synes in the middle of nowhere till höger på kartan (och jag bor högst uppe i vänstra hörnet av densamma). Kul, men tidskrävande...

/Gunilla

Sköna söndag

NEW YORK Idag ska jag läsa och skriva om tortyr, åka till Metropolitan Oval i Queens och kolla på fotboll och sedan ta itu med en matguru. Så ni får hålla till godo med tidigare blogginlägg. (Enligt Jonas hinner ni inte med, så nu har ni chansen att komma ikapp.) Men vad ni än gör, så kolla på den underbara framtidsspaningen om mode, gjord på 30-talet! Komplett med mobiltelefon och allt.

/Gunilla

P S Om någon är i New York och ska gå på fotbollen (det börjar 11, men jag kan inte vara där hela dagen utan satsar nog på eftermiddagen): Ring gärna. Jag har nytt mobilnummer: 1 917 535 44 74.

Uthyres: A room with a view i Williamsburg

NEW YORK Varför inte bo i Williamsburg i sommar? Tja, varför inte redan i övermorgon? Jag har aldrig varit hemma hos Elina Jonsson, men området där hon bor kan jag ju utan och innan – och det är verkligen mitt i Williamsburgs-smeten.
Tre minuters promenad eller så till tunnelbanan, som i sin tur går på ett kick till Manhattan (en futtig station till 3rd Avenue). Dessutom relativt billigt med New York-mått mätt, $1 100/månad.
Det kommer att vara hur trevligt som helst att bo där i sommar om ni inte har något bättre för er (vad skulle det vara?).

Mer information på Craig's List, på Facebook och på Elinas blogg – kontakta henne direkt ASAP vid intresse!

Sedan finns ju min lägenhet i Harlem också...oftast med mig på köpet. Uthyrt från slutet av juni till mitten av augusti, men annars inte! Läs mer om detta här.

Uppdatering: rummet i Williamsburg är nu uthyrt!

/Gunilla

Just inlagt i iCal...

/Gunilla

Sveriges Twixdag på nätet

NEW YORK Svenska politiker på Twitter hittar ni här (via Andreas Henriksson).

/Gunilla

Biden goes Borg

NEW YORK Nu har visst även Joseph Biden skaffat hästsvans... Bilden är klippt ur Vita husets "Strong Middle Class"-video, som finns här.

/Gunilla

Moderna tider

"Kanske borde det heta tidsgivare och tidstagare i stället för arbetstagare och arbetsgivare."

Formgivaren Lars Fuhre (på Facebook)

/Gunilla

Diverse medielänkar

NEW YORK Missa inte den pågående Bloggstafetten, som är ett förspel till medieseminariet Moving Images i Malmö den 4 juni!

P M Nilsson/Newsmill: Kommer journalistyrket att slås ut? *)
Björn Jeffery/Good Old: The Future of Internet Consulting
Martin Thörnkvist/Digital Renaissance: Musicians and Fans will Continue to Gain Power

Stafettpinnen har nu gått över till Unni Drougge, fortsätter till Isobel Hadley-Kamptz, fortsätter sedan över Atlanten och till New York, närmare bestämt till mig – sedan till Kalifornien!

Nästa vecka hoppas jag kunna vara med på Mediabistro Circus, ett evenemang här i New York som har en hel del gemensamt med Moving Images. Jag har frågat en viss redaktion om de önskar bevakning – och om inte hoppas jag att jag hittar någon annan. Det finns med säkerhet en del intressanta personer att intervjua på plats.

Mer medieläsning!

Vassa Eggen skriver idag om hur papperstidningarna inte är döende, men väl lider av spetälska samt att journalistiken framöver kommer att fungera ungefär som körsång – med några professionella utövare, och massor av duktiga och entusiastiska men obetalda amatörer.

Samt en blogghistorisk epok som tar – tillfälligt? – slut med Monica Antonssons sista (?) Gömdabloggs-inlägg.

/Gunilla

*) Bonus – några intressanta kommentarer till P M:s inlägg:

Thomas Sthlm:

De flesta kan köra bil, men inte alla kan köra formel-1. När alla kan publicera bild och text utan ansträngning måste journalisterna (skrivande och fotograferande) ytterligare specialisera sig för att behålla sitt existensberättigande. Min förhoppning är att detta leder till bättre journalister och bättre journalistik. Speciellt i grenarna stilistik, analys, fördjupande kontext och samtal.

Claes Samson:

Ge alla barn varsin fiol och grundläggande träning. Får vi fler som kan spela fiol? Absolut. Får vi fler konstnärligt betydande violinister? Knappast.
De som hotas av medias utveckling är den för närvarande enorma mängden medelbegåvade som "jobbar med media". Den professionella journalistiken är på väg att bli vad den var från början: en exklusv bransch för de bästa analytikerna, berättarna och folkbildarna.

Mats Dagerlind:

Nej journalisten kommer inte att försvinna men hans roll har redan delvis omdefinierats och kraven på en professionell journalist kommer i framtiden att öka. Det går inte att gå journalisthögskolan och sen ta ett knäck på en blaska och sen tro att man är journalist med stort j, att man tillhör skrået. Det skrået håller på att lösas upp.
Däremot kommer den som är duktig på att skriva, duktig på att gräva fram bra historier, duktig på att sälja sig till läsarna osv alltid att finnas. Om gammelmedia ska överleva måste man börja rekrytera de bästa på en bredare bas, det går inte att gå på endast formell utbildning, man måste rekrytera de bästa från bloggsofären, man måste rekrytera bland folk som har ett inarbetat varumärke, kändisar, politiker, profiler i näringslivet osv och som samtidigt kan skriva.

Ur arkiven: Mitt liv som sportfotograf

NEW YORK 2005 var ett intensivt arbetsår för mig. Jag hade hur många uppdrag som helst och skickades kors och tvärs över USA. Kul! En av de roligaste – och för mig mest oväntade – sakerna var att jag blev sänd till Indianapolis, för att bevaka Kenny Bräcks comeback i Indy 500 för TT:s sportredaktion.
Några av de bilder jag tog hamnade via en bildbyrå i bland annat Aftonbladet och Dagens Nyheter, som den ovan, som publicerades för – idag – exakt fyra år sedan. Det är inte ofta man får in ett foto med en massa ryggar på i tidningen! (Särskilt inte från en plats som är nedlusad av en massa professionella pressfotografer.)
Uppdatering: Nu har jag kollat på den där bilden igen. Jag lade in den på automatisk publicering för en månad sedan, när jag råkade hitta den i arkivet och insåg att det var dags för fyraårsjubileum, så jag har inte kollat på den på ett tag.
Men det är ju enormt komiskt att jag av alla människor tagit bilder från "Världens största motorspektakel" som dessutom publicerats (och att jag alls varit där – jättekul, förstås!).

Förresten var det Georg Cederskog som skrev texten. Men nedan ser ni att DN även tog in en text av mig, och en bild till. Det fotot lär även ha varit publicerad i Allers.

/Gunilla

Direktsänd tortyr

NEW YORK Hur känns det egentligen att bli skendränkt? Radioprataren Erich Mancow Muller förlorade ett vad, och underkastade sig så kallad "water boarding".

I genomsnitt står folk ut i 14 sekunder, men Mancow – som tidigare varit tydlig med att han inte anser att metoden kan tortyrklassas – tänkte att det knappast kunde vara värre än att vistas i ett badkar. Kolla hur det gick för honom:

Mer om experimentet här. För säkerhets skull kan tilläggas att metoden Mancow drabbades av var mer långtgående än reglerna tillåter. Vattnet får inte komma ner i näsan på det där viset... Men notera med vilken lätthet sergeanten tar sig an sitt uppdrag. Fokus' Karin Pettersson skriver om det bisarra i de amerikanska nyhetsshowernas tortysnack.

Frejdig kommentar på YouTube, av signaturen Atomsmasher 777:

What a pathetic parody of waterboarding.
Strap the fucker down in a shower and do it like they did in Gitmo.
This is classic Republican wimp fantasy.

Den förste amerikanske (nåja, brittiske) journalist som, mig veterligen, testat att bli skendränkt är Christoper Hitchens, som skrev om det i Vanity Fair.

/Gunilla

Kalle Anka i "Hitlers ansikte", 1942

NEW YORK Visste ni att Kalle Anka har ett förflutet som nazist? Det visste inte jag. Men det har han inte heller. Kolla in denna märkliga antinazipropagandafilm, tillkommen 1942 under brinnande krig, ända till slutet så förstår ni. Då kommer en dam in i bilden som Kalle tycks gilla lika skarpt som jag själv (och hon förekom på bild här i bloggen för ungefär ett år sedan). Hitler lär – tja, enligt en kommentar på YouTube – ha gått i taket när han fick se filmen.

/Gunilla

P S Jag hittade filmen via signaturen Daniel här. Hade faktiskt aldrig sett den tidigare, trots att jag antar att den ingår i den historiska och populärkulturella allmänbildningen.
Igår googlade jag på filmens namn för att läsa om dess tillkomst och hur den användes – men hittade inget riktigt intressant innan jag fick ge upp, av tidsskäl.
Samma nu. Om någon vet mer om filmen eller har länkar ... ta till kommentarfältet! Helst skulle jag vilja se så lärda utläggningar att filmvisningen kan gå som "citat" ifall Walt Disney hör av sig med skadeståndsanspråk...

Uppdatering: Inte så konstigt att jag inte hade hört talas om filmen när den gömts undan i över 60 år. Läs Per Gudmundsons text i SvD (se kommentarfältet).

Victoria i Kangerlussuaq

NEW YORK Åh, vad roligt – precis den här resan gjorde jag för några år sedan, med gulliga barn i fina dräkter och klimatexperter och Diskobukt och allt (dock utan stiliga prinsar i släptåg).

/Gunilla

Spaning: fler medieluringar på gång

NEW YORK "Svenska journalister sämre än nånsin?"

Så lyder Kjell Häglunds bistra omdöme efter att på 15 sekunder ha kommit fram till att Expressen tydligen gått på en luring i och med denna artikel.
Och det verkar rätt många kommentatorer ha insett också; tydligen är det någon som hackat ett Facebook-konto. Ouch! Tyvärr blir det nog dags för en del nytt pudlande för Thomas Mattsson.

Jag tror att vi kommer att få se en hel del liknande attacker som delvis riktar sig mot medierna framöver. Den irländske studenten som lade in trivial men falsk information i Wikipedia för att testa källkritiken och faktagranskningen nyligen kommer att få en hel del efterföljare. Redaktionerna kommer dels att gå på en del luriga minor, dels bli allmänt paranoida inför tips och så'nt som finns på nätet.

Uppdatering: Deep Edition skriver om hur detta snarast lär innebära slutet för "grupper" på Facebook (och berättar att Expressens reporter ringde honom svensk eftermiddag men valde "en mer mustig vinkel").

Mer utförligt beskrivet och med fler länkar: http://illojal.org/2009/05/pedofilgruppen-pa-facebook-ar-ett-skamt

/Gunilla

Att skriva en granskande bok, del 3

NEW YORK "Lycka till med stipendierna, Annica, så att du slipper ta lån på huset nästa gång du får korn på en bra nyhet!"

Detta käcka tillrop fick frilansjournalisten Annica Frisk igår när hon var med i "Ring P1" med programledaren Katarina Mazetti. Ett längre utdrag ur diskussionen finns längst ner i detta inlägg.

Här skrev jag igår (och här för två månader sedan) om att man som grävande journalist knappast skriver en bok för att tjäna pengar.
Visst förekommer det att grävjobb och andra större journalistiska projekt blir bästsäljare, som till exempel Lasermannen och Svensk maffia. Men dels hör det till undantagen, dels skulle jag gissa att dessa verk ändå knappast går runt, givet arbetsinsatsen. (Rätta mig gärna på denna punkt om jag har fel. Jag är ju inte själv i bokbranschen och kan inte villkoren på mina fem fingrar.)

Betänk att man som F-skattande företagare behöver fakturera rätt mycket pengar per månad, för att det efter avdrag för skatter och sociala avgifter ska motsvara en normal journalistlön. (Om jag inte minns fel föreslog en starta eget-konsult jag träffade ≈60 000:– i månaden, fast det är förstås högt räknat om man har låga omkostnader för till exempel kontorshyra.)
Betänk sedan att en författare får kanske 15–20:– per såld bok (≈2:– per pocketbok) och att arbetet kanske tar två år. You do the math (men det handlar om att man bör sälja hundratusentals exemplar, om merparten är i pocket i alla fall, för att "tjäna pengar" på det hela).

Nå, det skrivs uppenbarligen massvis med böcker hela tiden ändå, och jag har ingen formel för hur villkoren skulle kunna eller ens borde ändras. Jag är bara ute efter att okunniga påståenden om att någon skriver böcker "bara för att tjäna pengar" elimineras, när de inte är relevanta!

Men detta inlägg ska främst handla om vad jag anser är blåögdhet i mediebranschen.

Eftersom Katarina Mazetti själv är garvad journalist och författare blev jag riktigt förvånad över att hon verkade så aningslös i sändningen igår. Då ringde nämligen frilansjournalisten Annica Frisk från Falköping in för att diskutera bristerna hon ser i det svenska rättssystemet. Klicka här för att lyssna. Samtalet börjar en bit in i programmet:


Det blev en intressant diskussion om justitiemord, Thomas Quick (där Mazetti tyvärr blandade ihop de sexualvåldsbrott han begick i början på 70-talet och de mord han sitter inne för nu, och som debatten om resning gäller – och tyvärr rättade Frisk henne inte) och vikten av att såväl åklagare, poliser och andra delar av rättsväsendet som journalister granskas, samt om vikten av att vara objektiv.

Annica Frisk berättade att hon sysslar med att skriva en bok, nämligen om den man som tycks ha blivit falskeligen anklagad av sin dotter för incest (alltså en motbok till dotterns Den tusende gången; läs vad Ingrid Carlqvist skriver om detta fall).

Sedan uppstod en diskussion som inspirerade mig till denna bloggpost-serie – hur grävprojekt ska finansieras. Och det är förstås en relevant och pågående diskussion även i debatten om mediernas strukturomvandling (som jag dock inte tänker fördjupa mig i här och nu).

Det tragikomiska är att Katarina Mazetti – med tanke på hennes eget författarskap – lät så himla förvånad, när Annica Frisk förklarade att hennes arbete sker med en rätt hög grad av risktagande och personlig insats. Vad trodde hon?

Jag kan begripa att lekmän inte förstår de ekonomiska villkoren för granskande, oberoende journalistik som sker utanför redaktioner som Kalla fakta och Uppdrag granskning, men journalister borde faktiskt kunna göra det. Särskilt frilansjournalister.

Ett mycket värre exempel på aningslöshet var förstås när företrädare för Publicistklubben, Föreningen Grävande Journalister med flera inte hade någon aaaaning om att den egyptiske bloggaren Wael Abbas – som bjöds in till Sverige, men inte fick arvode för sin föreläsning utan bara ersattes för sina omkostnader – hade knackig ekonomi.

Jag undrade först om de hade tänkt att han lever på kulturstöd från den egyptiska staten? Men de hade förstås inte tänkt så långt.
"Man utgår lite slött från att alla är försörjda på något sätt", sade frilansjournalisten (!) Ulrika Knutson, Publicistklubbens ordförande.

Nå, superbra att de snabbt fixade fram ett stipendium. Läs mer om Wael Abbas och hans bloggande/journalistik i Cecilia Uddéns rapport för Korrespondentbloggen, eller med ljud för Kulturnytt här.

Stipendier är toppen och fantastiska som uppmuntran och erkänsla, eller hjälp till omkostnader – men mig veterligen finns det inte många fonder som uttalat finansierar arbetet med större rättsgranskningar. Eller som är tillräckligt stora för att räcka i de många månader och år sådana jobb kan ta. Men det verkade Katarina Mazetti också tro, se nedan. Eller så trodde även hon att "alla är försörjda på något sätt".

Men det var roligt att höra Annica Frisks rediga röst! Jag kände inte alls till henne tidigare, tvingas jag erkänna, men hon drivs uppenbart av rättspatos – på samma vis som Nuri Kino, Per Lindeberg och Ingrid Carlqvist, för att bara nämna några bokskrivande, grävande, granskande frilansjournalister.

Eller *riktiga journalister*, som Jan Guillou skulle säga.

/Gunilla

Nedan är ett avsnitt ur diskussionen, och programmet i sin helhet finns alltså här.



Programledaren Katarina Mazetti:
– Men problemet är ju: vem vill betala för vår [sic] granskning? Vem – utanför public service -- är villig att lägga några månader på att granska vissa fall?

Frilansjournalisten Annica Frisk:
– Ja, man får ju göra som jag har gjort, och som Monica Antonsson gjorde som avslöjade Gömda-boken – Marklunds så kallat "sanna" bok. Jaaa, vi tar lån på huset!

Mazetti:
– Ojojoj! Så det ska kosta...

Frisk:
– Vi skulle kunna renovera våra badrum. Men vi sätter oss och skriver det här istället. Vi gör den här granskningen, för... Jag gör det för att jag tycker det är så viktigt, alltså. Det är så allvarligt med de här stora bristerna i rättssystemet.

Mazetti:
– Det är väldigt intressant, det där, att man faktiskt måste kanske rent privat satsa sina pengar av ideella skäl för att få rättning i rättssystemet. Kan du tänka dig att det finns något annat sätt, några fonder eller vem som skulle kunna tänka sig att betala en objektiv granskning -- utan att själv ha egna politiska eller ekonomiska intressen..?

Frisk:
– Ja, jag har ju sökt många stipendier och fonder och så där...

Mazetti:
– Ja, det finns lite så'nt, va?

Frisk:
– Nä, jag har aldrig fått några pengar. Och jag har ju försökt att få... Jag har varit frilansjournalist i många år. Jag har granskat många rättsfall, ett femtontal rättsfall -- tveksamma rättsfall, då, ska jag säga – och jag har försökt att sälja reportage till tidningarna, bland annat till den socialdemokratiska tidningen Aktuellt i Politiken, och jag fick en väldigt konstig förklaring: "Hur ska vi veta att det du skriver är sant, Annika?" Jag blev alldeles mållös!

Mazetti:
– Ja, jag förstår det. Det här är inte... Det här är lika svårt som att bara säga att "Alla borde få en rättvis dom", på något sätt. Det är en omöjlighet.

Frisk:
– Ja.

Mazetti:
– Men... Jag önskar dig lycka till med stipendierna, Annica, så att du slipper ta lån på huset nästa gång du får korn på en bra nyhet.

Journalistik vs PR och reklam

NEW YORK Det finns en urgammal motsättning mellan journalister och människor som jobbar med PR/reklam/marknadsföring. Lars Åberg skriver om detta i Göteborgsposten. Citat:

Författaren Zadie Smith citerade en gång, när jag intervjuade henne, Allen Ginsberg: "I saw the best minds of my generation destroyed by madness." Med sorg i blicken berättade hon om hur de smartaste i hennes generation, de som kunde ha blivit essäister eller världsflanörer, i stället satt och skrev copy på någon reklambyrå.

Särskilt infekterat blir det när journalister går över *till den andra sidan*. Katarina Folmér skriver ett eldigt inlägg , uppenbart provocerad av Åbergs text, intressant om sina erfarenheter av att kommersiella publikationer och marknadsföring på många sätt ofta är mer ärlig än journalistik i sin blogg. Citat:

Så kommer vi då till sekterismen som jag menar genomsyrar journalistiken mer än vad ärade journalister gärna medger. Det är mycket liv i luckan på redaktionerna och det är skitkul jobb. Men alla ska helst resonera lika, till följd av det eviga kritiska tänkandet som ska upprätthållas till varje pris som helst och vareviga dag in och ut. Om människor far illa, just på grund av det kritiska tänkandet någon gång visar sig vara felaktigt och de dragna slutsatserna för tidigt dragna, skakar nyhetsreporten av det och attackerar nästa scoop, nästa dag. Jag vet, för jag var en av de bästa av de yngre som skakade av mig mest.
(– – –)
En marknadsföringsbyrå, som min arbetsplats, är full av diskussioner och avväganden. Vi vet, att vi kan inte marknadsföra falskt och vi är omgivna av strikta lagar.
(– – –)
Så att oavsett om det är ett förbaskat nedköp att "sitta på en byrå och skriva copy" så vet jag åtminstone att mina alster där ändå uppskattas av den som köpt dom, för vi fixar och trixar tills vår kund är nöjd. Och vi sätter ärligheten högt.

/Gunilla

P S Allen Ginsburg, som Zadie Smith citerat, syftade inte direkt på reklamvärlden när han skrev om sin generations smartaste, utan på alla beat-poeter (vars rörelse ju började här i krokarna, på mitt alma mater Columbia) som förstördes av droger.

Läs hela poemet Howl här.

Att skriva en granskande bok, del 2

NEW YORK Tidigare idag skrev jag om att det är ren idioti att påstå att Monica Antonssons blogg bara handlar om smart marknadsföring av hennes bok.

Utom när det är Liza Marklund som påstår det, då är det snarare sluga dimridåer.

Det är inte lika idiotiskt, men ganska dumt, att påstå eller tro att någon journalist genomför ett sådant granskande projekt som exempelvis "Mia; Sanningen om Gömda" "för att tjäna pengar".

För det första: precis som det inte är fult att försöka få marknaden att upptäcka det man kommit fram med, är det väl inte fulare att tjäna pengar på sitt jobb med att skriva böcker, än att göra det i en busshytt eller en snabbköpskassa? Ändå tjänar de flesta busschaufförer och kassörer garanterat mer än de som skriver den här typen av böcker. Vad trodde ni?

Sedan är syftet med att skriva böcker generellt väldigt sällan att tjäna pengar i första hand. Det finns förstås olika exempel på kommersiellt bokskrivande som industri. Vilka slags böcker det handlar om kan ni tänka ut själva, men jag lovar att journalistiska, undersökande böcker inte hör dit. Barbara Cartland lär, som 82-åring, ha skrivit 26 romaner under ett enda år! Fast i hennes fall kan det inte heller ha handlat om att vilja tjäna pengar i första hand.

Det handlar förstås snarare om andra drivkrafter, som kan skifta – exempelvis: viljan att berätta en historia/avslöja något, viljan att skriva mer fördjupande och beständigt än i en tidningstext, önskan att låta människor komma till tals och glädjen i själva skrivandet. Monica Antonsson har många gånger berättat om varför hon ägnade två år av sitt liv åt denna bok, jag ska inte upprepa det här.

Men om någon tror att hon gör det för att tjäna pengar så är det fel. Den svenska marknaden är på tok för liten för det. Vad tror ni att två års utebliven arbetsinkomst kostar?

Få om någon bok har nyligen blivit lika uppmärksammad som "Mia; Sanningen om Gömda", och den har sålt så många tusen exemplar att den går runt för förlaget. Den ska dessutom översättas till flera andra språk. Ändå kommer den troligen att fortsätta vara en förlustaffär för Monica själv, inräknat arbetstiden. Sedan kan förstås annan belöning göra mödan värd ändå (priser, utnämningar, feedback, god kritik, påverkan och så vidare). Men det vore bra om allt snack om att man skriver böcker med främsta syfte att tjäna pengar kunde läggas ner.

Allt detta skrev jag mer om i blogginlägget: Grävare, gift er rikt!

Men detta blev visst också bara en bakgrund till nästa blogginlägg om granskande böcker, kommer snart.

/Gunilla

Testar Twittertipsande till Times

NEW YORK Häromdagen skrev jag en lång hyllning till min favoritjournalist Nicholas Kristof. Givetvis är jag en av hans "följare" på Twitter.

Idag skrev han där, se ovan, om två journalister som suttit fängslade i Somalia i nio månader (länken går till Committee to Protect Journalists).

"Ha, nio månader – det var väl inget", tänkte jag cyniskt, och kom på att jag kunde dra ett litet strå till stacken för att få Dawit Isaak ur häktet.

Så jag skickade ovanstående Twitter-meddelande till Kristof. Han får säkert tusentals "retweets" om dagen. Men om han hittar mitt i mängden kunde han gott uppmärksamma Dawit Isaak i New York Times (där han har så många kanaler: papperstidning, blogg, Facebook, Twitter m m).

Och det vore faktiskt en story helt i Kristofs anda. Som varken han eller någon annan på The Times uppmärksammat, såvitt jag kunnat se.

/Gunilla

A Camp i radion

NEW YORK Så här ser det just nu ut på WNYC (den amerikanska radiostation jag lyssnar allra mest på):


Nu spelar A Camp live i radiostudion – och nu intervjuas alla. Hm, jag borde kolla vad kvällens konsertbiljetter på Bowery Ballroom kostar ... och om det alls finns några kvar.

/Gunilla

Att skriva en granskande bok, del 1

NEW YORK Nu blir det ett Gömda-debattsinlägg igen.... Men jag använder detta mest som utgångspunkt för att skriva om finansiering av granskningar.

Två av de absolut konstigaste föreställningarna i Gömda-debatten (och de hänger förstås ihop) var att Monica Antonsson granskade Liza Marklund och Mia Erikssons bluffbok Gömda för att a) tjäna pengar och b) marknadsföra sin bok. Detta påstods ofta i höstas och i vintras, av alla möjliga personer.

Vi tar marknadsföringen först. Märkligt nog påstods det så sent som i april – i Journalisten, av alla tidningar.
Då fick Liza Marklund sista ordet, utan motfråga, i en artikel som finns inscannad här, med att påstå att syftet med Monica Antonssons bok var att sälja hennes blogg – nej, jag menar tvärtom:


Det är ganska magstarkt, måste jag säga, att en före detta journalist vars trovärdighet blivit fullständigt skjuten i sank, som överbevisats om att hon bluffat sin miljonpublik på en rad avgörande punkter, som missbrukat sin ställning som krönikör/opinionsbildare och som bidragit till att förstöra enskilda människors liv – för att bara nämna några av alla missförhållanden med somliga av Liza Marklunds böcker som kommit fram – fortsätter att anklaga budbäraren för att "bara" ha ägnat sig åt "smart marknadsföring"..!

Marklund glömmer liksom att den "smarta" marknadsföringen gällde en ingående granskning av henne själv, och att hon helt misslyckats med att vederlägga kritiken.

Ännu mer magstarkt blir det förstås när man betänker vem som varit med och gått i bräschen för just marknadsföring av böcker, ja, som rentav omdanat hela bokbranschen på den punkten.

Som alla som följt debatten vet, så var Monica Antonssons syfte med bloggen i första hand att inte tigas ihjäl, säger hon själv:

Ingen har kollat detta med mig. Och jag förstår att Liza Marklund tänker i dessa banor. Hon vet hur en slipsten ska dras och för henne handlar allt om pengar. Liza Marklund tar inte hänsyn till någon. Det har hon mycket tydligt visat.
Sanningen är att jag startade bloggen som livlina när jag i samband med Bokmässan i Göteborg kände hotet från Piratförlaget.

Liza Marklund tog alltså än en gång chansen – och fick den!!! – att påstå att Monica Antonssons granskning av henne inte borde ha tagits på allvar av medierna, och undergräver givetvis därmed även sin egen trovärdighet. (Fast jag tycker faktiskt, och citera mig gärna, att hon inte har någon kvar att undergräva längre.)

Självklart var det bra att Marklund tillfrågades i artikeln – och att hon behagade låta sig intervjuas (denna gång).
Men det är mycket beklagligt att hon tilläts avrunda hela artikeln i fackförbundsorganet Journalisten, för de sista citaten ger alltid en eftersmak; sätter en ton. Smart gjort av henne att säga så här, dock – hon är förstås fullt medveten om att en stor del av Journalistens läsare, varav majoriteten troligen inte följt Gömda-debatten särskilt ingående, tänker "fult" när de läser "marknadsföring".
Hennes syfte är givetvis att blanda bort korten och flytta fokus – och att Paul Frigyes (som jag tycker är en riktigt duktig och skarp reporter, och som jag dessutom känner lite eftersom vi en gång delade frilanskontor) låter henne göra det oemotsagd är ... mer än jag kan begripa.

För övrigt: vad skulle vara fel med marknadsföring? Om jag någon gång skulle lyckas avslöja något riktigt allvarligt/smaskigt/intressant kan ni lita på att jag skulle göra allt vad som stode i min makt att berätta för folk om det. Hur mycket eller lite jag marknadsför mitt avslöjande, och på vilka sätt, har ju absolut ingenting att göra med substansen och sakfrågorna!

Hm, detta är förstås en old story, för Journalisten kom ju för några veckor sedan. Det kändes som ett öppet mål att skriva om det då, jag bara orkade inte (för sådan där slapphet är vad som retat mig i Gömda-debatten – och jag hade väntat mig mer av en skicklig kollega).

Men nu fick det ändå komma med – som en del av ett tänkt längre inlägg om finansiering av journalistiska granskningar, apropå ett samtal till Ring P1 idag.

Det blev dock så långt att jag delar upp allt – nästa inlägg, som handlar om själva finansieringen och huruvida man tjänar pengar på sådana här böcker, kommer senare...

Jag har heller inte glömt mitt löfte att skriva mer om Jan Guillou. Den karln tycks aldrig vilja överge mitt medvetande. Han är lika fascinerande som Carl Bildt och Sarah Palin, för att nämna två andra bloggfavoriter.

Uppdatering: Här är inlägget om varför man skriver böcker.

/Gunilla

Laxlyx med afrikanska/mellanösternsmaker

NEW YORK Igår firade jag den sjunkande dollarkursen och en inbetalning från en kund med att shoppa loss på Gourmet Garage i Greenwich Village! Gourmet Garage (eller "Gorre Morre" som min ex-rummis S kallar det) har som slogan "handla likt en kock". Det var dags att fylla på skafferierna.

Jag har haft riktigt ont om pengar hela våren och avstått från allt möjligt (resor, mobiltelefon, hårklippning, kläder, böcker, tidningar, träningskort, bandspelare och andra grunkor jag behöver etc) men god mat har jag faktiskt unnat mig. Hela kylskåpet är nästan jämt fyllt – nåja – med grönsaker, rotfrukter, örtkryddor och frukt.

Det finns många bra om än lite snobbiga snabbköp av det slaget på Manhattan, och det var kul att handla på detta som jag bara går till ibland – eftersom varje butik har sina specialgrejer. På Gourmet Garage visade det sig till exempel finnas massor av goda soppor och olivolja till specialpris.

Tallriken ovan innehåller pepprig gravlax och israelisk couscous med tranbär, mandel och aprikoser – samt massor av strimlad mynta. Hm, kanske inte en helt klockren smakkombination, tvärtom. Och myntan har mer med tandkräm än andra livsmedel att göra, tycker jag. Men det blev ganska vackert i alla fall! Och det kostade 40–45 kronor, det var väl ganska OK.

/Gunilla

Bronx hood girl till Högsta domstolen!

NEW YORK Om en halvtimme kan ni följa Barack Obamas nya utnämning av en domare till Högsta domstolen på Vita husets hemsida.

New York Times skriver om Sonia Sotomayor.

/Gunilla

"...sketching NY spots that are part of my life..."

NEW YORK Jorge Colombo, som kommer från Lissabon, berättar mer om hur han använder sin iPhone för att teckna New York-vyer:

The iSketches are drawn on location using an iPhone application called Brushes. No photo references, no tablets, no brushes to wash: just my finger on the tiny touch-screen. Don't even need a proper light: the drawing itself glows in a dark corner. At $4.99, Brushes is a very democratic tool (provided you have an iPhone, sure) and I suspect it'll be to drawing what email was for letter-writing. Something is lost, something is gained.

I only got an iPhone in February 2009, so all this is still very new. It all started when I realized I could draw while night-riding in a car. Soon I found myself sketching NY spots that are part of my life. I've lived in the USA for 20 years and I'm still looking at its urban landscape as if I was discovering it for the first time.

/Gunilla

New Yorker med en iPhone

NEW YORK Dagens virtuella och globala textreklam handlar om...iPhones...! Otroligt fascinerande – New Yorkers omslag tecknat med en sådan:



(via Jon Pelling)
Läs mer i New Yorker och New York Times. Tecknaren heter Jorge Colombo, och han säljer fler New York-bilder gjorda på iPhone här – iSketches från 20 dollar och uppåt! (Här finns ännu några fler vyer.)

/Gunilla

Ansvaret för Abu Ghurayb

NEW YORK För ungefär tre år sedan, på självaste långfredagen faktiskt, var jag på ett fantastiskt intressant seminarium om mänskliga rättigheter och tortyr på Columbia Law School. Rubriken var: "Torture on Trial: Morality, Law and Utility of Torture" (ungefär: "Tortyr inför skranket; moral, rätt och nytta med tortyr").

Då kom jag i kontakt med bland andra Janis Karpinski, som var befälhavare i Abu Ghurayb-fängelset i Irak, och som fick sparken efter avslöjandet om tortyr och kränkande behandling. En tid senare intervjuade jag henne om hennes bestämda uppfattning att ansvaret för det hela låg mycket högt upp i den amerikanska administrationer (och att hon bara blivit syndabok för alltihop).

Den rätt korta nyhetstexten som blev resultatet kan ni läsa här. Utdrag:

53-åriga Janis Karpinski vägrar tro att hennes soldater skulle ha tagit initiativet. Under den rättegång som ledde till att några av dem nu är i fängelse tilläts hon inte vittna, och hon har inte fått ta kontakt med dem sedan de alla flyttades från Irak.
I stället pekar hon ut flera av USA:s högsta politiker och militärer. Karpinski hävdar att hon sett anvisningar underskrivna av försvarsminister Donald Rumsfeld, som påbjöd metoder som att inte låta fångarna äta eller sova före förhör, och att använda hundar för att förödmjuka dem. Detta förnekas av Rumsfelds stab.
Den militär hon ser som huvudansvarig är general Geoffrey Miller, som förde befäl i Guantanamo innan han kom till Abu Ghurayb.
Avslöjandet om att amerikanska soldater kan ha gjort sig skyldiga till en massaker av civila i Haditha i Irak tycker hon är ännu ett bevis för att ledningen godkänt vad som helst i kriget mot terror.

Jag kom att tänka på mitt möte med Janis Karpinski idag, apropå nyheterna om att en amerikansk senatsrapport visar på Donald Rumsfelds ansvar.
Sedan Karpinski fick sparken från armén, efter långvarig tjänst, har hon rest runt i USA och föreläst och talat på bland annat MR-seminarier. Hon var, som jag minns det, också med i den svenska filmen Gitmo.

Redan året innan, 2005, stod det dock klart för de flesta initierade människorättsgrupper hur det låg till med ansvaret. I samband med att rättegången mot soldaterna som varit fångvakter på Abu Ghurayb inleddes skrev jag denna nyhetstext. Citat:

Men flera människorättsorganisationer är kritiska mot att ingen på hög nivå hålls ansvarig.
– Det är rätt att Lynndie England får stå till svars för det hon deltog i. Men det var knappast hon som skapade det system som gjorde övergreppen möjliga. Sådana beslut fattades högre upp, av personer som tycks undgå alla former av bestraffning, säger Reed Brody, folkrättsjurist på Human Rights Watch.
Han presenterade nyligen en rapport om hur förhållandena på Abu Ghurayb-fängelset bara var "toppen på ett isberg".
– Vi har rapporter, vittnesmål och FBI-dokument som visar att fångar i såväl Afghanistan som i Guantanamo förnedrats sexuellt eller tvingats sitta i sin egen avföring. Omfattningen visar att det måste ha funnits en systematik.

Jag minns särskilt hur Reed Brody, som jag intervjuade, talade om att han var glad över att utländska medier ringde honom – för amerikanska gjorde det då inte.

/Gunilla

Gitto är tillbaka!

NEW YORK Ingen absent blogger har varit lika efterlängtad som Gitto, nu åter på nätet efter en bloggpaus av det längre slaget.
Ni som inte redan upptäckt Gitto och hennes matbloggande måste genast kolla in hennes lika personliga som initierade och dråpliga texter. Att de handlar om mat och ofta avslutas med fantastiska recept är faktiskt bara en bonus!

/Gunilla

Svenskt beat à la Brooklyn

NEW YORK Kolla in, en ny nättidning om allehanda svensk samtidskultur!
The Swede Beat
Produceras i Stockholm och Brooklyn.

/Gunilla

Nytt NY-nummer

Hallå, världen! Jag har nytt amerikanskt mobiltelefonnummer: 1 917 535 44 74 (och ny operatör, T Mobile).

/Gunilla

Rädda bashat Internet

NEW YORK Dagens läsning: Pontus Schultz, Veckans affärer: "Rädda Internet". Utdrag:

Det har varit ett dåligt år för internet. Det som förut var symbolen för allt som andades framtid är på väg att hamna i vanrykte. Inte helt välförtjänt om ni frågar mig. Hållet var och en för sig är det kanske inte underligt att rättegången mot Pirate Bay slutar i fällande dom och rekordhöga böter, att den exploderande bloggvärlden åker på en rejäl bashing av etablerade skribenter i medierna, att arbetsgivare börjar blockera sina anställda från att använda sociala nätverk på arbetstid och att en person som Niklas Zennström, trots att han är skapare av tre helt revolutionerande tekniker som lockats hundratals miljoner användare och dessutom sålt åtminstone en av dem för drygt tiotalet miljarder, har förtvivlat svårt att på hemmaplan få respekt som en av vår tids viktigaste svenska entreprenörer. Men sammanlagt visar alla de där händelserna på ett mönster.

Och när man läst klart den finns där massvis av artiklar om den digitala revolutionen. Dem har jag inte läst – än!

/Gunilla

P S Stämmer det verkligen att Niclas Zennström inte får någon respekt i Sverige? Otroligt! Ni som är bättre inkopplade på det svenska samhället än jag – beror det på Jantelagen, på hans Stenbeckkoncernförflutna, eller något annat?! Bristande koll kan det rimligen inte bero på.

Den enda sanna glädjen

NEW YORK "Skadeglädjen är av sådana proportioner att jag borde skämmas", skriver Mats G W, och "en mörk dag för hela medie-Sverige" skriver signaturen Simon som kommentarer på Emanuel Karlstens blogg om Wanja-fadäsen, som ju får en att närmast tycka synd om alla inblandade på Expressen. Eller nja, kanske inte. Citat från Emanuel Karlsten:

"Att bild, rubrik och pratminus sedan kan passera fotograf, redaktör, redigerare, nattchef och slutligen chefredaktör för att sedan gå i tryck är _helt_ otroligt."

Uppdatering I: visst är det snyggt pudlat av Thomas Mattsson. Men jag skulle ändå vilja påstå att det blir lite väl mycket spinning om "den mänskliga faktorn". Något spelar väl tidningens högt ställda förväntningar på att få en bra story in... Vassa eggen skriver bra om alltsammans, både om trovärdighet och om det snygga pudlandet.

Och programmet i P4, som Studio Ett spelade upp en snutt av för att visa upp ett Sveriges Radio-lik i misstagsgarderoben, är ingen klockren parallell. Där ringde Olle Stenholm upp en person i direktsändning och upptäckte genast att det blev fel.

Uppdatering II: Intressant diskussion om det hela hos Sydsvenskan.

/Gunilla

Två texter om Odells videoprojekt

NEW YORK Jag följer förstås Anna Odell-debatten, fastän jag inte skrivit om den. Här är två texter, båda intressanta och läsvärda!

Ingrid Elam skriver om att hon blivit djupt berörd av det konstnärliga i Odells installation.

PiaMe skriver om att projektet enbart skulle vara möjligt i en (svensk) välfärdsstats-kontext, och länkar till nyhetstexter om en självmordskandidat på en bro i Kanton – som knappast fick samma hjälp av förbipasserande som Anna Odell fick på Liljeholmsbron – och om hur äldre, hemlösa, dementa patienter i Los Angeles av stadens sjukhus åtminstone för två sedan dumpades på Skid Row (ett område där människor bor i ... kartonger på trottoaren, faktiskt, jag har själv sett det, om än enbart från ett bilfönster).
Sätter alltsammans i perspektiv, kan man lugnt påstå...även om jag förstår Elams syn också.

/Gunilla

Nedladdat på sistone

NEW YORK Här är några av den senaste veckans fynd som jag för närvarande testar...eller borde.
Vi får se hur mycket testande det blir – skulle inte förvåna mig om jag kroknar (eller om datorn gör det, den har blivit avsevärt långsammare på sistone...).
Och att utvärdera i skarpt läge med de mer avancerade programmen – det vill säga, verkligen skriva in all möjlig *projektinformation* orkar jag i alla händelser inte. Jag bara nosar på dem. (Freedom och Tweetie är färdigtestade och ska behållas! Kan bero på att de inte kostar något...)

Förresten, detta var inte den utlovade uppdateringen! Jag ville bara lägga in en bild på de fina ikonerna.

/Gunilla

MacHeist

NEW YORK Min "geek girl"-fas fortskrider, och snart kommer en uppdatering av alla produktivitetsverktygslänkar jag funnit den senaste veckan... Oj, vilken djungel av program! Och då kollar jag ändå mest på dem som har Mac-varianter.
Jag har nu också upptäckt MacHeist, som är en fascinerande community som jag inte alls kände till tidigare (förstår att jag låter som en idiot för somliga, men trots att jag använt Mac sedan 1990! finns det mycket jag har nollkoll på). MacHeist är oberoende från Apple, och erbjuder en blandning av skattjakt – datorspel – gåtor – insamling till välgörande ändamål – förmånlig försäljning av utvalda Mac-program. Just nu är ingen MacHeist-omgång aktuell, men jag har förstås registrerat mig...
Det är helt otroligt med allt vad som finns på nätet (om ni inte visste det)!

/Gunilla

Hushållsnära självhjälp

NEW YORK Vem kan ha skrivit detta?

"I Sverige lever vi med myten att varje man är en hantverkare och dataingenjör. Och det är bara att anpassa sig…"

Svaret finns här.

/Gunilla

Det är lätt att skriva

NEW YORK Så sant som det är sagt:


Citatet är hämtat från sajten Fire Under Your Butt; Inspiration for Writers. Den som vill kan köpa en t-shirt....


/Gunilla

Hyllning till Nicholas Kristof/New York Times

NEW YORK En av de få journalister som jag skulle vilja byta liv och gärning med är Nicholas Kristof. Han är just det som jag skulle vilja bli när jag blir stor, nämligen globaliseringsreporter.

Hans arbetsgivare New York Times låter honom – än så länge, bäst att tillägga – resa omkring i världen och berätta om vad som händer och om människor han möter på fältet. Det handlar om folkmord, trafficking, svält och sjukdomar, men också om företagande, utbildning och socialt entreprenörskap. Som få lyckas han på ett sakligt, initierat, engagerat, konkret och alltid glasklart språk redogöra för såväl brott mot mänskliga rättigheter som hur globalisering och marknadsekonomiska framsteg gör människors liv bättre.

Vart han än reser – och det är oftast i Afrika och Asien – hittar han alltid individer vars öden speglar något intressant fenomen. Kristofs skrivande från Sudan gjorde mycket för att uppmärksamma USA på vad som pågick i Darfur och Pulitzer-belönades. Givetvis har han även vunnit massor av andra journalistiska priser och hedersomnämnanden.

Idag har han skrivit om hur finanskrisen drabbar människor i tredje världen (vilket Carl Bildt faktiskt sade till mig i höstas att han inte kunde se några tecken på att den skulle göra – eller tja, att den inte gjorde då i alla fall!) och om hur ett av samtidens stora gissel är alla barn som lider av undernäring och exempelvis järn- och zinkbrist. Citat:

It’s impossible to know if Maximiano was starving because of the economic crisis or because of chronic malnutrition here, but the hardships in the developing world have been exacerbated by elevated food prices and declining remittances from workers abroad.

The World Bank has estimated that United Nations goals for overcoming global poverty have been set back seven years by the global crisis. It calculates that increased malnutrition last year may have caused an additional 44 million children to suffer permanent physical or mental impairment.

Men typiskt för Kristof är att han också visar på sätt att åtgärda det (undernäring går att lösa relativt billigt). Ibland sysslar han med ren aktivism, som när han köpte loss några tjejer från en bordell i Kambodja.

En annan sak som är fantastisk med Nicholas Kristof är att han publicerar sig lite varstans. Som få *riktiga journalister* (för att använda Jan Guillous term) använder han sig av sociala medier. Så det är lätt att låta hans texter bli en del av det dagliga informationsflödet.

Nicholas Kristof
New York Times-texter (kolumn varje torsdag och söndag)
New York Times-bloggen On the Ground, on Globalization and Human Rights
Som NYTimes-videoreporter, exempel från Haiti
På Facebook (där han har 52 224 fans!)
På Twitter (19 562 followers!)
På YouTube

Här kan ni läsa allt om Nicholas Kristof. Det har nyligen gjorts en dokumentärfilm om honom: "The Reporter" – YouTubeklippet ovan är dess trailer!

/Gunilla

P S När vi ändå är inne på New York Times' briljanta kolumnister... Läs Frank Rich om läget för homosexuellas rättigheter i USA, och om hur det går framåt snabbt, men kunde gå ännu snabbare om Barack Obama bestämde sig för att agera. Citat:

And yet the changes aren’t coming as fast as many gay Americans would like, and as our Bill of Rights would demand. Especially in Washington. Despite Barack Obama’s pledges as a candidate and president, there is no discernible movement on repealing the military’s “don’t ask, don’t tell” policy or the Defense of Marriage Act. Both seem more cruelly discriminatory by the day.

Next time in Louisville...

NEW YORK En kompis som bor i Ohio tipsade om ett brunchställe i Kentucky: Lynn's Paradise Café. Wow!

/Gunilla

Do svidanija, Gunnar!

NEW YORK Jag vet inte hur många gånger min f d New York-kollega Gunnar Johansson sagt "Men det här får du inte skriva om i bloggen!" när han dragit sina stories. Så jag citerar hans egen tidnings chefredaktör, Expressens Thomas Mattsson, för att sammanfatta hans reporterdecennier:

Inte alla kan se tillbaka på en karriär där man har legat i Michail Gorbatjovs säng eller krupit ner i Saddam Husseins sista jordhåla. Inte alla har heller frontrapporterat från krig i Asien och Mellanöstern.

Som ni förstår är Gunnar Johansson en mycket speciell man, träffsäkert beskriven av Expressens journalistklubbsordförande Olle Forssom rena inkarnationen av alla de fina och viktiga ord som tidningen i sitt varumärkesarbete nu försöker implementera.

Olle Fors sammanfattade Gunnar Johanssons gärning som "trovärdig", och det kan jag bara instämma i.

Thomas Mattsson skriver alltså apropå att Gunnar gått i pension, efter mer än 34 år på Expressen – bara det en bedrift – och många år som Expressens ögon och öron i det forna Sovjetunionen.

Han dök upp här i New York vintern 2007, och var milt upprörd över att jag då hade bloggat om att det mest var medelålders män bland de svenska USA-korrarna här i sta'n. Vad jag nu hade för problem med det – Gunnar och jag blev snart vänner, och har hängt på såväl politiska kampanjmöten som i champagnelounger. Det var alltid lite roligt, om än en aning elakt och lättköpt, att reta honom för den enorma mängd texter han fick producera om Paris–Lindsay–Britney–Anne Nicole. Men han skickades också ut – av sig själv eller av cheferna – på klassiska kvällstidningsreportage på olika håll i USA, som när han var med Fredrik Reinfeldt hos Arnold Schwarzenegger i Sacramento, träffade religiösa knäppisar i Florida eller gjorde fältreportage bland fattiga i Bronx.

Men Gunnars verkliga hjälteinsats var när han lånade ut sin dator till mig, sedan jag förlorat min genom egen klantighet för ett och ett halvt år sedan. Det kommer jag aldrig att glömma.

Gunnar Johansson är en sådan där journalist som aldrig kommer att upphöra vara reporter. Att han går i pension från Expressen betyder knappast att han slutar i yrket. Det är bara en tidsfråga innan han dyker upp i Moskva eller nå't igen (länkar från hans senaste Moskva-besök, se nedan)!

/Gunilla

http://www.expressen.se/resor/1.1561922/foralska-dig-i-moskva

http://www.expressen.se/resor/1.1561626/svenska-kocken-tipsar-om-parlorna-i-moskva

http://www.expressen.se/resor/1.1561652/insidertipset-till-moskva

http://www.expressen.se/1.1561547?articlePopup=true

http://www.expressen.se/1.1561473?articlePopup=true&img=1

http://www.expressen.se/1.1561500?articlePopup=true

http://www.expressen.se/resor/1.1561937/din-superguide-till-moskva

http://www.expressen.se/resor/1.1562023/tre-andra-metropoler

Dagens kontor: Union Square

NEW YORK Som sagt, Union Square är New York i ett nötskal – och perfekt people watching. Det är fullt av människor som bara hänger, pratar med vänner, leker med hundvalpar (bilden nedan), gungar, shoppar blommor, tänder av, delar ut gratis kramar, registrerar väljare, surfar (som jag), läser böcker eller slumrar i solen.

Ledsen för den usla bildkvaliteten. Det är alltså datorn, inte en vanlig kamera, som tagit den – svårt att rikta som man vill, och inget att ställa in ljusmätning eller skärpa på.... Det är mer som en lådkamera! Men på marken där finns tre små grå och mycket nyfödda hundvalpar av för mig okänd ras, som bedårar alla som går förbi.

Jag har precis slukat en omgång av vad som måste vara bland de godaste falafel, friterade kikärtsbollar, som finns. Jag lärde mig uppskatta falafel när jag var i Jerusalem, hösten 1992, och äter det då och då – men de här slår alla jag provat. Kommer ni till New York måste ni smaka.

De finns på Rainbow Falafel, på 18:e gatan mellan Broadway och 5th Avenue. Det är ett litet "hål i väggen", men det finns massor av syrisk snabbmat att välja på. Jag köpte tolv falafel, så att jag har några imorgon också. Men fem stycken åt jag upp här genast på parkbänken. En vacker dag ska jag testa deras vegetariska tallrik.

Kontor? Absolut. Jag sitter här och läser Att föra bok, som ni ser nedan och kan ladda ner en gratis PDF-version av här. 

/Gunilla

Union Square; New York i ett nötskal

NEW YORK Mina sista slantar är för länge sedan slut (hoppas att vissa fakturor betalas i veckan, hoppas hoppas hoppas, särskilt de som är ett par veckor sena redan...) och nu brände jag även det allra sista kreditutrymmet på: 

En San Francisco Sourdough-limpa och ett "franskt lantbröd" för fyra dollar (inte lätt att hitta gott bröd i New York, så man får passa på när dessutom reas ut!), en enorm påse äpplen för en dollar, en liten kruka rosmarin, en liten kruka basilika och två enorma blomsterkrukor för hängande bruk för totalt 26 dollar (alla växterna) – blommorna ska ni kanske få se bilder på så småningom! Om det blir som jag tänkt kommer inte bara hela lägenheten att lysa upp utan även hela kåken.

Höll på att köpa färsk lammkorv med rosmarin också men lyckades besinna mig.

Jag har alltså varit på Union Square's Farmer's Market, som är New York i ett nötskal. Skrev om det i ett resereportage för SvD för sju år sedan, men det är verkligen dags igen. 

Kruxet är att jag har så många stories om bondemarknader-livsmedelspolitik-urbana odlingar och annat att jag blir alldeles vimmelkantig (därför jag behöver ett bra idea management-program...)! Union Square Park är intimt förknippad med New Yorks politiska historia, och är fullt av diverse galningar och folk som bara slappar i solen. Ljuvligt.

Nu ska jag gå och lägga mina sista skrynkliga dollares på Manhattans förmodligen bästa falafel!

/Gunilla

Wifi och det finstilta

NEW YORK Jag har just gått med på allt nedanstående för att få ansluta mig till kontorsvarubutiken Staples trådlösa nätverk gratis. Utan att ha läst igenom en enda rad, får jag erkänna.

Men jag är verkligen glad att de har ett öppet nätverk, så jag går med på vad som helst.  Annars hade jag kanske börjat slå sönder saker. Det finns ett offentligt wifi-nät även ute i Union Square Park, där jag just varit – men batteriet räckte inte längre. 

Det var inte många år sedan det var fullständigt omöjligt att kolla sina mail från egen dator även på Manhattan. Jag brukade vädja till små butiksinnehavare om att få låna deras telefonsamtal och ringa upp via datorns inringda modem, d v s ett lokalsamtal. Det var i regel fullständigt omöjligt. Wifi är verkligen en revolution för mig.

/Gunilla

PLEASE READ THESE TERMS AND CONDITIONS OF USE VERY CAREFULLY. THEY MAY HAVE CHANGED SINCE THE LAST TIME YOU USED THIS SERVICE. BY USING THIS SERVICE, YOU INDICATE YOUR ACCEPTANCE OF THESE TERMS AND CONDITIONS. IF YOU DO NOT ACCEPT THESE TERMS AND CONDITIONS, THEN DO NOT USE THIS SERVICE. This is a legal agreement ("Agreement") between you and Staples, Inc. ("Staples") governing your access to and use of this Wi-Fi Service (the "Service"). The Service is available and can be used only by Staples customers currently in our store where the Service is offered.

BY USING THIS SERVICE, YOU REPRESENT AND WARRANT THAT YOU ARE CURRENTLY A CUSTOMER IN THIS STAPLES® STORE AND YOU ACKNOWLEDGE THAT YOU ARE AT LEAST EIGHTEEN (18) YEARS OF AGE AND THAT YOU HAVE READ ALL OF THE TERMS AND CONDITIONS OF THIS AGREEMENT, UNDERSTAND THEM, AND AGREE TO BE LEGALLY BOUND BY THEM.

PERMITTED USE OF THIS SERVICE. Staples currently provides this service free-of-charge to its customers who agree to abide by the Terms and Conditions of this Agreement. Your use of this Service is limited to one (1) hour. You agree that you are solely and fully responsible for your activities while using this Service (including for any content, information and other materials you access, transmit or receive via this Service), and that you shall bear all risks regarding use of this Service. You agree not to use this Service to engage in any unlawful or otherwise prohibited conduct. For the purposes of this Agreement, "Prohibited Conduct" means any conduct that is unlawful, infringing, or that causes personal injury, property damage, is defamatory or libelous, or puts at risk Staples or its property or any other party or property; that violates another party's intellectual property, privacy or other rights; or that otherwise interferes with the operation, use or enjoyment of any service, system or other property.

You agree that you shall not engage in the following activities, which are illustrative of "Prohibited Conduct" and are in not intended to limit the meaning of that term. You shall not: (i) use the system in any way that may be considered unlawful, illegal, harmful, hostile, insulting, harassing, stalking, slanderous, vulgar, obscene, offensive, or pornographic. (ii) Interfere with, interrupt, intercept or expropriate any system, data or personal information, or infect any system with a computer virus or "worm", or destroy any programming, files, data, or web site, (iii) consent to or engage in activity, which may violate a local, national, or international law, or any activity which may result in civil liability under any such laws. (iv) "spoof", mimic or misrepresent your identity or association with any person or entity, or falsify or otherwise seek to conceal the source of any content provided by you; (v) use this site for advertising of any kind; (vi) use this site for bulk mailing or any commercial mass mailing operation, such as junk mail, spam, or similar schemes for profit; (vii) create a "mail drop" for such communications, or engage or permit e-mail relay services; (viii) collect information prepared by or about other users for any purpose; (ix) send or receive any material that infringes or violates any intellectual property or other right of any entity or person, including, without limitation, copyrights, patents, trademarks, trade secrets, rights to privacy, or publicity; (x) send or receive any material that you do not have a right to send or receive; (xi) engage in conduct that would expose Staples or its employees to civil or criminal liability; or (xii) assist others in engaging in any Prohibited Conduct.

INDEMNIFICATION. You agree to defend, indemnify, and hold harmless Staples, its subsidiaries, affiliates and their respective officers, directors, shareholders, employees, agents and insurers from and against any and all claims, actions, demands, liabilities, costs and expenses, including, without limitation, reasonable attorneys' fees, resulting from your breach of any provision of this Agreement or any warranty you provide herein, or otherwise arising in any way out of your use of this Service. Staples reserves the right to take exclusive control of the defense of any such claim otherwise subject to indemnification by you, in which event you will cooperate fully with Staples in defending such claim at no expense to Staples.

CONSEQUENCES OF UNPERMITTED USE. Without limiting any other available right or remedy, Staples reserves the right, and you agree that Staples shall have the right, to: (i) take such actions as it deems, in its sole discretion, to be appropriate to protect against violations of this Agreement or abuse of this Service and to otherwise protect its interests (for example, removing offending material, temporary or permanent filtering, blocking access, and suspending or terminating service), and (ii) investigate immediately and involve and cooperate with appropriate law enforcement and/or other authorities regarding any illegal or unauthorized activities involving this Service. You agree that you will be liable to Staples for any damages incurred or amounts that are required to be paid by Staples that arise out of or are related to your violation of this Agreement, including, without limitation, fines, penalties, damages paid to third parties, cost of repairs or replacements, and reasonable attorneys' fees and costs of enforcement.

YOU AGREE THAT STAPLES CAN MONITOR YOUR ACTIVITIES ON THE SITE. STAPLES RESERVES THE RIGHT TO, AND YOU ACKNOWLEDGE AND CONSENT THAT STAPLES MAY (BUT IS NOT REQUIRED TO) MONITOR YOUR COMMUNICATIONS AND ACTIVITIES VIA THIS SERVICE (INCLUDING THEIR CONTENT) DURING TRANSMISSION AND IN CONNECTION WITH USE OF THIS SERVICE, AND MAY DISCLOSE ANY SUCH INFORMATION FOR PURPOSES OF ENSURING YOUR COMPLIANCE WITH THIS AGREEMENT, APPLICABLE LAW, COOPERATING WITH LEGAL AUTHORITIES, AND OTHERWISE PROTECTING STAPLES' RIGHTS, PROPERTY AND INTERESTS.

STAPLES IS NOT RESPONSIBLE FOR YOUR SECURITY AND PRIVACY. Although privacy and security are important to Staples, you understand and agree that you shall have no expectation of privacy or security in your use of this Service. There are privacy and security risks associated with wireless communications and the Internet generally. You acknowledge that Staples makes no assurance that your communications or activities will be or will remain private or secure, and agree that Staples assumes no responsibility in that regard. You agree that you, and not Staples, are solely responsible for your own privacy and security in using this Service, and for implementing any protections you deem to be appropriate to protect and secure your privacy, and your activities, hardware, software and systems.

DISCLAIMER OF WARRANTY. YOU ACKNOWLEDGE AND AGREE THAT THIS SERVICE IS PROVIDED SOLELY AS A CONVENIENCE TO STAPLES' CUSTOMERS, "AS IS", "WITH ALL FAULTS", AND "AS AVAILABLE". YOU FURTHER ACKNOWLEDGE AND AGREE THAT STAPLES DISCLAIMS ALL WARRANTIES AND REPRESENTATIONS OF ANY KIND, WHETHER EXPRESS, IMPLIED OR STATUTORY, INCLUDING WITHOUT LIMITATION ANY WARRANTIES: (i) OF MERCHANTABILITY, FITNESS FOR A PARTICULAR PURPOSE, NON-INFRINGEMENT, WORKMANLIKE EFFORT, QUALITY, ACCURACY, TIMELINESS, COMPLETENESS, TITLE, QUIET ENJOYMENT, NO ENCUMBRANCES, NO LIENS, OR SYSTEM INTEGRATION; OR (ii) THAT ACCESS TO OR USE OF THIS SERVICE OR ANY PART THEREOF WILL BE SECURE, UNINTERRUPTED, ERROR OR DEFECT FREE, FREE OF VIRUSES OR OTHER HARMFUL CODE, OR THAT PROBLEMS WILL BE CORRECTED, EVEN IF STAPLES IS ON NOTICE OF SUCH PROBLEMS. YOU AGREE THAT THERE ARE NO WARRANTIES THAT EXTEND BEYOND THE FACE OF THIS AGREEMENT; NO ADVICE OR INFORMATION GIVEN BY STAPLES, ITS EMPLOYEES OR AGENTS SHALL CREATE ANY WARRANTY. IF APPLICABLE LAW DOES NOT ALLOW THE EXCLUSION OF SOME OR ALL OF THE ABOVE WARRANTIES, YOU AGREE THAT THE ABOVE EXCLUSIONS WILL APPLY TO YOU TO THE EXTENT ALLOWED BY APPLICABLE LAW.

You agree that you assume full responsibility and risk for your use of this Service and the Internet, and that you are solely responsible for evaluating the suitability, appropriateness or legality of any informational content or other materials you may encounter online. Staples may, but need not, provide screening of certain materials.

LIMITATION OF STAPLES' LIABILITY. (a) YOU ACKNOWLEDGE AND AGREE THAT THIS SERVICE IS PROVIDED AS A CUSTOMER PRIVILEGE SOLELY FOR YOUR CONVENIENCE AND DOES NOT IMPOSE LIABILITY OF ANY KIND OR IN ANY AMOUNT ON STAPLES, INCLUDING WITHOUT LIMITATION, LIABILITY FOR ANY DIRECT, INDIRECT, SPECIAL, CONSEQUENTIAL, INCIDENTAL, PUNITIVE OR EXEMPLARY DAMAGES (INCLUDING, WITHOUT LIMITATION, LOST PROFITS, LOSS OF BUSINESS, BUSINESS INTERRUPTION, LOSS OF DATA, OR OTHER SIMILAR DAMAGES) ARISING OUT OF OR RELATED TO THIS AGREEMENT OR THIS SERVICE; EVEN IF STAPLES IS ADVISED OF THE POSSIBILITY OF ANY SUCH DAMAGES. (b) YOU FURTHER AGREE THAT IF FOR ANY REASON ANY OF THE FOREGOING LIMITATIONS OF LIABILITY IS HELD TO FAIL OF ITS ESSENTIAL PURPOSE OR IS OTHERWISE DEEMED TO BE UNENFORCEABLE, THEN THE MAXIMUM AGGREGATE, CUMULATIVE LIABILITY OF STAPLES, ARISING OUT OF OR RELATED TO THIS AGREEMENT AND THIS SERVICE, SHALL NOT EXCEED YOUR DIRECT DAMAGES, IF ANY, UP TO ONE HUNDRED DOLLARS ($100). (c) YOU AGREE THAT THE LIMITATIONS IN THIS SECTION SHALL BE DEEMED TO APPLY TO ALL CAUSES OF ACTION AND ALL LEGAL THEORIES, WITHOUT REGARD TO WHETHER THE DAMAGES ARISE FROM: (i) BREACH OF CONTRACT, BREACH OF WARRANTY, NEGLIGENCE OR OTHER TORTS, OR (ii) ANY OTHER CAUSE OF ACTION, HOWEVER STATED.

TERMINATION OF SERVICE; UPDATES TO THIS AGREEMENT. You agree that Staples may, at any time and for any reason, change, terminate, limit or suspend this Service (in whole or in part) or your access to this Service. Upon any termination, your rights to use this Service will immediately cease. Staples also reserves the right to update or revise this Agreement at any time without prior notice, and you agree that Staples may do so. Your continued use of this Service following an update to this Agreement signifies your acceptance of its revised terms.

MISCELLANEOUS. You agree that: this Agreement and your use of this Service shall be governed by the laws of the Commonwealth of Massachusetts, without regard to conflicts of laws principles, and Staples shall have at all times the right to seek any injunctive or equitable relief available to it under applicable laws. You agree that the exclusive jurisdiction for all controversies or claims shall be the federal and state courts in the Commonwealth of Massachusetts, and you agree that such courts will have personal jurisdiction over you in such matters. You agree that this Agreement is solely between you and Staples. You agree that any action you bring that arises from or relates to this Service must be initiated within one year from the relevant date of your access to this Service, and that no cause of action may be brought after that time. You agree that if any provision(s) of this Agreement is determined to be invalid or unenforceable under applicable law, such provision(s) will be deemed superseded by a valid, enforceable provision that most closely serves the intent of the original provision, and the remainder of this Agreement will continue to have legal effect. You agree that this Agreement constitutes the entire agreement between you and Staples regarding its subject matter, and it supersedes any prior or contemporaneous agreements between you and Staples or any Staples regarding its subject matter. You agree that any notices given by you to Staples must be given by U.S. mail or overnight courier by a reputable carrier with receipt acknowledgement capabilities, to Staples, Inc., U.S. Stores Operations, 500 Staples Drive, Framingham, Massachusetts 01702.