Annapolis

(Utanför) ANNAPOLIS Ah, vi åkte precis förbi avtagsvägen till Annapolis, i Maryland. Den staden får mig att tänka på "Den långa vägen hem" av Cynthia Voigt – en roman som är en slags "Barnen ifrån Frostmofjället" fast i amerikansk nutid (det vill säga tidigt 80-tal).
Nostalgi, det måste vara den första riktiga bok om USA jag alls läste! Jag minns hur de levde på munkar som de tiggde ihop, och hur tröstlöst det var med alla parkeringsplatser och andra sterila miljöer de hamnade i. Det har hänt att jag tänkt på de fyra övergivna barnen när jag hamnat i liknande urban sprawl här på östkusten. Fast jag minns inte om de kom från Annapolis, om det var dit de var på väg eller om det var någon släkting som bodde där. Borde läsa den igen! Tror att jag läste uppföljaren Det nya hemmet också. Nu ser jag att originaltiteln är "Homecoming". Och att Radioteatern gjorde en dramatisering i fjol. Och att en student i år skrev en uppsats om "Den amerikanska drömmen"-temat i boken.

/Gunilla

What if...rollerna var ombytta?!

Jag har sett lite olika varianter av den här genomgången på olika bloggar:

What if the Obamas had paraded five children across the stage, including a three month old infant and an unwed, pregnant teenage daughter?

What if John McCain was a former president of the Harvard Law Review?

What if Barack Obama finished fifth from the bottom of his graduating class?

What if McCain had only married once and Obama was a divorcee?

What if Obama had met his second wife in a bar and had a long affair while he was still married and abandoned his crippled wife who had waited steadfastly for him to return from the Vietnam war?

What if Michelle Obama was the wife who not only became addicted to pain killers but also acquired them illegally through her charitable organization?

What if McCain was a charismatic, eloquent speaker and Obama couldn't even read from a teleprompter?

What if Obama was the one who had military experience that included discipline problems and a record of crashing several planes?

What if Obama was the one who was known to display publicly, on many occasions, a serious anger management problem?

And what about the flag pin? McCain still does not wear one, yet Obama is required to. Why is that?

There is something wrong here. There should be no question in the mind of the public as to who should run this country; but there apparently is.

And still people say "Who is Barack Obama?" Goddammit, HE'S BEEN RUNNING FOR THIS OFFICE FOR TWO YEARS! If you don't know enough about him by now, you are not paying attention or there is something more sinister at work here. I'm reluctant to go into the reasons why.

Just denna är hämtad härifrån (kommentatorn Davy, kl 12.52).

/Gunilla

Amerikansk mediekritik från vänster och höger

Media Matters gör upp med den feta myten om att de amerikanska medierna "missgynnar John McCain".
Tvärtom: när McCain ber journalisterna, "sin bas" som han kallat dem många gånger, att "hoppa" så frågar de snarast "hur högt?", enligt en skarp och arg Jamison Foser (vänsterskribent och en av dem som dragit igång Media Matters).

Läs The Right's Bias Charade (och fundera gärna över vilka konsekvenser detta har i svensk rapportering). Utdrag:

McCain and his allies were attacking the media back in the Spring, when reporters were obsessively scrutinizing Barack Obama and Hillary Clinton -- and openly acknowledging that they weren't giving McCain similar scrutiny. They attacked the media in late summer, when the media were breathlessly touting the "authenticity" of a Sarah Palin speech that was filled with falsehoods. And they have attacked the media throughout the fall, even as it has become clear that the scrutiny reporters promised back in the spring that they would eventually give McCain isn't coming. It isn't a coincidence that scrutiny never came: it is, in part, an obvious and intended result of the attacks McCain and his allies have been leveling on the media all year.

Via Karin Henriksson, som också länkar till konservative Victor David Hansons mediekritik med motsatt ståndpunkt (alltså att medierna inte granskat tillräckligt Barack Obama tillräckligt, och exempelvis inte ifrågasatt vad den enorma kampanjbudgeten innebär). Utdrag:

Imagine the reaction of Newsweek or Time had moose-hunting mom Sarah Palin [såsom Joe Biden, min anm] claimed FDR went on television to address the nation as President in 1929, or warned America that our enemies abroad would test John McCain and that his response would result in a radical loss of his popularity at home.
(– – –)
Imagine the reaction of CNN or NBC had John McCain’s pastor and spiritual advisor of 20 years been revealed as a white supremacist who damned a multiracial United States, or had he been a close acquaintance until 2005 of an unrepentant terrorist bomber of abortion clinics, or had McCain himself sued to eliminate congressional opponents by challenging the validity of African-American voters who signed petitions, or had both his primary and general election senatorial rivals imploded once their sealed divorce records were mysteriously leaked.
(– – –)
The media has succeeded in shielding Barack Obama from journalistic scrutiny. It thereby irrevocably destroyed its own reputation and forfeited the trust that generations of others had so carefully acquired. And it will never again be trusted to offer candid and nonpartisan coverage of presidential candidates.

/Gunilla

På Bolt Bus igen

NEW YORK (närmare bestämt i Lincoln-tunneln, under Hudson River) Nu sitter jag på en Bolt Bus igen. Denna gång med Washington DC som destination. Tyvärr är bussen denna gång full, så jag har inte lyxen att bre ut mig som på tidigare färder – men tjejen intill mig är supertrevlig och vi bondade genast tack vare gemensamma datorvanor. Alla på de här bussarna har förresten bärbara datorer, det är minst lika vanligt som att ha med sig en vattenflaska. Wohooo! På dessa bussar har de, till skillnad från Philadelphia-varianten, elurtag vid varje säte!!! Det förändrar ju allt. Tyvärr funkar elsystemet inte just nu, men chauffören har lovat att han ska fixa det så snart vi kommer till New Jersey-sidan.

/Gunilla

På väg till DC

NEW YORK Idag försvinner jag iväg till Washington. På grund av flera deadlines, företagsadministration, socialt umgänge och alltför ymnig tid framför opinionsstatistik-sajterna sedan jag kom hem från min resa i Appalachernas utkanter har jag som ni märkt inte hunnit lägga ut några fotografier här, vilket jag beklagar. Och idag är det storstädning som gäller härhemma! Stortvätt vore också bra, men det hinner jag tyvärr inte med.

Men på bussen till Washington hoppas jag få ut ett och annat fotografi från höstlövens Pennsylvania eller nå't.

Här i New York är det ju inte mycket till valfeber. Om det var västra Pennsylvania, östra Ohio och norra West Virginia som kändes intressant häromveckan så kan det vara kul att vistas i norra Virginia i helgen, tänkte jag. (Som jag skrivit tidigare skulle jag egentligen ännu hellre ha velat kolla läget i North Carolina och Georgia. Men det finns det som tur är andra som gör, t ex Anna Dahlberg i Expressen.)

Och i Washington, förstås – staden som allt handlar om, hur mycket kandidaterna än förtalar den. Lite som Bryssel, men med det stiliga Vita huset som trofébostad. Ginna Lindberg hade nyligen en skojig radiokrönika om hur Washington beskrivs som rena rama träsket och dess invånare som träskpaddor (sorry, ingen länkning – jag gick bet på att hitta tillbaka dit).

/Gunilla

Reporter i ett Gulag på hjul

NEW YORK Per Bjurman – som tillsammans med Pontus Höök gjort ett intressant reportage i Aftonbladet om Sedona, Arizona – tipsar om Newsweek-reportern Michael Hudsons berättelse i magasinet GQ om hur det egentligen är att hänga med som politisk reporter på "the campaign trail".

Texten handlar om likheten mellan att betrakta presidentvalet och dito porrfilm, om hur den del av presskåren som reste med Hillary Clinton inhystes på en herrtoalett, om hur ett rätt så rasistiskt (pro-clintonskt) valmöte i Youngstown, Ohio lät, om hur spelet mellan reportrar och presstalesmän går till – och hur allt till sist stod honom upp i halsen och han bara insåg att han var en simpel murvel, inte som han först själv trott: en ädelmodig journalist utsänd på ett nobelt uppdrag. Det hela låter faktiskt tämligen sunkigt.

Utdrag:

Samla ihop en grupp politiska journalister (och kampanjmedarbetare också, så länge det inte handlar om deras kandidat) runt ett middagsbord, eller vid en bar efter några drinkar, eller när de försöker döda tristessen på ett flygplan eller en buss genom nedtystade samtal – och kandidatens sexliv, vilken kandidat som helst, kommer till sist på tal. (– – –) Det var inte så lite hyckleri när journalisterna diskuterade deras bevakningsföremåls sexliv, eftersom trohet inte precis var en hyllad dygd bland reportrarna utsända för att bevaka valrörelsen.
Själv kollade jag på en hel del porrfim. En kollega berättade att det första han brukar göra efter att checka in på hotellet är att kolla in deras porrfilmsutbud. Jag följde hans exempel. Jag blev expert på vad de olika hotellkedjorna erbjöd. (– – –) En dag när jag satt och kollade på ett [interracial] par sätta på varandra kom jag på att det inte var så stor skillnad mellan att runka i ett hotellrum och det större äventyret att rapportera från valrörelsen.
Man tittar på två som uppträder. Man gillar liksom när en av dem blir förödmjukad. Man vet att de är proffs, så man tycker inte särskilt synd om dem. Man önskar att man skulle kunna vara med, men istället tittar man med en dold avund och känner sig så smått skamsen. Man tänker att man antagligen skulle kunna göra ett lika bra jobb eller bättre. Ibland får man se en glimt, vare sig det är meningen eller ej, av samhällets dolda önskemål och rädslor. Man kollar på porren vecka efter vecka, med scener som ständigt är nästan desamma, ingen av dem särskilt minnesvärda. De bästa skickas runt på Internet.

(– – –)

För det mesta flög vi tre till fem gånger per dag. Varje resa, hur kort den än var, innebar en matlåda. Varje kampanjorganisation tar betalt från reportrarna för allt resande (kostnaden är 1 000–3 000 dollar per dag och reporter) och mat ingår i priset. Dessutom finns det mat vid varje evenemang – pizza, smörgåsar, selleri, morötter, broccoli, skål efter skål med dippsås, korgar med godis och chips. Delvis kände jag mig skyldig att äta varenda jävla sak som hamnade framför mig, så dyrt som det är. Men det kändes också som om man befann sig i ett rullande Gulag. Alla som reser med kampanjorganisationerna är helt och hållet beroende av dem för mat, transporter och logi – för att inte tala om varenda liten smula av information som de kastade åt oss, varje någorlunda intressant information. Politisk rapportering bygger på mycket dysfunktionella relationer. Man behöver dem och de behöver en, men på någon nivå hatar och misstror de de politiska reportrarna (och på någon nivå hatar och misstror vi dem). Enligt min erfarenhet symboliseras det där i maten. Ät, hamstra och tigg, för man vet inte om man får något mer av dem.

/Gunilla

Kläder efter väder

NEW YORK Facklig agitation som tar nya former... Sajten är bekostad av en sjuksköterskefackförening i Kalifornien (som konstaterar att kläderna som republikanska partiet köpte åt Palin kunde ha räckt för att bekläda en genomsnittligt hushåll i 80 år...). Oh, well.

/Gunilla

Besök i Barrackville

NEW YORK Apropå föregående inlägg om stavning, i West Virginia åkte vi igenom ett litet samhälle med en troligen nedlagd gruva – enligt skyltarna grundlagt 1767, troligen av den modell där gruvarbetarna var bundna till gruvbolaget genom att tvingas bo i personalbostäder och ta ut lönen genom att handla i bolagets butik (ungefär som svenska statarvillkor).

Samhället hette Barrackville, efter en smed vid namn John Barrack. Kanske är namnet Barack [Obama] inte så svårsmält för West Virginians, trots allt. Fast i just denna del av delstaten verkade han gå hem i vilket fall som helst, av exempelvis trädgårdsmatteskyltarnas fördelning att döma. Annars väntas ju John McCain ta hem elektorsrösterna i West Virginia.

Här är Wikipedias text om Barrackville, här kan ni se några få bilder av samhället och här finns en lång text om dess historia. Själv hade jag inte möjlighet att fotografera minsta lilla namnskylt, eftersom jag körde efter en bil mot närmaste aktiva gruvområde.

Annars hade det förstås varit det perfekta förvals-reportaget. Washington Times gjorde det, publicerat i söndags. Här kan ni se tidningens drygt sju minuter långa video med röster från Barrackville:

Kolla tills slutet, den siste intervjupersonen (mannen på stillbilden ovan) berättar om hur han innan han blev arbetslös för 2,5 år sedan jobbade med att verkställa utmätningar av hus, bland annat en Irak-soldatfamiljs bostad.

/Gunilla

Barak

NEW YORK Snart kanske stora svenska nyhetsmedier lär sig att alltid stava Barack Obamas namn rätt. Exempel på motsatsen:



/Gunilla Felfinnaren

Bara snabbt

NEW YORK Även om Barack Obama ännu har en tydlig ledning i opinionsmätningarna inför presidentvalet är det återigen åtminstone lite spännande. Och i vissa avseenden är det riktigt nära, till exempel skriver Rasmussen Reports: "Obama is now viewed favorably by 55% of voters nationwide, McCain by 54%".

/Gunilla

21, going on 50

Det går mycket sakta, men dock framåt med nya delstatsbesök. Förresten, jag inser att jag varit i Maryland och Virginia också, flera gånger, trots att de är vita ovan – men det har känts mer som Washingtonförorter än något annat, så jag har inte tänkt på dem som nya delstatsbesök. (Som Sarah Palin säger är norra Virginia inte det riktiga USA...)
Nu är i alla fall även Ohio och West Virginia, där jag definitivt inte hade varit tidigare, röda på min USA-karta. Gör din egen karta.

Uppdatering: Så här ska min korrekta karta se ut:

med 23 delstater.

/Gunilla

Det var här jag körde runt

NEW YORK Den blåa krumeluren på kartan är den ungefärliga rutten på min lilla turné i Pennsylvania–West Virginia–Ohio–Pennsylvania häromdagarna, med Pittsburgh som utgångspunkt. Snart kommer reserapporterna, med bilder!

/Gunilla

Radiotips

NEW YORK Kulturradion har en fin serie program om USA inför valet – om Chicagos politiska kultur, om amerikansk populärkultur, konstitutionen och Mississippi. Lyssna!

/Gunilla

Många bäckar små (Spread the Wealth)

NEW YORK Jag har just donerat 3 000:– till Tatiana från Kamerun.

Läs mer här: Help Tatiana get surgery!
Västerbottenskuriren: Långt hemifrån börjar resan för brännskadade Tatiana, Klart för operation för Tatiana
Aftonbladet: Tatiana ska få hjälp, tack vare svenska läkarstudenter
Expressen: Brännskadades som femåring – nu får Tatiana hjälp

De Umestudenter som dragit igång det hela verkar ha minst lika mycket energi som någonsin de amerikanska volontärer som jag brukar skriva om här.

Det står en hel del i texterna jag länkar till om att de pengar de samlar in till Tatiana ska finansiera resan och vårdkostnaderna i Sverige, och att varje krona behövs.

Men det kommer förstås dessutom att krävas medel för att flickan ska kunna klara sin vardag i Kamerun i framtiden, och på min donation skrev jag "Till Tatianas utbildning".

Om någon vill skänka en slant, stor eller liten, är plusgironumret som följer: 151 49 10 – 7 (Helena Kolberg).

/Gunilla

Bildspel, världens bästa genre

NEW YORK Två fina bildspel:
Magnus Wennman i Aftonbladet, från Glendora i Mississippi
Åsa Sjöström i Sydsvenskan, från amerikansk-mexikanska gränsen i Arizona (musik av Lila Downs från Oaxaca!)

/Gunilla

Socialist, javisst

NEW YORK Barack Obama i Raleigh i North Carolina idag:

"Nyligen kallade [McCain] mig socialist för att jag vill avveckla Bushs skattesänkningar för de rikaste amerikanerna så att vi äntligen kan sänka skatterna för medelklassen. I slutet av veckan kommer han väl att anklaga mig för att vara smygkommunist för att jag delade med mig av mina leksaker i lekskolan."

Det är lite komiskt, detta med anklagelser om socialism från ett parti vars regering socialiserar delar av banksektorn. Daniel Alling reder ut vad ordet "socialism" väcker för associationer i USA.

/Gunilla

Valvaka: Eurobama i New York

NEW YORK Jag kommer att lägga upp uppgifter om diverse valvake-evenemang här, för den som vill gå på sådant. Så många kanske det inte blir, men för att de ska vara lätta att hitta för den politiskt partysugne inför jag etiketten "Valvakor 2008".
Så skicka gärna uppgifter om valvakor i New York, Stockholm, Washington, Chicago, Phoenix eller vad det nu kan finnas. John McCain-vakor efterlyses extra, redan nu är det av någon anledning en tydlig övervikt av Barack Obama-vakor i lådan.
Ovan ser ni en affisch som just skickades ut via nätverket International Swede. Målgruppen är tydligen alla vi som saknar rösträtt i valet.

/Gunilla

338–200

NEW YORK Den amerikanska pundit-bloggosfären har nu tippat valresultatet. Kollektivt tror den tydligen på att valet ska bli jämnare – 338 för Obama och 200 för McCain – än vad opinionsundersökningarna nu visar.

Själv är jag inte så säker på att gapet minskar, tvärtom, men deras gissning är ganska lik min från i juni (331–207; se min illustrerande karta från september här – finge jag göra om gissningen skulle jag dock gissa lite annorlunda, t ex att Florida, Nevada och kanske Indiana och någon nordvästlig delstat skulle bli blå också).

Ovan ser ni den amerikanska bloggissningen i kartform; läs mer om den här.

/Gunilla

First Lady-länk

NEW YORK En artikel till Gunnar och alla andra Michelle-fantaster därute!

/Gunilla

O-bama!

NEW YORK Apropå det jag skrev om massmöten; Aftonbladets Peter Kadhammar rapporterar från Barack Obamas valmöte i Denver:

Publiken skanderade: O-bama! O-bama! O-bama!

Med en sådan otrolig mängd människor och med en så karismatisk ledare i talarstolen blir känslorna lätt till ett kollektivt rus.

Det skulle kunna bli obehagligt – den kompakta massan som söker frälsning hos den magre mannen uppe på podiet. Befall och vi följer dig!

Men var och en i denna publik är för individualistisk för att det ska bli otrevligt. Här finns för mycket humor för att tankarna ska fastna i diktaturers perfekt regisserade stormöten.

/Gunilla

Eat the Candidates

NEW YORK En middag som lagas den 2 november av en hemmakock på Upper West Side:

Join me to get a taste of our future leaders. This dinner will be a dinner in 4 courses based on the presidential candidates.
Some of these recipes are from what these candidates claim to cook themselves, some are my interpretations of what they say or stand for. Some of it I just made up. Come share your enthusiasm for politics and good food.

First course: Sarah Palin
Alaskan crab cakes

Second Course: Barack Obama
Obama family chili recipe
Salad of arugula, slivered red onion, and other fancy veggies

Third Course: John McCain
McCain's dry rubbed baby back ribs
Mac and Cheese (get it?)
Red, White and Blue potatoes

Fourth Course: Joe Biden
Joe's favorite oatmeal cookies
All American Apple Pie

/Gunilla

"Because of Ashley"

NEW YORK I mars länkade jag till Barack Obamas berättelse om Ashley, en volontär i South Carolina, och om olika människors motiv för att engagera sig i valrörelsen. Berättelsen är extremt rörande, nästan som en saga med en inneboende, vacker moral, och jag hade glömt bort den. Nu läste jag den igen i denna fina bloggpost på 538.com, om tre olika Ashleys som på olika sätt påverkat tre olika valkampanjer (Bush 2004, McCain/Obama 2008 och Obama 2008).

Den andra Ashley är Ashley Todd som gav världen en osannolik följetong från Pittsburgh häromdagen (vilken snappades upp okritiskt av bloggare, medier och inte minst kampanjorganisationer, trots många tveksamheter från början).

Den första Ashley ser ni här, i en underbart välgjord video från 2004 som åtminstone jag inte sett tidigare:

Inte konstigt att George Bush vann i Ohio då!

/Gunilla

Borta bra men New York bäst

NEW YORK I skrivande stund rullar bussen precis in på Manhattan (och min ström tar strax slut). Trettionde gatan fram, närmare bestämt. Nog för att det är kul att glida omkring i intressanta städer som Pittsburgh och att köra runt på bonnalandet, bland rostiga stålverk och mellan förgätna gruvsamhällen – men inget går förstås upp mot att vara härhemma i den syndiga storstaden med alla skyskraporna och människorna.

/Gunilla

Det blåa Richmond, Virginia

Bussen PHILADELPHIA – NEW YORK [alltså nå'nstans i New Jersey] Jag har skrivit några gånger att jag verkligen hoppas att Barack Obamas framgångar inte enbart kommer att förklaras med den ekonomiska härdsmältan den senaste tiden.

Nu tror jag inte att så kommer att ske, det finns redan gott om artiklar som beskriver andra saker: som att väljarna vunnit förtroende för hans ledarstil inte minst efter TV-debatterna (medan John McCains ledarstil alltmer ifrågasatts), hans välorganiserade kampanj med djupa rötter i Chicagomyllan och så vidare.

Men riktigt hur supervälorganiserat allt verkar vara kommer vi förhoppningsvis att få läsa mer om. Jag tror att få [i Sverige, eller vad jag nu syftar på; kanske även i USA] har fattat hur många amerikaner som är involverade i Obamas folkrörelse – McCain försökte ju i somras porträttera sin opponent som en kändisfigur och somliga anhängare beskriver honom som en Messias-gestalt. Fast det är verkligen en massrörelse. Kampanjen räknar med att ha sex miljoner volontärer på valdagen!!! Det motsvarar mer än fem procent av alla som röstade i presidentvalet 2004.

Det här vackra och emotionella bildspelet sammanfattar vad jag menar med att valet handlar om så mycket mer än ekonomi. Jag är inte så förtjust i masshysteriska evenemang, men detta är vackert. Fotografierna är tagna/ljudet inspelat i Richmond, Virginia, häromveckan.

När ni tittar på bildspelet, vilket jag hoppas att ni gör, kan ni tänka på att Richmond en gång var knutpunkt för den amerikanska slavhandeln. (Och så kan ni ju tänka på att vissa av Barack Obamas förfäder var slavägare, och att hans hustru och därmed barn är slavättlingar.) Richmond har länge varit en starkt segregerad stad, och Virginia tydligt röd/republikansk. Tills nu.

/Gunilla

Kvar i Pittsburgh

PITTSBURGH Vid det här laget borde "New York" åter vara dateringsort. Men på grund av en lång rad mer eller mindre olyckliga omständigheter som inkluderar en bilolycka i Pennsylvanias högland (nej, jag var inte inblandad, men min bil var nummer två efter olycksbilen och vägen var avspärrad ett bra tag), fotbollsmatcher med mycket hög publiktillströmning i både Pittsburgh och Philadelphia (=fulla plan och proppfulla hotell i båda städerna) och lite annat smått och gott så sitter jag nu inte hemma hos mig utan i en bar på Marriott Hotel vid Pittsburghs flygplats. Halvkul – jag är hjärtligt trött, just den här helgen, på hotell- och flygplatsbarer där alla utom jag tjoar om [amerikansk] fotboll och baseboll, och skulle gärna ligga i min egen säng istället för att sitta här och hänga.

Desto roligare blir det när ni inom kort får se alla fotografier från min resa – i West Virginia, Ohio och Pennsylvania!

/Gunilla

Ejenklien

PITTSBURGH Skönt att det finns någon som tar itu med den där konstiga idén om att man inte kan veta vem Barack Obama "egentligen" är, hur mycket medierna än skriver om och även (jo, faktiskt) granskar honom:

Att det fortfarande finns amerikanska väljare som undrar vem Obama "egentligen" är är kanske inte så konstigt – de har jobb att sköta.
Men att någon som kallar sig journalist [Hans Bergström, som skrivit en bok om John McCain, min anm.] på fullt allvar spekulerar i att Obama egentligen är "en svart aktivist av samma slag som Jeremiah Wright" är bara sorgligt.
Det måste vara praktiskt taget omöjligt att leva som journalist i USA under de senaste åren utan att lyckas få reda på vem Obama "egentligen" är. Han har kampanjat oavbrutet i två års tid och granskats outtröttligt i media.
Det har publicerats mer än 20 böcker om Obama bara i år, och innan dess skrev han själv en lång självbiografi där han nyanserat och utförligt berättar om sin uppväxt och sin identitet, såväl som en kampanjbok där han noggrant beskriver sina politiska ståndpunkter.
Obamas pragmatiska sakpolitik och behärskade temperament är numera så allmänt respekterad att till och med konservativa ideologer som Charles Krauthammer (som Bergström citerar i texten) hyllar Obama för sitt "förstklassiga temperament och förstklassiga intellekt".
Att Bergström ändå kan ägna sig åt spekulativt trams om vem den "riktiga" Obama egentligen är kan bara förklaras på två sätt: antingen är han för lat för att orka läsa en enda artikel om eller intervju med Barack Obama, eller så har den mest paranoida Hannity-falangen av republikansk retorik helt enkelt börjat etablera sig även i seriös, svensk media.

Av Martin Gelin. Läs hela inlägget här.

/Gunilla

Livstecken

STEUBENVILLE Jag är för närvarande i den lilla staden Steubenville i östra Ohio. Återkommer inom kort med rapport från Fairmont/West Virginia, Beaver/Pennsylvania och Youngstown/Ohio.

/Gunilla

Familjerna McCain

Landat i västra Pennsylvania

PITTSBURGH Nu är jag i Pittsburgh. Med min nyfixade dator (dock tömd på allt innehåll) i högsta hugg! Återstår att se hur det är med wifi-nätverken i bergen i norra West Virginia. Vi hörs när vi hörs.

/Gunilla

Tillbaka till Pennsylvania

NEW YORK Jag skrev ju häromveckan om hur republikanerna storsatsar i Pennsylvania. (Först) nu kan man läsa liknande, mer detaljerade stories i lokaltidningen Philadelphia Enquirer, i Wall Street Journal, i New York Times, på CNN:s valblogg, i Washington Post, hos 538.com och en lång superdetaljerad analys i denna blogg.

Jag antydde flera anledningar till att McCainstaben gör denna satsning, trots att de ligger efter i opinionsundersökningarna (de kan inte vinna utan att ta Pennsylvania; de har annorlunda resultat i sina egna mätningar; de ser potential i den delstat där Obama var svag mot Clinton i primärvalet och där det finns rätt gott om främlingsfientliga på vischan). Enligt vissa av ovan nämnda medier anses ytterligare en bidragande orsak vara att Pennsylvania är en av de delstater som inte tillåter förtida röstning, det vill säga där man kan bedriva valpropaganda ända fram till den 4 november.

Men av de officiella opinionsmätningarna att döma ser det inte så ljust ut för McCain:

Som av en slump reser jag imorgon till västra Pennsylvania för att kolla läget lite. Med undantag av vårens tvådagarsbesök i Connecticut och campusvistelsen i Philadelphia i förra veckan är det faktiskt första gången jag har förmånen att se något av USA utanför New York på hela året!

Knäppt, men så är det. Extra knäppt ett år som detta, då kollegerna inte gjort annat än att klaga över hur de ständigt tvingats vara på resande fot, kors och tvärs över hela Amerika.

/Gunilla

Valsimulationer

NEW YORK För en månad sedan, när jag hade tipsat om 270towin och andra skojiga sajter för valnördar så skrev en läsare i ett mail:

Hoho, simulatorn på 270towin känns bara sååå 2004 :-). Testa den interaktiva på Election Projection, som du hittar här. Där kan du själv justera sannolikheten för att en viss stat ska gå en viss väg. Och hur mycket opinionsrörelserna samvarierar mellan olika delstater. Bara för sjukt inbitna supernördar.

Jag har faktiskt inte vågat kolla på sajten förrän nu, eftersom jag visste att jag skulle fastna. Nu känns det mindre riskfyllt, eftersom det inte lika många spännings- och osäkerhetsmoment längre... Men rekommenderas, för alla er sjukt inbitna därute!

/Gunilla

Talking Heads

NEW YORK Som ni märkt har jag läst Andrew Sullivans The Atlantic-blogg The Dish mycket på sistone, tidigare var det rätt sporadiskt. För alla bloggnördar i allmänhet och Dish-nördar i synnerhet därute kan det kanske vara kul att se denna video om varför han bloggar och vad det gör med skrivprocessen – ett samtal med Marc Ambinder (en typisk pundit).
Sulivans läsare är neurotiska (hans ord) och tror att han avlidit eller fått sparken om han inte uppdaterar sisådär var 20:e minut... Och det gör han – jag förstår inte att han alls hinner skriva några längre grejer!

En komisk detalj i denna video är Sullivans och Ambinders kaffemuggar. Ambinder försöker dricka ur 7Elevens båda muggsorter (McCain/Obama) samtidigt, medan Sullivan använder en vad man kanske kan kalla en "oberoende" mugg...

/Gunilla

Bring out your Inner Joe

NEW YORK Nog blev den republikanska valrörelsen mycket trevligare när de började fokusera på småföretagares villkor och beskattning än när det mest handlade om terrorister och främlingar och så'nt, även om det förstås är lite magstarkt av ett regeringsparti som tvingats förstatliga banker och finansinstitut att kalla motståndarlägret för socialister. Greppet att låta människor berätta sina egna "Joe"-stories (till och med på fredag) är smart! Vem påstod att det bara är Obama-kampanjen som involverar människor via hemsidan?
Jag blir dock aningen betänksam över det nostalgiska, 50-talsdoftande typsnittet i "Joe the Plumber" ovan, men det fungerar säkert i målgruppen.
Man kan göra sin egen skylt här, men som ni ser nedan blev den inte lika fin som rörmokarskylten!

/Gunilla

Dravel och smörja

NEW YORK I slutet av juli skrev jag som jag bloggat tidigare denna artikel om Barack Obama respektive John McCains ledarskapsstilar i tidningen CHEF.
Läsarreaktionerna, ser jag nu, är få och kärnfulla: "Vilket dravel" och "Vinklat Obama-smörja". Och jag som gjorde så gott jag kunde för att vara "fair and balanced", med många negativa och positiva omdömen om båda kandidaterna. Jag antar att jag ska ta reaktionerna från dessa välformulerade läsare som någon slags komplimang. :-)
Att Obama klart vann ledarskapstestet på poäng ser jag ännu ingen anledning att revidera – uppdraget var att beskriva hur de båda fungerar som ledare internt för sina respektive organisationer. Hur en av dem fungerar som exekutiv ledare för Den Fria Världen får framtiden utvisa.

/Gunilla

Palins varumärkesvård

NEW YORK Här är en intressant artikel om hur smart Sarah Palin positionerade sig till vicepresidentposten. Denna supporterblogg spelade en viss roll i sammanhanget, liksom ett kryssningsfartyg till Alaska och inte minst diverse hjälp från Washington-eliten och dess medier.

/Gunilla

De ursprungliga New York-socialisterna

NEW YORK Här i Harlem ser man i dessa dagar ett och annat flygblad med Marx' nuna. Det är inte mer än rätt att det amerikanska Socialistpartiet får lite uppmärksamhet, nu när USA socialiserar banker och bolån. New York Times besöker partikansliet på Manhattan (kolla fotografiet):

Tucked in a musty wooden cubby in a building one block north of Houston Street, the party’s national office is a voluble and strident little place, a lecture hall of sorts, where the lectures — some might call them propaganda — have been thumbtacked to the walls.

“Feed the Poor!” they say. Or “Eat the Rich!” Or “Don’t Trust Corporate Media!” Like an older cousin from your childhood, the room itself is forever giving advice.

Much of that advice these days concerns the bailout, which the party has opposed in a series of elaborate communiqués that advocate a federal tax on millionaires and the eventual abolition of all financial markets. It’s a far cry from the government’s plan to introduce a whiff of Soviet-style command into the capitalist economy — a juxtaposition that the Socialists find absurd.

“It doesn’t make any sense,” said Zelig Stern, a taxi driver and the secretary of the party’s New York chapter. “Corporate socialism can’t exist — it’s a contradiction in terms.”

/Gunilla

Hängivenhet: "I will work extra hard this week"

NEW YORK Apropå att Barack Obama avbryter sitt kampanjande för att vara med sin sjuka mormor, en kommentar som visar på energinivån hos amerikanska volontärer:

I must admit I was thinking of slacking off a bit in my volunteer work for Obama, since he is doing so well and I am so busy, and since I need to find ways to supplement my income with a second gig because of the recession and the steep drop in my pension fund.

But now I will work extra hard this week to make up for the time Senator Obama has to take from the campaign to spend with his grandmother. He wrote so well and so lovingly about his family in his first book.

I hope others will ramp up their efforts now that we’re at the end of this long campaign. No complacency!

I’ll say a prayer at the new Catholic cathedral in Oakland for Senator Obama and his grandmother.

"But now I will work extra hard this week to make up for the time Senator Obama has to take from the campaign to spend with his grandmother." Jag har praktiskt taget noll erfarenhet från svenska valrörelser, men förekommer den här graden av engagemang alls i Sverige?

Gissningsvis bor den person som skrivit detta i Oakland, det vill säga i Kalifornien – det vill säga en delstat där det inte ens är någon tvekan om att Barack Obama kommer att vinna.

Vad gäller mormor Madelyn, det är väldigt sorgligt om hon inte får leva länge nog att se sin sonson bli president (installationen är i januari), ännu sorgligare om hon inte ens får uppleva valdagen (den 4 november). Tänk bara: hennes 17-åriga dotter kommer en dag hem och berättar att hon är gravid med en man från Kenya – inte en chans att hon tyckte det var helt idealt, hur tolerant hon än kan ha varit. Och nu står detta barnbarn inför att bli president av USA. Det är verkligen helt otroligt. (För säkerhets skull bäst att tillägga att det är ungefär lika fascinerande att tänka på hur osannolikt det måste ha tett sig för Roberta McCain att hennes son hamnat där han är, efter alla strapatser i flygvapnet och i Vietnam.)

Uppdatering: Här finns ett fint fotografi på Barack Obamas morföräldrar.

/Gunilla

"Det var de som började"

NEW YORK Vi som trodde att det var missnöjda och frustrerade republikaner som skrek läbbiga saker på John McCains möten hade tydligen fel. Enligt en intervju med McCains förtrogne Mark Salter (MS) är det Obama-supportrar som står för 99 procent av detta:

JG: What do you say to people who say, "The McCain I like I haven't seen in two or three months, and I hope he comes back to us."
MS: That's the McCain who's running in this race. You just don't report what you see. It's the whole thing about our rallies. Ninety-nine percent of our rallies, if there's a disruption, if there's something ugly shouted, they're Obama supporters.

Hmmm... Tja, det är väl någon slags spinning som pågår, helt enkelt, men jag kan ändå inte låta bli att undra om Salter själv tror på sin siffra.

Det påminner lite om McCains svar under den senaste TV-debatten (som Salter coachade honom till), att det i själva verket var Obamas fel att tonläget på republikanernas valmöten blivit så hätskt för att Obama tackat nej till "torgmöten" under sommaren.

/Gunilla

Bibbe om sin tid med Andy Warhol

NEW YORK Här kan ni läsa en intervju gjord med en av mina före detta inneboende, om hennes vilda liv som gatubarn, ungdomsbrottsling och Factory-hangaround, på 60-talet – apropå den Warholutställning som just nu pågår på The Hayward i London.

Det är samma utställning som på Moderna museet i Stockholm i våras (och som jag tyvärr lyckades missa, eftersom jag inte var där då). Kanske lyckas jag klämma in ett Warholmusei-besök här i USA på onsdag eller fredag eller så.

/Gunilla

Obama Kids

NEW YORK Det är tydligen något visst med kombinationen Barack Obama och barn. En bloggkommentator hos Andrew Sullivan skriver:

Jag röstade på McCain i primärvalet. Som politisk reporter och kolumnist i Michigan har jag ofta nyheterna på. Det var så min sexåring upptäckte Barack Obama. Och hon älskade honom. Hon ville följa med när jag skulle bevaka hans evenemang. Kanske är det hans leende, lugnet. Men hon kände sig betryggad vid tanken på denne man som president, långt innan jag var redo att ändra mitt röstande. Det var hon som försökte övertyga sina morföräldrar att välja Obama i vintras.
Och jag har upptäckt att Obama har samma inverkan på massor av ungar, vare sig de kommer från liberala eller konservativa hem. Tro mig, han är en rockstjärna hos de under 10. Och jag måste säga att som journalist tycker jag att deras reaktioner är fascinerande, med tanke på rasdebatten och med tanke på att barn tenderar att bli karbonkopior av sina föräldrar.

Detta var tänkt som svar på olika inlägg, som detta, där det varnades för föräldrar som påverkar sina barn politiskt. Läsarens tes är alltså att det ofta är tvärtom – att barn upptäcker Obama på egen hand och påverkar sina föräldrar. Det är väl i och för sig inte så konstigt att barn attraheras av den kandidat som framstår som "cool".
(Vilket förstås i detta val gällt inte minst ungdomar och unga vuxna. Jimmy Carter och Ted Kennedy är kända exempel på Obamaanhängare som sagt att de påverkats av barn och barnbarn. Och så har vi The Great Schlep – komikern Sarah Silvermans kampanj som går ut på att unga ska övertala sin mor- och farföräldrar i Florida att rösta på Obama.)

På Barack Obamas kampanjsajt finns rentav massor av tips på hur barn kan engagera sig i valet – till exempel genom att ordna stödpartaj och skriva insändare till lokaltidningen! Svårt att tänka sig i Sverige, eller?

Bloggen Yes We Can (hold babies) ägnar sig förresten uteslutande åt att visa fotografier på Barack Obama och småungar. (Via Andreas Ekström/Sydsvenskans USA-blogg)

Så finns det de som tycker att det blir lite för mycket gullande med alla barn för Obama. De gjorde den här videon:


Dessutom har vi den intressanta mini-genren med bilderböcker som handlar om de båda presidentvalskandidaterna, skrivna för barn och unga tonåringar. Också svårt att se dyka upp i Sverige, tror jag. Jag ska lägga upp några bilder på dem senare.

/Gunilla

Two Cents

NEW YORK En bekant och demokratisk gräsrotsaktivist som bor i en av "vippestaterna", som det heter på norska, alltså vågmästarstaterna/swing states, skriver:

"You cannot get much perspective in New York. It's places like you are going to which will decide the election. Those semi-urbanized not really suburbs type of towns will decide this election. The cities and the truly rural probably know who they will vote for anyway. It's the remaining folks who will decide. BTW, I think Powell makes people who were going to vote for Obama feel a little better about it. But I do not think it changes anyone's mind. It is helpful though in continuing with this feeling of momentum. The longer that lasts, the less opportunity the Republicans have to make up ground. That's my two cents for what it's worth."

Verkligen inget jag inte redan visste, fast ändå intressant. (Val- och journalistik-gudarna ska veta att jag är medveten om vilket konstigt perspektiv på USA man får här i New York! Men vad ska man göra åt det? Flytta till Missouri, kanske? Eller resa mer, but it comes at a cost.)

Personen som skrivit detta bor i Pennsylvania, och trots att Barack Obamas ledning där är tvåsiffrig pågår mobiliseringen i Philadelphia för fullt – med sedvanlig amerikansk energi. Läs mer om det här.

/Gunilla

Reality Check

NEW YORK Om allt går som planerat kanske jag lyckas komma iväg på en liten resa därute i Det Verkliga USA i några dagar, med eller utan vidhängande reportagemöjligheter – men förhoppningsvis med viss sightseeing vad gäller såväl landskap, glödande höstlöv, bergsfolk, obskyra samhällen och arkitektoniska sevärdheter. Tja, förhoppningsvis också spår av presidentvalet på gräsrotsnivå, förstås (eller rättare sagt: på gräsmatteskyltsnivå).

Och isåfall blir det med bil, vilket var ett bra tag sedan (från en plats jag flyger till). Jag älskar att köra omkring på den amerikanska vischan – på andra länders vischor med, för den delen – och går allt som planerat lyckas jag ta mig till en eller ett par av mig hittills ej besökta delstater. Vilka får ni kanske se framöver.

Nu undrar jag om någon i läsekretsen har några råd vad gäller amerikanska hyrbilsförsäkringar? Jag blir för det mesta pålurad samtliga försäkringar – loss damage waiver (LDW) och allt vad de heter, i regel tre stycken. Det blir en rejäl extrasumma per dag, men det är svårt att veta vad man behöver och inte behöver. Eftersom man bara vill komma iväg så fort som möjligt är man ett lätt byte, när personen bakom disken lägger huvudet på sned och betygar att man lär ligga risigt till om man inte tar alla, och om det händer något med bilen eller något annat fordon.
Mer om de luriga försäkringarna (eller hur man nu ska översätta "waivers") här.

För några år sedan frågade jag några korrekolleger hur de brukar göra när de hyr bil i USA, men de hade som jag minns det inte så bra koll. Jag vet att det skrivits om detta i svenska resetidningar, men nu hittar jag inte några bra sajter – och undrar därför om någon av er har några råd för vad man behöver teckna!
OBS, min svenska hemförsäkrings reseförsäkringsdel lär inte gälla; möjligen täcker mitt kreditkorts försäkringsdel någon del av alltsammans, men knappast alla tänkbara olycksscenarier.

Uppdatering: Motormännen har en bra översikt inför bilhyra utomlands, men det verkar som om de rekommenderar de flesta amerikanska tilläggen. (LDW är förresten lika med självriskeliminering. Jag kollade på min senaste bilhyra, i fjol, och då var det faktiskt det enda tillägget jag tog.)

Signaturen Pell skriver här:

Se till att du tecknar självriskeliminering när du bokar. Denna kallas i USA "Loss damage waiver (LDW)" (tidigare CDW). Kolla på hyreskontraktet att du signerar för LDW. Övriga försäkringar de försöker sälja till dig täcks väl av en bra hemförsäkring eller är "onödig".
Föraren måste naturligtvis ha körkort och vara över 21 år. Internationellt körkort behövs inte. förare under 25 och en andraförare kostar extra. Ska ni vara två som kör så meddela biluthyrarna så det finns med på kontraktet. Försäkringar gäller annars inte. Extraförare kostar ca 5 usd/dag extra. Föraren måste ha ett kredit/betalkort som de drar en blank slip på som deposition.
Så kort: Fram med körkort och Visa, kolla att LDW finns med, tacka nej till övriga försäkringar eller större bil och ha en bra resa.

Det där med "tacka nej till övriga försäkringar" verkar dock vara en sanning med modifikation, om man ser till Motormännens rekommendationer, hmmm....

/Gunilla

Datorsupport

NEW YORK Naturligtvis har jag haft högt ställda ambitioner om att gå igenom och repetera Wharton-föreläsarnas exempel om värdepapperisering, pensionsfällan, bolagsstyrning och bokföringsmanipulation i lugn och ro.

Så har inte skett hittills – men den tjocka materialpärmen får åtminstone göra tjänst som ergonomiskt stöd för min dator!

Det fungerar faktiskt riktigt bra. Tangentbordet får en bättre vinkel och skärmen hamnar lite mer i ögonhöjd.

Det som skymtar i bakgrunden på skrivbordet, liggandes till höger om datorn, är en kartbok. En bilkarta! Stay tuned...

/Gunilla

Diplomerad näringslivsreporter

NEW YORK De kinesiska studenterna som var med på min kurs fotograferade varandra och sina stiliga fyradagarskurs-diplom som galningar. Jag kunde inte låta bli att dras med i fotograferingsyran, och lät en av dem ta ett foto av mig också – så att det kommer något gott utav att min mamma tydligen tjyvläser denna blogg (men ni fattar ju vad det egentligen handlar om att jag ägnar tid åt att lägga upp det här).
Jag undrar vad de tänkte på när de hittade på formuleringen "successful completion", för vi genomgick liksom inga slutprov eller så. Men det är ändå ett stiligt diplom!



/Gunilla

What if he is a Muslim?

NEW YORK Som jag skrev häromdagen har det glunkats ett bra tag om att förre utrikesministern (och likaledes förre Harlemstudenten) Colin Powell skulle gå ut med ett offentligt stöd för Barack Obama.
(Som Dick Erixon skriver är detta något som varit "känt" sedan augusti, och i alla fall inte helt "oväntat" som svenska medier skrivit. Men Powell talar i sin motivering mycket om sina tankar kring kandidaterna och deras agerande under september och oktober, så uppenbarligen har han först nu landat i sitt val. Och det är inte bara svenska utan även amerikanska medier som slår upp detta rätt stort /vilket väl i och för sig inte underminerar Erixons tes om att medierna gör allt för att kröna Obama/.)

I "Meet the Press" talar Powell inte bara om hur fel det är med all försåtlig propaganda om att Obama skulle vara muslim. Men han vågar också tala om att det faktiskt inte skulle göra något om så vore. Kolla på videon 4:25–6:17 (eller se hela inspelningen, det är ett uttalande med tyngd):


Meanwhile in Ohio, somliga tycker att Obama borde dingla från ett träd (ja, Ohio 2008 – inte Alabama 1934). Skönt att se grannarnas reaktioner:

(Otäcka anspelningar på McCain som KKK-anhängare också, sådana hade jag inte sett förut.)

/Gunilla

På åtta år kan mycket hända

NEW YORK Ganska slagfärdigt:

"Republikanerna kom till makten 2000 som "socialkonservativa" och de avgår nu som "konservativa socialister".

David Gergen
(Vita huset-rådgivare åt bl a Clinton, Reagan, Ford och Nixon, det vill säga både republikaner och demokrater; numera Harvard-professor och CNN-kommentator), ABC News "This Week"

/Gunilla

Gammal och trött

NEW YORK Jag antar att det har med åldern att göra. Jag kom hem vid 3-tiden – förvisso efter en komplicerad hemfärd via en tunnelbanestation i Bronx – men lämnade ändå nedre Manhattan *tidigt* för att åka hem och sova, istället för att följa med på diverse mer eller mindre obskyra "fester" i Brooklyn (det var tre stycken på gång, som två olika sällskap försökte dra iväg mig till: en i Williamsburg, en i Bushwick och en i Carroll Gardens). Jag som tyckte att jag åtminstone var duktig som så sent som vid 23-tiden lyckades ta mig iväg hemifrån till en bar i East Village... Nu: time to hit the pillow.

/Gunilla

Frihandelsopportunism

NEW YORK Här är en artikel i Investors' Business Daily om skillnaderna mellan Barack Obamas och John McCains syn på frihandel. Det sägs ju ibland att Obamas kritiska retorik om frihandel bara är just retorik, och att han egentligen har en mycket mer positiv inställning. Denna text driver motsatt tes, att Obama oftast säger sig vara för frihandel men i själva verket röstar i motsatt riktning i senaten. Utdrag:

The Democratic candidate says he's pro-free trade, but funny things happen to him whenever it's time to vote in the Senate. Other than a pact for Oman, he has opposed every trade treaty put in front of him, telling Honduras, Guatemala, Dominican Republic, Costa Rica and Nicaragua they weren't good enough.
He has voted to open some doors with Cuba, but none with longtime ally Colombia. His excuses have included slanders about Colombia's labor record, which has seen vast improvements, and claims the pact had no environmental or labor protections, despite Colombia putting them in at the request of Democrats.

/Gunilla

Ett antal globala kriser diskuteras samtidigt

NEW YORK Jag brukar beklaga att man inte kan vara på två platser samtidigt, men på måndag sen eftermiddag/sen kväll skulle jag behöva vara på minst fem platser samtidigt...

Detta schemaläggande med iCal är ännu ett försök att ta itu med mitt liv och bli en ny och mer effektiv människa!

/Gunilla

"Obama har försatt sina fans i trans"

NEW YORK Här är en lång webbtext som granskar Obamas förslag för skattesänkningar (tax cuts) och skatteavdrag (tax credits).
Kontentan i kritiken är att det handlar om både och, inte bara skattesänkningar (som de hela tiden påstår).

En av kommentarerna till texten:

Jag har sett debatterna på ett fint hotell tillsammans med omkring 30 inbitna demokrater, all vänner till mig. De flesta är medelålders, och vet att jag är en konservativ republikan. Det som förvånar mig är att detta är människor som fortfarande hatar Ronald Reagan och George W Bush för att de faktiskt sänkte inkomstskatter, och de hurrar för Obamas förslag att göra detsamma!
När jag kraftfullt sade till dem att "de arbetande fattiga" och den lägre medelklassen inte betalar någon statlig inkomstskatt och att Obamas påstående om [att] 95 procent [av arbetande familjer får lägre skatt med hans politik] därför var ett rent påhitt stirrade de på mig som om jag hade talat grekiska. Många av de här människorna är välutbildade, men ingen hade ett sammanhängande svar. Obama har försatt dem i trans. Det är konstigt och lite skrämmande.

Det är för övrigt en intressant diskussion i kommentarfältet – för och emot olika former av inkomstfördelning/skatter. Alla resonemang är ju relevanta också i en svensk kontext, apropå jobbskatteavdrag och skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.

Här är en diskussion om skillnaderna mellan Obama och McCain. Den konstaterar att förslagen skiljer sig åt vad gäller inkomstfördelning, men att det inte är någon större skillnad vad gäller budgeteffekter.

Och vad det enorma budgetunderskottet anbelangar...ja, där har kandidaternas svar hittills varit en smula svajiga. (Fast jag har i ärlighetens namn inte satt mig in i de båda förslagen så där jättenoga.)

/Gunilla

Hillary gjorde Barack till en bättre kandidat

NEW YORK Wall Street Journal har en hyllningsartikel till Hillary Clinton och går igenom hur fel alla som tjatade om att hon borde hoppa av primärvalsracet hade (inklusive jag, eller: jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg om jag någonsin skrev att jag tyckte det, men det gjorde jag möjligen). Citat:

Men nu har Fru Clintons beslut att kvarstå som kandidat till det sista primärvalet blivit rättfärdigat. Herr Obama är en starkare kandidat idag tack vare Fru Clintons försök att få Demokraternas nominering. Och hon har hjälpt till så att partiet är mer enat än någonsin i modern tid.
Detta vet vi från Herr Obama själv. Eftersom hon inte hoppade av förrän primärvalen var avklarade växte sig hans gräsrotsorganisation starkare över hela landet, hans nätverk av donatorer blev mer finmaskigt, och hans TV- och radioreklam från senhösten 2007 till juni 2008 gjorde så att han blev en mer välkänd kandidat i många delstater. Allt detta gjorde honom till en starkare kandidat i presidentvalet.

/Gunilla

Tevemässigt

NEW YORK De amerikanska TV-bolagen vojar sig redan över hur i allsindar de ska kunna behålla tittare under hela valvakan ifall valet inte blir så himla spännande. (Man kan ju tycka att de kunde tänka lite i termer av "gungor och karuseller". I november 2000 hade de ju liksom en 35 dagar lång valvaka...)

/Gunilla

Skoj på tal

NEW YORK Presidentkandidaternas middagstal vid en välgörenhetsmiddag i New York igårkväll är riktigt skojiga (i alla fall om man följt valrörelsen, annars är nog en del av skämten svåra att förstå). Båda vågade driva med både sig själva och varandra. Ni kan se talen här och läsa Karin Henrikssons referat här.

/Gunilla

McCain charmar Letterman (och väljarna?)

NEW YORK Vi får se om valrörelsens dynamik i allmänhet och John McCains småföretagar- och skattesnack i synnerhet får alltsammans att bli lite mer spännande. Rimligen borde det stora gapet minska en smula, eller så blir det inte alls så!
Om ett par dagar vet vi, det kommer att rulla in vanvettigt många opinionsundersökningar framöver. Av McCains besök hos Letterman framgår i alla fall varför han varit så populär, inte minst hos journalister:


Politico spekulerar lite mer ingående än vad jag gjorde om varför McCain-kampanjen satsar så hårt på Pennsylvania och andra just nu till synes omöjliga platser.

/Gunilla

Palins plattform

NEW YORK Jag kritiserade Britta Svenssons USA-krönikor om Clinton, Obama och McCain i våras (se t ex här och här). Men i denna nya krönika, om Palin som en "Bush med läppstift", som använder McCain som verktyg för sin egen karriär och positionerar sig inför valet 2012, får hon till det mycket bättre.
Ja, detta var nog inte sista gången Sarah Palin dök upp i New Hampshire (den delstat som har det andra primärvalet, i januari 2012)...
(Här är länkarna till de bloggartiklar Svensson rewritar och hänvisar till: Sarah Palin vs President Barack Obama in 2012, US World och News Report den 8 oktober, McCain tussles with Palin over whipping up a mob mentality, Times den 12 oktober.)

/Gunilla

P S Det har länge varit snack om att förre utrikesministern Colin Powell ska uttrycka sitt stöd ("endorsa" som svenska valnördar säger) för Barack Obama, och nu tycks det vara på g.

Wharton Business Journalist Seminar of 2008

NEW YORK Just det, jag har ju inte berättat vad det var jag gjorde i Philadelphia! Det var knappast nå'n hemlis, jag hade bara inte tid att blogga särskilt mycket (eller maila för den delen). På dagarna satt jag på föreläsningar, på kvällarna proppades vi fulla av mat och på nätterna skrev jag artiklar till diverse deadlines.

Så, jag gick en fortbildningskurs för näringslivsjournalister på Wharton School, en del av University of Pennsylvania och urhemmet för MBA-utbildningar sedan 1881. Jag har sedan länge en särskild dragning men ett något kluvet förhållande till näringslivet, ekonomiutbildningar och näringslivsjournalistik, och jag antar att detta var ett av många försök jag gjort för att reda ut det för mig själv.

Som ni kan läsa här visar olika studier att medieföretagen satsar oerhört lite på sina anställda journalisters vidareutbildning. Då kan ni ju tänka er hur lite de satsar på sina frilansmedarbetares.
Inte mycket – och det är förstås inte heller alls deras, utan frilansjournalisternas eget ansvar (vilket vi naturligtvis utan vidare kan räkna in i arvodena när vi fakturerar).

Man kan i och för sig hävda att själva journalistjobbet innebär ständig fortbildnng, och det gör det – men det är enligt mig klokt att ibland sätta sig på en riktig skolbänk också.

Därför valde jag att läsa internationella relationer här i New York i två år. Men det var sex år sedan jag blev klar med det. Så mycket som hänt i världen sedan 2002 skulle jag gladeligen gå om hela den utbildningen...

...eller läsa till en MBA (Master of Business Administration). Men det kostar hundratusentals kronor och är nog trots allt inte aktuellt.

Nu har jag dock fått en liten men naggande god och journalistanpassad miniutbildning i affärsfrågor. De andra deltagarna kom från alla möjliga delar av världen (främst USA, men även Indien, Kina, Ghana, Jamaica, Turkiet, Frankrike och Australien) och jobbar som näringslivsjournalister för radiostationer, dagstidningar, magasin, nyhetsbyråer och TV-program. Wall Street Journal, New York Times, Washington Post, CNN, CBS, NPR, Forbes och en lång rad mer obskyra publikationer var representerade på kursen.

Föreläsningarna handlade om bland annat följande: ledarskap, strategi, miljöfrågor ur ett affärsperspektiv, bolagsstyrning, bokföring och redovisning, pensionsfrågor samt aktie- och värdepappersmarknaden. Gissa om subprime-problematiken kom upp... Vi fick bland annat se en balansräkningsanalyser för att se vad som var poängen med hela den så kallade "värdepapperiseringen" (som är grunden till subprimekrisen) för att förstå vad som egentligen hände och varför. Mycket intressant.

Komiskt nog – eller tragikomiskt – delsponsrades seminariet av bolåneinstitutet Freddie Mac (och en rad andra företag)!

Jag råkade förresten hitta denna helt nya och unika Masters-utbildning på Earth Institute/Columbia, som onekligen verkar väldigt spännande och mer *tidsenlig* än någon handelshögskola. Hmmm... Men nej, ni behöver inte vara oroliga för att jag ska söka den. Korta men intensiva fortbildningskurser för journalister är min melodi.

/Gunilla

Isch

NEW YORK Lilldatorn mår lite bättre och är inte fullt så seg just nu som den varit de senaste dagarna – men idag fick jag veta att innehållet i stordatorn inte gick att rädda ens hos superfilräddarna i Kalifornien.
Oh, well, värre öden kan man faktiskt råka ut för här i världen än att bli av med en massa filer och fina fotografier (jag menar det!) (men jag försöker såklart göra en dygd av nödvändigheten).

/Gunilla

En hundradels sekund på Hofstra

NEW YORK Nu bryter jag dessvärre mot alla copyrightlagar här, och jag är beredd att ta mitt straff om bildbyråerna hör av sig. Detta foto var för talande för att inte "citeras". Det kommer att bli om inte Årets så Månadens bild, i alla fall här på bloggen. Det är en karikatyr, men inte av en karikatyrtecknare utan iscensatt av föremålen själva. Exakt så här är det politiska läget i den amerikanska valrörelsen just nu.

/Gunilla

Min dator är ruskigt seg

NEW YORK Jag är tillbaka hemma igen, efter fyra dagar i Philadelphia, drygt två timmar på bussen därifrån och knappt två timmar med den sista TV-debatten.

Tyvärr är min (reserv)dator extreeeeeeeeeemt seg och står mest och snurrar, så jag vet inte om jag orkar blogga några som helst intryck. Vid varje sajtklick känner sig regnbågsäpplet tvunget att stå och snurra i minst en kvart, innan sajten aktiveras. Det är som om jag hade proppat datorn full med fem miljoner högupplösta fotofiler och tusen nya, minnesstinna program. Eller hällt hårddisken full av sirap. Men det har jag inte.

Det är väldigt irriterande att surfa runt med en så abnormt seg dator. Kan dock hända att jag återkommer i ämnet (presidentvalsdebatten).

/Gunilla

Ombord på Bolt Bus

PHILADELPHIA Dagens, eller rättare sagt kvällens, kontor är en buss som i skrivande stund rullar ut genom Philadelphias utkanter.

Som ni kanske vet (om ni till exempel läste min notis om detta på SvD Resor för flera år sedan) så finns det flera kinesisk-amerikanska bussbolag som kör folk mellan olika Chinatowns, alltså från till exempel New Yorks Chinatown till motsvarande i Washington, Philadelphia, Boston och en del andra ställen.
Först var det mest kineser som åkte med dessa bussar, men snart upptäcktes de av studenter och andra som hellre betalade 15 dollar än 60 för att åka Greyhoundbuss (eller mer för att åka tåg). Till exempel av mig.

"De kinesiska bussarna" hade länge dåligt rykte av flera anledningar, men skärpte till sig vartefter. Och nu har konkurrensen lett till att även Greyhound blivit betydligt bättre. Jag reste en gång med en Greyhoundbuss från Miami till New York, vilket tar 30 timmar och vilket fått mig att svära på att aldrig mer göra något liknande.
Men sedan i våras har företaget startat en ny linje, med lägre priser, fräscha bussar – och wifi-nät ombord. Hurra! Resan mellan Philadelphia och New York kostar bara 10–15 dollar. Tydligen tyckte någon varumärkeskonsult att Greyhound inte var något bra namn i sammanhanget, för dessa linjer kallas Bolt Bus.

(Hur jag ska betala är dock lite oklart än så länge – för de tar bara kreditkort om man bokar på nätet, visade det sig när jag kom ombord utan kontanter. Jag fick åka med ändå mot löfte om att jag ska ta ut pengar i första, bästa bankomat i New York, men mitt amerikanska bankkort är definitivt tomt sedan några dagar. Hmmm... Antagligen får jag ta ut en struntsumma med mitt svenska kort. Om jag kommer ihåg koden på det.)

Jag skulle tro att hälften av alla passagerare är uppkopplade med sina bärbara datorer! Snart dock inte längre jag, för några eluttag finns här inte (och den reservdator jag jobbar med nu när den "stora" är på "disk recovery"-service i Kalifornien har en glappande sladd och går knappt att ladda).

/Gunilla

P S Om ni inte visste det så var det en svensk-amerikansk man som grundade Greyhound – ett företag som är så förknippat med USA:s folksjäl att jag sätter "Americana" som etikett här.

McCain satsar allt på Pennsylvania

PHILADELPHIA Av någon märklig anledning väller det in resurser från både John McCains och Barack Obamas kampanjer i Pennsylvania nu. McCain har som bekant avbrutit kampanjandet i Michigan – och öppnar nya kontor i Pennsylvania, tar dit valarbetare och så vidare.
Det märkliga med detta är att Obama leder så stort i opinionsmätningarna här. Men det är McCains sista chans – Pennsylvania har 21 elektorsröster, och om de kunde bli "röda" istället för "blå" samt om han kan vinna åtminstone några av de delstater som tidigare varit röda (till exempel Ohio) har han en möjlighet att vinna valet. Eller, han behöver förstås vinna i stort sett alla de gamla röda...utom möjligen Iowa och New Mexico.
Obamas kampanj verkar inte luta sig tillbaka bara för att de har en stor ledning, utan skickar hit sitt folk också. Imorgon kommer till exempel Michelle Obama till Pittsburgh, och i förrgår kväll talade Obama-strategen Valerie Jarrett på University of Pennsylvania (där jag befinner mig i skrivande stund, men jag missade den föreläsningen).

Skrev lite om detta med Pennsylvania i en text igår, som ni kan läsa här.

Uppdatering, lite medietransparens: Jag hade tyvärr inte tid att jaga republikanska insiders för att försöka pumpa dem på information om tänkandet kring Pennsylvania-satsningen i förrgår. Det är också den sortens information de knappast vill dela med sig av på telefon, särskilt inte till en okänd journalist.
Jag hade EN person på lut som jag tror hade sagt intressanta saker, nämligen en republikansk opinionsundersökare som jag träffade i juni. Men hon skulle vara med i TV den dagen och gick inte att få tag på. Så den enda intervjupersonen i texten är en demokratisk gräsrotsaktivist – David, som jag träffade när jag var i Pennsylvania under valrörelsen 2004 (och som numera sitter i Obamas nationella utskott för handikappfrågor, det ni).
Försökte hitta en eller annan republikan här på campus, men inte ens på businesskolan Wharton lyckades jag med det. Jag frågade förstås inte alla jag såg – men letade intensivt efter nå'n republikansk studentklubb, personer med knappar på kragen eller liknande.
Nå, som ni ser om ni läser texten så citerade jag åtminstone en republikansk lokal partipamp, från en tidning i Allentown.

/Gunilla

New Yorker porträtterar Joe Biden

PHILADELPHIA Initierad politisk journalistik när den är som bäst. Analys, närvaro, reflektioner, avslöjanden med mera.

/Gunilla

Frågor om valet

PHILADELPHIA Oops, jag har visst inte berättat vad jag gör här i Pennsylvania, jag återkommer i ämnet när jag får tid. Är upptagen av seminarier och jobb dagarna i ända.

Jag fick ett brev, se nedan. Har tyvärr inte alls tid att svara, så kanske några snälla läsare kan hjälpa till med tips om länkar i kommentarfältet så att frågeställaren kommer igång med sin research. (Vet tyvärr ej vad hennes syfte är, men jag gissar på en skoluppgift.)

/Gunilla



Hej Gunilla!

Jag pratade med en kille på TT som hänvisade mig till dig. Jag har lite frågor angående amerikansk politik. Jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig att svara på dem?

-Vilka är de olika väljargrupperna i USA-valet?

-Vad står de olika grupperna politiskt?

-Vad är respektive grupps huvudfråga?

-Vilken av president kandidaterna drar vilken grupp till sig?

-Vilken grupp är "viktigast" i det här valet och varför?

-Hur beskrivs gruppen i media?

-I vilka delstater finns dem?

Jag skulle behöva ett svar så fort som möjligt om du har tid. Tack på förhand!

Med vänliga hälsningar/
XX

En ny partner från Paraguay/Benin

PHILADELPHIA Jag har slutat samla på "Nigeria-brev", men de droppar förstås fortfarande in. De brukar dock vara på engelska. Nedanstående kommer från Benin (via Brasilien), och är på svenska. Vådan av Google-översättningar... Jag funderar på att rekommendera snubben att investera i en professionell översättare eller språkkonsult.

/Gunilla


Käre vän,

Jag skulle ha skrivit till er tidigare men jag could'nt eftersom jag felplacerad din e-postadress, det var min sekreterare som hittat it.How är din, nu att jag har kvar en del pengar för dig, du skulle kunna leva bekväm nu.

Jag har nöjet att informera er om min framgång med att få dessa medel överföras under ett samarbete med en ny partner från Paraguay.
För närvarande har jag? M i Paraguay för investeringsprojekt med min egen andel av den totala summan. Under tiden har jag inte glömma dig? Är tidigare ansträngningar och försök att hjälpa mig att överföra dessa medel trots att den inte oss vissa hur.

Nu kontakta min sekreterare i Benin republiken hans namn är Mr Aaron Othuke på: aaron_othuke@myway.com be honom att skicka dig totalt $850,000.00 (åtta hundra och femtio tusen USDOLLARS) som jag hållit för din ersättning för alla tidigare insatser och försök att hjälpa mig i denna fråga. Jag uppskattar era ansträngningar på den tiden så mycket. Så gärna och komma i beröring med min sekreterare Aaron och instruera honom om att skicka det belopp som you.Do varje sak han säger till dig att göra så att du kan få din compasation pengar utan några misstag.

Gör mig omedelbart du får det så att vi kan dela glädjen efter alla sufferness vid den tidpunkten. I det ögonblick jag? M mycket upptaget här på grund av de investeringsprojekt som mig och den nya partnern har på hand, till sist, kom ihåg att jag hade översänt instruktion till min sekreterare för din räkning ta emot de pengarna, så gärna komma i kontakt med Mr Aaron Othuke, han kommer att skicka det belopp som du utan dröjsmål.

Men, med enkel e-posta den till din hemadress,
Kontakta herr Aaron Othuke genom hans e-postadress eller telefonnummer
nedan:

e-post lägga till: aaron_othuke@myway.com
Telefon: +234-1-4390-540

Var snäll och skriv honom i engelska om du förstår engelska.

Se till att du skickar:

Ditt fullständiga namn:
telefonen & faxnumret:
hemadress:
Ålder:
Kön:
Yrke:

Mina hälsningar.

Ersättning för dina tidigare insatser.

Obama som valiumtablett

PHILADELPHIA Andrew Sullivan förklarar i brittiska Times nyckeln till Barack Obamas framgångar, gentemot Hillary Clinton respektive John McCain: hans lugna temperament. Initierad text om hur han låter motståndarna sabba allt själva medan han förblir cool, rekommenderas!

"Obama rarely directly attacks. He subtly baits. His most brilliant rope-a-dope of the entire campaign was against Bill Clinton in the spring. In a newspaper interview, Obama cited Ronald Reagan as the last transformational president. He didn’t mention Clinton. The former president was offended by being implicitly dissed, took the bait and unleashed a series of unwise public scoffs at the young Democrat, culminating in a dismissal of Obama as another Jesse Jackson. Suddenly, black Democrats abandoned Clinton’s wife, and the Clintons’ base collapsed. Obama merely stepped out of the way as the Clintons self-destructed. He didn’t just end their campaign; he helped to bury their reputation."

/Gunilla

Obama-effekten

PHILADELPHIA Senaste nytt om "Bradley-effekten" (att folk säger till en opinionsundersökare att de tänker rösta på en svart kandidat men sedan inte gör det): Något i den stilen mättes och gick faktiskt att påvisa vid vårens primärval i New Hampshire, California och Rhode Island – men en motsatt Bradley-effekt fanns i bland annat sydöstra USA, där folk inte tänkte att det ansågs politiskt korrekt att säga att de tänkt rösta på Obama.
Jag spekulerade lite om det i slutet av det här inlägget, och här kan ni läsa om detta i aningen mer vetenskapliga termer. Utdrag:

"If you call people on the phone today and ask who they will vote for, some will give responses influenced by what may be understood, locally, as the more desirable response. It is easy to suppose that these people are lying to pollsters. I don't believe that. What I think is they may be undecided and experiencing social pressure which could increase their likelihood of naming the white candidate if their region or state has a history of white dominance. They also might give the name of the Republican if the state is strongly Republican."

/Gunilla

En lustig sak hände Paul Krugman i morse

PHILADELPHIA Om/när jag får Nobelpriset ska jag också berätta om det med en rad här i bloggen. Paul Krugmans dito finns här. (Tipstack: A!)

/Gunilla