.JPG)
“Before Michael we were limited and ghettoized,” Mr. Sharpton told the mostly black crowd. “But Michael put on a cutaway military jacket, pulled his pants leg up, put on a white glove and smashed the barriers of segregated music.”/Gunilla
Sången är ohyggligt mäktig i sin orkestrerade version (och i den monumentala videon, som syns i bild). Jag tror att det är denna sång han helst själv skulle göra till sitt testamente.
A capella-versionen har inga trummor eller körer, i stället kommer då och då påträngande ljudeffekter från den dramatiska videons scener. Det blir väldigt effektfullt i sin sparsamhet.
Men lyssna framför allt på hur passionerat Michael Jackson sjunger, som om det vore i ett tempel. Han såg det nog så. Rösten innehåller sorg, vädjan, raseri, triumf. (– – –) Det är inte blott sång, det är besvärjelse:
/GunillaMen i relation till den tid, diskussion och utrymme som ägnas åt samtidslitteratur är journalistiken på undantag, trots att den ofta är både mer träffsäker och tätare skriven. Det är dessutom sällan ett reportage är resultatet av ett uppdämmt behov att berätta om sina misslyckade postpubertala kärleksaffärer och hårda magar...
Detta slår mig när jag läser några av årets svenska reportageböcker.
(– – –)
Reportagen ger exakta polaroider av vår tid, våra strukturer och fängsel – på ett sätt som få samtidsskildrande författare klarar av. I bästa fall samlas dessa journalister och reportage upp av förlag som ger texterna och berättelserna längre liv.
I sämsta fall har dessa texter glömts bort till lunchen och ligger återvunna i pappersåtervinningen till fyrakaffet.
After the leader's speech, in which he blamed the unrest on foreign countries as well as "enemies in various media, which mostly belong to the malicious and evil Zionists," I decided it was time to leave. Reporting Iran over the past week has been a dangerous enterprise for everyone, but I knew that as a dual-national on freelance assignment for TIME, I was a particularly soft target. Soon after, other journalists were expelled or detained, including a reporter for Newsweek./Gunilla
The fund does not intend to compete directly with established media, but will instead provide the seeds from which the big story can grow. It will help provide the initial cash & support required to back journalists who want to dig into risky and difficult areas: exactly the sort of things for which it is hard to get funding.
We want to aim locally and globally – to support the sort of investigation of grassroot stories and services that is dying by the minute as local newspapers are hit hard; and to support those many stories of vital public interest in Britain that have an important international connection, particularly in the developing world, but where the costs of chasing down the truth may seem prohibitively high.
Many of us involved in this project are veterans with a long track record but our primary aim is to support a new generation of up-and-coming investigators — to raise morale among talented people who may be searching in vain for the support needed to pursue their great ideas.
(– – –)
... our key aim — when long-established business models are struggling — is also to be an incubator for new ideas and methods not only to pursue investigations but also how to fund them. We hope to launch an experiment with all sorts of innovative fundraising methods — all of them with the common aim of guaranteeing the independence and objectivity of public interest reporting.
Läs mer här. (Tipstack: Jon Pelling)
"Mediesamhället var på ingång, och journalistiken behövde sina hjältar, outtröttliga fritänkare, kärva granskare på jakt efter sanningen, till hälften artister, till hälften detektiver, vars moderna oförvägenhet och kreativa kompetens kunde hota jordens mäktigaste man. Nixons presidenttid var parallell med detta mediala skov, vilket president länge stod helt oförstående inför."Missa inte Paul Frigyes reportage och artiklar om Watergate-affären i början av 70-talet i senaste numret av Journalisten!
After a long, dark winter, Swedes celebrate the coming of summer on Midsummer Eve, a traditional solstice holiday that takes place the Friday before the seasonal shift. In New York, expats will make merry at Battery Park City’s Midsummer Celebration (Robert F. Wagner Park, Battery Pl, north of Battery Park; 212-267-9700, nycmidsummer.com; 5–8pm, free) on Friday 19. Pack a picnic of pickled herring and wear flowers in your hair to show support for what might be the city’s last Midsummer celebration—Sweden may have to shut its New York consulate, which sponsors the event, next year./Gunilla
“If one child in Africa was happier because I became a woman, I would go through with it,” said Bono. “It doesn’t matter if I’m a man or a woman. The only reason I exist on this planet is to save it. And wear women’s sunglasses.”"Bono" apropå ryktena om att han skulle ha bytt kön ... enligt Posts satirsajt Huffington Ham. Men citatet är påfallande likt något han skulle ha kunnat säga..!
Twitter has been a great tool for the Iranian protesters — and for us. Marc Ambinder rounds up the evidence here. But protests have happened before without either Twitter or the internet. And if we westerners had to rely on only a single news source to tell us what what going on, I'd still choose the dwindling band of serious outlets that provide real reporting from dangerous (and expensive) places. Cable news may not have covered itself with glory this weekend, but there are still a few precincts of the MSM that did.Lawen Mohtadi i GP: Redaktörer på efterkälken
De största protesterna sedan 1979 pågår i Iran. Demonstrationen i Teheran i måndags samlade en miljon människor. Folk sitter fastklistrade vid datorn. Det som pågår just nu är inte bara en världshändelse, det är en inrikesnyhet, här hos oss. Hundratusentals svenskar känner sig djupt berörda av revolten mot prästerskapet. Många har själva flytt dem hals över huvud. Men var finns dessa människor i den svenska bevakningen?Christopher Kullenberg på Newsmill, Så hjälper The Pirate Bay motståndsrörelsen i Iran (om hur motståndsrörelsen i Iran får hjälp av nätet och nätaktivister)
(– – –)
Att Bo Inge Andersson i dagens medielandskap inte längre kan betraktas som expert visste vi. Det som förvånar är hur efter den yngre generationen utrikesredaktörer är. Varför har ingen kontaktat Sveriges just nu mest kunniga journalist på utvecklingen i Iran, Negar Josephi? Det hon gör på sin Facebooksida under en dag lyckas de stora drakarna inte skrapa ihop på en vecka.
/Mats Olssons krönika i Expressen var/ en publicistisk störtdykning rakt ner i den ravin mellan nya digitala, sociala medier och gamla, auktoritära printmedier som nyligen också skördat offer som Jan Guillou och Mats Svegfors – högt aktade tidningsveteraner som av okunskap intagit hållningen att skiljelinjen mellan god och undermålig journalistik är densamma som mellan bloggar och dagspress.Läs hela texten i Axess, inte minst för att ta del av Kjell Häglunds sorgliga exempel: hur Mats Olsson inte tycks reflektera över att dem han kritiserar verkar i hans egen genre – och om hotet mot Eurosportmedarbetaren Kohshahi (som jag symptomatiskt nog inte hade hört talas om).
(– – –)
Och klyftan vidgas. Digitala medier kläcks ur ständigt nya puppor – och det behövs ofta inte ens pengar för att få innovationerna, demokratiseringen, nätverkandet och nyhetsförmedlingen att lyfta. Digitala journalister som Kaveh Kohshahi lever med sina uppdrag, är på plats ända ut i kanten av sina bevakningsområden och nätverkar sig fram till sanningar, analyser och avslöjanden, medan printmedier förgör sig själva genom att låta sina gamla stjärnor missförstå hörsägen, kokettera med okunskaper, låta bli att lyfta telefonen och i stället göra aggressivt generaliserande utfall utifrån vad man snackat ihop sig om på de egna middagsbjudningarna i Brommavillan.
Många journalister känner sig hotade av ”det nya medielandskapet” och tillåter sig att i något slags självförsvar avhumanisera det, smälta ner allt till en och samma värdelösa blyklump av lägsta gemensamma nämnare – spam, näthat, anonymt skvaller, bloggdrev.
Det är därför Jan Guillou med stagnerad kaxighet kan skriva krönikor om ”riktiga medier” kontra ”korkat nätskval” i en tidning som levererar Sveriges mest spekulativa webbmix av dokusåpasensationalism, våldsbrottsporr, rewritade amerikanska paparazzinotiser, pseudovetenskapligt hälsogeschäft, videosnuttar av blottade kändisbröst, lallande läsarbebisar och galna hockeyslagsmål.
Nja, jag har inte kryssat för något namn, jag har bara röstat pirat. Jag har besökt under förra helgen Stockholm, varit på demonstrationen på Mynttorget, träffat dig, gjort en bild på dig tillsammans med min mamma, har fått piratmärke, jag har inte tyckt att du var en odåga.
På vägen tillbaka från Stockholm så tänkte jag att du kommer att finnas bland över 700 övriga parlamentariker. Det bli inte någon stor piratrepresentation i EU-parlamentet, inte ens en halv procent. Det blir omöjligt att lära känna de allihopa. Jag tänkte att du måste bekanta sig med många personer, du måste utnyttja sin tid mycket väl, din uppgift blir att springa AFK i maktens korridorer [roligt uttryck!/ GK] och knyta kontakter. Alla parlamentariker blir inte dugliga – det finns en mängd okunniga i engelska, det finns en mängd som finns i parlamentet bara för pengarnas skull, det finns de som har tveksam inställning till grundläggande mänskliga rättigheter (vilket är det som vi kämpar för), det finns sådana som tänker på hur många kvadratmeter en ko skall få skita på.
Det finns alltså många som man inte skall intressera sig för och slösa tid på dem, det är bättre att du går direkt till sådana som kan engelska, är kunniga, förståndiga, viktiga. Det är omöjligt just nu för dig att veta vilka dessa nyttiga personer är, men jag, som själv är från Polen och följer lite i polsk politik trots att jag har bott 32 år i Sverige, kan säga vilken person är duglig eller inte. Den informationen finns, den kan jag hitta, men den finns på polska. Det kommer att finnas 50 polska parlamentariker. Varför skall då du kontakta 50 personer när du istället kan kontakta 10 eller 15 personer så att du sparar på din dyrbara tid.
Vi kan gå vidare och undra varför stanna vid polska parlamentariker. Jag tror att bland 48 tusen piratmedlemmar finns det sådana som, liksom de kungliga barnen, har en utländsk förälder, som kan olika lokala språk som t.ex. finska, portugisiska, grekiska och som känner lokala förhållanden i dessa länder. Personer som kan hitta information om andra länders parlamentariker. Eller så kan vi försöka ta hjälp av piratpartier i andra länder. Ni måste minnas att trots att Christian är vald av EU-medborgare i Sverige så representerar han inte Sverige, hans jobb kommer att påverka alla i hela EU. Piratpartister i hela EU kan säga att han är deras representant.
Varför skall vi stanna där, vi kan gå vidare. Det kommer en kommission som skall godkännas av parlamentet, bland dem en telekomkommissionär. Dessa tilltänkta kommissionärer skall utfrågas, det blir bra att veta något om den personen. Tänk om den personen kommer från Estland, Ungern eller Spanien. Då blir det bra att kunna lokala förhållanden, att kunna estniska, ungerska eller spanska. Här i Sverige kommer vi inte långt men med hjälp av pirater i andra länder kan vi komma på några intressanta frågor.
Sen kan vi gå ännu längre. Vi kan ju hjälpa dig, Christian med att översätta dokument, läsa dokument, skriva, rätta och redigera dessa, komma med frågor, med förslag och liknande.
Det som jag föreslår det kan jag inte hänvisa till något liknande. Jag känner inte till ett ställe där väljare hjälper sin valda företrädare på det viset. Eller är det så att vi pirater är så unika och blir först i världen med den typen av samarbete? Det blir något för Brysselkorrespondenterna att skriva om.
"Pirater i alla länder, förenen eder?!" Gräsrotsaktivister har givetvis länge jobbat internationellt, tagit nytta av språkkunskaper och – på senare tid – utnyttat Internet. Men ändå. Dessa idéer och dess potential är faktiskt mindboggling.
Ska man kalla det mikrolobbying? Eller helt enkelt att Christian Engström kan räkna med massvis av virtuella assistenter?
Spännande tider blir det hursomhelst, de närmaste fem åren, för alla nätnördar, journalister och statsvetare...som undertecknad. ;-) Och det mesta kommer ju att gå att följa på nätet.
Ja, och för de inblandade aktivisterna själva, förstås.
Uppdatering: Som jag skriver i kommentarsrutan visse jag förstås att partiet tänkt jobba så här, och att massor av kontakter med systerpartierna i andra länder pågår. Det har Rick Falkvinge ju både sagt i intervjuer och skrivit i sin blogg. Jag ska försöka hitta nå'n bra länk.
Det gick ändå upp för mig på riktigt först när jag läste Gregors text – dels för att den var så rörande formulerad, dels för att jag dess paneutopeiska dimension var så uttalad.
Journalisterna i Bryssel ser oss som ungefär det roligaste som har hänt sedan Gud uppfann zebran och giraffen, eftersom vi är en rörelse som har lyckats med det som alla trodde var helt omöjligt: att få unga människor (i alla åldrar) att bli aktivt intresserade av EU-politik. Det är ett suveränt utgångsläge.Jag skulle gissa att journalisterna även bryr sig om Piratpartiet för att
Kanske har några gett honom en slant. Trott sig ha gjort dagens goda gärning och hjälpt en invalidiserad man att få mat för dagen. Inte kunnat föreställa sig att pengarna gick rakt i fickan på en kriminell organisation som under två års tid tvingat ner Pavel i tunnelbanorna utan hans proteser. Att han varje dag, minst 10 timmar om dagen, har tvingats att tigga i tunnelbanornas mörker medan en ung kvinna höll hans proteser som gisslan i en plastpåse. Några gånger per dag tog kvinnan pengarna han tiggt samman. Om det var en bra dag fick han en smörgås och vatten till lunch. Pengarna såg han aldrig till. På vägen tillbaka till lägenheten som de delade med resten av ligan fick han tillbaka de hemmagjorde proteserna. Då kunde han åtminstone gå på toaletten.Läs hela reportaget om Pavel! Inklusive om hans tragiska liv på den ukrainska vischan, varifrån inspirationen till rubriken är hämtad. (Med bilder av Robban Andersson.) Här skriver Therese Christiansson om hur han riskerar utvisning, trots att han hjälpt det svenska rättsväsendet att klara upp en omfattande människohandelshärva.
(– – –)
Hur kunde denne leende, uppfinningsrike och självständige Pavel hamna i en av Sveriges mest cyniska människohandelshärvor?
Svaret visar sig vara ett sammelsurium av fattig uppväxt, ständiga besvikelser, alkoholberoende, längtan efter den stora kärleken och falska löften om drömmar.
Use it just like any other VNC client – enter the address of a working VNC server (you can use host:ip notation if you wish), the display number and your password and rock'n'roll...Yeah, right... Det ska nog vara enkelt – men det är något avgörande som är fel i mina inställningar, och som jag inte kan klura ut...
Har googlat efter andra instruktioner utan framgång och ska testa genierna på Apple Store med detta – men det blir inte enkelt eftersom mammas dator liksom inte är påslagen jämt.
Det kan också hända att hon vid det här laget har slängt ut den genom fönstret.
Nu känner jag mig mest av allt som en yr höna och ska jag försöka ta mig ut i Harlem-solen..!
